Inte kändes det särskilt lovande att åka iväg till sökskogen när himlen såg ut såhär!

Men, otroligt nog, kom det bara några småstänk. I stället fick vi en riktigt härlig träningskväll! Tre hundar kördes, och alla gick så fint.

Vilda fick tillbaka sin norskrulle. Har hissat upp den ytterligare så nu hoppas jag att den inte ska lösa ut i tid och otid. Vilda hade inga problem alls att gå från propeller till norsk igen.

Hennes sök för kvällen var okomplicerat:

Figge i de två första hörnen, några tomslag och så figge i sista hörnet.

Trist nog började hon med två "Vilda-starter", dvs springa ut ca 20-30 meter och sedan vika 90 grader och kuta in mot rutan. Men nu, efter min uppstraming i söklydnaden, så kunde jag enkelt kalla in henne! Tjoho! På om skicken går hon jättefint rakt ut hela vägen på djupet. Så synd att hon ska börja med trams! Fina markeringar på figgen. Figge ett fick hon tävlingsmässig intransport på, figge två plockade jag fram tävlingsmässigt men sedan fick han belöna innan transporten. Därefter kom tre-fyra tomslag som var riktigt fina! Bra djup på alla utom ett, lagom framslag - och hon kom till mig. Bingo-belöning på sista figgen. Kände mig supernöjd efteråt med de fina tomslagen.

Tränade också lite tungapportering. Först några vanliga apporteringar av tvåkilos, med blandade resultat. Sedan tänkte jag till lite. Kikar jag på film (och i minnet!) så är hon alltid plockigast i början. När hon väl fått upp den så knallar hon på en rejäl bit. Så jag kompletterade med vanlig gripandeträning: ta apporten, lyfta upp den, få godis. Men - när jag gjorde det med metallen kunde jag klicka gripandet. Det kan jag inte nu. Klick vid gripande = Vilda släpper apporten för att inkassera belöning. Inte lyckat om apporten hamnar på pudeltass! Så I stället får hon gripa, lyfta och sätta sig innan hon får godis. Men det gör hon riktigt bra. Så det kanske är ett bra komplement till övrig tung-träning? Vi får se!

Sedan ställde sökkompisarna upp som grupp också, så jag nötte på med lite framåtsändande. Rätt nöjd, faktiskt! Vilda börjar snappa det där med temposänkning vid gruppen och hon hade inga problem att göra momentet i skogen. Fattas fortfarande massor av säkerhet och rutin, men det känns skönt att vi kommer framåt varje träning. Och att hon inte störs av att det står människor i stället för jeansben ivägen!

Vilda med sin nygamla rulle:

Skulle ha tävlat agility i dag men med senaste veckornas sjukdom i kombination med överfylld kalender så bestämde jag mig till slut för att lämna återbud. Vi har helt enkelt inte hunnit träna. Får bli någon annan gång...

Har alltså haft väldigt lite hundtid sedan vi kom hem från lägret. För att vara schysst mot Vilda har jag kört cykling på kvällarna när barnen somnat - ska man vara sökhund måste man ju få konditionsträna. Dessutom har vi kört lydnad på gården. Framåtsändande, tungapportering, lite kryp och fjärrdirigering. I går flyttade jag framåtsändandeträningen till klubben, lägger in två filmsnuttar:

Hur vi tränar syns nog. Två belöningspunkter, den första target med godis på, den andra leksak. Jag är jättenöjd med passet, det enda jag tycker blev fel var att jag körde för många repetitioner (säkert femton). 

I dag har vi kört ett sökpass. Hjälp, vad min stackars lilla hund fick jobba! Tanken var att träna söklydnad. Började redan på väg till stigen, så fort hon ville ligga på och inte gå "här" så vände jag och gick åt andra hållet. Rätt snart gick hon riktigt fint vid sidan! Första skicket (vänster sida) var en dubbelfigge, en figge på halva djupet och en på fullt djup. Syfte - att visa henne att det lönar sig att gå ut på djupet om matte skickar en dit. Första skicket tog hon halvvägsfiggen, jättefint. Skick två gick hon ut supersnyggt och gjorde ett klockrent - tomslag! Med exemplariskt framslag och allt... Dock missade hon figgen, trots att hon måste ha varit jättenära. Hjälp  vad göra? Skicka om eller köpa tomslaget? Jag valde att berömma henne jättemycket och sedan skicka om. Tyvärr fick hon inte figgen nu heller, utan först på tredje eller fjärde omskicket. Märkligt. Hon gick ut bra, men fick inte vittring. 

Skick två i andra hörnet (omlottvallat) utan större konstigheter. Skick tre (vänster) var ett tomskick, men det fanns en figge utplacerad i bortre vänstra hörnet. Tanken var att om hon drog på hörnfiggen, så skulle en figge smyga ut på djupet vid skick tre och så skulle vi göra om det skicket. Detta för att träna på att täcka av hela området om man drar på en figge längre fram i rutan. Men nu gjorde hon i stället ett fint tomslag, lite tack vare att matte hade favoritpipdjuret med ut som hon förstärkte inkallningen med! Skick fyra, tomskick höger sida (motvind) fick ett litet stopp men sedan gick hon ut jättefint. Skick fem, vänster sida - hörnfiggen. Nu var det en totalt supertrött och slutkörd hund som faktiskt gjorde stopp på vägen ut. Fick skicka om henne ett par gånger men sedan fick hon bingo! Slut där!

Bra: Vi tränade all söklydnad. Till stigen, in från påvisen (om hon drog iväg så vände jag om och bytte jag håll, även vid intransporten av figgen), inkallningar, raka skick (genom figg-placering). Och det gick riktigt, riktigt bra!

Dessutom flera fina tomslag. Tränade också på att inte alla figgar belönade i skogen. En figge belönade på stigen, en belönade inte alls, två belönade som vanligt.

Mindre bra: att hon missade fig flera gånger. Att hon blev så otroligt trött. 

Förklaring på det tror jag var några olika saker. Det var varmt, och Vilda var klart påverkad av det redan från början. Det var sjukt mycket pollen och högt blåbärsris. Vilda fick dels plöja riset, dels hamnar hennes nos mitt i pollenhöjd. Våra byxor och kängor var alldeles gula efteråt! De andra hundarna hade sina nosar några decimeter högre upp... :)   På slutet så tror jag dessutom att lydnaden hade satt sina spår...

Nästa sök blir kort, lättsprunget och motivationshöjande! Men med bibehållen lydnad och kluriga figgar! :)

Yes - vi gjorde det! Vilda är uppflyttad till högre sök!

Jag skulle kunna skriva en roman om tävlingen, men ska hålla det kort! I den ordning som momenten kördes:

Platsliggning med skott: Kom på innan att jag glömt bort den där detaljen att skytten faktiskt rör sig bakom hundarna. Som om det skulle spela någon roll... Vilda låg hur stabilt som helst. Betyg 10.

Budföring med skott: En tveksammare start än jag är van (jodå, hon galopperade direkt, men började med en rätt samlad galopp för att sedan öka. I vanliga fall exploderar hon liksom från första steget!) Jag hann bli lite osäker men hon gjorde en elegant budföring och belönades med betyg 10.

Lydnaden:

Efter den, i Vildas perspektiv, lite försiktiga budföringen blev jag osäker. Var hon trött? Hade jag kört henne för hårt? Tävlade lydnadstrean två dagar innan och körde i princip en hel lägresöks-tävling på träningen dagen innan. Så, jag gjorde det jag vet att jag inte ska. Drog upp henne med boll innan. Alltså...    Huuur många gånger har jag gjort det misstaget för att jag inte litat på att Vilda ska hålla? Och hur ser verkligheten ut? Har hon en enda gång gått ner sig under ett lydnadsprogram? Svar: nej. Alltså är det en usel taktik. Och jag vet det. Men den sitter tydligen djupt inne i amygdala på mig och spökar... Nåja, Vilda tyckte att det var toppen! Och hon kändes faktiskt rätt balanserad ändå, inte övertaggad. Men en lustighet: två dagar tidigare, när vi tävlade lydnadstrean, så nollade hon sättandet för att hon ställde sig i stället. Nu på uppvärmningen satte hon sig varenda gång jag sade ligg!!    Gissar att det har med kroppsspråk och omedvetna dk:n att göra. Ganska frustrerande!

Nå, till tävlingen:

Linförighet 8,5  (I stort jättebra, men hon kunde bara inte låta bli ett par hopp. Och ett gnag i byxben...)

Framförgående 7,25  (lite het som alltid)

Läggande  0  (alltså, jag gjorde en halvhalt, sa ett väldigt högt och övertydligt ligg, och hon satte sig ändå! Rev i ett till ligg nästan omedelbart och då sjönk hon ner...)

Inkallande  9,75  (ena domaren anmärkte på "avslut", vet faktiskt inte vad hon gjorde som inte var ok. Inget jag märkte)

Krypande  7,5 (något hög, dk vid sättande)

Apportering  6,25  (där kom det där apporteringstjafset igen. Surt!! Lek o trams)

Hopp 10 (...och värd varenda poäng!)

Nu blev jag nervös på allvar! Lydnaden var klar, nu visste jag att 6,5 + 7 i söket skulle räcka för uppflyttning. Och det är ju ett mycket måttligt betyg. Dessutom såg sökskogen bra ut, vädret var optimalt med mulet och lagom svalt, lagom mycket vind. Och jag drog inte ens startnummer ett utan startnummer fyra! Fixar vi det inte i dag så fixar vi det aldrig, typ... Den känslan hade jag ända tills de tre första ekipagen kom tillbaka med besvikna miner. Tre ekipage jag har den största respekt för som inte fixat det... Hjälp!

Parentes: Vilda är en ljuvlig hund att ha med sig på tävlingar. Särskilt märkbart på långa brukstävlingar som är uppstyckade i massor av olika delmoment. Hon varvar nämligen ner totalt i bilen, ligger utsträckt och sover och möter en med en gäspning när man kommer och hämtar henne.  Inför söket blev jag lite stressad (hört den förut...) av hennes lugn. Tänk om hon är trött? Om hon inte orkar? Om hon inte vill? Om hon gäspar på startlinjen..? Men så fort jag satte på henne sökgrejerna så var det som att slå på en strömbrytare! Superladdad och började vinda. Jag kände mig så trygg med henne när vi gick fram till starten. Men sedan...

Vilda körde sitt eget race från början till slut. Brutal-sök. Vilda västern-sök. Kan själv-sök. Kalla det vad ni vill! Men de första minutrarna svettades jag ymnigt och önskade att jag var någon annanstans. Det var svårt att få ut henne på motvindssidan (det är tomt matte - ska jag leta folk eller ska vi hålla på och tramsa??) och på medvindssidan drog hon en redig repa som jag inte ens försökte kalla in henne från. Typ ingen idé... Men jag fortsatte hålla gott mod och trots att hon gjorde ungefär alla fel man kan göra på en söktävling, så gjorde hon också någonting väldigt bra: hon letade figg med extremt hög motivation, högt tempo och bra näsa! Som plockade alla figgar! Jättefina, stabila påvis och inget strul med den heldolda figgen. Dessutom fick vi till några "riktiga sökskick" under en period, med fullt djup, framslag, fungerande inkallning och allt, så jag fick visa att vi faktiskt kunde samarbeta lite i alla fall... Jag tror (är så nervös på tävling, plus att min hund plockade figgen rätt lpngt fram i rutan) att figgarna låg på typ 40 meter, en på vardera sida, och sista på 60-70 meter. Lite ovanlig placering och framför allt väldigt stressande att lämna starthörnen utan att ha hittat figge! När domarna skulle meddela betyg så var det en lååång lista på saker de dragit för, och jag kunde bara hålla med. Men vi fick 6,5 + 7, precis det vi behövde!!

Hade jag haft startnummer ett i söket, så hade vi aldrig blivit uppflyttade. Då hade jag tappat allt självförtroende efter de första skicken och börjat pressa Vilda. Nu visste jag att rutan var tuff och var faktiskt rätt duktig på att stötta min hund. Känns ju skönt att få vara nöjd med sin egen insats också, för en gångs skull. Jag brukar inte vara någon klippa på tävlingar!

I dag fick vi chansen att köra sök i en fd tävlingsruta i grannkommunen. Dessutom med ett gäng nya människor. Nya marker, nya figgar - kan inte bli bättre!

Vad ska jag säga om Vildas sök? Knagglig start, sedan riktigt bra. Försöker mig på en sammanfattning, detaljerna har jag glömt... Jag valde att ha alla figgen ute från början, trots kraftig sidvind som gjorde att det var lätt att få slutfiggen i nosen redan på startlinjen. Orsaken är att jag tror att jag låter helt olika på rösten om jag vet att jag skickar Vilda på ett tomskick, jämfört med när jag vet att det finns figge. Och sådant märker min hund! Därför vill jag inte veta...

Första skicket var katastrof. Vilda var helt övertaggad, gav till ett startskall, rusade ut i en liten båge och var tilt! Omskicket riktigt okej med bra djup men slog lite bakåt om jag minns rätt. Sedan har jag lite diffusa minnesbilder... :) Kanske var det redan på nästa skick som hon drog till slutet av rutan (kraftig vind därifrån) och plockade figgen som låg vid slutsnitseln. Sedan har jag en minnesbild av ett slag på andra sidan där jag med nöd och näppe lyckades få in henne på inkallning...

Sedan var det dags för heldold figge på höger sida, i låda bakom en en bergsknalle. Här kom Vildas osäkerhet att markera heldolda fram. Hon hittade figgen bra, men markerade inte. Halvvägs in bestämde hon sig för att jo, det skulle hon nog göra ändå! Jag var osäker på om hon haft rullen och tappat den eller plockat upp den halvvägs, så jag testade att koppla för påvis. Men njäe, det märktes direkt på hennes tveksamhet att det inte var bra. Skickade om henne på heldolda legan och tänk, nu blev det riktigt! Fin markering, bra påvis!

Nu tänkte matte fortsätta rutan ner, men vänlig träningskompis på stigen påpekade att det nog inte var färdigavsökt på vänstersidan. Jaja, tänkte jag, som är så fjantigt rädd för att skicka för mycket tomt, och sände pliktskyldigast ut henne. Rakt på en figge...  Perfekt egentligen, eftersom jag antagligen skickade henne med min "här-är det-tomt-men-du-kan-väl-vara-snäll och-springa-ett-varv-ändå"-röst! Sedan gjorde hon ett fint tomslag på högersidan, innan hon elegant vindade in den nya slutfiggen på vänstersidan och plockade den.

Sammanfattningsvis - hade det varit söktävling i dag hade det funnits en hel del att dra poäng på, men hon gjorde också flera fina, raka skick ut på fullt djup. Hon hade näsan på hela tiden och sög in de fig som fanns. Och hon löste den heldolda legan. Kändes som ett bra genrep!

Där är den igen, Vildas tunga! Men alltså, varför är den alltid framme på hennes jobbarbilder? Tänker hon med den? Styr hon med den? Eller vad har hon den till, egentligen??

...men ääääntligen, matte!

   Här har vi hittat sista-figgen som blev första-figge!

Tänk att det finns så mycket korv i lådor i skogen!

Inte mycket har hänt på träningsfronten. Igår körde jag fortsättningskurs hela kvällen. Det är verkligen ett härligt gäng, så positiva och duktiga. Dessutom var spår temat för kvällen. Jag gillar skogsjobbet, så det var hög trivselfaktor. När kursen var slut så fick Vilda komma ut och visa ett sökskick. Väldigt okomplicerat, ett skick, välvallad ruta. Det positiva i det träningsmässigt var att se vad lätt hon fokuserade på uppgiften. Ganska stor publik, ut ur bilen och snabbkissa, sedan fullt fokus ut i skogen och hitta figgen! Det var Vildas tredje sväng i skogen sedan snön försvann och alla tre har varit jättepositiva för henne. Känns bra. Min planering framåt är att bara köra rutor där jag inte vet var figgarna ligger! Varför då? Jo, för att jag är rätt säker på att jag beter mig olika om jag vet att det är ett tomslag på g eller inte... :0)

I dag blev det bara prommis, men jag plockade med metallapporten och tungen och körde lite terräng. Metallen var jag jättenöjd med, hon gjorde flera klockrena med fin galopp in. En gång tappade hon den, och när jag tog fram telefonen blev hon lite konfunderad. Men ändå - vilket ös! Tungen är ju inte riktigt samma tempo... *suck* Och hon illustrerar tydligt sitt problem med att plocka med den, trots att det bara är ettkilos. Tycker ändå hon sköter sig riktigt okej!

Bjussar på några filmsnuttar!

I dag var vi duktiga i söket igen! Tänkte till och undvek att göra det för svårt/tungt.

Området var nog mitt emellan en appell och en lägre-bana i storlek. Började med figge i varje hörn, sedan ett tomslag som inte fick något vidare framslag men f ö var okej. Sedan en figge som låg på djupet bakom en rejäl sankmark. Här ville jag förebygga problem. Vilda fick en rejäl syn-pop innan jag skickade henne, och bra var npg det. Det var en dyngsur pudelfröken som kom tillbaka med rullen! Men kämpade och hittade gjorde hon!

Nästa skick gick hon ut lite grunt, ca 30 meter. Omskick och nu var hon jättebeslutsam och plockade figgen fint. Trots att hon måste förbi en stenmur. Härligt!

Körde bara kopplade påvis, nu gäller det att få in lite tävlingsrutiner... :)

Avrundade med en sväng lydnad. Vittringsprov - där hon faktiskt plockade fel pinne en gång av fyra. De övriga gångerna kom hon in snyggt med pinnen en gång, halvdant en gång och tuggade så illa att pinnen gick sönder(!) en gång. Fjärren satt som smäck idag. Framförgåendet ok. Fot ok. Metallen - första gången tassade hon till den, och tappade den halvvägs in. SKicklig som jag är lyckades jag klicka henne precis när hon tappade apporten! Imponerande timing!    Trots det gjorde hon en superfin metallapportering direkt efteråt, fin galopp hela vägen in. Kände mig ruskigt nöjd med dagens båda pass!

Äntligen tittar det fram några bara plättar i skogen!

Vi körde sökpremiär i dag och för säkerhets skull hade jag med mig Gunilla på axeln. Hon lät jättebestämd och påminde mig om att inte göra för svåra övningar efter vintervilan. Så det blev sex skick med tydlig synretning (förutom på ett par motvindsskick, där hon tydligt visade att hon hade figge i näsan). Däremot så körde vi resten rätt tävlingslikt - markering, kopplade påvis, intransport av figurant. Kändes alldeles lagom. Svårt att misslyckas med, men en bra påminnelse om vad sök är.

Vid fikapausen fick Vilda sig en dust med tungapporten (ettkilos, men ändå). Katti värmde upp henne lite med den. Sedan testade jag en ny grej - klättring över stock med ettkilos! Faktiskt en rätt bra övning, då Vilda fick lägga en hel del fokus på klättringen och inte bara kunde fundera på grejen i munnen.

Sedan gjorde jag, min vana trogen, ett illa planerat uppletande... Fattar inte när jag ska lära mig. Fyra plastprylar, fullstor ruta. Vallade inte gick bara runt i bakkant och kastade in grejerna. Vilda tittade på. Böev ju helt fel, hon sprang ju direkt till fel ände av rutan när jag skickade henne, eftersom det var där jag nyss kom ut! Sedan var spåret hyperintressant. Suck. Nåja, hon plockade in två av fyra saker, sedan hjälptes vi åt med de andra två. Blit lätt irriterad på att jag fortsätter slarva med uppletandet.

Efter en härlig långpromenad gjorde vi ett stopp på skjutbanan på hemvägen. Platsliggning med tre skott, inget problem.

F ö är hon i höglöp, och mest fokuserad på kärlek just nu...

...inte! Men hundträningen fortsätter gå på lite lågvarv. Jag gör annan nytta och Vilda försöker lista ut hur hon ska kunna para sig med Daisy. *suck*

Fick i alla fall till ett litet minisök inomhus i dag. Fyra skick. Första en heldold med full synretning, för att göra det lätt för Vilda att markera. Fungerade! Skick två var en halvdold, inga problem. Skick tre en heldold nära där den halvdolda varit. Lite klurigt för Vilda att lokalisera och den första markeringen köpte jag inte. Efter intensivt letande så fick hon den riktigt bra. Det var ett stort framsteg att hon faktiskt vågade markera trots en viss osäkerhet. Skick fyra, heldold, var klockren.

Känns ju lovande att hon faktiskt markerar heldolda! Och att jag gett henne så lätta uppgifter att hon lyckats! Jag kanske lär mig, jag också... :)