Ibland undrar man om det är någon idé att träna när ändå ingenting går in. Ta Vildas matte, t ex. Igår tävlade hon sök, hennes hund blindade och hon skrev med stora, fina bokstäver i sin blogg att hon aldrig mer skulle berömma hunden när hon kom in med en rulle. I dag började söklägret. Vilda fick sex skick, varav två tomma. Riktigt duktig var Vilda. Men tror ni matten klarade av att vara tyst när Vilda kom in med rullen? Nix! Hon tjoade och tjöt så hackspettarna trodde att någon skrapat fram en trissvinst. Är det någon idé att fortsätta träna med en matte som har en sådan teflonhjärna??

Undrar signatur "Härdad pudel"   ...som stannade till i ett tomslag, tittade på sin fasta rulle, funderade en mikrosekund och sedan bestämde sig för att låta den hänga kvar. Mig lurar du inte så lätt, matte! ;0) 

I dag debuterade vi i lägre sök. Vädret var bra - mulet, men det utlovade regnet höll tydligen till i Småland i stället. Började dagen med budföring och platsliggning, sedan lydnad. Budföringen var jätterolig, tyckte Vilda, och sprang som en liten toka. PLatsliggningen var lugn, en hund som nosade lite, för övrigt inga konstigheter.

Själva lydnaden, då. Som vanligt svårt att "ladda lagom" med Vilda. Nu körde jag den lugna varianten, vilket straffade sig lite i linförigheten där hon var mer än lovligt disträ. Sedan gick det riktigt fint ända fram till apporteringen... Jag var särskilt nöjd med att veckans intensivtärning av krypet betalade sig. Vi fick en dubbelnia där - fint på ett moment med så hög koefficient! Och som dessutom följer med hela vägen upp till elitklass. 

Apporteringen trasslade hon med igen. Såg så fint ut första 95 procenten av sträckan, så jag trodde för en kort stund att det skulle hålla hela vägen. Men icke! Hon busade till det på slutet igen. Suck. Men sammanfattningsvis var jag jättenäjd med lydnaden, och Vilda fick mycket beröm av publiken. Hennes missar tenderar ju att vara av det busiga och publikfriande slaget!

Betyg: Linförighet 8,5 - 8,5

Framförgående: 9 -8 (ligger på)

Platsläggande: 10-10

Inkallande: 9-9

Kryp: 9-9

Apportering: 5-6

Hopp: 9-9

Platsliggning med skott: 10-10

Budföring: 10-10.

Totalbetyg i lydnaden: 256 poäng (max 300, min för uppflytt 196).

Men. Det finns ett men. Det här var ju liksom en söktävling, och inte en lydnadstävling! När vi kom ut i skogen var jag duktigt nervös. Inte blev det bättre av att jag lyckats välja festis nummer ett!

Dock kändes Vilda laddad och trevlig, så visst hopp hade jag trots allt. Det försvann snabbt!

I korta drag gjorde vi så här:

Skick ett - vänster, fullt djup, tom in.

Skick två + tre - höger. Drog snett in mot rutan, (dvs gick inte ut i hörnet) men hade bra djup. Jag ser inte om hon har någon rulle, men med ca 15 meter kvar till mig ser jag att hon står och fipplar med den. Hjälp - har hon tagit den och tappat, eller har hon fått för sig att hon ska försöka få belöning genom att ta rullen innan hon kommer fram till mig?? Egentligen tror jag det sista, men försöker "lita på hunden" och gör mot bättre vetande ett påvis. Som slutar med att jag, en domare och Vilda står ute i skogen och kikar på tallar. Jag med en intensiv förhoppning om att en figge ska dyka upp, Vilda och domaren rätt övertygade om att det inte kommer att ske! Jag gör ett till skick på samma sida, för att täcka hörnet. Nu går hon ut fint i hörnet, men blindar igen. F-n!!!!

Skick fyra - vänster. Ut fint, kommer tillbaka med rulle, ut i skogen med nästa domare, står och tittar på tallar. Nu känns det faktiskt lite småjobbigt! Medan vi står där tar Vilda rullen igen. Jag låter lite barsk, plockar ut den och bryter. Får skicka henne ett bonusskick så hon ska få avsluta bra.

Skick fem - bra ut första 20, tvekar sedan lite, fortsätter. Ser henne sedan stå bakom en sten och kika på mig med rullen i munnen en liten stund innan hon kommer in med den i full fart. Nu är det rätt tryck i kopplet och ett fint påvis. Figgen får belöna, vi sitter en bra stund i legan och myser.

Får efteråt veta att hon vid skick fyra faktiskt hade en figge, vi stod en meter från legan!! Men Vilda, som inte är van vid dolda figgar, var nog lite osäker själv. "Det luktar här, men jag hittar ingen". Antagligen var det därför hon plockade upp rullen igen medan vi stod där och var förvirrade. Och jag, pucko, talade bestämt om för henne att det var fel! Inte konstigt om hon var förvirrad och lite osäker inför sista skicket. Först kom hon in med rulle utan att det fanns figge och då fick hon gå ut och påvisa. Sedan hittade hon figge men då fick hon bannor för att hon rullen... Knepig matte idag! :0)   Tröstar mig med att det var rätt mänsligt att tro att det var en ny blindning. Och som helhet var jag glad med henne och tycker att jag stöttade henne så gott jag kunde. Tror att hennes minnesbild blev lätt förvirrad men positiv.

Sammanfattning av dagen:

+ Fin lydnad.

+ Skotten fungerade fint, första gången i "skarpt läge"!

+ Hon var jätteladdad inför söket, förstod precis vad som var på gång och stördes inte av gruppen. (Inte helt självklart för en orutinerad hund som bara tränar med samma lilla gäng, på samma skogsplättar...)

+ Hon gick ut fint på djupet, hade bra tempo, tog sig fram fint i (den iofs rätt snälla) terrängen.

+ Jag surade inte ihop på henne, känslan hela dagen var bra, till och med i sökrutan. Vi hade roligt tillsammans!Gillade samarbetet på lydnadsplanen, det var "mjukare" än sist.

- Apporteringen! Hur ska jag komma åt en sprallighet som bara dyker upp på tävling?

- Blindningarna, såklart. Åtgärd: ALDRIG ALDRIG mer visa mig glad när hon kommer in med en rulle! Det har jag varit ganska bra på när vi kört med fastrulle, men lösrullen har jag till och med korvbelönat ibland. Det som straffade sig nu?

- Missen vid påviset på den dolda figgen. Hade ju känts helt annorlunda om vi hade fått plocka fram den! Åtgärd: Ganska självklart, träna mer dolda figgar. Och verkligen låta Vilda gräva sig in till dem!

- Jag var en stor klant som glömde att ge henne en rejäl belöning efter lydnaden! Då ska hon ju få en kampleksak!! Nu fick hon en klapp på huvudet...

- Gjorde en repris i söket, ingen leksak där heller... Hade hon ju kunnat få när vi brytit och satt i legan med figgen! Dumdumt, matte!

I tryckande värme körde vi ett mini-rep inför morgondagens söktävling. Två sökskick med figge och jättebelöning (godis och pipleksak), kopplat påvis. En sida med knölig terräng och en med lätt. En med fast och en med lös rulle. Lyckat. Kändes som en bra påminnelse om vad sök är inför morgondagen. Men jag känner mig inte säker på att hon inte blindar om rullen studsar för lockande framför nosen på henne i början när hon är som hetast. Önskar jag kunde ha norskrulle i stället.

Därefter till klubben. En platsliggning med två skott, inga problem. Lite linförighet som kändes småsegt. Ett hopp med godis på återhoppet och två apporteringar. Sedan gav jag mig.

Nu njuter jag av känslan att inte vara anmäld till en enda tävling efter morgondagen! Då ska jag bara ägna mig åt kravlöst tränande. Och, efter söklägret, hoppas jag på rejäl sommarvärme så vi får lite riktig, genuin totalvila.

I dag körde vi sök, eller "sök", som det fick bli pga figgebrist... Vi gjorde någon form av halv hawaii, med person på bara ena sidan stigen. Ovallad ruta, synlig figge rakt ut på 50 meter. Figgen matade fram hunden ca tio meter i rutan, jag gick fram rejält på stigen (ca 30 meter) för att verkligen försöka få framslag. Upprepade 5-6 gånger. Vilda gick jättefint, inga tendenser att ta fasta rullen. Och roligt hade hon!

Fortsatte till klubben, där Hanna körde Vilda några pass på en agilitybana. Jag blir så imponerad av dem! Går hur fint som helst. Dock slarvade Vilda med slalomet i dag, det låg sist i banan och hon var nog lite trött i huvudet! När de körde bara slalom eller korta kombinationer var det inga problem.

Sist men inte minst hann jag med en minilydnad. Lite fot, en snygg fjärr, ett par hyggliga apporteringar (snabba, men sneda sitt vid avslut), och ett par ok rutskick (utan target, hittade den inte!!), sedan ville ungs fröken Alice inte vara på hundklubben längre! Så det var bara att åka hem... Känner mig rätt nöjd med dagen.

I dag körde vi sök i ett av våra favoritområden, som vi använt mycket, som är lättsprunget och där hundarna borde börja kunna rutan utantill... Tanken var att göra grundförutsättningarna enkla för att lättare få till framslags- och tomslagsträningen bra.

Vinden var kraftig. Min plan var 4 skick på varje sida. Figge på varje på motvindssidan, på medvindssidan två tomskick.

Alltså:

Skick 1 - motvind, figge. Inga problem.

Skick 2: medvind, tomt. Gick ut lite snett bakåt, utanför vallningen. Bra djup. Omskick, drog nu lite åt andra hållet men djupet var bra och jag bestämde mig för att köpa slaget, och belönar henne medan hon fortfarande är ute på djupet. När hon kommer närmare ser jag att hon har fastrullen i munnen! Hjälp! Och här har jag stått och hojtat "braaa" över halva skogen! Vad gör jag nu?? Bestämmer mig snabbt för att inte göra någon grej av det hela. Plockar ut rullen och skickar henne som planerat på motsatt sida.

Skick 3, motvind, figge: Inga problem.

Skick 4, medvind, figge: Vilda springer ut, halvvägs ut i rutan ser jag att hon står på en sten och tittar på mig och ser förvånad ut. Hon funderar en stund, sedan drar hon en pytteliten lov utåt, sedan kommer hon in till mig med sin fasta rulle i munnen. Hjälp igen! Kan jag och figgen ha missförstått varandra så han inte låg på fullt djup? Nej, knappast. Jag plockar ut rullen utan kommentarer (och, faktiskt, utan att ens känna mig sur) och skickar om henne direkt. Nu kutar hon som en pil ut på djupet och kommer tillbaka en stund senare med lösrullen. Duktig!

Skick 5, motvind, figge: Inga problem.

Skick 6, medvind, tomslag: Började med att tveka ordentligt så jag fick skicka om. Fick då ett helt godkänt tomslag med bra djup, kanske lite väl yvigt, men viktigast av allt - ingen rulle i pudelmunnen när hon kom tillbaka!!

Skick 7, motvind, figge: Inga problem.

Skick 8: medvind, figge: Kom in tom efter första skicket, dålig sikt där så jag vet inte vad hon gjorde, tror hon var för grunt. Men - ingen rulle i munnen nu heller!! Duktig tös! Skickade om, då gick det galant.

Summering: Betydligt högre frekvens framslag i den här rutan. Nytt beteende med två blindningar. Jag är lite nyfiken på var hon tog rullen första gången, om det var vid en gammellega eller om det var när den dansade förbi framför nosen på henne. "Svenskrullen" är ju otroligt störande. Är i alla fall nöjd med hur jag hanterade situationen, och att det ledde till att hon slutade ta rullen på tomslag (trots att det fanns gammellega där jag skickade). Tycker generellt att hon var i struligaste laget på medvindssidan och ska lyda coachens råd - bara bjuda på enkla, roliga sök den närmsta tiden, gärna Hawaii eller liknande. Kanske t o m ta ett par veckors sökpaus inför lägret.

Ikväll fick Vilda ett rejält sökpass. Det var inte så många skick, som en lägreruta ungefär, men rätt risigt på ena sidan och tungsprunget för lilla fröken kortben. Dessutom brände hon en hel del energi på att vara med ut och valla.

Började söket lite misslyckat med att hon avslöjade vilken figge som hade slutföremålet, favvoleksaken. Det märktes på hennes motivation i söket! Området är roligt, en mittstig som klättrar uppför en backe som övergår i ett litet berg. När man skickar så är det först öppen terräng, sedan kommer hundarna till skog. Många terrängskiften av olika slag blir det!

Skick 1 - okomplicerat, fullt ös ut och tillbaka, fint påvis.

Skick 2 - Bra, gick ut jättefint på djupet.

Skick 3 - nu vet Vilda att den här figgen inte har leksaken, den är på andra sidan! Så hon gör ett halvdant, grunt och oengagerat slag! Jag skickar om, lite bättre blir det men inte bra. Hrmpf! Går med henne ut ca 10 meter och skickar igen, nu går hon ut fint och hittar. Rackarns fröken!

Skick 4 - har bett figgen att komma fram i rutan och ligga på ca 20 meters djup. Vilda drar lite snett bakåt när jag skickar henne, så hon missar figgen, fortsätter ut på fullt djup, letar jättefint därute (ett riktigt kanon-tomslag!)och på ingången får hon figgen i näsan! Det blev inte som planerat, men väldigt bra ändå. Utdelning på att leta aktivt hela vägen in. En sådan övning har jag länge tänkt försöka få till, nu bjöd den sig gratis!

Skick 5 - sådärbra, minns inte riktigt vad det var som strulade, men väsentligt bättre än skick 3 (som var på samma figge).

Skick 6 - trött hund! Höll inte linjen, kom för långt bakåt i rutan och kom in tom, så jag fick skicka om henne. Men jobbade bra.

Skick 7 - riktigt fint skick. Trött hund, men lite mer lättsprunget.

Skick 8 - också väldigt bra skick uppe på berget. Äntligen fick hon sin pipleksak!

Sammanfattningsvis en krävande ruta, men belöning med figge varje gång. Inte alltför många spikraka skick - och bara enstaka bra framslag. Men själva sökarbetet var bra. Jag märker att Vildas kondition är sämre än den varit (ingen överraskning direkt) och jag ska försöka lägga in mer konditinspass i terräng (hur nu det ska gå till, med barnvagn..?). Många av svårigheterna fixade hon fint. Men visst kommer hon att få kämpa när hon ska tävla lägre - undrar om hon fixar tiden? Beror nog mycket på undervegetationen i rutan.

Som bonus hittade hon en liten talgoxe-unge i vägrenen när vi rastade. Jag blev jätteglad när hon bara stod och såg förvånad ut, så jag hann säga "nej" och hon snällt lät den lilla vara. Raskt sprang den över vägen, noga övervakad av en orolig fågelmamma! Duktiga lilla Vilda!

I dag fick Vilda ett välförtjänt konditionspass. Har blivit alldeles för lite sådant sedan bebben kom. Vi körde både i skogsterräng och kuperat på en liten bergsknalle. Hon är snabb och smidig, men nog tycker jag att den senaste månadens vila märks. Stor fördel att hon inte är rädd för att ta ut sig!

På kvällen blev det ett minisök. Vi var bara två som tränade, så möjligheterna var minst sagt begränsade. Valet föll på att valla två smala korridorer i lite mer krävande terräng. Den ena i skog, den andra på berg. Lätt övning i knölig terräng = högmotiverade hundar som fick lyckas under nya omständigheter. Dessutom så tror jag att det var en bra "mellanövning" mellan alla längre pass med många skick som vi kör. I morgon blir det lydnad på klubben.

Hinner egentligen inte skriva, men...

En snabbsväng på klubben blev det, fokus på lkl 2-momenten: rutan, fjärrdirigeringen och hoppet. Gick väl sådär, med störst frågetecken på fjärren.

Sedan ett sökpass med sex skick: 1. dold figge 2. figge på fullt djup, i hörnet. 3. Tomt motvindsskick. 4. Figge på fullt djup. 5. Figge ca 35 meter ut, efter terrängskifte (rutan sträckte sig ut på ett öppet område med en massa bråte, figgen låg bland gamla ensilagebalar.

Den heldolda figgen, som inte gick att komma åt alls, gick bra. Vilda funderade och försökte länge, tog sedan sin fasta rulle och kom in. Figge två vinklad ehon lite för långt åt vänster första gången, omskick, då gick det bra. Tomslaget blev för grunt första gången, omskick, helt ok (även om hon var lite motvillig och tydligt visade att hon inte fattade poängen med det hela!). Skick fyra lite yrt men helt ok. Skick fem riktigt bra, liksom skick sex.

Helt ok sök där huvudsaken var att få till den dolda figgen. I kväll blir det spår!