...men lyckad träning blev det idag! Måste ju passa på att träna med Elin när hon är hemma på besök! Dessutom så var det klockrent träningsväder. Vi får vila någon annan gång...
Uppletande: lättsprungen skogsruta, fem föremål ut, bröt planenligt efter fyra. Körde bl a med hockeypuckar. Vilda jobbade återigen superfint, jag är så glad! I mitt tycke ett tävlingsmässigt bra uppletande. Film från mobiltelefon finns, typiskt nog verkar bara det sista av klippen ha blivit riktigt uppladdat. Jaja, vi börjar med det får vi se om jag orkar joxa med de övriga någon annan dag. Man ser hur hon är ute i rutan och letar, kommer in tom. Hon har vid det här laget täckt av rutan riktigt bra, men behöver pga vinden gå utanför vallningen för att få sista föremålet, som ligger i bortre hörnet. Jag skickar om henne, hon jobbar jättefint i vinden och kommer in med föremål nummer fyra. Klart! Duktig Vilda!

ah, nu verkar de andra klippen funka: 

Spåret: klockrent spårupptag, gick ut fint (vilket iofs inte var så svårt, motvind!) riktningsbestämde lugnt, fint och rätt! Plockade alla pinnar och hade bara problem vid en grusväg. Roligt och lyckat spår!

Gahhhh, tungen är verkligen tuff för oss! Oförtjänt, tycker jag, eftersom det känns orimligt att hon ska bära två kilo. Men nu är det det som gäller, bara att gilla läget. Och visst, hon släpar in den, men med tusen omtag. Jag har testat olika träningsmetoder:
Träna mycket enkilos (föll på att skillnaden mellan ett och två kilo är för stor. Ettkilostungen är enkel för Vilda och förbättrar inte hennes tvåkilos-apporteringar)
Sitta nära och träna lyft med tvåkilos (jodå, funkade, men vi kom aldrig vidare).
Låta henne släpa in tvåkilostungen och tro att hon med erfarenhet ska lära sig ta bättre grepp och få in den utan omtag (katastrofal strategi, har snarare lärt henne att man kan joxa hur mycket som helst med apporten och ändå få godis).

Nu har jag hamnat i att jag nog måste förklara för hemne att det finns ett "rätt" och ett "fel" sätt att apportera tungen. Känns väldigt känsligt och svårt, krävs ju massor av självförtroende och "jäklar anamma" hos hunden för att fixa detta. Men jag testar. Står nära mittemot henne, hon får lyfta den och så backar jag några steg innan jag belönar. Strular hon för mycket i gripandet så får hon börja om. Får se hur det går...
Tränar dessutom skall (bakslag - hon har börjat lägga in morrningar) och saktagående. F ö vilar vi.