Fortsatt sparlåga, förkylning i hela familjen, jobb, löp...

Men jag har i alla fall kommit mig för att anmäla till tävling! Det blir en lydnadstrea på Kristi Himmelfärdsdagen. Jag hade tänkt köra en tvåa, bara för att kunna ta tag i hennes flippade apporteringar på tävling. Men jag klarade inte av att motivera mig. Satsar på trean i stället och får se hur långt hon håller. Det som gör mig mest tveksam är att det är så otroligt kladdigt och otrevligt på backen överallt, jag skulle vilja börja baklängeskedja programmet nu. Hoppas det hinner torka upp på klubben i tid före tävlingen.

Träningsmässigt:

- Fot. Tränat stegförflyttningar, vändningar, sakta marsch. Också kör lite längre program för att förebygga belöningsfrustration. Riktigt bra går det just nu.

-Sättande under gång. Jomen, idag fattade hon hyggligt bra även i fotposition. Annars har hon envisats med att förstå orden perfekt när jag backar (sitt, ligg, stå - rätt varje gång) men missa sättandet 99 gånger av 100 från fotposition. Gissar att det beror på något DK jag omedvetet gör? Nå, nu verkar det lossna. Kanske till och med kan få upp en skaplig säkerhet på en månad..?

- Vittringsprov. Har tränat jättemycket att bära och apportera vittringspinnen, för att få bort plockighet och tugg. Budskapet har nog gått fram, för nu bär hon den snyggt för det mesta. Frågan är om hon kommer ihåg att göra det i slutet av ett helt långt trean-program...

- Fjärren. Kommer faktiskt ihåg att träna den. Känner mig riktigt nöjd nu!

-Tungen. Testade att köra ettkilos i skogen. Blir så grymt less på hela momentet! Med tvåkilos är Vilda jätteplockig, lyfter, släpper, griper, tar omtag, rullar den framåt - och så, när hon är hos mig, då lyfter hon upp den snyggt... HUR ska jag få bort det? Teorin just nu är att backa till ettkilosapporten och bygga muskler och självförtroende med den. Och att köra i terräng, så apporten inte kan rullas "i mål". Få se om det hjälper. Hon bär den ju snyggt hela vägen ibland, men alldeles för sällan. Ett stort problem i momentet är att jag blir så irriterad till slut när Vilda strulat länge nog. Och en sur matte är knappast rätta medicinen för att få Vilda att vilja bära... Med Daisy fick jag till tungen genom att kampa med den, men jag klarar inte det med Vilda. Jag lägger för mycket tryck på henne så hon vill inte kampa alls. Hmmm. Tips, någon?

Plockade fram sökprylarna i dag och körde två skick på heldold figge. Inser att om jag ska kunna tävla sök i början av maj så bör den detaljen funka! Gjorde det väldigt lätt för Vilda, lät henne se när figgen gick och gömde sig, tog sedan undan henne en pyttestund innan hon fick springa och markera. Då tog hon rullen utan problem båda gångerna. Lätt men bra start!

 

Erika

10 april 2013 07:45

Det var en kort viloperiod :-D!

Så roligt med trean! Ska följa er med spänning.

Det som jag brukar tänka på är att hunden inte vill göra fel (apropå tungen). Den vill ju få sin belöning och dn vill att matte ska bli glad oh nöjd. Så man kan ju inte bli frustrerad på hunden. Men väl på sig själv för att vissa saker är så svåra att visa. Som exempelvis Vippson och metallen. Han apporterar ju den men farten in är bedrövlig (och inte blev den bättre av att vi inte tränade någon lydnad på ... ett halvår/år). Jag har en hel arsenal med olika skojiga övningar för att öka farten, men jag tror inte att han fysiskt fixar att göra det bättre när han samtidigt tycker att den är så obehaglig. Då blir det svårt att ställa upp kriterier för belöning. Man är ju mer glad att han över huvud taget hämtar den.

http://voff.pronoblem.se

Anna Svensson

10 april 2013 08:09

Du har så rätt, så rätt. Men det är svårare att lära sig själv än att lära hunden! Har funderat på om jag ska blunda(!) när hon släpar in den... Avdelning desperata åtgärder! :) Alternativt överlåta träningen på någon tålmodig och vänlig kompis. Det är så svårt för Vilda märker så väl om man blir det minsta irriterad, även om man försöker att inte visa det. Det enda som funkar är verkligen att se till att man är nöjd "på riktigt"! Inte helt lätt när det har låst sig i ett moment.
Metallen är inte Vildas starka sida heller, men där kan hon galoppera med högsta fart om hon har tillräckligt hög förväntan på belöning. Annars blir det en spänstig trav...

 

Erika

10 april 2013 15:30

Ps. Hade Helt Fel om farten :-D. Var hos klickerfröken idag för lektion och se... vi fick honom att galoppera med metallen! När han sprang ut för att apportera den sprang jag i motsatt riktning och DÅ blev det jättefart på pudel så att jag kunde klicka när han sprang i full careta mot mig med metallen och kasta boll som belöning, alternativt KAMPA (han blir egentligen för stissig av kamp men här behövdes det lite uppåttjack). Det blev en del skall men i nuläget spelar det ingen roll - det är ju tjohooo-känslan vi är ute efter. Och så tycker hon att jag ska tejpa den ett tag för att sedan successivt ta av tejpen så att vi får till ett snabbare greppande.

Anna Svensson

10 april 2013 22:11

Härligt!! Du ser, man ska aldrig ge upp! Härligt att ha en egen klickerfröken, det skulle jag också vilja ha! Hittade förresten en härlig förklaring och pepp på tungen-problemet, se dagens blogginlägg! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kortfattat: körde framåtsändande på klubben igår, med byxben o allt. Stora framsteg! Hon kan gå lugnt o fint en ganska lång sträcka nu. Och - inte minst - så gjorde hon jättesnygga temposkiften från galopp till sakta! Utan kommando, men med target. D...

I dag blev det ett fint lydnadspass hemma på gården medan Alice lekte i solen!   Jag körde igenom det viktigaste. Skallet, som var lite segt i dag. Måste ha upp henne mycket mer i varv om jag ska få ett tätare skall.   Men det intressanta var...

Idag var det lydnadskurs för Emelie Söderberg, kennel Bruksviljans. Hon tävlar skydds och sök på SM-nivå med sina mallar. Kanske inte optimalt för mig, det skiljer en del i egenskaper mellan en bruksmalle o en mellanpudel, men jag har hört mycket got...

När man inte riktigt hinner men gärn avill träna ändå, då får man hitta på lite smarta övningar! Egentligen ville jag spåra i dag. Löste det genom att lägga ett spårupptag med tre apporter. Spåret var: upptag - ca 100 meter spår -  vanlig apport - ca...

Har kört två sökpass sedan sist jag skrev. Det första körde jag i en rätt rolig ruta, knepig för att det blev terrängskifte och rejält stenigt på ca 30 meters djup. Men öppen o lätt att följa hunden i arbete. Jag hade två figgar med okänd placering o...