I dag blev det ett fint lydnadspass hemma på gården medan Alice lekte i solen!

Jag körde igenom det viktigaste. Skallet, som var lite segt i dag. Måste ha upp henne mycket mer i varv om jag ska få ett tätare skall.

Men det intressanta var:

- krypet, som var riktigt snyggt! Tränade både när hon var lugn och lite mer på. Visst märktes det skillnad! Störningsträning i kryp hädanefter blir kryp efter fartmoment! Nu var jag i tuffaste laget och körde det efter tungapporten (som i dag blev väldigt uppvarvad).

- Tungapportering. Först några riktigt snygga apporteringar (igalopp!) med ettkilos. Körde Emelies metod att springa från hunden  och låta henne släppa apporten o springa efter belöning när hon gjorde det bra. Men sedan, när jag flyttade över och försökte samma med tungen, blev det för mycket stress och bara tok. Tror att kombinationen av ppipleksak som belöning och lite dålig förståelse för momentet blev för mycket för Vilda. Så vi lugnade ner oss lite och uppfann en egen variant. Hon fick gå till den på avstånd och när hon fick upp den "med högburet huvud" och höll kvar en liten stund så fick hon belöningen kastad direkt. Jag tror att den stora vinsten i det här nya sättet att träna är att hon, förhoppningsvis, så småningom får en förståelse för att hon måste upp med apporten, högburet huvud, för att casha in belöning. Kändes som att hon började förstå det redan. (Förr har jag inte vågat låta henne släppa på avstånd, har varit rädd föratt hon ska få den på tårna. Otroligt löjligt mtp at det är vad hon gör själv hela tiden!)

- Framåtsändande. Åh, vad bra det blev! Fina utgångar i full fart till targeten - och sedan: snygga skiften till gående! :) Tjoho! Duktig pudeltös!! Just idag belönade jag tempoväxlingarna, så det blev korta gå-sträckor. Men ändå! Ikväll ska vi till klubben och störningsträna.

Idag var det lydnadskurs för Emelie Söderberg, kennel Bruksviljans. Hon tävlar skydds och sök på SM-nivå med sina mallar. Kanske inte optimalt för mig, det skiljer en del i egenskaper mellan en bruksmalle o en mellanpudel, men jag har hört mycket gott om Emelie så det var värt ett försök.

Jag hade fyra moment som var prioriterade. Tiden räckte inte till alla så jag valde framåtsändande, kryp och tungapportering. Skallet får vänta.

I korta drag så var Vilda en dröm att träna med i dag. Väldigt lugn, samlad och lättjobbad. Saktagåendet i framåtsändandet satt från början. Där kom vi väl inte så mycket längre, mest beroende på att jag nog redan hade en bra plan. Vi pratade lite om belöningsplaceringar och det jag ska ta med mig där är väl ffa att inte glömma variation. Sedan hade jag o Emelie lite olika åsikt om externbelöningar, men det är ju tycke och smak.

Krypet var också väldigt fint i dag. Där ska jag köra med omvänd lockning och våga ha godis i vändterhanden för att undvika trängning. Också köra mycket svängar etc. Egentligen inget nytt, men sånt man mår bra av att påminnas om ibland. Det stora nytänket här var väl att aktivt träna krypet när hunden är uppe i varv. På tävling så är den ju ofta högintensiv när krypet kommer, men i träning så väljer man att träna när hunden är lugn. För en hund med befäst moment så är det kanske dags att våga träna den växlingen i attityd - annars kan man inte gärna begära att det ska funka på tävling.

Det moment som vi gjorde störst framsteg i var nog tungapporten. Nu hade jag jobbat rätt duktigt med den innan, och faktiskt börja ana en bättring. Men Emelie tyckte absolut att vi skulle jobba mycke mer med ettkilosapporten, kampbelöning och låta Vilda släppa apporten på avstånd, när hon är i en bra ingång. Testade och jo, kanske kommer att funka... På ettkilos blev det superfina apporteringar i galopp. Tvåkilos var väl inte lika klockren, men med lite träning så kanske... Mycket byggande av nackmuskler också, förstås. Men det tycker jag att jag försöker med rätt bra.

Sammanfattningsvis en bra dag med fräscha idéer. Som vanligt håller man inte med om allt, men så blir det ju när man hållt på länge. Man vet att vissa saker inte passar en själv eller ens hund. Plus att instruktören får en ögonblicksbild av oss just nu, de vet inte vad vi jobbat bort innan eller varför vi valt bort vissa saker.

Vilda väntar på sin tur!   

När man inte riktigt hinner men gärn avill träna ändå, då får man hitta på lite smarta övningar! Egentligen ville jag spåra i dag. Löste det genom att lägga ett spårupptag med tre apporter. Spåret var: upptag - ca 100 meter spår -  vanlig apport - ca 30 meter spår - naturpinne - ca 30 meter spår - leksak som spårslut. Tanken var att få både upptagsträning och träning på markeringar. Och det fungerade! Vilda gjorde ett otroligt lugnt och fokuserat påsläpp. Valde rätt håll direkt. Markerade alla apporterna. Naturpinnen fick hon leta rätt länge efter, men höll i och gav sig inte förrän den var hittad. Jag var väldigt nöjd med spåret! Tror att om jag bara kan hålla nere hennes tempo så slipper jag bakspår. Men hålla nere tempot på Vilda är nu inte alltid det enklaste... ;)

Medan spåret låg till sig körde vi ett uppletande. Det blåste rejält och då tror jag jämt att uppletande ska bli enkelt. I stället verkar det tvärtom. Det blir lätt byvindar i skogen, och man kan se på Vilda att hon får "dofter" av föremålen som hon sedan misslyckas med att lokalisera. Men hon plockade det första och andra ganska snabbt. Sedan fick hon leta länge!! Men hon höll en jämn, fin galopp hela tiden och kämpade sig verkligen igenom rutan. När hon till slut kom in tom till mig så hade hon samma fina fart när jag skickade ut henne igen. Och tänk - då gick hon rakt ut där jag skickade och belönades med att hitta ett föremål! En perfekt avslutning! :)

Det här kändes som en väldigt fin "kickoff" inför höstens specialträning. Jag fick ett kvitto på det jag egentligen redan visste - håll Vilda lugn o fin så löser sig resten! :)  För tempo och motor har hon så det räcker. Näsa också!

Har kört två sökpass sedan sist jag skrev. Det första körde jag i en rätt rolig ruta, knepig för att det blev terrängskifte och rejält stenigt på ca 30 meters djup. Men öppen o lätt att följa hunden i arbete. Jag hade två figgar med okänd placering och ca 200 meter ruta. Vilda gick med jättefint driv framåt i rutan, men för grunt på den trixiga sidan. Eftersom det var första riktiga söket efter valparna så ville jag inte lägga några krav på henne alls, utan var nöjd med det fina flytet, drivet framåt i rutan och att hon faktiskt var riktigt duktig på att ta kontakt me dmig på stigen. Följden blev att hon missade en figge, som vi fick backa och ta (fördelen med träning!).

I dag gjorde vi tvärtom. Var i en rätt tungsprungen ruta. Hade träff på varje skick, men hon fick baske mig lov att gå ut på fullt djup och hyggligt rakt på varje skick! Första skicket var "omöjligt", hon låste sig lite för långt framåt i rutan. Kanske kompenserade hon för vinden, för hon gick ut fint på djupet o plockade figgen. Sedan några fina skick. Fjärde skicket hade jag planerat för att det skulle bli ett framslag. Men då valde hon att gå ut och komma samma väg tillbaka till stigen igen! Rackarns! Omskick, och då blev det perfekt: framslag och figge-bingo!

Kände mig väldigt nöjd med dagens träning. Nu ska jag köra mer konsekvent framslagsträning. Det är tydligt att hon har det här med framdrift i rutan i sig, men inte tillräckligt tydligt och konsekvent. Ska baske mig lyckas få till de sista delarna till ett elitsök i höst o vår!   :)

Lydnadsmässigt nöter jag på med saktagåendet, skall-starter och, ibland, vågar jag ta fram tungapporten. Enstaka kryppass blir det också. Men nu är jag anmäld till två heldagar med Emelie Söderberg, hoppas få ytterligare pusselbitar på plats då!

Nu är det bara två valpar som väntar på hämtning och lite vardag börjar komma tillbaka! Ikväll fick Vilda ett uppletande. Halv korridor, fyra föremål och två valpar som svansade runt fötterna på henne. Och hon jobbade klockrent! Snabbt, effektivt, fina apporteringar, helt oberörd av alla störningar. Så stolt över henne! På hemvägen stannade vi till och körde framförgående och skall. Även det väldigt lyckat. Nu är jag peppad!! :) Har inte några bilder från jobbet, men en liten valp som träffar sin första westie får det bli istället!