Inte kändes det särskilt lovande att åka iväg till sökskogen när himlen såg ut såhär!

Men, otroligt nog, kom det bara några småstänk. I stället fick vi en riktigt härlig träningskväll! Tre hundar kördes, och alla gick så fint.

Vilda fick tillbaka sin norskrulle. Har hissat upp den ytterligare så nu hoppas jag att den inte ska lösa ut i tid och otid. Vilda hade inga problem alls att gå från propeller till norsk igen.

Hennes sök för kvällen var okomplicerat:

Figge i de två första hörnen, några tomslag och så figge i sista hörnet.

Trist nog började hon med två "Vilda-starter", dvs springa ut ca 20-30 meter och sedan vika 90 grader och kuta in mot rutan. Men nu, efter min uppstraming i söklydnaden, så kunde jag enkelt kalla in henne! Tjoho! På om skicken går hon jättefint rakt ut hela vägen på djupet. Så synd att hon ska börja med trams! Fina markeringar på figgen. Figge ett fick hon tävlingsmässig intransport på, figge två plockade jag fram tävlingsmässigt men sedan fick han belöna innan transporten. Därefter kom tre-fyra tomslag som var riktigt fina! Bra djup på alla utom ett, lagom framslag - och hon kom till mig. Bingo-belöning på sista figgen. Kände mig supernöjd efteråt med de fina tomslagen.

Tränade också lite tungapportering. Först några vanliga apporteringar av tvåkilos, med blandade resultat. Sedan tänkte jag till lite. Kikar jag på film (och i minnet!) så är hon alltid plockigast i början. När hon väl fått upp den så knallar hon på en rejäl bit. Så jag kompletterade med vanlig gripandeträning: ta apporten, lyfta upp den, få godis. Men - när jag gjorde det med metallen kunde jag klicka gripandet. Det kan jag inte nu. Klick vid gripande = Vilda släpper apporten för att inkassera belöning. Inte lyckat om apporten hamnar på pudeltass! Så I stället får hon gripa, lyfta och sätta sig innan hon får godis. Men det gör hon riktigt bra. Så det kanske är ett bra komplement till övrig tung-träning? Vi får se!

Sedan ställde sökkompisarna upp som grupp också, så jag nötte på med lite framåtsändande. Rätt nöjd, faktiskt! Vilda börjar snappa det där med temposänkning vid gruppen och hon hade inga problem att göra momentet i skogen. Fattas fortfarande massor av säkerhet och rutin, men det känns skönt att vi kommer framåt varje träning. Och att hon inte störs av att det står människor i stället för jeansben ivägen!

Vilda med sin nygamla rulle: