Först - för er som vill följa Vildas valpkull har jag skapat en FB-grupp. Jag kommer inte att uppdatera bloggen mer än enstaka gånger med valpbilder, blir för mycket tid vid datorn då! Maila mig eller sök på "Vildas valpar" om ni vill gå med, den är inte bara för valpköpare utan för alla som tycker att dte är skoj att följa en kull!

Sedan:

Tja, i rena hundträningsabstinensen så har jag sett över framtiden!  :)

Kort sagt så är det fyra moment i brukslydnaden som hindrar mig från uppflytt (och det är rätt mycket!). Har fått noll eller fem på dem de två gånger vi kört högre-tävlingar.

Men nu har jag en plan för dem alla!     

Framförgående: Har grundat om den sakta marschen enligt inspiration från Maria Brandel (sök på hennes blogg om ni vill veta detaljer!). Grundprincipen är att man shejpar fram det, först genom att helt enkelt belöna att hunden tittar framåt! Jag trodde metoden var superomständig, men Vilda fattade på något pass. Innan hon blev för tjock kom vi så långt att hon kunde gå  ca 5-10 meter i jättefint tempo. Hoppas mycket på denna lösning! :) En stor fördel är att den blir ett sätt att kunna ställa upp hunden så där flott på planen, placera ut sig själv 15 meter bakom och säga "gå".

Skall: Har börjat att belöna första skallet mycket oftare och bättre. Hon har ju en grym latens från kommando till skall. Hoppas komma framåt med denna enkla åtgärd.

Kryp: Fick fina tips på domarkonferensen. Med min förra hund fick jag tipset att vara lite dominant i krypet, för att få det lägre. Eftersom krypet strulat i stort sett konstant för mig och Vilda på tävling, och jag förtvivlat velat förhindra det, så har jag nog tryckt henne också. Men nu fick jag en tillsägelse att det troligtvis är den osäkerheten som får henne att söka sig uppåt/underkastelse. Som jag inte har fattat! Stackarn! Så nu blir det tydliga signaler, lugn och trygghet i krypet. Och inte en gnutta dominans!! Rent tekninskt har hon ett kanonkryp på träning, så det är inga problem.

Tungapporten: Tja, vågar jag ens ha några nya planer här...? Har testat så mycket, men vi når aldrig hela vägen fram. Senaste idén är att våga lära henne att släppa apporten på avstånd, så jag kan belöna själva lyftandet på håll. Nära mig så lyfter hon den nämligen bra. Har börjat träna in det med lätta föremål, och när träningen kommer igång igen ska jag successivt prova allt tyngre, Borde jag vara rädd för att hon ska släppa den på tassen? Kanske. Men så många gånger som hon släpper den där apporten på en vanlig apportering, så känns det inte som något stort orosmoln!

Resten fungerar ju, men behöver underhållas.

I söket handlar det mest om att få tillbaka hennes kondition. Sedan fortsätta träningen med att få henne att söka upp mig på stigen, kanske lägga in lite flying. Komma ihåg att lägga in något pass med riktigt knölig terräng och då kanske sluta efter en-två skick med figge på bägge, som mptivationshöjare. Men stora grejen är att få matte att bli bättre på stigarbetet!  :)

Uppletandet gjorde hon kanon sista gången före "magvilan". Tror jag får skippa min tanke med "Bingobelöning" och belöna varje föremål ordentligt i stället.

Tja, nåt sån't. Tror jag! :)

Det här blir en märklig säsong för oss. Jag hade ju planerat en kull vintervalpar, men så kom det saker ivägen och kullen blev framflyttad. Så nu står jag här, laddad till tänderna och med stundande tävlingssäsong - men vet att jag inte kommer att kunna tävla! Tur att det är roligt med valpar och valpköpare också! :)

Men självklart har jag trots det en träningsplan. Den ser ut som följer:

Sök: Börja med att mata mycket figgar. Vi var alldeles för struliga i höstas när vi tränade tomslag, det blev många misslyckade träningar och en viss osäkerhet hos Vilda. Dessutom så börjar hon tycka att det är onödigt att gå ut så djupt i motvind... Nu backar vi bandet efter vinteruppehållet och påminner oss om att vi har all tid i världen innan det är tävlingsdags! Lite roligt att vi blivit medbjudna som ekipage på domarkonferensen i sök i början av april, så lite träningsstress och prestationsångest får jag väl erkänna att det finns! :)

Spår: Fortsätta med spårupptag, markeringar - har bara vaga planer där, "kör på" bara och så får det bli som det blir! (...och resultatet därefter...?)

Brukslydnaden: Tja, här finns det ju stora träningsbehov! Framåtsändande och tungapporteringen är moment som jag behöver grunda om rejält. Har en plan för båda, tycker att det går åt rätt håll men det har jag ju tyckt förr... Kör på med tungen i stort sett dagligen nu, i framåtsändandet nöter vi saktagående med ny teknik. Två andra sorgemoment är skall och kryp, där det framför allt behövs störningsträning/tävlingstärning. Moment som sitter fint på träning men svajar mellan fem och noll på tävling känns ju rätt onödigt! Resten av lydnadenfunkar bättre, men måste underhållas. Pjuh!

Tävlingslydnaden: Funderar på att lägga på hyllan helt i år. Vill i alla fall underhålla momenten så hon inte glömmer dem. Samtidigt så känns det som att hon egentligen kan treans moment, att det mer handlar om att få till det på tävling. Och där kommer vi till mitt nya projekt, nämligen:

Rallylydnad. Planerar att köra några tävlingar bara för att få "börja om i lydnadsettan" med Vilda, och träna på tävlingssituation men där hon är nära mig hela tiden. Vill försöka få henne att ligga snäppet lägre i speed på tävling, eftersom jag tror att det är det som behövs för att lydnaden ska flyta på.

Agility: Nix, det honner vi inte med. Bortprioriterat.

Förhoppningsvis så kommer Vilda igång med löpet snart, och då blir det parning i april, valpar i juni och leverans i augusti. Och då kanske, kanske vi hinner med någon hösttävling. Kanske... ;)

Tentat i dag så det blev ingen träning alls. (Skrev den meningen och blev så provocerad av mig själv att jag genast gick in i köket och körde ett minipass. Hallå - man har "alltid" tid att göra en mikro-träning i köket. Däremot kan man vara för trött, stressad etc för att det ska vara lämpligt. Körde stegförflyttningar, kryp och fjärr).

På tåget fick jag tid till träningsplanering. Det känns verkligen som om jag tränar för brett. Jag tränar och tränar och tränar men kommer ingen vart. Å andra sidan så vet jag ju innerst inne att steget mellan tvåan och trean är stort, precis som steget mellan lägre och högre. Och jag har ju faktiskt uppfyllt målen för våren. Men ändå. Vill känna mig klar för trean och högre. Helst igår... :0)

När jag försökte få struktur så kom jag fram till att jag skulle behöva köra ca ett pass per vecka av:

Sök

Spår

Uppletande

Lydnad på klubben

Dessutom daglig (helst) träning av fot, skall, kryp, tungapportering och fjärrdirigering (fjärren sitter egentligen jättefint nu, men jag märker att hon tappar den fort. Och så är den ju så lätt att träna inomhus!). Egentligen mest av allt framåtsändandet, men det är svårare att få till rent praktiskt. Funkar inte i köket! Inkallning med ställande behöver också väldigt regelbunden träning. 

Varje vecka bör alla trean och högre-moment kollas av/repeteras: Sittande i grupp, ställande, sättande och läggande under gång, rutan, vittringsprov,metallapportering, hopp-återhopp och hoppapportering. 

Det här betyder minst tre pass i veckan på "bortaplan" - spår & upplet kan ju lätt kombineras. Plus 3-4 konditionspass, gärna på cykel. Måste nog börja planera in träningen i förväg lite mer. Och så får ju inte träningen bli ett måste heller. Märker att den börjar stressa mig. Det är ju inte meningen!! Ska jag pausa lydnadslydnaden? Hmm. Den är ju lätt att köra på i höst/vinter. Men jag vill ju inte att hon ska hinna glömma det hon lärt sig. Hmmm igen! 

Tävlingmässigt så hade jag tänkt köra trean i helgen, men har inte hunnit med alls. Nuvarande plan är hemmatävling i trean 6/7 och högre sök 7/7. Därefter tävlingsuppehåll till augusti, och då en ren brukssatsning så länge det är säsong. Sök och spår varenda helg tills vi får till det, typ!    Om lydnaden funkar hyggligt, förstås. Målsättning för hösten: godkänd högre sök, uppflyttade till elitspår, och under senhösten/vintern förstapris i lydnadstrean. Realistiskt? Den första och den sista är det absolut, spåruppflyttet känns ju lite svajigare med tanke på lydnaden. Men, men - man ska ju ha mål! :)

I agilityn är målsättningen att vi ska lyckas ta oss till start. Den ligger sist i träningsprio, så jag har inga stora förhoppningar där. Om inte Hanna tävlar henne förstås, då förväntar jag mig pinnar! ;0)

Tänkte stressa Gunilla lite   !

Nej, men jag har kikat på tävlingskalendern. Lydnadstävlingar finns det ju gott om, tanken där är att starta tvåan så snart som möjligt och försöka få fröken att hålla ihop även under och efter apporteringen. Så fort det funkar på tävling vill jag lämna tvåan bakom mig! Vet inte riktigt när det kan vara dags att fantisera om treanstart.

För övrigt:

11/5 Lägre sök, Gävle - vill absolut vara med!

12/5 Högre spår, Sundsvall - tror inte vi har lydnaden klar. Skulle vilja starta annars.

2/6 Agility Hudik - klart vi ska testa! Funderar på att våga mig på att köra henne själv i agilityklassen...

8/6 Högre spår, Järvsö - men kanske fått till lydnaden tills dess, då? Nej. Borde nog tänka bort spåret helt och få lite ro i stället.

7/7 Lägre sök, Järvsö. Sista lägresöket? Fixar vi det inte då så tror jag att vi lägger ner. Eller så kan vi ha det som ett årligen återkommande projekt! "Jaha, vilka lägresök tänkte du köra i år då?" "Funderar på Järvsö och Ockelbo, roliga sökområden och trevligt folk. Fast där var jag ju i fjol och för två år sedan, kanske ska testa något nytt den här säsongen?". Typ...

Så, totalt två söktävlingar, inga (nå, max två) spårtävlingar, en agilitytävling och en-två lydnadstävlingar är planen för våren/sommaren. Om jag inte får till en bländande lydnadslydnad och kör en bunt trean-tävlingar. Känns mer uppnåeligt än högrelydnaden just nu.

Uppföljning gårdagens krypgnäll och bilder:

Krypet var från början fint, ja, faktiskt något som jag var riktigt stolt över fram till i somras/höstas. Hon hade bra teknik och jag hade verkligen petat länge och väl. MEN hon hade för bråttom - dvs hamnade alldeles för långt fram, plus att jag gick och kikade på henne. Så jag ville få det tävlingsmässigt, började kräva position, försökte räta upp mig och få ett bra kryptempo. Plötsligt en dag när jag var nöjd, och skulle filma det strålande resultatet, så visade videon en pudel som grodhoppade!!! Och där är vi sedan dess... Med en rumpa som är alldeles för hög, och alltför ofta grodhopp. *quadripelsuck* (Kanske är därför min träning tar sådan tid, ett steg fram och två tillbaka...)

Filmsnutt från i dag, tacksam för kommentarer!!

I dag har vi inte tränat så mycket. Knallade i skogen med sonen och en av hans kompisar. Killarna gömde uppletandeprylar åt Vilda ett par gånger, och så körde vi lite hundkurragömma. Förutom det så var det bara prommis.

Efter senaste träningens fiaskoartade uppletande så har jag använt bloggen och kikat p åhur min uppletandeträning sett ut i år. Det är så pinsamt att jag skäms, men okej. Ska man skriva om det som går bra så ska man också skriva om det som går mindre bra. Då kanske någon kan undvika att upprepa mina misstag...

I år har jag gjort 15 uppletanden med Vilda. Sannolikt ett antal till, under promenad, som jag inte skrivit om i bloggen. De har i så fall varit med synretning, där jag vallat ut en smal korridor och sedan skickat Daisy och Vilda varannan gång. Det är den vanligaste typen av uppletandeträning jag gör.

Men: av dessa 15 bloggade uppletanden har alla varit med synretning utom fyra. Av de fyra som varit utan synretning, så har tre varit misslyckade! Varför förväntade jag mig då att ett så svårt upplägg som senast skulle fungera? Det enda jag kan komma på till svar är att jag inte hade koll på vad Vilda kan och inte kan i uppletande. Med synretning går hon så väldigt fint, det får väl mig att glömma bort hur långt (kort!) vi kommit i träningen och vilken hjälp hon behöver.

Träningsplan:

1. Införa en rutin inför uppletandet, så hon får hjälp att veta vad hon förväntas göra.

2. Börja träna uppletande med minnesbild, dvs låta henne se när jag vallar rutan, sedan stoppa in henne i bilen/gå en promenad eller nå't, göra föreberedelserna enligt punkten 1, sedan skicka. Gradvis öka tiden.

3. Backa i svårighetsnivå när jag börjar med punkterna 1 och 2, genom att: lägga ut fler föremål än hon behöver hämta in, använda stora och enkla föremål, kanske även nöja mig med korridor de första gångerna. Ta hjälp av vinden, och kanske även Daisy.

4. Komma ihåg detta, och inte skena igen om några träningar...

Okej, dags att styra upp verksamheten igen!

Det har tävlats mycket på slutet, men träningsmässigt ser det värre ut. Åtminstone på lydnadsfronten. Det är svårt att hinna med fyra grenar och det syns. Ren lydnadsträning tycks helt ha försvunnit ur min agenda på slutet. Inte bra!

Jag har vridit och vänt på hur jag vill prioritera, och kommit fram till följande:

Jag prioriterar upp söket i höst och till våren, ja, så länge det funkar med bebis helt enkelt. Om jag inte blir helt sänkt av höstens inplanerade tävlingar. Det innebär att agilityn och lydnadslydnaden helt läggs på is från och med nu (nå, kommande helg, eftersom Vilda ska tävla agility då). Enstaka repetitioner av slalom och kontaktfält, ja, men inte mer än så. Sedan plockar jag nog upp agilityn igen i vinter, på ridhusträningen. Treanmomenten är inte heller någon brådska. Har ju testat flera - sättande, vittring, hopp-apport, längre avstånd till rutan och alla känns greppbara. Fjärren är värst, men den kan jag väl fortsätta med på köksgolvet. Fem minuter i köket konkurrerar ju inte med någon annan träning.

Spåret blir också nedprioriterat. Någon enstaka gång då och då på underhållsnivå, om skogstid finns men sökgrupp saknas eller liknande. I spåret gäller det att få in skogspinnarna och fortsätta snitsla för att undvika felbeteenden.

Uppletande måste återinföras. Här måste jag skärpa mig och grunda momentet ordentligt. Gäller också att jag kommer ihåg vilken nivå Vilda är på och inte lägger upp för svåra övningar. Grundprincip just nu: lägga ut betydligt fler föremål än hon behöver hämta in.

I söket måste jag få till dolda figgar. Träna mer på tomslag, våga lägga in många tomslag på rad särskilt i lätt terräng. Träna tävlingsmässigt så att figgen ligger ute redan från början. Träna ingångsfiggar. Träna stående och öppet sittande figgar. Fortsätta jobba på djupet!

Ja, någonting åt det hållet...

I går körde vi sök i Olberget. Ett helt okej pass, som var tänkt som genrep inför lördagens söktävling. Men, tyvärr, så har Vilda fortfarande såpass stor osäkerhet inför markering av heldolda figgar att jag har bestämt mig för att skippa helgens tävlande. Min bedömning är att vi har kanske 50 % chans att få markering på dolda figgen och det är för dåliga odds för att jag ska vilja prova. Varför då, varför inte chansa? Och man kan ju faktiskt bli uppflyttad även om man missar en figge? Jo, men en sak har jag lärt mig med åren. Jag har världens sämsta tävlingsnerver. Det sista jag vill att min hund ska lära sig är att en tävling/tävlingsplan är en plats där matte blir stressad, konstig och upplever obehag. Jag vill gå in på en tävling och känna att "det här kan vi" och det ska otur till för att det ska gå åt skogen. Vi ska liksom inte behöva Alexander Lukas-tur för att lyckas. Sitter momenten och tävlingen går bra förvandlas nervositeten till en positiv energi som smittar av sig på hunden, och som den bär med sig till nästa tävling. Efter helgens märkliga lydnad vill jag också få chansen att köra ett lydnadspass innan nästa tävling. Och den här helgen är sonens sista sommarlovsvecka, och därför i stora drag vikt åt honom. Så - vi passar.

Sedan har en annan känsla smygit sig på. Jag har hela tiden vetat att min möjlighet att köra sök är på lånad tid. Med två barn modell yngre så är det svårt att satsa så mycket av sin lediga tid som söket kräver. Men eftersom både jag och Vilda älskar sökträningen så har jag tänkt att jag kör så länge det håller. Så - senaste dagarna - har jag bara känt för att lägga ner. Inte på grund av någon direkt svacka - dolda figgar kommer Vilda att lära sig - utan på grund av så mycket annat. När jag försöker rannsaka mig själv kommer jag fram till följande digra lista:

* Vildas fysiska begränsning i söket. Hon kommer aldrig att tävla sök på samma villkor som en malle, kelpie eller riesen.

* Skaderisken. Vilda är inte rädd om sig i skogen. Jag vet inte hur många, rätt tuffa, vurpor hon har gjort när hon flänger fram mellan stock och sten.

* Tiden träningen tar. Fick mig en riktig tankeställare efter helgens spårtävling. Vilda hade gått elva spår i år innan den tävlingen. Räkna en timme per spår att lägg och gå spåret, dvs satsad träningstid på spår totalt elva timmar i år. Det räckte till tior på såväl spår som upptag. Hur mycket sök har vi tränat? Tio gånger så mycket? Tjugo gånger så mycket? Och inte tror jag att vi får någon dubbeltia i söket, inte...

* Vildas talang på andra områden. Hon har förutsättningar att, med rätt träning, gå långt i såväl spår som lydnad och agility. Varför då slösa tiden på den gren som hon saknar fysiska förutsättningar för?

* Bebisen. Min älskade lilla dotter växer och har varit betydligt mer missnöjd med att vara med mormor i skogen de senaste träningarna. Och hon går först, utan diskussion. Så funkar det inte att träna hund pga henne, tja, då måste hundträningstiden minska.

För att fortsätta med söket talar:

* Uppflyttning till högre känns helt inom räckhåll. Det vore ju trevligt att åtminstone få den meriten som belöning för alla timmar vi har lagt ner.

* Socialt. Söket är en social gren och vi är en fungerande, trevlig sökgrupp.

* Jag har precis anmält mig till en sökkurs....

* Vilda är en duktig sökhund som har massor av driv och vilja i söket.

* Sist, men inte minst, tycker både Vilda och jag att söket är störtkul. Även om jag har en liten svacka just nu.

Just exakt nu är planen att skippa tävlingen i helgen, lägga sökträningen på underhållsnivå (dvs ca en gång/vecka), gå sökkursen och anmäla till en eller två tävlingar efter den. Risken är stor att Vilda löper då, men det kan jag inte göra så mycket åt. Njuta av att ha några tävlingsfria veckor, pyssla på med lite av varje och bara mysa.

Tränade förresten ett kort agilitypass ikväll. Slalomingångar, kontaktfält och gungan. Vilda börjar bli riktigt duktig. Jag pressar henne rätt hårt på slalomen. Kör bara fyrapinnars. Testar att skicka henne väldigt snett, på vänsterslalom fixar hon faktiskt 90 graders vinkel. Inte riktigt lika säker på högerslalom. Dessutom kör jag olika andra varianter på min egen placering, t ex att jag står vid mitten av slalomet och kör en start med henne, att jag springer bredvid och förbi henne. Andra helgen i september är hon anmäld till en hoppetta och en agilityetta, ska bli spännande!

Nu har vi bokat in följande för försommaren:

12/5 MH

13/5 Lkl 1 i Söderhamn

19/5 Lkl 1 i Bollnäs

26/5 Appellsök i Tierp

2/6 Appellsök i Njurunda

5/6 Lkl1 i Hudiksvall

9/6 Appellsök i Edsbyn

Om vi inte klarat appellsöket på tre tävlingar, då satsar jag på appellspår till hösten i stället. Lydnadsettan skulle jag vilja ha ett LP i. Har ett, det fattas två. Börjar med tre tävlingar, får fylla på med mer "vid behov". Skulle vi ta förstaprisen på de frösta två får vi förhoppningsvis köra tvåan i Hudiksvall. Annars har jag ingen större brådska med lydnadsklasserna, blir mest bara stressad av dem! :0) Agilityn har vi planerat första start i Hudiksvall i augusti.

Juli räknar jag med att blir tävlingsledigt. Fixar vi uppflyttet till lägre snabbt så är jag väldigt sugen på att komma ut på lägrespår så snart som möjligt...

Träningsmässigt så ligger vi ju lite lågt just nu, men jag nöter i alla fall kryp hemma på köksgolvet så gott som dagligen igen. Är lite sur på mig själv för att jag inte varit mer energisk med det i vinter!