För att försöka få lite bättre kvalitet på videoklippen tämkte jag testa med Youtube i stället, men vi kommer inte överens. Ett klipp lyckades jag ladda upp.

Dagens träning blev lite av ett fiasko. Jag tänkte spåra, men mådde riktigt risigt. Hade dessutom inget sällskap. Så det slutade med att jag åkte upp på klubben i stället, plockade ihop lite agilityhinder och testade att köra Vilda på 12-pinnarsslalom.

http://www.youtube.com/watch?v=00cAfvQT02U&feature=feedu

Andra skicket gick ännu bättre, mer intensitet och lite högre tempo. Men det lyckades jag aldrig få upp på Youtube. Utmaningen nu är tat vänja henne vid att jag springer bredvid - hon får gärna lite för bråttom då och slarvar över någon port...

Efter den minimala agilityträningen så blev det långpromenader x 2, en i Stenö och en i Sandarneskogen. Så friskluft fick vi alla fall (hellre må pyton i friska luften än inne en vacker, solig dag! Men för hundträning bör åtminstone jag vara i hygglig form).

I morgon är det sök, håller tummarna att vi slipper regn.

Har förresten kört lite lydnad i veckan, inte så mycket att rapportera ifrån. Dessutom har vi smygit igång med krypträingen. Och återupptagit träningen med metallen och tungen. Lilla damen bär glatt båda, men jisses vilket plockande och pysslande innan hon gripit klart! Här behövs det mer rutin!!

Först måste jag berätta att jag har fortsatt datakris. Bara min lilla minidator som fungerar, vilket gör att jag surfar minimalt och nästan helt har tappat kontakten med omvärlden, plus att det blir glest mellan uppdateringarna.

Efter en halv evighet har jag dock lyckats ladda upp filmsnuttar från dagens sökövning! 

Jag tycker att jag skötte mig riktigt bra vid dagens träning. Vilda var välpromenerad innan, fick ändå gå med och valla rutan för att ha sprungit av sig ordentligt innan det var dags för arbete. Ett litet förväntansgnäll kom det ändå medan jag klädde på henne, men f ö bra. Fyra skick fick hon, alla på fullt djup. Ganska vindstilla, men stundvis lite drag från höger och/eller motvind. Perfekt!

Skick ett gick hon rakt ut ca 20-30 meter, vek sedan kraftigt åt vänster för att sedan vända upp igen (fick hon vind på figgen?). Fin markering, inga konstigheter. 

Skick två, drog lite åt vänster men inte så farligt. När hon kommit ut på djupet så gör hon en ny 90-gradersvinkling åt vänster, men vänder upp igen och hittar figgen. Hon blev dock lite brydd när hon inte lyckades hitta rullen på figgen. Började springa tillbaks till mig, men ångrade sig efter någon meter och återvände till figgen där hon fortsatte leta tills hon lyckades hitta den! Sedan fullt ös in. Hennes fasta rulle hängde och dinglade i bara en rem (som vanligt!!) så den var inget alternativ för henne, tyvärr. Annars tror jag nästan hon hade tagit den.

Skick tre blev en vänsterböj, men rätt bra ut tycker jag nog. När hon kommer in till mig ser man hur hennes fasta rulle lossnar helt och ramlar på backen!

Fjärde skicket ser man inte legan, den ligger ca 15-20 meter bakom den stora stenen. Vilda springer ganska rakt till storstenen, sedan blir det lite "yrande" sista biten ut, men ändå ett klart godkänt jobb, tycker jag. Och som ni ser så finns det ingen tendens att tröttna eller minska i intensitet... Nästa gång sla vi föröka köra båda sidor på ett annat område så vi får ut lite fler skick. 

Mycket glädjande i alla fall: Trots vissa kursändringar så jobbade hon sig ut på djupet, om inte spikrakt så i alla fall hyggligt rakt framför mig. Fina markeringar och påvis. Dessutom tycker jag att hon blir lite bättre för varje skick. Däremot så är jag tveksam till hur jag ska göra med hennes fasta rulle. Den trasslar hon in sig i mest hela tiden. Ofta har säkerhetsspännet löst ut när hon kommer in. Antingen måste jag testa att spänna upp den rejält, eller så får jag testa svenskrulle. Hmmm. 

Efter söket fick hon en halvtimmes promenad med rottisen Loke, i rent socialt syfte. Gick jättefint. När vi kom hem igen så ville sonen ut och gå, så då blev det ett par timmar till. Nu tillsammans med Daisy. Som bonus fick vi störning av en häst vid flera tillfällen, Vilda som förut tyckte att det var skumma typer verkade helt oberörd. 

Sammantaget en grymt skön dag i höstsolen med rolig och lyckad träning. Filmer kommer. Kanske. Om gud och tekniken vill. 

Tillägg till dagens blogg: Jag har dragit en slutsats!    Se längst ner i bloggen, efter min beskrivning av gårdagens sök.

Tränade i alla fall ikväll, och eftersom mannen följde med tänkte jag att han kunde passa på och filma ett sökskick. 

Vi gjorde det enkelt för Vilda med en smal korridor i stället för full ruta. Däremot så fick hon ingen synretning alls. Hon fick vara med och valla rutan, sedan fikade vi, gick ett valpspår med Flatte-bebisen Molly, och sedan tog jag Vilda raka vägen från bilen till söket. Det är roligt att se vilken förväntan hon trots det har! Och det är ganska självklart för henne att det är den vallade rutan som är intressant. Husse vill hon förvisso heja på, men släpper direkt.

Tyvärr klarar jag inte av att redigera ihop snutten med själva skicket och snutten med påviset, så det får ligga som två separata filmer. Jag är i alla fall nöjd, hon går ut fint utan retning, drar lite åt höger men det tycker jag är okej. Man kan ju undra om jag valde rätt plats att skicka från? Jag vill ju vara noga med att hon ska täcka kanten/hörnet i upplet – vilket jag tror hon kanske börjat greppa. Då ska jag väl inte skicka henne mitt i korridoren… Sannolikt var det ”rätt” av henne att dra mot kanten. Blir glad över att hitta sin figge, markerar och påvisar fint.

Sedan gjorde vi ett skick till, som egentligen var emot mina principer. Vi använde nämligen samma korridor och samma figge, så vill jag helst inte göra. Nu låg hon betydligt närmare stigen. Det var roligt att se Vilda. Hon valde helt bort Bertil, som stod halvvägs ut i rutan och filmade. Men han stod i jämnhöjd med figgen, så när hon fick vittring gjorde hon en snabbcheck av honom, släppte snabbt och letade vidare. Men vad hon hade svårt att hitta! Hon hade vittringen, letade intensivt i området precis till höger om figgen, men fick verkligen hålla på en stund. Då var det roligt att se att hon höll i, använde näsan bra och inte övervägde att ge upp. När hon väl hittade blev det en bra markering och ett bra påvis.

Avslutningsvis hade jag lagt ett ängsspår. Tyvärr kom det folk och gick där under liggtiden. Vilda jobbade bra, men fick kämpa ordentligt på ett par ställen där det nog var mycket störande vittring. Jag hade smygit in en spetsvinkel som hon klarade hyggligt. Missade en pinne men tog skogspinnen som låg som slut. Godkänt, men inte mer. Nästa gång blir det skogsspår. Lydnad hade jag planerar men energin tog slut (hos mig, inte Vilda!) och klockan blev mycket för sonen, som också var med. 

Och här kommer den utlovade slutsatsen:

Jag har ju funderat en hel del på hur jag ska gå vidare med söket. Utvecklas, men inte skynda på för mycket etc. När man ser klippet från skick två tycker jag svaret blir rätt uppenbart - självklart ska jag dra nytta av min erfarenhet från räddningen och börja köra svårare legor! Springa kan Vilda, figurantintresse har hon, håller i och fokuserar gör hon - men hon är oerfaren på olika typer av legor och terräng. Så nu är det sluttränat på flyget ett tag! (Eller, iofs inte, finns en hel del bra "skyttediken" där som man lätt kan täcka och ha dolda figg under...)  Nu gäller det bara att ha lagom svårighetsnivå, och att ha tänkt igenom hur man ska göra om hon inte hittar.

Det är grymt nyttigt att blogga sin träning, dels för att man tvingas tänka igenom vad man gör och varför, dels för att man ibland tycker att det blir tråkigt med all text och vill lätta upp med en filmsnutt och - vips- ser en massa saker som man inte sett innan. Och, inte minst, tack vare kommentarer och synpunkter man får!

Igår var det soligt och fint, så jag mutade sonen med en glass och åkte upp på bruks. Jag hade tankar på att störnings- och socialträna lite, efter skärtorsdagens katastrofpass. När vi kom dit var det bara en tjej där, och hon var precis på väg att åka. Vilda var lite gruffig på hennes hundar. Men någon riktig träningsmöjlighet blev det inte eftersom hon försvann så fort. Nå, jag ändrade inriktning från störningsträning till momentträning i störningsfri miljö. Man måste vara flexibel!

Började med hopp över hinder. Tränade uthopp med target på andra sidan, tre stora steg bort. Det satt som smäck! Vilda gjorde fina, fartfyllda uthopp och svängde runt på targeten varnda gång. I början lite yrt, letandes efter bollen. Jag fick variera timingen för belöningen, ibland kasta direkt, ibland låta henne vända upp och stå och vänta en stund för att få henne lite mer fokuserad på mig. Snyggt var det i alla fall! För att komma vidare provade jag också att vid ett par tillfällen kommendera sitt. Eftersom hon har så hög förväntan på boll så förstod hon absolut ingenting! Aldrig hört ordet förut! Jag gick då till henne (hon stod hela tiden kvar jättefint, intensivt bollväntande!), tog fram en skinka och gjorde "valpsättande", bara för att få henne lite förberedd på att momentet faktiskt kan se ut så!

Ställde ut en ruta, men använde den inte direkt utan gick och lekte med sonen en stund. På väg tillbaka började Vilda dra mot rutan när det var 30-40 meter kvar. Jag lät henne gå, och hon bjöd på en perfekt placering mitt i! Vilda gör ofta första rutskicken bäst, jag undrar om hon blir lite för taggad av bollen? Måste nog verkligen skärpa mig och variera belöningen. Det följande skicket var halvhyfsat, det sista skicket var det sämsta någonsin, första gången hon inte ens gått in i rutan, utan mest bara chansat hejvilt lite överallt!

Läggande under gång börjar bli fint. Filmen från förra veckan, dock! (Inte har jag väl lagt ut den redan??) Tror det går lite snabbare ner nu än det gjorde då.

Testade ett ganska långt fot-program utan belöning (jo, klart hon fick belöning när programmet var slut, men inte under tiden). Hon håller ut riktigt bra! Tappar inte i intensitet. Däremot finns det förstås detaljer att slipa. Hon släpper fortfarande i helt om, trots att hon känns pigg och fokuserad. Lite allmänt svajig. Men helt ok för en ung appellhund.

Slät inkallning - jättefin, lite slarviga avslut.

Det var inte helt enkelt att lägga om hennes ingångar, hon blandar och ger! Ibland kommer hon in vid sidan, iböand går hon runt. Hmmm.

Efter träningen ville varken jag eller Simon åka hem! Så vi åkte över till kennelklubben och hoppades på fler hundar där. De hade kurs, så det var bingo! Köpte lite fika och tränade på agilityhinder medan de var inne och hade teori. SImon fick hjälpa mig att locka Vilda genom tunneln, fungerade finfint! Långa hoppet studsade hon över som en gasell. A-hindret och balansen, roligt, roligt!

När valparna kom ut satt vi bara och kikade, jag klickade för passivitet och gott uppförande. Vilda var riktigt duktig, även om hon gruffade lite om det blev för stökigt. I bakgrunden sköts det för fullt, perfekt! Ingen reaktion hos fröken. Avslutade med lite framförgående och precisionsfot, mest bara för att jag inte har tålamod att vara passiv så länge(!). Simon hittade nämligen en kompis på klubben och ville aldrig åka hem. Och inte är jag den som tjatar hem min son från en hundklubb!

Igår var det kurs i tävlingslydnad. Vår instruktör var själv, de brukar vara två, så det blev inte så många minuters individuell träning per ekipage. Vår kursledare var i alla fall väldigt positiv till Vilda - roligt att höra, förstås!

Under kvällen hann vi få med: sittande i grupp, liggande i grupp (har bestämt mig för att inte börja slarva med gruppsittandet, vill inte få in förväntan att så fort det är grupp så ska man lägga sig!), tandvisning, genomklämning inkl tandvisning på bord (utställningsträning på G!), budföring, hopp över hinder (ut- och återhopp, men separat), apportering x flera, fritt följ, läggande under gång och rutan.

Moment värda att kommentera är apporteringen, där Vilda har en tendens att hålla apportbocken väldigt löst. På Kjells förslag testade jag att hålla emot några gånger och låta henne dra loss den från mig. Resultatet blev jättebra, genast började hon hålla den med ett fastare grepp. Ska köra så ett tag (inte glömma bort..!) Kändes som ett bra steg framåt.

Lägger in en filmsnutt från filmningsdagens apportering. Jag kastar nästan aldrig apportbocken, utan kör mycket inkallningar med apportbocken i munnen.

Nästa moment värt att kommentera är rutan. På kursen hade Kjell ställt upp två rutor åt oss, en med vanliga koner, en med sådana där som är ganska platta. Jag tänkte inte träna rutan, men... Tja, första rutan gick jättefint, fick faktiskt ett par riktigt fina placeringar även utan target. Allt eftersom kvällen gick och vi hade tränat det mesta, inklusive passivitet, så började jag fundera på om jag inte skulle testa "svårrutan" med plattkonerna också. Annars har ju Vilda bara kört på vår egen ruta. Bestämde mig för att göra det, men lägga target redan från början för att hon skulle få lyckas. Vad händer? Jo, när jag börjar gå mot rutan för att lägga dit targeten så drar Vilda, från kanske 20 meters håll, studsar in i rutan och bjuder på en fullt godkänd placering! Jag blev paff, glad och lyckades aldrig hitta belöningsbollen i någon av alla mina fickor... Sprang dit och godisbelönade i stället. Extra roligt att detta var efter drygt två timmars kurstid och Vilda var precis lika energisk och snabb som vanligt! Körde sedan ett par skick till med förvånansvärt bra resultat.

Sammantaget var vi på kursen i tre timmar, vi tog det lugnt, varvade ner ordentligt mellan momenten, var sociala med kurskompisar men fick ändå massor av saker tränade. En lyckad och trevlig kväll.

Det blev ingen vila igår heller. Vädret var härligt och Vilda pigg. Jag bestämde mig för att passa på och filma henne lite, för att få en uppfattning om hur det egentligen ser ut, det vi gör.

Sammanfattningsvis blev det inte så många överraskningar. Jag vet ju redan att vi har en bra start på många moment, men få färdiga moment.

Jag ska lägga upp lite klipp eftersom, så får ni se.

Första klippet får väl bli fria följet. Här ser man att hon har en härlig attityd, är följsam och fin men släpper ibland, t ex i helomvändningen (som verkligen är en akilleshäl just nu, ska nöta det lite extra). Dessutom för hon stöttning då och då under programmet, hon är absolut inte färdig att gå ett helt tävlingsmässigt program ännu. Vad hon också gör ibland är att missa sättande vid halterna. Att jag ser ut som om jag har en planka i ryggen och ett gångjärn i nacken beror på tillsägelsen jag fick av vår instruktör att jag går som en ostkrok! Eftersom det tycks vara ett generellt problem, och inte bara när jag tränar hund, så blir jag lite konstlad i min nya uppräta position! Men jag tränar så mycket jag kan, även i vardagen, kanske får en allmänt bättre hållning efter det här!

Klipp två blir rutan. Där är det tre skick, alla från olika håll. Här ser man Vildas lite lustiga sätt att använda targeten! Hon stämplar den inte längre, men använder den ändå som stöd för att komma rätt i rutan. När jag tar bort target så hamnar hon för nära. Jag undrar lite om det också har att göra med att jag gjort flera skick och förväntan om belöning har stegrats – kan vara så. Ska testa att börja utan target nästa gång, och lägga dit targeten på skick två få se vad som händer! Lite lustigt är att hon lägger sig i rutan på tredje skicket, jag har aldrig någonsin kommenderat ligg i rutan.

Allra sist kommer en promenad på stegen. Jag belönar henne rätt flitigt för att hålla tempot nere. Trots att det bara är tredje gången hon går på stegen har den snabbt blivit ett favoritmoment. Ett par minuter after att den här snutten filmades gick hon faktiskt ur hand, sprang bort till stegen och tog den själv ett par gånger!