Fusk igen! Hade missat att det var SM-möte på klubben, så där rök den hundträningen! Söderhamns BK är arrangörer av Polishunds-SM i år, och det är lite att få till innan. Blev bara fjärrdirigering och tungapport tränat idag.

Fuskade med skidåkningen igår, somnade av pur utmattning tillsammans med dottern i stället...

Lite lydnad blev det i alla fall, förutom inkallningen var det inomhus.

Vittringsprov: Två gånger. Dagens svårighet var att jag bara höll pinnen i ca fem sekunder. Tog en ny pinne till övning två. Vilda diskriminerade alldeles utmärkt. Jobbade fokuserat och fint, inga tendenser att "smaka" på fel pinnar. Fortfarande lite tuggigt vid ingången - jag har inte följt min plan att klicka direkt när hon valt rätt. Skärpning!

Plan: fortsätta underhållsträna, jobba bort tugget, börja införa att någon annan lägger ut pinnarna, träna även utomhus.

Fjärrdirigering: Enkla skiften på nära håll utan störning. Jobbar med att befästa.

Plan: växla okomplicerade övningar på nära håll (befästa) med övningar utomhus, med person bakom etc för tat få till lite störningsvana. Ta det lugnt med avståndet. Jobbar just nu på 1-3 meter.

Inkallning med ställande: Gjorde bara en, på kvällsprommisen. Ställde henne när hon var ca tio meter från mig. Hon låste frambenen till en ursnygg tvärnit och fick bollen kastad bakom. Yes!

Jag har fått förtroendet att sitta ordförande för Söderhamns Brukshundklubb kommande år! En jätterolig utmaning, men det är onekligen en del att göra såhär i starten innan man är insatt i allt! Lägg till det en pågående valpkurs, arbete som råkat bli nästan 75%, ett motionsprojekt och två små barn så är det begripligt att bloggen blivit lite försummad på sistone! För jag märker ju att när jag slarvar och skriver tat jag tränat "det vanliga", så har jag inte särskitl stor nytta av den träningsdagboken! Jag vill ju kunna gå tillbaka och kika hur regelbundet jag tränat ett moment, när jag vågat öka svårighetsnivån, framgångar och bakslag... Ska försöka skärpa mig!

I dag blev det ett lydnadspass med Elin som hjälp.

Fot: Fortsatte på gårdagens koncept med externbelöning (godis på fat), inte så bylsiga kläder, Elin som klickhjälp, rätt grundstämning, "lagom" rakryggad/krokig matte (som kan se åtminstone något av hunden!). Och det gick riktigt bra idag med! Tydligt var att hon gled fram mer när jag hade kommendering, och när vi körde för länge utan belöning. Så det gäller att backa de svårigheterna ett tag, lägga en bra grund med Vilda i rätt position. Sedan plocka in dem igen som en medveten ökning av svårighetsnivån. Roligt att se var att hon höll position även när vi gick i riktning mot godisfatet!

Inkallning med ställande: Gjorde två, ett med kast direkt efter kommando, ett med kast efter att hon stannat och yes, på ställande två så låste hon frambenen ursnyggt! Puss, Vilda!

Fjärr: Tränade på riktigt nära avstånd, gjorde allt så lätt som möjligt. Max fyra skiften på rad. Belöning med godis på fat bakom henne. Svårigheten var dels att vi var ute, dels att Elin stod bakom . Gick riktigt hyggligt. Många fina skiften, men ibland glömde hon bort sig helt och gjorde fel. Vi har kommit långt men momentet är absolut inte moget.

Rutan: testade vidare med olika sätt att få henne på rätt plats i rutan. Framgången var måttlig! Klurar vidare... Klart är i alla fall att hon älskar rutan, och att hon oftast placerar sig bäst de första gångerna. Tänker på Kerstins fråga för en evighet sedan - måste jag verkligen köra så många skick per träning..? Hmm. Gjorde i alla fall en rolig svårighet för henne, körde med dold ruta! Dvs gick bakom en bil eller häcken, så att hon inte såg rutan när jag skickade henne. Inga problem, sa Vilda! Hon söker verkligen rutan aktivt!

Skall: Fick till några riktigt godkända skall-serier. Bollbelöning. Blir lite för hoppigt vid sidan, valde att flytta henne framför för att försöka grundlägga den goda vanan att sitta stilla när man skäller...

Tungapporten: Sedan i lördags har vi tillgång till en tungapport på två kilo - Vildas tävlingsvikt. Tufft för en liten sjukiloshund, tycker matte... Vilda har en förmåga att vilja halvsläpa in den. Men jag tror att hon börjar förstå vad jag vill, och hon gjorde ett par riktigt fina hämtningar med hyggligt högt huvud. Tävlingsmässiga avlämningar väntar jag allt med!

I dag blev det inte mycket tid till hundträning. Jobb, storhandling och babysim kom emellan. Men vi tog ett 5-kilometersvarv på skidorna och under tiden diskuterade jag och Elin olika teorier kring Vildas fot (åker man för sakta när man kan göra det...?   )  Resultatet blev att vi körde ett litet träningspass när vi kom tillbaka, och tänk så bra det blev! Det vi gjorde var ingenting revolutionerande, utan en kombination av många små saker:

- lagom taggad hund (dvs lite småtrött efter ett rejält motionspass!)

- riktigt populär externbelöning (korv) och ingenting alls fårn fickan/handen.

- av med vinterjacka och annat byls som försvårar kontakten.

- hjälp med timingen i belöningen av någon som sår vid sidan om. Tyvärr hade vi ingen klicker med, men Elin sa till i stället. Sämre precision än med klicker men tillräckligt bra!

På bara några minuters träning hade jag en avsevärt bättre position! Äntligen något som kändes riktigt bra!

I dag har vi hunnit med mycket! Fem km skidor (som vanligt det tredubbla för lösspringande Vilda!), ett rejält lydnadspass och - roligast av allt - ett snöspår! DUmt nog var det mindre plogat än jag trodde, och inga fina snöskoterspår, så snöspåret blev längs en vanlig väg med vinklar på en vändplan och några turer ut i lössnön. Lössnö var jättelätt, sa Vilda, förutom att hon försvann i djupet ibland... Däremot den plana, plogade vägen fick hon jobba hårt på. En rolig upplevelse som vi ska göra om, men då med bättre planering och bättre spårmark!

Lydnaden, då? Tja, en mellandag. Vi har nött på med "det vanliga" varje dag (inte så mycket att blogga om...) men nu skulle vi för första gången köra ett riktigt lydnadspass utomhus. I går var vi upp på klubbens Öppet hus, men då var det mest fika och socialt umgänge. Ett sittande i grupp och en platsliggning, båda okomplicerade, och lite tyngdlyftning med tungen. Lite fotträning. That's it.

I dag ville jag mycket mer. Vi körde rutan med en ny metod. Vet inte var jag läste/hörde tipset (tror det var Hanna R). Jag lade hennes boll 3-4 meter bakom rutan, testade att skicka henne och sedan stoppa henne med stanna i rutan. Det gick väl sådär. Ganska snabbt fattade hon att hon skulle stanna i rutan för att få ta bollen, men då återföll hon också lite i sitt gamla beteende att söka kon och/eller stanna för långt fram. Hmmm. Jobbar vidare på det...

Tungapporten. Nu körde vi tvåkilos, och det märktes! Blandad framgång, flera gånger rullade hon in den (kan man få betyg på det??) men någon gång så bar hon den faktiskt helt okej. Känns fortfarande hoppfullt! Linförighet - åhhh, vill ha all hjälp i världen att komma på hur jag ska få henne att gå lite längre bak. Target klistrad på benet har jag svårt att tro på som idé, ha någon som står bredvid och klickar faller på att jag har svårt att genomföra det i praktiken. Ingen som har nog tid och tålamod... Andra tips?? Targetstick? Eller vad? 

Skall - jodå, det tar sig sakta men säkert. Fortfarande för få och för glest, men det går bättre och bättre för varje träning. Fjärrdirigering gjorde jag utomhus för första gången, alldeles när aoch enkla skiften bara för att få in lite miljöstörning. Mer då? Jo, inkallning med ställande, bara ett par försök som var ok. Jag har bestämt mig för att testa en variant jag fick tips om i somras (av Ansu!) att börja med att försöka skapa en kraftig reaktion på "stanna"-kommandot, och inte försöka köra ett komplett ställande. Så nu tar jag alla tillfällen i akt när hon kommer mot mig spontant, hojtar stanna och hivar bollen. Fick faktiskt ett ursnyggt ställande med låsta framben som belöning igår... Så vi jobbar på med den! (Och , ja, jag har också fått lite mer trippande ställanden. Så vi har lååång väg kvar att vandra!). Sammanfattningsvis var det mesta bra men ingenting fantastiskt... Mellanmjölk! :0)

Mest nedslående med träningen var att vi körde med ett par av våra bästa träningskompisar. Tyvärr har Vilda blivit biten av deras hund en gång, och det var lite ledsamt att se hur mycket det satt i. Hon hade stenkoll på den andra hunden och var tveksam till att göra vissa saker när hon var för nära. Jag hoppas verkligen att det ska gå över, för jag vill ju fortsätta träna med dem. Samtidigt så är jag rädd för att ge lydnaden en negativ laddning när hon hela tiden måste "titta sig om över axeln" efter den andra hunden.

Tänkte jag skulle filma i dag men det blev bara cirkus med barnen! :0) Har ett antal snuttar med skakande kameror, inkrypande bebisar, avbrutna moment - besparar er det!

Betade i alla fall igenom "det vanliga" med rätt hyggligt resultat.

I fjärren så började jag blanda skiften. Svårt, sa pudeln, men klarade det riktigt bra. Jag inser att jag inte har något bra handkommando på läggandet från stå, får börja jobba på det.

Vittringsprovet gick riktigt fint. Jag testade också skall, och fick tre skall med helt acceptabelt avstånd mellan. Framsteg!

Tyngdlyftning x flera med ettkilosapporten, gripandeträning med metallen. Och sedan - dagens skräll - så orkade jag börja med inkallning med ställande på kvällspromenaden! Det känns också som ett omöjligt evighetsmoment, men faktiskt så blev jag så nöjd med starten ikväll att jag inte ens bröt ihop litegrand. Otippat!  

Tack till er som tagit er tid att kommentera fjärren! Det är så roligt att få nya tankar. Jag slarvar lite med bloggandet, det betyder inte att jag slarvar med träningen. Tvärtom har jag varit väldigt disciplinerad! Varannan dag kör vi konditionspass på längdskidor (nå, jag åtminstione, Vilda får nöja sig med tassarna...). Kände mig lätt tveksam igår kväll efter valpkursen, snö, blåst och mörkt, men fick med mig trevligt sällskap så vid tio på kvällen var vi hemma igen!

Lydnaden, då? Tränar minst ett, ofta fler, pass per dag. Korta och inomhus. Jag kämpar på med fjärren. Har funderat på det där med skiftena men alltså, jag är inte människa att byta till framtassar! Tycker det verkar kräva ännu mer tålamod från föraren än baktassar (särskilt efter att ha tittat på Anna Hildings extremt systematiska träning, Helena! Kanske var den filmen du tänkte på också, Lina?) Jag stå kvar på ett par meters avstånd, använder mig av spegel nu för att inte missa ev flyttade tassar och det har blivit mycket bättre. Svårast är det när hon fäller ner sig från stå till ligg. Och så har jag svårt att bestämma mig för om kriteriet ska vara en eller två tassar stilla! Sitt/stå fungerar verkligen över förväntan redan från början. Hon verkar ta med sig kunskapen från ligg/stå, och håller tassarna riktigt stilla där. Jag har medvetet kört lite snabba skiften för att få till "gung" och automatik i dem, men det kanske är dags att överge det nu?

Vittringsprovet, där är hon klockren från försök två. Första försöket ser hon alltid ut som ett frågetecken, springer ut lite på måfå. Ibland kommer hon på sig och löser det korrekt, ibland bara tar hon en pinne. När jag då säger "nejmen Vilda..." så släpper hon den och går ut och letar, och lyckas då alltid. Mer rutin så sitter det nog redan på första försöket.

Tungapporten. Tränar med ett-kilos. Här försöker jag få till kraftfulla upplock med högburet huvud. Går rätt bra, tycker jag! Tänk om min lilla skrutta slapp tvåkilosapporten och fick ett kilo, då skulle hon verkligen kunna glänsa på det här momentet när det är klart!

Ska filma några snuttar igen någon dag...

I dag har vi mest suttit i bilen. Projekt "bygga kondis" fortsatte dock med sex km längdskidor, med lös, överlycklig Vilda bredvid (nå, bredvid, framför, bakom - överallt!).

Stort tack för synpunkter på fjärren! Jag har läst, kikat på filmen och försökt lista ut vad som egentligen är problemet.

Min tanke med fjärren som helhet är att ha låsta baktassar. Om jag förstått det hela rätt: de svenska lydnadsreglerna plussar ihop alla förflyttningar under momentet, och det gör att man bör ha samma tasspar låst under hela programmet? (Rätta mig om jag tänker fel!) Eftersom sitt/ligg är befäst med låsta baktassar blir då det logiska att köra så även i det här skiftet. Annars håller jag med Lina om att hon spontant låser fram fint. Belöningsmässigt så kör jag vanligen leksak bakom henne och godis i handen, belönar oftast från handen (för att det blir ett mindre avbrott i momentet, kanske blir felaktigt kriterie för val av belöning? Men den stora belöningen, leken, kommer alltid bakom). Hmmm. Skippa handbelöning helt?

Och ja, Erika, visst ligger hon fel i energinivå på klippen! Jag måste alltid tänka på det med Vilda, hon blir så lätt så glad... Och där sätter du fingret på en av mina stora brister när jag tränar hund: jag kan bli lite för envis ibland...   Hade bestämt mig för att jag skulle filma, dels för att se själv, dels för att kunna få input. Vilda var redan från början lite väl taggad. Och så skulle sonen instrueras, och dottern flyttas på, och så skulle jag snabbt försöka göra några skiften innan dottern krupit tillbaka, och... Tja, det blev rörigt och skulle gå fort och det är helt fel för ett så färskt moment! När vi filmar det korta klippet tror jag t o m att jag står med dottern under ena armen och viftar fjärr-skiften med den andra!   Det fanns en orsak till att jag skrev så stolt i något inlägg för en evighet sedan att jag lyckats avstå från en planerad träning. Det är svårt för mig! Skulle gärna kika på Vippes skiften. Och Jessica, du kanske också har en filmsnutt..? För en annan sak som jag tror ställer till det för mig är att jag har en målbild från en bok, där man ser en tecknad hund som fäller upp och ihop sig mellan ligg/stå utan att flytta en enda tass. Jag vet inte om det är realistiskt och/eller önskvärt? Eller om jag helt ska skippa den fällknivsprincipen och fokusera på baktassar..?

Nä, nog skrivet, nu ska jag allt träna lite i stället innan det är dags att knyta sig!