Har kört två sökpass sedan sist jag skrev. Det första körde jag i en rätt rolig ruta, knepig för att det blev terrängskifte och rejält stenigt på ca 30 meters djup. Men öppen o lätt att följa hunden i arbete. Jag hade två figgar med okänd placering och ca 200 meter ruta. Vilda gick med jättefint driv framåt i rutan, men för grunt på den trixiga sidan. Eftersom det var första riktiga söket efter valparna så ville jag inte lägga några krav på henne alls, utan var nöjd med det fina flytet, drivet framåt i rutan och att hon faktiskt var riktigt duktig på att ta kontakt me dmig på stigen. Följden blev att hon missade en figge, som vi fick backa och ta (fördelen med träning!).

I dag gjorde vi tvärtom. Var i en rätt tungsprungen ruta. Hade träff på varje skick, men hon fick baske mig lov att gå ut på fullt djup och hyggligt rakt på varje skick! Första skicket var "omöjligt", hon låste sig lite för långt framåt i rutan. Kanske kompenserade hon för vinden, för hon gick ut fint på djupet o plockade figgen. Sedan några fina skick. Fjärde skicket hade jag planerat för att det skulle bli ett framslag. Men då valde hon att gå ut och komma samma väg tillbaka till stigen igen! Rackarns! Omskick, och då blev det perfekt: framslag och figge-bingo!

Kände mig väldigt nöjd med dagens träning. Nu ska jag köra mer konsekvent framslagsträning. Det är tydligt att hon har det här med framdrift i rutan i sig, men inte tillräckligt tydligt och konsekvent. Ska baske mig lyckas få till de sista delarna till ett elitsök i höst o vår!   :)

Lydnadsmässigt nöter jag på med saktagåendet, skall-starter och, ibland, vågar jag ta fram tungapporten. Enstaka kryppass blir det också. Men nu är jag anmäld till två heldagar med Emelie Söderberg, hoppas få ytterligare pusselbitar på plats då!

Har pillat på med lydnad några gånger, men i dag var det äntligen skogspremiär för säsongen. Och det med besked! :) Körde sök på Olberget, en krävande ruta med rejält med terräng o stigning på ena sidan. Min tanke är att mata Vilda med rätt mycket figg nu i början, för att försöka återvinna raka skick och en benhård tro på att det finns någon där matte pekar. Så hon fick fem skick, tre på stensidan och två på skogssidan. Jättefint gick hon! Raka snygga skick och - håll i er - framslag på nästan vartenda skick! Jag är grymt nöjd med premiären! Konstaterade btw att alla hundar gick kanon, så hädanefter överväger vi att skippa träningen och vila oss i form!   

Här kämpar vi i motvind! :)

Har haft två sök i rad där det varit tydlig motvind på ena sidan. Första gången hade dessutom motvindssidan rejält knölig terräng. Åh, vad onödigt att krångla sig ut där, när det ändå är tomt, sa pudeln och vek efter 30 meter. Vi hade lite diskussioner och så småningom gick det väl lite bättre i alla fall!

Så nästa sök var givet - motvindsträning, men med lite mer normal undervegetation. Vilda fick en högreruta, som jag valde att inte lägga ut en enda figge i. Allt för att inte riskera att belöna felbeteende. Och det var verkligen intressant att se hur hon tog korrigeringar! För hon gjorde som förväntat - gick ut djupa, fina slag på medvindssidan, men konstaterade rätt snabbt att det var tomt på motvindssidan och tyckte att det räckte att springa ut en liten bit där. Men matte var envis den här gånge! Min taktik var att "mata ut henne" i rutan, dvs kalla in henne när hon vek för tidigt, följa med henne ut till den punkt där hon vek av och skicka om. Och så inte ge sig förrän hon varit ute på fullt djup... De första skicken blev det mycket matande! Men tänk, sedan hände något! Behövde plötsligt bara ett omskick. Och - inget! Och inget igen! Och sedan kom till och med framslagen frampoppande... :) 

Vilda avslutade rutan med ett helt felfritt slag på motvindssidan (i mina ögon i alla fall!). Fullt ös rakt ut på djupet, ca 20-30 meters framslag och tillbaka. Ut på andra sidan och gjorde ett precis lika fint alg, inklusive framslag, där. Då smugglade vi ut en figge en liten bit från stigen så hon fick hitta honom på ingång. Kändes som ett perfekt avslut, och jag tror att hela övningen var en jättefin inlärning för henne. Och för mig - tänk, att jag vågar skicka henne en hel ruta tom! Och vågar gå in och peta i hennes tomslag! Ger mig själv en klapp på axeln för det!  :D

Måste inleda bloggen med en gull-bild på min rara lilla unge och min tålmodiga lilla hund!  :)

Åh, vilken toppenhelg!

Lördag körde jag lydnad med snälla och duktiga Elin. Hon kommenderade mig igenom en hel högrelydnad och kom med en massa kloka synpunkter. Vilda var på strålande humör och jag önskar att det hade suttit en liten domare gömd i kuren!  ;)  Då hade vi fått fina betyg! Efter lydnaden så blev det ett uppletande. Vi testade att köra på lydnadsplanen. "???" sa Vilda första svängen, men omgång två så hade polletten trillat ner. Då gjorde hon ett riktigt fint uppletande!

Söndag var det sökdags. En bra och rolig ruta,men med sidvind från slutet. Typiskt nog hade jag placerat ut figgen från början. Men jag lät henne gå ut och plocka dem, kärnan i träningen fick i stället bli att hon skulle tåla att skickas om på de skick där hon dragit, och då gå ut på fullt djup och leta ordentligt. Och tänk, det gjorde hon! Hon fick sedan gå tomt större delen av rutan (figgen var ju redan inplockade...) och så smög vi ut en slutfigge. Fint jobb hela vägen, tycker jag. De perfekta framslagen lyser fortfarande med sin frånvaro, men det känns aldrig som att vi riktigt får tid att jobba med den biten heller. Kanske nu, när tävlingssäsongen är slut. Om inte snöeländet kommer! :)

Känner mig så nöjd med gårdagens sökträning!

Hade planerat någonting lätt och roligt, med mycket belöning, som motvikt till tävlingsdagens rå-slit.

Det blev en appellruta. I och för sig en lite knölig sådan, med massor av stora stenar (jepp, lite lik tävlingsbanan. Inte bara en slump...). Planen var enkel: bara hittaövningar, fyra skick, figge på varje.

 Vi var noga med att figgarna gick hela vägen till bakkant och sedan följde bakre baslinjen ut till första hörnet. Och det betalade sig!

Skick ett: Vilda vek rätt snabbt till höger, jag kallade in, hon kom!! Nytt skick, nu gick hon ut rätt hyggligt men drog sedan till höger och började kolla av rutan. Matte bet på naglarna, rädd att hon skulle få spåret och hitta figgen efter snurrandet. Men - hör och häpna - pudeln lydde på inkallningen igen och kom in! Tjoho! Nu samlade jag ihop henne rejält, pekade med hela handen, fick henne att springa spikrakt ut till hörnet - och där fick hon figgen! :) Borde bli en fin inlärning på det!

Skick två: Djupt och fint skick men drev aningen framåt och missade hörnet. Skickade om henne snett bakåt, hon gick lite väl långt bak men jobbade sig ut längs rut-gränsen och fick figge. Fint!

Skick tre: Vind på figge från stigen, spikrakt på.

Skick fyra: Samma som skick två, fint djup men driver aningen framåt. Egentligen början på ett perfekt tomslag - men  då måste jag tänka på hur jag skickar så jag inte lämnar oavsökt mark. Nu skickade jag om henne snett bakåt och fick en supersnygg utgång och träff på figge. Klart!

Så roligt att hon blir lydigare och lydigare i söket! Kronan börjar visst trilla ner, att det lönar sig att lyssna på matte! :) Känns hoppfullt inför framtiden. Och roligast av allt - jag vet inte när jag såg henne spåra i en sökruta senast! Tjoho!

Körde lite skall-träning i skogen och kom på mig själv. När det kom en bil och körde förbi så slutade jag träna eftersom det kom en störning. Hallååååå - jag ska ju träna med störningar! Skärpning! ;)

Jobbar mycket nu på att få henne tryggare i momentet, att förstå att det kommer en hel skallserie innan belöning (dvs - man behöver inte spana efter leksak efter vartenda voff!) samt att träna starter (man behöver inte titta på matte och låta rrrrrrr i fem sekunder innan man voffar!).

Åh, vilken rolig dag vi hade igår, jag och Vilda! Tävlade sök i Edsbyn, vårt första högresök. Jag visste redan innan att vi inte hade momenten i lydnaden, så någon uppflyttning behövde jag inte hoppas på. Kanske bidrog det till att det kändes extra roligt att tävla, jag kände ingen stor press utan ville mest kolla av var vi stod.

Dagen började med platsliggning med skott, och där var jag enormt tveksam. Kom på dagen innan(!) att jag glömt bort att träna kombinationen skott + förare utom synhåll. Eftersom jag extremt noggrann i min skotträning så kändes det inte alls bra att kasta in någonting oförberett på tävling. Å andra sidan har jag aldrig sett en tendens till skottberördhet på Vilda. Så efter lite (mycket!) tvekan beslutade jag mig för att lägga henne. Inga problem alls, låg som en staty och var helt oberörd när jag hämtade henne. Såklart.

Sedan var det skogen. Hjälp, vad nervös jag blir! Sökbanan var rätt rolig, dock lite tungsprungen och klurig med många stora stenar som gjorde det svårt att hitta bra skicklinjer. Men kändes som en helt okej Vilda-bana! Min lätt förvirrade minnesbild av söket är ungefär den här:

Snabb figge på vänster sida, inga problem. Sedan lite trams, olydnad och en repa i rutan från en extremt taggad pudel. Eftersom jag vet att hon kan vara lite så i början men rättar till sig efter ett par skick blev jag faktiskt inte så stressad, utan jobbade på som planerat (mycket stolt över det!!). Och precis så blev det, hon blev ganska snabbt riktigt styrbar och gjorde en lång rad riktigt fina skick, raka, djupa och till och med lite framslag... Hittade en dold figge som hon markerade utan problem. Sedan hade jag ett område med stora stenar där jag inte hittade någon bra skickinje och hade lite svårt att få ut henne på djupet. Där gjorde jag min stora miss för dagen, som inte släppte det området och gick vidare. Visst, jag knallade på lite på stigen men skickade då henne i stället snett bakåt på den sidan för att jag ville ha ut henne där. När jag funderade på det efteråt så insåg jag att det var ju där hon hade varit när hon drog sin repa i början av söket, då för henne var det avsökt område, konstaterat tomt... Klant-matte!  Men det brände vi massor av tid på. Den andra sidan jobbade hon av fint. Så säger tävlingsledaren plötsligt att vi har en minut kvar! Då hade vi kanske 30-40 meter kvar av rutan, så jag klev på rejält, ställde mig mitt i skickade höger, fick ett fint tomslag, skickade vänster - och då, när Vilda är på djupet - kommer det: "tiden är ute". 20 sekunder senare står hon på stigen med rullen i munnen... 17 också!!

Nöjd med mig själv på en till punkt: Vid ett tillfälle under söket blev hon lite flamsig i slagen. Då fann jag mig, tog fram vattenflaskan, pratade med henne och "samlade ihop" henne på stigen. Belöningen blev att hon började göra fina, fokuserade slag igen. Mäkta stolt över mig själv att jag kom på mig där. Marttis förtjänst, han som påpekade det på lägret, att hon faktiskt kan ha nytta av att samla ihop sig ett par sekunder ibland. Inser eferåt att Vilda aldrig någonsin på träning gått så många tomslag som hon gjorde igår på tävlingen. Och hon bara fortsatte och fortsatte jobba...

Men jag lärde mig massor:

1. Träna mycket mer på att disponera tiden. Jag har aldrig kört bana som jag mätt upp exakt tävlingslängd och klockat den, så jag har inte alls "i ryggmärgen" när det är dags att kliva på lite snabbare.

2. Håll bredden på sökslagen. Jag skickade alldeles för täta skick, pga terrängen, men med den fina nos Vilda har behövs inte det. Stega, och följ planen!!

3. Skicka "aldrig", nåja, sanning med modifikation, men i princip aldrig, om. Skicka snett bakåt på nästa slag i stället. Skapa flyt i hur du styr upp hunden på stigen.

4. Fokusera i god tid på var du ska göra nästa skick!

5. Leta aktivt kluriga miljöer där hundarna får leta sig ut i svårorienterad terräng.

6. Glöm inte att ge vatten!

7. Vilda har inga som helst problem att orka ett högresök. Med tanke på antalet skick jag gjorde så har hon nog inga större problem med ett elitsök heller! Hon hade massor av krafter kvar när söket var slut, och jobbade fortfarande i samma höga tempo. Lita på hunden!!!

Eftersom hon bara fick tillgodoräkna sig två figgar blev betyget en sexa. "Bitvis glimrande" ska någon av domarna ha sagt enligt "säker källa"... Känns kul!

Sedan var det uppletande, och jag var lite osäker på om hon skulle fatta att det var saker hon skulle leta och inte folk. Såklart hon fattade! Här var hon glimrande hela vägen! Full fart, klippte två föremål direkt, ett par skick senare ett tredje och så var vi klara! 9-9,5 pga lite tugg vid avlämnandet av det sista. Så snyggt jobbat! Och matte var duktig här också - höll snattran! Är så lätt att tjoa i onödan, men hon kommer ju in snabbt och snyggt med grejerna så jag var helt tyst. Kändes ovant! :)

Lydnaden - hur skulle den bli efter en heldag i skogen? Toppen! Vilda var riktigt fin. Fria följet tappade hon fokus en gång och luktade på en spånhög vi gick över, men i stort sett fint. Inkallning med ställande gjorde hon jättesnyggt, men jag var feg och säkrade med ett dk/handtecken, lite onödigt men, men... Sedan hennes svaga moment - framåtsändandet nollade vi som väntat, skallet var hon sen i starten och jag hade mycket dk, tungen var väl ingen succé och krypet var tävlingsdåligt. Lite synd med krypet som känns fint på träning men inte funkar på tävling. Måste köra mycket mer kryp med dirigering och i tävlingslik situation.

Tack och lov fick vi avsluta med hoppet, där Vilda seglade över med enorm energi och elegans och fick avrunda en härlig tävlingsdag med en tia!

Inte ett tecken på trötthet, varken i kropp eller knopp. Vilken hund jag har! Och vad rolig hon är att arbeta med!

Pratade innan om att känslan är det viktiga. Mitt betyg på känslan igår var en klockren tia - hela vägen!

Tog inte ett enda kort på fin-Vilda igår så det får bli en gammal bild:

Tränar precis så lite som det verkar just nu. Alla mina uppdrag på BK slukar tid, skogsträningen tar sitt och lydnaden kommer sist. Den känns helt katastrofal inför lördagens tävling. Men vi genrepade söket igår. Jag hade en plan och följde den. Lång bana (nästan en högrebana), lättsprungen terräng och massor av tomslag. Och det flöt så fint!! Kändes underbart att skicka Vilda, se henne gå ut fint på djupet och slå framåt _varenda_ gång (har det hänt förut??). Liksom som på riktigt!! Nu känns åtminstone söket bra inför lördag!
Sedan läste jag på reglerna lite och insåg att vi, med lite (fel, massor) av träning kan fixa uppflytta till elit utan tungapportering. Jag trodde man måste snitta åtta på lydnaden också, men det behöver man ju faktiskt inte. Tjoho! Nu måste vi "bara" ha ett sök värt mer än åtta på tävling. Inget vi får nu, men någon gång... :)

Oj, ska försöka sammanfatta tre lägerdagar samtidigt som dottern är vaken och vild! Det får bli en kortvariant, men ändå förhoppningsvis stöd för minnet.

Söket:

Har kört ganska likartat i tre dagar. Cirka 150 meter bana, blandat tomslag och träffar. Som mest tre (eller var det fyra..?) tomslag på rad. Två av dagarna körde jag hitteövningar, en dag med markering. I stora drag så har Vilda gått ut fint på djupet, däremot har det varit påtagligt glest med framslag! Terrängen har varit varierad: en dag med väldigt öppen skog på höger sida och kraftig nedförsbacke på vänster (för mitt eget minne: Glössbo), en dag med 90 % lättsprunget, 10 % supertäta träddungar (Mohed) och en bana med rätt mycket blåbärsris och skvattram, plus en hel del sten på ena sidan (Mohed).

Det blir väldigt tydligt att hon har problem med första skicken, och att den nuvarande strategin, med träff-träff i hörnen inte funkar alls. Det som händer är att hon är övertaggad, drar 90 grader höger, får figgens spår och hittar/blir belönad. Nu ska jag köra följande varianter:

- tomt i hörnen och belöning med figge på skick tre eller fyra  alternativt

- lämna figgen kvar redan när vi vallar rutan och låta Vilda gå som första hund alternativt

- be sista figgen på föregående hund följa bakre baslinjen tillbaka till första hörnet.

Då borde vi komma vidare!

Ska också komma ihåg att skicka snett bakåt i starterna, så jag ökar chansen att täcka in hörnen (beroende på vind, förstås).  

Inte glömma att köra heldolda, det gjorde vi inte nu och det blir lätt bortglömt.

Vad mer? Kommer inte på så mycket mer specifikt. Det kändes som att Vilda mognade massor i söket under de här dagarna, vi fick hitta tillbaka igen efter fiaskot vi hade före lägret. Hon har fått tillbaka tron på att det finns figuranter därute, och hon verkar också se en poäng i att lyssna på matte (åtminstone för det mesta!). Markeringarna har fungerat fint, inget strul med nygamla rullen. Inte en tendens till bristande motivation i ett enda skick. Bra tempo, bra vägval. Är glad att jag vågade låta henne gå så mycket, och så pass många tomslag. Har också lagt en hel del dubbelfiggar som hon rett ut fint. Låta detta sjunka in så kommer vi att vara riktigt redo för högre klass i höst!

Uppletandena har hon skött så fint att matte blivit snudd på tårögd!

Körde jättekuperat i förrgår (fem saker utlagda, bröt efter fyra in) och fält i går (sex ut, fem in). Hon fattar vad hon ska göra, behåller tempot genom hela uppletandet och har nosen påslagen. De här dagarna har det faktiskt varit ett helt färdigt moment - som skulle ha fått bra betyg på tävling. Extra kul med andra personers saker och vittring.

Lydnaden har vi tränat minst på. Men visst, vi har repeterat lite treanmoment och tragglat på med högrelydnaden. 

Minns knappt...

Sammanfattningsvis en supredupertoppen-vecka, där jag haft riktigt roligt med min fina hund och alla trevliga människor och deras härliga vovvar. Det har varit varmt, soligt, vi har svettats massor men aldrig gett upp! :)

Nu ska jag sova och ladda inför morgondagen, då vi ska tävla lydnadstrean. Låter väl som en fin uppvärmning för en tävling..? Äh, den är på hemmaplan så klart vi ska testa. Men jag har inte alls hunnit med de momenten, Vilda borde väl vara lite sliten i alla fall, etc etc, så mina förväntningar är inte superhöga. Å andra sidan kan hon alla moment, så vi är inte chanslösa heller.

Sedan är planen SEMESTER, åka ut till stugan, ha träningsvila! Så det så!! För nu har jag inte en enda tävling inbokad!

Träna lite kondition (gäller oss båda - den ena ska skaffa, den andra ska bibehålla!), smyga ut på kvällarna när barnen sover och träna på tungapporten och saktagående. Inte mer än så. Lovar.