I dag var sambon och båda barnen med i skogen. Jag had elite oklara planer, tänkte mest att jag skulle få till ett spår. Men när träningskompisen körde ett upplet, tja, då kunde jag inte motstå det heller!

Uppletande: Full ruta, ca 50 x 50. Åtta föremål av blandad karaktär. Några var mina, några träningskompisens. Körde minnesbild igen. Vilda fick vänta ca en kvart innan det var hennes tur. Ingen tveksamhet alls hos henne. Hon jobbade så fint i rutan och hämtade snabbt in fem föremål. Jag hade tänkt ta två eller tre, men hon hade så fin intensitet så jag lät henne jobba på... Huvudsaken att jag bröt medan det fortfarande fanns flera grejer kvar ute, så det inte blev en massa tomt på slutet. Stort plus för att hon utan problem hämtade in såväl hockeypuck som bandyboll, trots att det låg en massa mjukisdjur, strumpor och annat "lätt" i rutan. Ingen nedgång i tempot heller, eller tvekan att gå ut gång på gång. Riktigt fint uppletande!

Spår: Ca 600 meter, blandat äng och skog. Rimfrost på marken. Oklar liggtid, minst en timme, kanske en och en halv. Sex små rönnpinnar i spåret och en leksak som slut. Tävlingsmässigt spårupptag.

Blev lite nervös vid upptaget. Jga hade det på äng, så jag hade ingen aning om var det gick. Eller snarare, jag trodde att jag visste att det gick djupare... Nå, där hade jag nytta av det jag lärt mig genom åren. Om hunden säger tat den har ett spår, så har den antagligen ett spår! Så jag följde med, med känslan att "det här är felfelfel", och vips så stannade Vilda - och plockade upp första pinnen! Bravo! Hon fick verkligen inget stöd av mig i det spårupptaget!

Resten av spåret gick fint. Lagom tempo, noga. En spetsvinkel, som hon fick jobba rejält i men löste. Extra plus för att hon missade en medvindspinne, men när hon fick den i näsan några meter längre fram så vände hon tillbaka, gick till och med förbi mig, och plockade den. Härligt! Hlea spået gick verkligen fint. Enda negativa var att hon missade en liten rönnpinne (nr två, precis efter terrängskiftet från äng till skog) och - slutet! Trots att det var ett mjukisdjur så gick hon på fel sida en grästuva och missade det!

Jaja, i stora drag en utmärkt insats. Nu gör det inte mig något om det inte blir fler spår i år. Vi har fått en bra avrundning på såväl uppletande som spår.

Daisy Darling då? Jo, hon fick leka kurragömma med lillhusse och leta godis!