Åh, vilken lycka att äntligen få tillbaka sin hund! Efter ett stort puss- o kramkalas så kom eldprovet: skulle matte kunna låta bli att träna? Svar: nej, det kunde hon inte... 

De senaste dagarna har varit rätt intensiva. Dels vill jag snarast börja bygga kondition på Vilda, och Vilda själv, ja hon vill aldrig sluta springa när vi är ute. Så vi har bl a jobbat oss runt på längdskidor. Otippat roligt, måste jag erkänna. Enda kruxet är att jag helst vill ha Vilda lös, och det lämpar sig inte på så många ställen. F ö blir det många o långa promenader. 

Träningsmässigt, då. Vi hade några moment som jag väldigt gärna ville hinna påbörja innan valpledigheten. Till min stora glädje minns hon dem, ja, de sitter som berget! Men det är inga färdiga moment vi pratar om, utan en start på. Dit hör skall (jadå, hon kommer igång hyggligt bra och skäller utan problem 6-7 skall. Men alldeles för glest, än så länge. Och tyst har vi inte ens introducerat!). Vittringsprov (testade i morse, och efter lite strul så trillade polletten ner. Jippi! Dock tuggar hon gärna på vittringspinnarna, hmmm. Ska testa att klicka henne så fort hon väljer rätt, få se om det försvinner då). Framåtsändande (jippi, riktigt bra. Men har bara kört efter en väg, vill testa på klubben med byxben och hela alltet! Här gäller att finlira för att försöka få henne att slå om på tempo vid rätt tidpunkt. Vi får se om den grund hon har håller hela vägen, eller om jag måste börja om för att hjälpa henne förstå var skiftet ska komma). Metallapporten (jättefina gripanden när jag tränar henne. När sonen fick kasta en gång började hon genast tassa och tramsa. Hon vet verkligen vad jag belönar!).

När det gäller fjärrdirigeringen, mitt hatobjekt alla kategorier, så har vi överraskat varandra, Vilda och jag. På något magiskt sätt har vi kommit förbi låsningen vi hade i skiftet ligg/stå. Förut kunde jag bara få henne att göra skiftet bra om jag satt bredvid henne. Nu har vi, på ett par dagar, avancerat så att jag kan stå flera meter framför henne och ändå få fina skiften. Seger! (Nå, bör förvisso inte tas ut i förskott. Ändrar till: Framgång!). Metoden har varit klicker, noggrannhet och samspel mellan två olika belöningar (godis ur handen och leksak bakom). Nu tänker jag nöta på med utökat avstånd, ökad störning mm och allmänt ökad säkerhet på detta i några dagar till. Sedan, så sakteliga, testa att blanda med sitt/ligg-skiften, som hon redan kan. Och inte förrän allt det funkar börja grunda stå/sitt-skiften. Är i alla fall planen!