Igår tävlade vi en lydnadstrea med riktigt uselt resultat. Vilda är ursäktad, hon kämpade men förutsättningarna var sämsta möjliga. Först fem dagar i sträck med stenhård träning - sök, uppletande och lydnad. På det värme och strålande sol. Hon var helt slut, och jag ångrar bara att jag inte bröt. Det blev helskumma fel i nästan vartenda moment ( och det enda moment Vilda satte klockrent sabbade matte!).
Sittande i grupp: lade sig nästan direkt
Platsliggning: dk sättande
Fritt följ: ofokuserad till och från, konstiga fel som att lufta rejält.
Sättande under gång: jättefint, men då vänder jag på huvudet och kollar att hon satt sig! Hallå...
Inkallning med ställande: riktigt snyggt, förutom att hon voffade till.
Rutan: snabbt, bra placering, skall, dk läggande, tjuvstart på inkallningen...
Hopp-apport: brukar hon alltid höra tiomässigt men nu släppte hon apporten en halvmeter från mig! Låg förvisso en kvarglömd/tappad godis där, men ändå. Eftersom hon hade två nollor bad jag inte att få göra om.
Metallapport: tramsigt hela vägen, släppte en halvmeter framför mig...
Vittring: valde pinne fint, apporterade hyggligt, lite bus på slutet, spottade ut i förtid. Hallååå - från att aldrig ha gjort så ens på träning till att köra det på alla tre apporteringarna?! Trodde hon att det var jag som gav henne godiset första gången hon spottade ut, eller vad??
Fjärren: missade ett skifte, plus uppsättandet när jag kom tillbaka. Ingen framflytt.
Trots mediokra poäng fick Vilda en åtta i helhet för sin attityd. Gladde mattehjärtat!
Nu ska vi ta lite semester från träningen, har jag tänkt. Kanske pyssla lite med högrelydnaden i lugn och ro. Och se till att tänka igenom tävlingsrutinerna ordentligt!