I dag har vi hunnit med mycket! Fem km skidor (som vanligt det tredubbla för lösspringande Vilda!), ett rejält lydnadspass och - roligast av allt - ett snöspår! DUmt nog var det mindre plogat än jag trodde, och inga fina snöskoterspår, så snöspåret blev längs en vanlig väg med vinklar på en vändplan och några turer ut i lössnön. Lössnö var jättelätt, sa Vilda, förutom att hon försvann i djupet ibland... Däremot den plana, plogade vägen fick hon jobba hårt på. En rolig upplevelse som vi ska göra om, men då med bättre planering och bättre spårmark!

Lydnaden, då? Tja, en mellandag. Vi har nött på med "det vanliga" varje dag (inte så mycket att blogga om...) men nu skulle vi för första gången köra ett riktigt lydnadspass utomhus. I går var vi upp på klubbens Öppet hus, men då var det mest fika och socialt umgänge. Ett sittande i grupp och en platsliggning, båda okomplicerade, och lite tyngdlyftning med tungen. Lite fotträning. That's it.

I dag ville jag mycket mer. Vi körde rutan med en ny metod. Vet inte var jag läste/hörde tipset (tror det var Hanna R). Jag lade hennes boll 3-4 meter bakom rutan, testade att skicka henne och sedan stoppa henne med stanna i rutan. Det gick väl sådär. Ganska snabbt fattade hon att hon skulle stanna i rutan för att få ta bollen, men då återföll hon också lite i sitt gamla beteende att söka kon och/eller stanna för långt fram. Hmmm. Jobbar vidare på det...

Tungapporten. Nu körde vi tvåkilos, och det märktes! Blandad framgång, flera gånger rullade hon in den (kan man få betyg på det??) men någon gång så bar hon den faktiskt helt okej. Känns fortfarande hoppfullt! Linförighet - åhhh, vill ha all hjälp i världen att komma på hur jag ska få henne att gå lite längre bak. Target klistrad på benet har jag svårt att tro på som idé, ha någon som står bredvid och klickar faller på att jag har svårt att genomföra det i praktiken. Ingen som har nog tid och tålamod... Andra tips?? Targetstick? Eller vad? 

Skall - jodå, det tar sig sakta men säkert. Fortfarande för få och för glest, men det går bättre och bättre för varje träning. Fjärrdirigering gjorde jag utomhus för första gången, alldeles när aoch enkla skiften bara för att få in lite miljöstörning. Mer då? Jo, inkallning med ställande, bara ett par försök som var ok. Jag har bestämt mig för att testa en variant jag fick tips om i somras (av Ansu!) att börja med att försöka skapa en kraftig reaktion på "stanna"-kommandot, och inte försöka köra ett komplett ställande. Så nu tar jag alla tillfällen i akt när hon kommer mot mig spontant, hojtar stanna och hivar bollen. Fick faktiskt ett ursnyggt ställande med låsta framben som belöning igår... Så vi jobbar på med den! (Och , ja, jag har också fått lite mer trippande ställanden. Så vi har lååång väg kvar att vandra!). Sammanfattningsvis var det mesta bra men ingenting fantastiskt... Mellanmjölk! :0)

Mest nedslående med träningen var att vi körde med ett par av våra bästa träningskompisar. Tyvärr har Vilda blivit biten av deras hund en gång, och det var lite ledsamt att se hur mycket det satt i. Hon hade stenkoll på den andra hunden och var tveksam till att göra vissa saker när hon var för nära. Jag hoppas verkligen att det ska gå över, för jag vill ju fortsätta träna med dem. Samtidigt så är jag rädd för att ge lydnaden en negativ laddning när hon hela tiden måste "titta sig om över axeln" efter den andra hunden.