I dag testade jag att tänka först och träna sedan. En rätt bra grej! :0) 

Målet var en miniträning av dolda figuranter. Jag hade bestämt mig för att göra det så lätt som möjligt, och det visade sig vara en klok strategi. Det här med heldolt är tydligen supersvårt för Vilda! 

Hon fick se när jag gav en köttbit till Simon. Sedan gick jag iväg med henne cirka 20 meter. Där fick hon sitta medan jag, fullt synligt, hjälpte Simon ner i en låda. Gick till Vilda och skickade. Men trots att hon hade sett när han kröp ner hade hon jättesvårt för att greppa situationen. Hon sprang runt och såg verkligen ut att leta! På lådan, bakom lådan, bakom en sten bredvid lådan, ibland gick hon upp på bakbenen och såg mest ut att sniffa efter kött på grillen... Samtidigt betedde hon sig verkligen som om hon var taggad. Min tolkning var att hon ville men inte fattade. Så jag kallade in henne, satte henne igen 20 meter från lådan. Gick dit, öppnade locket och bad Simon ställa sig upp för att sedan lägga sig ned igen. Skickade om. Vilda sprang återigen dit, sniffade, sniffade, sniffade... Hittade till slut en liten springa i lådan. Funderade på om hon skulle markera och - JA, där satt den! Till slut tog hon rullen!! Lycka!

Gjorde sedan ett skick till på samma låda, med samma upplägg. Nu tog det inte lång stund innan hon tog rullen. 

Körde ett tredje skick, samma upplägg, men bakom en dörr. Lite svårare, men funkade. Den här övningen blir det fler repetitioner av, den behövs om vi ska hitta den dolda figgen på en lägretävling! 

Avslutningsvis fick Daisy ett par sökskick. Åh, vad laddad hon var, sessan! Duktiga flickan! Och vilken go' son jag har, som figgar åt mamma! Puss! 

Sök på schemat. Planen var att bjuda Vilda på tre tomslag i rad, för att göra henne trygg i att komma till mig trots att hon inte hittat. 

Upplägg: Skick 1+2 figge

Skick 3,4,5 tomt

Skick 6+7 figge. 

Lite småvingligt ut på skick 1 o 2, men helt ok. Skick 3 var rätt kasst, men jag såg inte helt hur hon sprang och hade bestämt mig för att inte bråka i onödan, så jag nöjde mig. Men hon var inte ut på fullt djup och hon slog bakåt. Skick 4 var riktigt bra, skick 5 minns jag knappt. Undrar om jag inte fick något stopp på henne där? Jo just ja, figgen till skick 6 var lite snabb ut så då bröt Vilda och kom tillbaks för att rusa över stigen till henne. Omskick som blev helt okej, om jag minns rätt. Skick 6 (med figge) blev riktigt bra. Skick 7, som skulle ha blivit det sista, blev inte alls som det var tänkt. Lite bristande kommunikation gjorde att figgen inte låg där jag trodde (=jag kom inte ut på stigen där figgen trodde!) så jag hade att välja på att antingen transportera Vilda en rejäl bit på stigen alternativt skicka henne rakt ut och hoppas på ett fint framslag för att få figgen. Jag valde det senare men fick inte ett tillräckligt framslag, däremot ett godkänt tomslag. Fick, om jag minns rätt, föra ett omskick på henne pga grunt slag. Belönade duktigt när hon gjorde rätt och skickade henne tomt på motsatt sida (gick jättefint). Och så fick hon avsluta med figge igen. Totalt nio skick varav fem tomma. Jag tycker hon generellt jobbade bra, även om de snygga framslagen mer eller mindre lyste med sin frånvaro. Det som hon gjorde direkt "fel" var grunda tomslag på motvindssidan, vilket jag spädde på genom att köpa det på första tomskicket. Håhåjaja. 

Nå. Poängen med dagens övning var att Vildas självförtroende inte skulle sjunka av att hon gick lite tomt. Det syftet tror jag uppnåddes. Nästa gång ska vi ladda med något enkelt och roligt (hjälp, vad gör man då?). Kanske poppar, kanske helt skippa tomslag, kanske jobba på lite kluriga legor i stället. Vi får se. Kanske köra minnesbild. Skulle också vilja köra tävlingsmässigt någon gång innan tävlingen. Ska i alla fall knöla ner sambon i en låda vi har i morgon och träna dolda figgar. Så det så! 

Har ju anmält till ett par lägrespår, så i dag var det dags att kolla formen på allvar! Vilda fick ett tävlingsmässigt lägrespår. Hon fixade det galant! Inga tapp, alla pinnar med hem (bara en sån sak!), bra tempo, till och med riktigt lätt för matte att läsa i spårarbetet. Precis vad självförtroendet behövde! Terrängen var iofs lätt, men ändå. Nöjd är jag! Nästa gång ska jag försöka få till korsande spår, för att känna mig lite tryggare när det gäller den biten. Och kanske terrängskiften, men det har vi kört en hel del utan större problem. Tänk att hon tog alla pinnarna...   

Senare på kvällen ville jag träna dolda figgar. Den första var så rolig att se! Hon låg på sonens studsmatta, oåtkomlig pga skyddsnätet. Vilda rusade dit, fick figgen, gjorde en rad känguruhopp för att kolla läget innan hon tog rullen. In till mig, studsade upp och ner vid studsmattan igen! Inget fel på entusiasmen! Figge två var innanför en boddörr med hål i, inget problem. Hon stoppade in huvudet och snodde lösrullen, bra påvis. Men figge tre... Den var inomhus, och hög. Hon jobbade och slet i en evighet i sina försök att dels lokalisera, dels bestämma sig för om hon skulle markera eller inte. En gång markerade hon, men ångrade sig och kom inte ända till mig med rullen. Spottade ut någon meter ifrån, gick sedan till mig och tog den igen. Tydligt brydd! Vi löste situationen hyggligt, men framför allt fick jag mig en tankeställare. Dels att inte göra för svåra legor - hon ska ju inte bli räddningshund. Men framför allt: VAD är det jag tränar när jag tränar dolda??? Vill jag att hon ska våga markera på avstånd - som vid en hög figge? Vill jag att hon ska lära sig att jobba sig riktigt nära - som man vill i 99 procent av fallen, när figgen faktiskt ligger på backen i en låda eller liknande? Min egentliga tanke i dag var att belöna bra påvis. Men problemen kom ju redan vid markeringen. Det hade jag inte tänkt igenom alls!

Alltså, så här: Jag vill såklart att hon ska jobba sig så nära figgen det går. Men när hon väl gjort det, så ska hon våga markera med sin egen rulle. Allt blir så enkelt för hundarna när man jobbar dolda figgar med lösrulle. Man letar tills man hittar lösrullen, problemet löst! Om ingen lösrulle finns måste hunden själv ta beslutet. Men: tränar man med fasta rullen, så riskerar man att hunden slarvar och tar rullen på för klen vittring. Hmmm. Hmmm. Hmmm. 

Förresten har Ansu, som hjälpte oss med lydnaden på Cefeuslägret, lagt ut en massa fina bilder. Bland alla kelpiesar finns även Vilda med på ett hörn! http://ansu.galleria.fi/kuvat/Cefeus-leiri+2012/

Hjälp - inser att Vilda bara gått nio spår i år! Totalt, på hela året! De flesta av dem var i mars... Och det senaste (i maj!) var en katastrof. Kanske dags att lägga manken till om hunden ska ha en ärlig chans på de spårtävlingar jag optimistiskt nog anmält till.   

Lydnadsmässigt pysslar i på i köket med kryp, fjärr och metall. Det tar sig. Har ännu inte masat mig upp på klubben och börjat någon länkning av lägre. Får bli som det blir med det.

Kvällen började vi med att träna dolda legor. Använde oss av byggnader hemma hos en kompis. Först en bastu. Vallade en smal korridor dit och skickade. Det var så roligt att se Vilda leta! Bastun är en bit upp, på ett trädäck. Gissa om Vilda såg fundersam ut när hon skulle dit och leta! Men hon gick ut jättefint, i ett rakt sökskick, och letade gjorde hon. Till slut hade hon lokaliserat figgen och hittade lösrullen som stack ut en liten bit. Vid påviset så väntade jag med att plocka fram figgen tills hon var ordentligt "på" och stötte med tassarna mot dörren. Vis av erfarenhet från tävlingen så vill jag ha en hund som verkligen jobbar på att ta sig in till figuranten!

Skick två var till en vedbod. Där står flera små trähus intill varandra, och det finns flera andra dörrar i samma byggnad som vedboden. Åh, vad Vilda fick använda näsan! Men hon jobbade ut legan jättefint. Återigen var jag noga med att inte hjälpa henne att plocka fram figuranten förrän hon verkligen stötte på dörren. Det räcker inte att bara stå och titta!

Skicktre var ordentligt svårt. Nu var figgen gömd i ett dass(!), som dessutom låg precis mitt emot den andra legan, bara ca två meter därifrån. Först missade Vilda helt, hon gjorde ett ursnyggt sökslag med ordenligt framslag och ville jobba vidare. När jag skickade om fick hon figuranten. Letade först frenetiskt utan att riktigt lyckas lokalisera, trodde sedan att hon låg i gammellegan. Jag gick och öppnade dörren dit så hon fick konstatera att vedboden var tom. Efter mycket och intensivt letande var dassfiguranten till slut funnen! Tror att övningen var jättenyttig för Vilda, sådant här ska det bli mer av.

Dolda fig-övningen följdes av ett spår. Eftersom det slutade tokigt sist vi spårade så hade jag bett om att få snitslat hela spåret. Tyvärr glömde sambon bort det, så snitslarna började efter halva spåret. Men det var bra på sitt sätt. Jag känner mig otroligt osäker när jag spårar med Vilda osnitslat, så jag behöver den träningen. Nästa gång kanske jag gör samma sak medvetet, men tvärtom. Snitslar första halvan. Spåret var 4-500 meter långt, liggtid ca 1,5 timme. Terrängskifte från öppet hygge till fin tallskog. Vilda var extremt laddad och låg på alldeles för mycket första halvan. I stort var hon ändå lätt att följa och jag tror inte att hon slarvade alltför mycket. En pinne borta av sex tycker jag var helt godkänt - har varit med om värre med den här damen! ;0)  Och krafter kvar hade hon i massor. Så jag behöver nog inte oroa mig alltför mycket inför lägrespåren. Om hon inte byter spår eller hittar på något annat kul, förstås!

Träna spårmässigt: förledningsspår, spårupptag. F ö behövs mängdträning, det har blivit väldigt lite spårande på sistone. Vore också roligt att gå ett fullängdsspår. LiIte precision vore inte heller fel, funderar på att börja nästa spår med att lägga godis var tionde meter de första hundra metrarna och se vad som händer då.

Dagens sök hade jag planerat så här:

Jag vill fortsätta träna starter, mycket för att få in mina egna rutiner och för att känna mig trygg i att Vilda vet vad hon ska göra, oberoende av terräng, störningar etc.

Jag vill också få in åtminstone ett tomslag, eftersom det blev lite tokigt avslut på tomslagen senast. Jag vill också befästa Vildas trygghet i att komma in utan rulle.

Jag ville, avslutningsvis, att hon skulle känna sig lite "snuvad på konfekten" när vi avslutade söket i dag och vara rejält laddad inför nästa träning.

Ett gott tecken på att jag inte kört henne för hårt fick jag när jag vaknade i morse. När jag klev ut ur sovrummet så hörde jag hur Vilda flög ner ur soffan och en mikrosekund senare satt hon nedanför mina fötter. "Ska vi ut och jobba nu matte???". Goaste tösen!

Mitt upplägg i dag:

Skick 1+2 figge,

skick 3 tomt, skick 4 figge, slutbelöning.

Ta undan hunden, placera ut figgarna för ny start.

Skick 1+2 figge, slutbelöning.

Undan med hunden, ny start:

Skick 1 figge, avslut.

I stort tycker jag det gick väldigt bra. Ett djupt och fint tomslag gjorde Vilda, först ut rakt och fint, sedan kollade hon gammellegan. Naturligt, eftersom vi lämnat figge där. Däremot fick jag ju inte de fina framslag jag fått de andra dagarna - tvärtom kollade hon av rutan rejält bakåt! Men man kan inte få allt! Lärdom - lämna inte alltid en figge kvar i skogen när du ska köra tomt, blir ju väldigt naturligt då för hunden att kolla gammellegan om den inte hittar.  Däremot så tror jag stenhårt på att blanda och göra det ibland, så inte hunden tror att figge in  = tomt (som jag skrivit om tidigare). Genom att prassla med godispåse istället för att tjata på henne kan jag få in henne fint till stigen i stället för att bråka/släppa iväg henne i en flying. Smidigt.

Och så glömde jag hur jag gjorde när jag tränade starter tidigare i veckan - flyttade jag fram eller inte medan hunden var ute och letade? Jag hade för mig att jag stod kvar (som man gör på tävling), men det blir nog fel? Då avdresserar man ju framslagsträningen när man kör starter?? Nästa gång ska jag nog flytta fram ändå? Försökte också få struktur på mitt eget agerande. Starterna tror jag att jag fick till hyggligt (Gunilla, säg till om du tycker annorlunda! Var hård!). Men sedan glömde jag hur jag skulle förbereda nästa skick vid intransport. Stanna ca fem meter före stigen och sätta hunden. Men sedan - skulle jag själv gå fram och kika? Eller stå kvar bredvid hunden? Står jag kvar, och tar henne sedan vid sidan fram till stigen/skickstället? (Gunilla, hjälp igen!)

Är jättenöjd att Vilda höll tempot så bra och jobbade med fin energi fortfarande, kika på filmerna! Sjätte sökdagen i rad!!     Dock har hon blivit lite olydigare på stigen, angenämt problem!

Nu ska jag lyda ett gott råd och göra en lista över specifika saker att träna, försöka fundera ut hur jag ska vikta dem och göra en riktig träningsplanering. Och så kan jag inte låta bli att rota i SBK Tävling...

..och så ska vi vila lite...   :0)

I dag blev det ett tufft sökpass för Vilda. Tyvärr strulade det till sig lite på slutet, men sammantaget blev det nog riktigt bra. Körde samma söksystem som igår (se skiss) med några få skillnader: 

- Poppar på de två första slagen. Vilda såg bara den ena men gick ut fint till båda figgarna, om än inte spikrakt på den andra. (Fick lite tröst när elithunden som gick lite senare gjorde ungefär samma båge som Vilda på den figgen!). Sedan tomt och figgar enligt skiss, men vi förlängde banan med en till serie tomt/figgar. Dvs totalt 11 skick (tror jag det blir), varav tre tomma, var planen. Den sista figgen skulle vara en hare. Samtliga skick med direktbelöning. Vilda gick jättefint!! Hon gick ut fint på djupet och letade, tillräckligt rakt, slog bra framåt och gjorde två riktigt bra tomslag. Tyvärr blev det strul inför tredje tomslaget. Då råkade hon få syn på sin slutbelöning hos en figge på stigen! Vimsade ut några meter och tyckte att mer än så behövde hon nog inte anstränga sig, hon visste ju var grejen var! Skickade om, och då sprang hon ut ordentligt. Så ordentligt att vi tappade bort henne! Plötsligt dök hon upp hos den förberedda haren på andra sidan stigen... Hon hade gjort ett rejält framslag och korsat stigen, sedan vindat in figgen. Egentligen jättefint jobbat! Nu blev vi mest förvirrade allihopa, men bestämde att hon skulle få ett nytt tomslag. Det fick hon, och det blev väl hyggligt. Sedan hare på andra sidan (dvs figge som springer iväg när hunden kommer). Mysko, sa Vilda, men hakade på och fick äntligen sin älskade pipleksak! 

Eftersom slutet blev lite struligt, och jag gärna vill träna starter, fick Vilda gå en gång till när de andra hundarna kört. Nu körde vi bara två skick, som en tävlingsstart. Inga poppar, lösrulle. Skicken blev bra, och Vilda var fascinerande pigg och entusiastisk! Övningen var värdefull av flera skäl: Vilda fick träna starter, hon fick ett bra avslut på dagens sök, och jag hade Gunilla som verkligen styrde upp mig och lärde mig att ha ett mer genomtänkt beteende vid starten. 

Att minnas från dagen: fortsätta träna starter och tomslag. Gör en lista över specifika saker jag vill träna - och hur jag planerar att träna dem! Bryt ner i delar. Tyst på stigen (idag var jag bättre, men inte bra!). Om Vilda avslöjar slutleksak på stigen, låt det bli en retning - då får hon se den figgen springa ut! Egentligen bör jag göra lika i skogen - avbryta där. Jag vet ju hur stark dragning hon får till den sidan annars. Starterna: lämna henne sittande 10 meter från, transportera in henne, starta åt vänster. Vid återgång, sätt henne fem meter innan stigen och bestäm nästa skick! 

Efter söket var det lunch, och sedan upplet. Nu stegrade jag svårighetsnivån rejält. Vi var i samma område som dagen innan, och det var bra vind. Så jag plockade bort synretningen. Vilda vindade in första föremålet och kom in med det bra. Men sedan strulade hon, markerade föremål men apporterade inte. Fick då en synretning och efter det jobbade hon in grejerna jättefint. I dag fick hon hämta fyra av fem föremål. Jga är imponerad över det höga tempot och den fina intensiteten hon hade i uppletandet - femte arbetsdagen i rad, och efter att ha gått ett rejält sök på förmiddagen. Heja Vilda! 

På lydnaden testade vi vittringsprovet för första gången. Vi provade det sätt jag använde till Daisy en gång i tiden: lägga ut massor av pinnar (ca 20), visa hunden att man har en i handen och sedan lite omständigt gå och lägga den på backen. Första gången gick hon bara ut och tog första bästa pinne, men när hon inte fick belöning för det så testad ehon igen - med näsan påslagen! Smart pudel! På andra försöket så löste hon poängen med vittringsprovet! 

Nu måste jag försöka hålla i vittringsprovsträningen också. Och uppletandet. Tillsammans med allt annat... :0) 

Glömde skriva dagens gladaste OBS: fortfarande inte en endaste liten blindning - trots en hel del tomskick! Tjoho!!!

Oj, får så dåligt samvete över att jag orkar skriva så lite. Vill ju kunna gå tillbaka och påminna mig själv om alla kloka råd jag får och alla aha-upplevelser som poppar upp. Men efter lång dagar med logistik kring bebis, barnvakter, hund, lyckas hinna handla och tanka bilen, torka genomblöta kläder och skor, komma ihåg att äta (nå, det brukar jag i ärlighetens namn inte glömma!) etc så är jag rätt slut när kvällen kommer. Och vips, ringer väckarklockan och så är det en ny dag!

Sammanfattning av dagens sök:

Jag låg i går kväll och klurade på varför Vilda känns lite halvmotiverad på sina tomslag. En uppenbar möjlighet är att hon helt enkelt har figgen som retning. Figgen kvar i skogen = figge på nästa skick. Figgen följer med in = tomslag. Så jag planerade en övning som var tvärtom. Började med figge i varje hörn. Lämnade den första i skogen. Under påviset till figge två fick figge ett smyga in till stigen. Sedan transporterade jag in figge två till stigen, och skickade tomt på sidan där figge ett legat. Medan Vilda var ute på tomslaget så smög det ut en figge på sidan där figge två varit. Så det blev tvärtom vad Vilda trodde - där vi lämnat en figge var det tomt, och där vi transporterat in en figge fanns det plötsligt figurant igen! Därefter fick hon figge på fullt djup på den sida som hon nyss gått tom. Lägger in sökskissen!

Fortsättningen av söket var att köra samma princip ett varv till, så hon fick ytterligare ett tomslag men nu på andra sidan. Avslutningsvis tre figgar på rad. Vilda gick så grymt bra! Första två skicken var hon lite vimsig, men jobbade sig ut och fick sina figgar. Resten gick hon riktigt rakt och fint, bra djup och framför allt var tomslagen superfina! Bra djup och, tro det eller ej, fina framslag!! På andra tomslaget kunde jag inte hålla fingrarna i styr utan lät henne springa flying över till andra sidan... (Jajajajaja, jag vet att jag inte borde. Men det funkade...) Det fanns inga tecken till osäkerhet, hög intensitet i hela söket. Ganska lustig liten hund, hon har nu kört sök fyra dagar i rad och gör då sitt utan tvekan bästa sök! (Kanske ett tecken på att hon fått lagom svåra övningar och positiva erfarenheter med sig från varje träning - vågar man tro det?) Det här upplägget på tomslag ska jag absolut använda fler gånger. Om jag lyckades hålla snattran på stigen? Nej. Dessutom blev jag uppmärksammad på en viktig sak gällande det. Om Vilda gör något riktigt fel, tex viker av kraftigt från skickad riktning, så kallar jag ju in henne. Men om hon då inte lyder, så kan jag bli ganska barsk, för inkallning kan hon ju och komma när matte ropar måste man även i sökskogen. Frågan är - fattar Vilda att det är olydnaden på inkallningen jag korrigerar? Eller kan hon ha tolkat det som missnöje med hennes figurantletande??? Finns ju en uppenbar risk för det senare. Alltså, från och med nu, totalförbud för sura mattar ens om hunden struntar i något så elementärt som en inkallning! Jag tror att Vildas tomslag kommer att fortsätta vara fina om jag kan hålla snattran och få henne att fortsätta vara trygg i dem.

Uppletande har jag verkligen inte tränat strukturerat. 95 % av träningstillfällena har jag satt Vilda och Daisy på stigen, gått ut ca 50 meter, gömt 7-9 prylar och gått tillbaka (båda vägarna lite kringelikrokigt, för att åtmintone få till en smal korridor.). Den sortens upplet funkar fint och det kan Vilda. Sedan ser jag, genom en snabb sökning på bloggen, att jag vid ett par tillfällen flippat helt och glömt hur lite hon kan, och försökt köra "vanliga" upplet med henne utan retning. Såklart med resultat därefter. I dag hade jag dessbättre hjärnan påkopplad. Vilda fick en hel ruta (äng, bra vind). Martti lade ut sex föremål, Vilda fick titta på. Planen var att låta henne hämta in fyra. Och det gick jättefint! Hon letade med hög fart, näsan fint påkopplad. När hon hittade föremålen så blev hon först tveksam, "ska jag verkligen ta det där?". Hon är ju bara van vid förarlukt på sina föremål, nu var det Marttis prylar. Jag uppmuntrade henne med apportkommando, då apporterade hon in jättefint. Vilda behöll samma fina tempo och motivation vid varje skick. Fjäre föremålet grep hon själv. Därefter bröt vi (vikket också var planen från början, att lägga ut två föremål mer än hon skulle ta in. Detta för att undvika misslyckanden). Jag var verkligen nöjd.

Plan framåt där är väl att ta tag i och börja jobba mot ett mer tävlingsmässigt moment. Inte glömma bort att variera föremålen. Köra helvallad ruta men lägga föremålen på linje för att få in raka skick. Inte forcera utan behålla synretning ett tag till, sedan köra på minnesbild.

I lydnaden fick jag hjälp att komma vidare med fjärrdirigeringen. Målsättningen är att köra Vilda med låsta bakben. Ansu hjälpte mig att få till ligg-stå-ligg-skiftena, och det gick över förväntan. Mitt mål är att nöta det intensivt under en period så att Vilda verkligen får in det i kroppen. Vi har ju lyckats få till en bra början. Körde också lite ruta, som Vilda gjorde klart sämre än vanligt. En liten vildpudel kanske också kan vara trött i huvudet efter många, långa dagar..?

I dag fick Vilda en verkligt motivationshöjande övning i söket. Planen var att träna starter. Det är ju alltid tacksamt att få en bra början på en tävling, och själv känna sig trygg i att hunden bjuder på två fina första-skick. Så vi körde två skick med figge i varje hörn, plockade undan Vilda, två nya skick, plockade undan henne, två skick till. Gissa om hon blev snopen varje gång hon blev undanstoppad efter bara två skick! När vi gick ut för att göra de sista skicken fick hon gå kopplad och utan kommando, då gick hon på bakbenen ut mot gruppen och bara ville iväg! Sötnos! Skicken i sig var typiska Vildaskick, lite extra snurrar men i stort sett bra.

I morgon vill jag pusha henne lite mer!

I lydnaden fick jag tips på hur jag kan träna in bättre gripanden med Vilda. Vi körde också lite mer inkallande med ställande. 

Nu är min hjärna så trött att jag knappt klarar av att skriva mer. Sovdags?!