Yes - vi gjorde det! Vilda är uppflyttad till högre sök!

Jag skulle kunna skriva en roman om tävlingen, men ska hålla det kort! I den ordning som momenten kördes:

Platsliggning med skott: Kom på innan att jag glömt bort den där detaljen att skytten faktiskt rör sig bakom hundarna. Som om det skulle spela någon roll... Vilda låg hur stabilt som helst. Betyg 10.

Budföring med skott: En tveksammare start än jag är van (jodå, hon galopperade direkt, men började med en rätt samlad galopp för att sedan öka. I vanliga fall exploderar hon liksom från första steget!) Jag hann bli lite osäker men hon gjorde en elegant budföring och belönades med betyg 10.

Lydnaden:

Efter den, i Vildas perspektiv, lite försiktiga budföringen blev jag osäker. Var hon trött? Hade jag kört henne för hårt? Tävlade lydnadstrean två dagar innan och körde i princip en hel lägresöks-tävling på träningen dagen innan. Så, jag gjorde det jag vet att jag inte ska. Drog upp henne med boll innan. Alltså...    Huuur många gånger har jag gjort det misstaget för att jag inte litat på att Vilda ska hålla? Och hur ser verkligheten ut? Har hon en enda gång gått ner sig under ett lydnadsprogram? Svar: nej. Alltså är det en usel taktik. Och jag vet det. Men den sitter tydligen djupt inne i amygdala på mig och spökar... Nåja, Vilda tyckte att det var toppen! Och hon kändes faktiskt rätt balanserad ändå, inte övertaggad. Men en lustighet: två dagar tidigare, när vi tävlade lydnadstrean, så nollade hon sättandet för att hon ställde sig i stället. Nu på uppvärmningen satte hon sig varenda gång jag sade ligg!!    Gissar att det har med kroppsspråk och omedvetna dk:n att göra. Ganska frustrerande!

Nå, till tävlingen:

Linförighet 8,5  (I stort jättebra, men hon kunde bara inte låta bli ett par hopp. Och ett gnag i byxben...)

Framförgående 7,25  (lite het som alltid)

Läggande  0  (alltså, jag gjorde en halvhalt, sa ett väldigt högt och övertydligt ligg, och hon satte sig ändå! Rev i ett till ligg nästan omedelbart och då sjönk hon ner...)

Inkallande  9,75  (ena domaren anmärkte på "avslut", vet faktiskt inte vad hon gjorde som inte var ok. Inget jag märkte)

Krypande  7,5 (något hög, dk vid sättande)

Apportering  6,25  (där kom det där apporteringstjafset igen. Surt!! Lek o trams)

Hopp 10 (...och värd varenda poäng!)

Nu blev jag nervös på allvar! Lydnaden var klar, nu visste jag att 6,5 + 7 i söket skulle räcka för uppflyttning. Och det är ju ett mycket måttligt betyg. Dessutom såg sökskogen bra ut, vädret var optimalt med mulet och lagom svalt, lagom mycket vind. Och jag drog inte ens startnummer ett utan startnummer fyra! Fixar vi det inte i dag så fixar vi det aldrig, typ... Den känslan hade jag ända tills de tre första ekipagen kom tillbaka med besvikna miner. Tre ekipage jag har den största respekt för som inte fixat det... Hjälp!

Parentes: Vilda är en ljuvlig hund att ha med sig på tävlingar. Särskilt märkbart på långa brukstävlingar som är uppstyckade i massor av olika delmoment. Hon varvar nämligen ner totalt i bilen, ligger utsträckt och sover och möter en med en gäspning när man kommer och hämtar henne.  Inför söket blev jag lite stressad (hört den förut...) av hennes lugn. Tänk om hon är trött? Om hon inte orkar? Om hon inte vill? Om hon gäspar på startlinjen..? Men så fort jag satte på henne sökgrejerna så var det som att slå på en strömbrytare! Superladdad och började vinda. Jag kände mig så trygg med henne när vi gick fram till starten. Men sedan...

Vilda körde sitt eget race från början till slut. Brutal-sök. Vilda västern-sök. Kan själv-sök. Kalla det vad ni vill! Men de första minutrarna svettades jag ymnigt och önskade att jag var någon annanstans. Det var svårt att få ut henne på motvindssidan (det är tomt matte - ska jag leta folk eller ska vi hålla på och tramsa??) och på medvindssidan drog hon en redig repa som jag inte ens försökte kalla in henne från. Typ ingen idé... Men jag fortsatte hålla gott mod och trots att hon gjorde ungefär alla fel man kan göra på en söktävling, så gjorde hon också någonting väldigt bra: hon letade figg med extremt hög motivation, högt tempo och bra näsa! Som plockade alla figgar! Jättefina, stabila påvis och inget strul med den heldolda figgen. Dessutom fick vi till några "riktiga sökskick" under en period, med fullt djup, framslag, fungerande inkallning och allt, så jag fick visa att vi faktiskt kunde samarbeta lite i alla fall... Jag tror (är så nervös på tävling, plus att min hund plockade figgen rätt lpngt fram i rutan) att figgarna låg på typ 40 meter, en på vardera sida, och sista på 60-70 meter. Lite ovanlig placering och framför allt väldigt stressande att lämna starthörnen utan att ha hittat figge! När domarna skulle meddela betyg så var det en lååång lista på saker de dragit för, och jag kunde bara hålla med. Men vi fick 6,5 + 7, precis det vi behövde!!

Hade jag haft startnummer ett i söket, så hade vi aldrig blivit uppflyttade. Då hade jag tappat allt självförtroende efter de första skicken och börjat pressa Vilda. Nu visste jag att rutan var tuff och var faktiskt rätt duktig på att stötta min hund. Känns ju skönt att få vara nöjd med sin egen insats också, för en gångs skull. Jag brukar inte vara någon klippa på tävlingar!

 

Erika

13 maj 2013 06:17

Jättegrrrattis!

http://voff.pronoblem.se

Anna Svensson

13 maj 2013 09:30

Tack!! :0)

 

Kersti Bums o Roxo

13 maj 2013 17:54

Super-Grattis! Och alltid lika kul att läsa om hur det gick till!

http://www.123minsida.se/bumspojken

Anna Svensson

13 maj 2013 22:28

Tack! Är så glad och stolt! Blir lättlånga romaner när jag skriver, men det är ett bra sätt för mig att tänka igenom vad det egentligen var som hände... :)

 

Gunilla

13 maj 2013 22:31

Låter som om ni gjorde ett bra sök ändå.
Grund på motvindssida är något du måsteträna och precis som du skrev för något inlägg sedan - så kommer lydnadssöket ini bilden här. Det ÄR en knepig balansgång, och jag log när jag läste det.
Sedan kan jag tro att vilda väljer att bli mer självständig, när du blir lite frånvarande... Tur att hon ät väl genomtränad och därmed löser det ändå.
Tomt i starthörnorna är det nästan alltid, och en bra grej att vänja vilda vid. Här handlar balansen om att hon ändå ska täcka in hörnorna.
Grattis till uppflytt såklart, glad jag blev när jag läste.

http://www.pebblesse.wordpress.com

Anna Svensson

13 maj 2013 22:43

Haha, ja, balans hade vi inte! :) Alltså, Vilda kör söket som ett helt eget race just nu. Även på träning. Men jag har ju valt att börja säsongen så, inte lagt något fokus på lydnaden utan bara pumpa henne med figg-intresse och självförtroende. Vi har ju hunnit med pyttigt få sökpass. Och just den här gången så lönade det sig. Men ska vi fortsätta så får jag nog raskt försöka plocka in lite samarbete i det hela! :)
Tack för grattis och pepp! Snart ses vi, ska bli grymt kul!!

 

Ann-Kristin Petersson

14 maj 2013 15:19

Grattis Så roligt när det funkar på tävling.
Vilda är inte bara en duktig tävlingshund utan hon är också en superduktig mamma som producerat en kanonhärlig liten pudelkille till mej!
Ann-Kristin med Da-Capo

Anna Svensson

15 maj 2013 15:13

Åh, härligt att höra!! Ska bli så roligt att få träffa er i sommar! Vilda är fantastisk, men jag har mycket kvar att lära mig om hur jag ska coacha henne. Så fort jag blir osäker så faller jag in i att behandla henne som min gammeltik, fast Vilda ofta behöver motsatsen... Men jag övar mig! :0)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kortfattat: körde framåtsändande på klubben igår, med byxben o allt. Stora framsteg! Hon kan gå lugnt o fint en ganska lång sträcka nu. Och - inte minst - så gjorde hon jättesnygga temposkiften från galopp till sakta! Utan kommando, men med target. D...

I dag blev det ett fint lydnadspass hemma på gården medan Alice lekte i solen!   Jag körde igenom det viktigaste. Skallet, som var lite segt i dag. Måste ha upp henne mycket mer i varv om jag ska få ett tätare skall.   Men det intressanta var...

Idag var det lydnadskurs för Emelie Söderberg, kennel Bruksviljans. Hon tävlar skydds och sök på SM-nivå med sina mallar. Kanske inte optimalt för mig, det skiljer en del i egenskaper mellan en bruksmalle o en mellanpudel, men jag har hört mycket got...

När man inte riktigt hinner men gärn avill träna ändå, då får man hitta på lite smarta övningar! Egentligen ville jag spåra i dag. Löste det genom att lägga ett spårupptag med tre apporter. Spåret var: upptag - ca 100 meter spår -  vanlig apport - ca...

Har kört två sökpass sedan sist jag skrev. Det första körde jag i en rätt rolig ruta, knepig för att det blev terrängskifte och rejält stenigt på ca 30 meters djup. Men öppen o lätt att följa hunden i arbete. Jag hade två figgar med okänd placering o...