Fortsatt sparlåga, förkylning i hela familjen, jobb, löp...

Men jag har i alla fall kommit mig för att anmäla till tävling! Det blir en lydnadstrea på Kristi Himmelfärdsdagen. Jag hade tänkt köra en tvåa, bara för att kunna ta tag i hennes flippade apporteringar på tävling. Men jag klarade inte av att motivera mig. Satsar på trean i stället och får se hur långt hon håller. Det som gör mig mest tveksam är att det är så otroligt kladdigt och otrevligt på backen överallt, jag skulle vilja börja baklängeskedja programmet nu. Hoppas det hinner torka upp på klubben i tid före tävlingen.

Träningsmässigt:

- Fot. Tränat stegförflyttningar, vändningar, sakta marsch. Också kör lite längre program för att förebygga belöningsfrustration. Riktigt bra går det just nu.

-Sättande under gång. Jomen, idag fattade hon hyggligt bra även i fotposition. Annars har hon envisats med att förstå orden perfekt när jag backar (sitt, ligg, stå - rätt varje gång) men missa sättandet 99 gånger av 100 från fotposition. Gissar att det beror på något DK jag omedvetet gör? Nå, nu verkar det lossna. Kanske till och med kan få upp en skaplig säkerhet på en månad..?

- Vittringsprov. Har tränat jättemycket att bära och apportera vittringspinnen, för att få bort plockighet och tugg. Budskapet har nog gått fram, för nu bär hon den snyggt för det mesta. Frågan är om hon kommer ihåg att göra det i slutet av ett helt långt trean-program...

- Fjärren. Kommer faktiskt ihåg att träna den. Känner mig riktigt nöjd nu!

-Tungen. Testade att köra ettkilos i skogen. Blir så grymt less på hela momentet! Med tvåkilos är Vilda jätteplockig, lyfter, släpper, griper, tar omtag, rullar den framåt - och så, när hon är hos mig, då lyfter hon upp den snyggt... HUR ska jag få bort det? Teorin just nu är att backa till ettkilosapporten och bygga muskler och självförtroende med den. Och att köra i terräng, så apporten inte kan rullas "i mål". Få se om det hjälper. Hon bär den ju snyggt hela vägen ibland, men alldeles för sällan. Ett stort problem i momentet är att jag blir så irriterad till slut när Vilda strulat länge nog. Och en sur matte är knappast rätta medicinen för att få Vilda att vilja bära... Med Daisy fick jag till tungen genom att kampa med den, men jag klarar inte det med Vilda. Jag lägger för mycket tryck på henne så hon vill inte kampa alls. Hmmm. Tips, någon?

Plockade fram sökprylarna i dag och körde två skick på heldold figge. Inser att om jag ska kunna tävla sök i början av maj så bör den detaljen funka! Gjorde det väldigt lätt för Vilda, lät henne se när figgen gick och gömde sig, tog sedan undan henne en pyttestund innan hon fick springa och markera. Då tog hon rullen utan problem båda gångerna. Lätt men bra start!