Det blev inte spöregn. Inte heller olidlig hetta. Inte ens vindstilla. Ingen hund som gick upp och bet andra på platsliggningen. Och i söket så hade Vilda inte alls glömt bort hur man letar folk i skogen. Nej, inte en enda av alla katastrofer jag målat upp framför mig inför dagens appellsök hände! Även om jag var på god väg att ställa till det för mig själv genom att komma till Tierp med minsta möjliga marginal...

Söket, då, som dagen började med:

En ruta med fin terräng på ena sidan (vänster), rejäla blöthål och en hel del bråte på andra sidan (höger). Vind var det nog, men hur och åt vilket håll har jag inte en susning om. Var alldeles för nervös för att börja tänka på det... Såg inte Vilda vinda in figge från något håll. Chansade och skickade första skicket åt höger. Hon gick ut rätt grunt, men framslog fint. Skick två blev följaktligen åt vänster. Hon gick ut fint på fullt djup, framslog och fick figgen bra. Han låg på baslinje, efter ungefär halva rutan. Pjuh! Fin markering, bra påvis och transport. Nu skickade jag om henne i högra hörnet, och den här gången gick hon ut på fullt djup och slog ca 20 meter framåt. När hon kom tillbaka tom även denna gång så tiltade det i huvudet på både mig och henne... Vilda tänkte köra en flying (nå, inte ens det, hon tänkte skippa matte och dra direkt ut på andra sidan!) men med dk fick jag in henne. Sedan blev jag helt konfys och visste inte riktigt var på stigen jag skulle skicka om henne. Det jag gjorde, taskigt nog, var att skicka henne ganska exakt där hon kommit in... Hallå!! Där hade hon ju nyss sökt av! Kanske var det min egen osäkerhet (kan hon ha missat?? Rutan är ju snart slut!) eller bara stress-tilt i skallen... Nå, hon drog ut fint på djupet men drog sig framåt i rutan, klok hund. I bortersta hörnet hittade hon figgen och kom in så bra med rullen. Påviset var hemskt, jag höll på att ramla flera gånger, klev ner i blöthål och snubblade på bråte. Vilda blev lite tveksam av alla plötsliga ryck i kopplet och stannade till, men tappade aldrig fokus.

Betyget i söket blev 8,5 och 9 - olydnaden på stigen när hon tänkte dra över till andra sidan, samt det första grunda slaget drog ner. Sedan var det faktiskt lite frågetecken i ögonen på henne vid första skicket, och hon fick ett stopp. Vallningen hade hunnit bli gammal, det fanns ingen färsk vittring i det området och ingen figge. Så hon var helt klart lite tveksam. Därför var det guld att hon fick hitta på skick två, sedan var hon 100 % säker på vad dagens uppgift var!

Beröm fick hon för farten och viljan, bra intensitet i sökarbetet, stor beslutsamhet i forcerandet av den bitvis knöliga terrängen och smarta vägval. Härligt!

Budföringen, som många nollade idag, satt som smäck. Maxfart åt båda hållen. Fin ingång hos mottagaren. En liten studs på mattes ben vid avslutet kostade en halv poäng för ena domaren - det bjuder vi gärna på! Platsliggningen var lite orolig, ett par hundar som låg och vred på sig och någon som småkröp. Hunden närmast Vilda gick upp, men det var en sökhund som hon spanat in redan i skogen och inte brydde sig om. Jga kände mig också helt lugn inför det, han var jättesnäll och sprang bara kortaste vägen till husse. Som bonussvårighet vimlade luften av fallskärmar(!) på nära håll hela tiden - Tierps BK har en hoppklubb som närmsta granne... Och jag lovar, det kan låta en hel del om en fallskärm! Men ingen av hundarna verkade bry sig. Lydnaden, då? Tja, eftersom Vilda har en tendens att bli hetare och hetare under programmets gång, så är det lite svårt att veta hur mycket manska dra upp henne innan. Nu lät jag henne vara väldigt lugn, och tror jag tappade lite på det i linförigheten. Hon var ofokuserad en liten bit - men tillallra största delen gick hon fint. Lite småslarv på framförgåendet, kropps-dk från matte på läggandet (hon hade, jisses, missat det när vi värmde upp. Ställde sig i stället...) Inkallningen var klockren. Apporteringen helt okej, bra tempo men hon kunde bara inte låta bli att klappa till apporten lite med tassarna! Avslutningsvis hoppet, som jag tränade med boll i torsdags. Det märktes! Jisses, vilken intensitet och vilket tempo! En mycket välförtjänt tia på det!

Totalt blev det (för er som inte tävlar bruks - det är två domare som dömer där):

Sök                   8,5 och 9

Budföring         9,5 och 10

Linförighet       8,5 och 9

Framförgående 8 och 8,5

Platsläggande   9 och 8

Inkallande       10 och 10

Apportering      8,5 och 9,5

Hopp               10 och 10

Platsliggande   10 och 10

Summa 295 poäng av 320, snittpoäng 9,2. Uppflyttning och en förstaplats (vi var iofs bara tre i sökgruppen - men poängen stod sig väl mot spårgruppen också).

Jag var otroligt nöjd med Vilda, hon kämpade så fint i söket, var glad och pigg i lydnaden, helt cool på platsliggningen - ja, hon bjöd till maximalt hela dagen. Tävlingen var välarrangerad och alla människor supertrevliga. Vi fick många spontana, positiva kommentarer och jag tror att vi gjorde väldigt bra reklam för pudlarna idag!

I dag skulle det genrepas inför morgondagens appellsök. Första sökträningen sedan 1 maj för Vilda. Planen var hyggligt klar: tävlingslika omständigheter (med t ex kopplade påvis, fast rulle etc), bara två figgar (ev fikapaus och ett par skick till) och mest bara kolla av/fräscha upp kunskaperna. Inget läge för nyinlärning!

Dagen bjöd på 25 grader i skuggan, obefintlig vind och stekande sol! Suboptimalt, med andra ord. Men vi följde planen och det gick så här:

Skick 1. Matte börjar fundera - ska jag skicka henne precis vid snitseln eller gå in några meter i rutan? Av outgrundlig anledning bestämde jag mig för att gå in ca fem meter, skickade hunden, som gick ut jättefint på djupet. Sedan  gjorde hon ett klockrent framslag på fullt djup, ca 20 meter, och kom in tom. För figgen låg ju i hörnet, och det hade jag liksom gått förbi när jag skickade. Korkat!!! Men bra lärdom inför morgondagen - man skickar vid snitseln, punkt!

Skick två gjorde jag på andra sidan. Fint ut igen, framslag, och där låg figgen, ca 20 meter in i rutan på bakre linjen. Skick tre blev ett omskick i första hörnet. Rakt ut och bingo. Klart slut med övning ett. Inga problem med markeringarna. Dock lite tvekan vid påviset - skulle ha tränat mer kopplat!

Varvade med att träna Fasa, sedan körde vi en ny övning. Nu var det bara ett skick rakt ut, markering o påvis, full belöning, och när vi kom in till stigen fick hon en hare på andra sidan.

Kändes som en lyckad träning, precis lagom i dag inför morgondagens tävling. Bebisfröken Alice samarbetade alldeles utmärkt genom att sova hela tiden. Nu kommer det in stora, svarta moln, så jag kan ägna kvällen åt att ömsom fundera på hur illa det kommer att gå i morgon om det är stekhett, ömsom för hur det går om det spöregnar... :0)

I går hade vi ett kort sökpass inbokat. Planen var enkel: repetera vanligt sök, återgång till lösrulle. Lättsprungen terräng på ena sidan, ta sig förbi en ås med storsten på andra sidan (f ö öppet). Fem skick: 1. Fullt djup, 2. fullt djup, 3. tomt, 4. "så långt ut figgen hinner" (blev ca 30 meter), 5. Fullt djup.

Vilda (och de andra hundarna) gick kanonfint! På första figgen, som var stående, tog Vilda sin fasta rulle. Men hon gjorde det bra, så den köpte jag. Resten tog hon lösrullarna. Tomskicket (medvind) blev också väldigt lyckat, fullt djup, fint framslag, lagom lång söktid. Däremot så belönade jag alldeles för mycket - igen! Silvertejp, tack!

De två sista skicken också helt okomplicerade, hyggligt raka, fint ut.

På vägen hem från söket insåg jag att det nog var dags att ta en tur förbi förlossningen, och 2,5 timme senare är Simons lillasyster, vår lilla prinsessa, född! Så nu kommer det att dröja innan det blir några fler träningsrapporter från mig!

I dag blev det en kortis i skogen. Ett förarspår, liggtid en timme, längd 4-500 meter. Sju pinnar + slut. Spåret gick över riktigt torr terräng, bl a torr lav på kullersten. Och jisses, vad pudeln fick slita! Hon spårade koncentrerat och fint, plockade vinklarna klockrent, men hon var så trött, så trött när hon äntligen kom fram! Det märks att det krävs en hel del uthållighetsträning på torra/jobbiga underlag inför en lägre-start! Pinnarna då? Tja, viss framgång, men mycket kvar innan jag är helt nöjd. Positivt: Hon plockade 6 av 8, och hon tog den sista trots att hon var så trött att tungan hängde som en slips ända nere i backen. Lite extra nöjd är jag över att hon klipper första pinnen, trots att hon är rätt het då.

Av de åtta pinnar jag lade ut var fyra nya/blanka, den sort hon har så svårt för och har totaldissat på slutet. Av dem så tog hon två och ignorerade två. Alla andra, "vanliga" pinnar tog hon. Jag ser det trots allt som en liten, liten framgång att hon tog hälften av sina icke-favoriter! När det gäller belöning så glömde jag att kasta godisen till henne, klickade i stället och tog pinnen som vid en vanlig avlämning. Funkade också, man när jag kom på mig på slutet och började göra "rätt" igen så tycker jag att hon taggade till lite extra på pinnarna. Komma ihåg till nästa gång!

Under liggtiden så tränade vi lite markeringar med fast rulle. Funkade jättefint för båda hundarna. Vilda hade inga problem med att ta rullen hos såväl stående som sittande och liggande figurant. Däremot greppade hon den lite för långt ifrån figgen en gång. Hennes lilla lätta rulle hänger och slänger enormt mycket, ibland har hon t o m svårt att få tag på den för att den far runt så väldigt. Jag funderar på att hänga på henne en lite tyngre rulle i normalstorlek nästa gång, få se om det blir bättre eller sämre.

För övrigt så försöker jag lägga lite fokus på att få henne att ha tassarna i backen (inte lätt att göra om en studsboll till ett boule-klot!) och att sätta/lägga sig ner och vänta lugnt även när man tagit ut henne ur bilen för att det är hennes tur. Inte heller lätt! Däremot är hon en ängel i bilen, lugn och trevlig. I dag kom två stora nordsvenskar och lufsade förbi hennes bur och hon sa inte ett pip. Duktig tös!

I dag var det mycket som talade emot träning. Men det blev ändå, och det blev på helt rätt sätt. Vi var bara tre. Passade mig utmärkt just i dag, fördelen är att man känner slippa sig stressad att få flyt på träningen för att minimera träningstiden. Vi som körde hade gott om tid, vädret var underbart. Dessutom var det snäll terräng, helt platt och fint, så mitt knä protesterade inte det minsta. Annars är det så illa nu att jag knappt kan gå upp för trappen. Måste gå med andra benet före för att undvika fel typ av belastning. Inte, inte bra!

Rutan var i gles tallskog, mossa utan ris på marken. Ingen mittstig, den snitslade vi upp mitt i skogen. För att göra det ännu klurigare så var det riktigt besvärligt att få naturliga räta vinklar etc, så det var en riktig hjärngympa att få koll på hur skicken skulle göras.

För att göra det lätt och roligt åt Vilda så började vi med en Hawaii. Blev väl 6-7 skick. De första helt synliga, sedan ett par halvdolda och avslutningsvis några heldolda. Allra sista skicket tog hon en lov upp mot gammellegan, efter att först ha gått ut spikrakt. Jag tyckte inte att det var något att göra en grej av. Var tvärtom väldigt nöjd med Vilda. På den andra sidan fanns nämligen en riktigt klurig svårighet. Ca 45 meter ut i rutan låg ett fd järnvägsspår, med små sandvallar. En väldigt naturlig bakre gräns. Men "elak" som jag är, lade jag naturligtvis figgen på andra sidan järnvägen. Inga som helst problem för Vilda. Roligt! Däremot är det hit och dit med framslagen, ibland blir det, ibland inte.

Efter fikat så körde vi lite till (jag vet, Gunilla... Men jag gillar att köra flera pass när tid finns...). Nu fick Vilda två skick utan retning, men med figgarna ganska grunt (15-20 meter). Gick ut och tog båda jättefint. Sedan två på fullt djup, inga problem heller. Nyheten i den här övningen (förutom att jag ville se att hon fixade sökslag i just den typen av terräng, och utan riktig stig i mitten) var att vi körde med fast rulle. Premiär för Vilda! Jag tycker att det gick riktigt bra. Lite vimsigt innan hon hittade rullen och det behövdes en del stöd från figgarna, men ändå helt ok. Jag kör ju henne på "svenskrulle" och den far runt väsentligt mer än en snäll norsk!

Allra sist fick hon en rad rena markeringsövningar. Det märks att hon söker händerna väldigt mycket, så hon kommer nog att behöva träna en del fast rulle om jag ska känna mig säker på tävling. Rätt snabbt förstod hon ändå att ta fasta rullen från sittande figge utan hjälp. Däremot på stående figge, så sökte hon sig alldeles för mycket uppåt. Hoppade och studsade på figgen och "tiggde rulle". Vi väntade ut henne och till slut trillade femöringen ner. Varvade med en sittande, som kändes enkel. Sedan, avslutningsvis, en stående. Nu tog det henne bara några sekunder att minnas den egna rullen.

Sammanfattningsvis: En bra dag där Vilda fick lyckas med allt hon gjorde. Toppen att börja med hawaii, dels för att hon gjort en hel del svårt på slutet, dels för att det nog var en svår terräng med få riktmärken. Nu fick hon först stöd i att hantera terrängen, sedan gå några oretade skick i samma ruta efter fikat. Känns skönt att ha testat av fatrullen i tid inför tävling, nu vill jag hinna köra någon gång med lösrulle och lägga in ett eller ett par tomskick, samt lägga in något till pass med fastrulle innan tävling.

Ikväll blev det ett minisök. Halta Lena, Mattias, och jag som gått fem dagar över tiden. Rutan blev inte stor. Lagom för fem skick. Men det var ny mark, roligt. Ena sidan rätt snäll, men en del vindfällen och lite ris. F ö "vanlig skog". Andra sidan var det en rejäl kulle på samt ordentligt med ris, vindfällen, sten och rejält knöligt att gå.

Vi vallade noga. Gissa om jag var nervös när det var dags att skicka Vilda? En repris av senaste söket och det skulle kännas som att flytta tillbaka många steg i träningen. Men den här gången gick det klockrent. Fint ut på första två skicken, rakt och djupt, hittade figgarna direkt. Tredje skicket drog hon alldeles för långt åt vänster men kom fint på inkallning och gick ut bra på omskicket. Skick fyra och fem var riktigt fina. På några skick fick jag till framslag, på något sprang hon rakt ut- rakt in.

Kort analys av dagen: fina skick på ny mark, MEN hon gick som andrahund och kan ha haft stöd av vittringskorridorer etc. Einstein-matte testade kopplat påvis - på den risigaste sidan, med klumpkroppen... Inga problem för Vilda, men jag ska nog vänta ett tag med den träningen! Inga tomslag eller likanande i dag. Sammanfattningsvis ett bra sök, kändes skönt att hinna få det innan förlossningspausen. Dessutom hann vi bli färdiga precis innan det började regna! 

Sök. Planering: Lätt och överskådlig terräng, 5 skick varav ett tomt. Terrängen på vänstersida var lite småtallar, på höger sida i princip bara öppet med höga furor. Vinden mest sidvind, men ibland slog det så det kändes som motvind på vänster sida, "småtallssidan". Ingen mittstig, vi snitslade en själv precis i terrängskiftet.

Första hunden vimsade som tusan, slog mycket åt sidorna och hade svårt att komma ut på djupet. Väldigt olikt henne, så när det var Vildas tur (vi var bara två hundar) bestämde jag mig för att lägga tomskicket som skick 4 i stället för skick 1. Främst för att se att hon kom ut som hon skulle några gånger först. Och tur var det!!! Jisses, vilket sk*t-sök!

Skick 1 - Vilda ser laddad ut och står riktad in mot skogen (småtallarna, motvind, det finns figge där). Men när jag skickar henne så viker hon direkt och följer "stigen" i stället! Aldrig gjort förr, jag får in henne (till slut...), lite irriterad. SKickar om - nu springer hon ut ca 20 meter, viker upp parallellt med stigen, drar hela rutan ner, korsar stigen och ska börja leta sig tillbaka. GRRRR! Nu blir jag superirriterad, mest för att hon totalnonchalerar min inkallning och i värsta fall kan få figgen på andra sidan stigen i näsan. Lyckas till slut bryta henne. Går nu med henne rejält ut i rutan och efter ett vingligt, osnyggt skick som ändå går åt rätt håll så får hon sin figge. Skick två minns jag inte exakt, mer än att hon vek rätt rejält neråt även här. Tror jag fick skicka om henne (eller om hon fick figgen i vind, vinden låg ju så att hon tyvärr kunde lyckas även om hon drog åt det hållet.

Skick tre var acceptabelt, skick fyra var ett osnyggt tomskick, men som jag ändå var hyggligt nöjd med och köpte utan diskussion. Hon sprang ut bra på djupet, men i stället för ett tjusigt framslag så blev det en stunds hullerombuller-letande. Lite väl brett, och även en bit bakåt i rutan, men ok. Skick fem minns jag inte så mycket av, men hon gick ut bra på djupet och hittade, antagligen efter lite kringelikrok. En rolig svårighet där var att hon måste över en rätt bred grusväg och in i tätare skog på andra sidan för att få figgen, men det var tydligen inte svårt.

Varför hon hade så besvärligt med första skicken vet jag inte. Några funderingar: Ingen stig, i stället en stark vittringsgata där vi snitslat vår "låtsasstig"  - gjorde det att det var ett självklart första ställe för henne att börja leta på? Det såg ju ut som vilket sökslag som helst. Noterar hundar sådant - om man går på en stig/väg eller inte?? Vinden - det var ju tacksamt att gå ner i vind? Att de följande skicken blev lite krokigare än vanligt  - var det underlaget (som var väldigt risigt?)? Eller vad???

Nå, efter som jag var rätt frustrerad över omgång ett så blev det fem skick till efter fikat.  Nu bara hitteövningar, inget tomslag. Ville helt enkelt få henne att gå rakt ut även i den här skogen. Började rutan från andra hållet.

Skick ett blev halvdant, pga missförstånd mellan mig och stighållaren. Vilda fick gå iväg i princip där figgen gått ut, så det var bara att kuta på i vittringsfältet...

Skick två var ett riktigt "hejkomochhjälpmig". Hon kutade åt alla möjliga håll - utom ut på djupet. På andra omskicket gick hon ut ordentligt och hittade. Skick tre var hyggligt okej, skick fyra (samma sida som superstrulande skick två!) gick hon ut fint - men hittade inte figgen! Hon letade på en rätt bra stund, kom när jag ropade på henne och jag köpte det som ett helt godkänt tomslag. Skick fem blev tack och lov riktigt bra.

Summerat så var det länge sedan jag sett henne göra flera så totalt usla slag!! Det positiva var att hon inte fick utdelning på dem. Det negativa var förstås "varför??". Det kom dessutom väldigt oväntat, efter söndagens lyckade sök. Hmm. En tendens jag börjar ana är strul med första 1-2 skicken. Ska kanske börja med att ha popp på dem, så jag får igång henne rätt?? Skönt är ju att det blir bättre och bättre för varje skick. Är hon så överladdad att hjärnan inte hunnit bli påslagen? Tomslagen tycker jag var helt okej, även om de  inte var så snygga. SKönt att hon utan tvekan går ut på djupet.

Vi måste också fortsätta variera platser för söket. Uppenbart kan ett område som ser jättelätt ut vara svårare än man tror. Tycker ändå vi varit ganska duktiga i vår, det här var femte området vi var på, och första gången vi fått den här effekten. Hmmmm igen!

Dagens sök var på ett roligt område där vänstra sidan är stenig uppförsbacke, rejält jobbig för hundarna, och högra sidan är slät och fin appell-skog.

Vildas plan för dagen var:  12 skick, inga tomma. Skick 1-4 oretade, skick 5-6 minnesbild utifrån transporten, skick 7-8 oretade, skick 9-10 minnebild, skick 11 oretad hitte, skick 12 full-kareta-hare fr stigen - avslutar direkt som hitte.

Först räknade matte ut att vi bara fått ut elva skick, så jag minskade de första fyra oretade till tre, för övrigt allt som ovan.

Skick ett och två strulade lite. Skick ett var på lätta sidan. Vilda var npg lite övertaggad och rätt vimsig. Det som var roligt att se var att när jag försökte kalla in henne för att skicka in henne så rätade hon i stället in sig framför mig och hittade figgen utan omskick. Inte toksnyggt, men heller inte så tokigt.

Skick två (tuffa sidan - vi kör ju hela tiden varannan) så vek hon alldeles för tidigt, det var fin skog som övergick till stenig kulle och hon vek vid terrängskiftet. Dock inga spårtendenser. Jag kallade in, hon kom, jag skickade om. Nu gick hon spikrakt ut, klättrade upp fint bland stenarna och hittade. Sedan följde sju klockrena skick i mina ögon. Hon gick ut jättefint, på enkla sidan spikrakt, på den steniga sidan lite mer kringelkrokar men inte mer än terrängen mer eller mindre krävde. Hon jobbade sig hela tiden upp i den steniga, brötiga delen och slet som ett djur däruppe för att hitta sina fig - vilket hon också gjorde. Inga spårletartendenser. Dessutom så gjorde hon superfina framslag med rullen de första sju skicken. Sedan, när hon blir trött, märker man att det lättare faller bort.

På slutet blev det lite struligt för att jag inte klarade av att räkna till elva, eller tolv, och för att jag inte lät stighållaren göra sitt jobb... *rodnar* Trodde att skick tio var sista skicket och instruerade figgen att göra en hare. Blev jättelyckat och Vilda, som i och för sig hållt i bra och energiskt hela banan, taggade verkligen till! Men... när jag stod på stigen för att skicka henne såg jag att vi vallat för två skick till. Och nu var det ju uthållighet vi skulle träna. Så jag tänkte att hon får ta en hitte på andra sidan, ställde upp henne vid markeringen - men vi lyckades inte lokalisera figgen, varken jag eller stighållaren!! I förvirringen som uppstod tröttnade Vilda och tjuvstartade. Hon rusade spikrakt ut ända ut i hörnet. Där hamnade hon i den underliga situationen att det inte fanns någon figge, dessutom så tog rutan/vallningen slut... Det löste hon genom att göra ett jättefint, skolboksexempel!, sökslag - men åt fel håll. I det läget måste jag säga att jag ändå tycker att hon löste situationen på ett logiskt sätt. Bara att sticka ut med den intensiteten och jobba så fint med tungan hängande som en slips och jättetrött hjärna tycker jag var en bedrift. När hon kom tillbaka så klappade jag om henne, sa ett hjärtligt menat "bra" och lät henne sedan få en hare till på stensidan. Därefter - klart!!

Bra: hennes jättefina arbete i terrängen. Att uthålligheten faktiskt var riktigt god. Många raka, fina skick. Många framslag. 

Dåligt: mattes snurr-och-vims-hjärna. De två första slagen - men jag tycker nog ändå att det kändes rätt bra. Att vi hade jättesvårt att få till "minnesbild utifrån transporten". Väldigt oklart om Vilda såg några av retningarna, och i så fall vilka. Terrängen blir snabbt alldeles för brötig för att lilla hon ska se någonting av vad som händer på andra sidan. I vilket fall så hade hon nog stöd av vittringskorridoren som blev på andra halvan av skicket, och sannolikt såg och/eller hörde hon i alla fall några av retningarna...

En rolig övning som kändes lite som ett kvitto på att vi ligger hyggligt rätt i träningen!! Nästa pass ska bli kort och lätt, 4-6 slag, varav 1-2 tomt hade jag tänkt... (Är jätteglad att vi hade det här passet innan, för bland storstenarna så kr'vs det att hunden håller i lite och letar för att hitta figgen. Inte bara springer upp en båge och sedan säger "sorry, tomt!" och kommer tillbaka.) Tack Gunilla, för upplägget, nästa gång ska jag ha matteträning innan... ;0)

Finns lite filmsnuttar, tyvärr fortsätter kameran krångla så vi får se om jag får till något användbart att visa.