I dag var det spårdags! Och nu skulle Vilda få en chans att återhämta sig efter fredagens fiaskospår.

Regn innan spåren lades, rätt blött i markerna. Ca 700-800 meter, 1,5 timmes liggtid, inte förarspår. Naturpinnar förutom spårslutet. Spårupptag med vägen som naturligt stopp vid ev bakspår. Roligt spår med bl a en spetsvinkel, flera vanliga, vägövergång samt ett parti "grönjäklig" terräng där man hade fullt sjå att hålla sig på fötterna...

Vilda spårade underbart! Fint upptag, bra spetsvinkel, plöjde fram som en bulldozer i den knöliga terrängen. Såg ut som en lycktlig dränkt katt när spåret var slut! Tror det passade hennes självförtroende alldeles utmärkt att få ånga på i lite knölig terräng. 

Körde några tungapporteringar också. Testade tvåkilos i terräng, men det var bara fööör svårt tyckte Vilda. Plockade med den konstant (men fick in en till slut - hon ger i alla fall aldrig upp, den här hunden!) Körde ett par omgångar på vägen också, och då gick det lite bättre. Lägger in filmer på alla tre skicken så får ni se problemet vi har att jobba med! Tips mottages tacksamt! Just nu har jag bytt strategi, från tyngdlyftning med ettkilostungen i terräng till att faktiskt träna med tvåkilos. Orsaken är tat ettkilos kan hon släpa in även om den kommer snett, men tvåkilos tycker jag bara att hon verkar bära om hon får den exakt rätt i munnen. Så nu tänker jag att varje träningspass går ut på att få henne att snabbare och snabbare hitta mittpunkten, så hon kan komma in med eländet! :) Plus styrketräning förstås.

Exakt så här tungt är två kilo för en sjukiloshund:

Just ja, glömde att vi körde framptsändande på klubben medan spåret låg till sig. Värmde upp med target, testade sedan att ta bort den och hjälpa henne med "sakta". Och jo, kanske, kanske, börjar det födas en liten förståelse för vad jag vill! :)
 

Fick ett superroligt sök som present i fredags! Söka igenom ett sommarstugeområde med tillhörande bodar och utedass, typ räddningssök. Sex figgar visade det sig vara. Fem i byggnader, en i skog. Flera heldolda. Konstigt, sa Vilda! Men hittade de tre första snabbt och lätt. De sista fick hon jobba länge med! Intressant att se hur vittringen slog mellan husen. Största lärdomen för Vilda var nog det lönande i att verkligen jobba ut även en svag vittringspuff. För det handlade om mycket ringande och hårt arbete innan hon lyckades hitta bl a "gubben i bastun"! Men hon gav aldrig upp! Dessutom så markerade hon de heldolda utan problem. Jippi!
Direkt efter detta martonsök fick hon ett spår med tre timmars liggtid. Inte optimalt! Två gånger försökte hon dra till spårläggaren som gick på andra sidan vägen och spårade med din egen hund... Tre pinnar o inget slut fick vi med oss.
I går och i dag har det bara blivit minilydnad - skall, kryp, tungen, stegförflyttningar...