Oj, ska försöka sammanfatta tre lägerdagar samtidigt som dottern är vaken och vild! Det får bli en kortvariant, men ändå förhoppningsvis stöd för minnet.

Söket:

Har kört ganska likartat i tre dagar. Cirka 150 meter bana, blandat tomslag och träffar. Som mest tre (eller var det fyra..?) tomslag på rad. Två av dagarna körde jag hitteövningar, en dag med markering. I stora drag så har Vilda gått ut fint på djupet, däremot har det varit påtagligt glest med framslag! Terrängen har varit varierad: en dag med väldigt öppen skog på höger sida och kraftig nedförsbacke på vänster (för mitt eget minne: Glössbo), en dag med 90 % lättsprunget, 10 % supertäta träddungar (Mohed) och en bana med rätt mycket blåbärsris och skvattram, plus en hel del sten på ena sidan (Mohed).

Det blir väldigt tydligt att hon har problem med första skicken, och att den nuvarande strategin, med träff-träff i hörnen inte funkar alls. Det som händer är att hon är övertaggad, drar 90 grader höger, får figgens spår och hittar/blir belönad. Nu ska jag köra följande varianter:

- tomt i hörnen och belöning med figge på skick tre eller fyra  alternativt

- lämna figgen kvar redan när vi vallar rutan och låta Vilda gå som första hund alternativt

- be sista figgen på föregående hund följa bakre baslinjen tillbaka till första hörnet.

Då borde vi komma vidare!

Ska också komma ihåg att skicka snett bakåt i starterna, så jag ökar chansen att täcka in hörnen (beroende på vind, förstås).  

Inte glömma att köra heldolda, det gjorde vi inte nu och det blir lätt bortglömt.

Vad mer? Kommer inte på så mycket mer specifikt. Det kändes som att Vilda mognade massor i söket under de här dagarna, vi fick hitta tillbaka igen efter fiaskot vi hade före lägret. Hon har fått tillbaka tron på att det finns figuranter därute, och hon verkar också se en poäng i att lyssna på matte (åtminstone för det mesta!). Markeringarna har fungerat fint, inget strul med nygamla rullen. Inte en tendens till bristande motivation i ett enda skick. Bra tempo, bra vägval. Är glad att jag vågade låta henne gå så mycket, och så pass många tomslag. Har också lagt en hel del dubbelfiggar som hon rett ut fint. Låta detta sjunka in så kommer vi att vara riktigt redo för högre klass i höst!

Uppletandena har hon skött så fint att matte blivit snudd på tårögd!

Körde jättekuperat i förrgår (fem saker utlagda, bröt efter fyra in) och fält i går (sex ut, fem in). Hon fattar vad hon ska göra, behåller tempot genom hela uppletandet och har nosen påslagen. De här dagarna har det faktiskt varit ett helt färdigt moment - som skulle ha fått bra betyg på tävling. Extra kul med andra personers saker och vittring.

Lydnaden har vi tränat minst på. Men visst, vi har repeterat lite treanmoment och tragglat på med högrelydnaden. 

Minns knappt...

Sammanfattningsvis en supredupertoppen-vecka, där jag haft riktigt roligt med min fina hund och alla trevliga människor och deras härliga vovvar. Det har varit varmt, soligt, vi har svettats massor men aldrig gett upp! :)

Nu ska jag sova och ladda inför morgondagen, då vi ska tävla lydnadstrean. Låter väl som en fin uppvärmning för en tävling..? Äh, den är på hemmaplan så klart vi ska testa. Men jag har inte alls hunnit med de momenten, Vilda borde väl vara lite sliten i alla fall, etc etc, så mina förväntningar är inte superhöga. Å andra sidan kan hon alla moment, så vi är inte chanslösa heller.

Sedan är planen SEMESTER, åka ut till stugan, ha träningsvila! Så det så!! För nu har jag inte en enda tävling inbokad!

Träna lite kondition (gäller oss båda - den ena ska skaffa, den andra ska bibehålla!), smyga ut på kvällarna när barnen sover och träna på tungapporten och saktagående. Inte mer än så. Lovar.

Dagens sök hade jag planerat så här:

Jag vill fortsätta träna starter, mycket för att få in mina egna rutiner och för att känna mig trygg i att Vilda vet vad hon ska göra, oberoende av terräng, störningar etc.

Jag vill också få in åtminstone ett tomslag, eftersom det blev lite tokigt avslut på tomslagen senast. Jag vill också befästa Vildas trygghet i att komma in utan rulle.

Jag ville, avslutningsvis, att hon skulle känna sig lite "snuvad på konfekten" när vi avslutade söket i dag och vara rejält laddad inför nästa träning.

Ett gott tecken på att jag inte kört henne för hårt fick jag när jag vaknade i morse. När jag klev ut ur sovrummet så hörde jag hur Vilda flög ner ur soffan och en mikrosekund senare satt hon nedanför mina fötter. "Ska vi ut och jobba nu matte???". Goaste tösen!

Mitt upplägg i dag:

Skick 1+2 figge,

skick 3 tomt, skick 4 figge, slutbelöning.

Ta undan hunden, placera ut figgarna för ny start.

Skick 1+2 figge, slutbelöning.

Undan med hunden, ny start:

Skick 1 figge, avslut.

I stort tycker jag det gick väldigt bra. Ett djupt och fint tomslag gjorde Vilda, först ut rakt och fint, sedan kollade hon gammellegan. Naturligt, eftersom vi lämnat figge där. Däremot fick jag ju inte de fina framslag jag fått de andra dagarna - tvärtom kollade hon av rutan rejält bakåt! Men man kan inte få allt! Lärdom - lämna inte alltid en figge kvar i skogen när du ska köra tomt, blir ju väldigt naturligt då för hunden att kolla gammellegan om den inte hittar.  Däremot så tror jag stenhårt på att blanda och göra det ibland, så inte hunden tror att figge in  = tomt (som jag skrivit om tidigare). Genom att prassla med godispåse istället för att tjata på henne kan jag få in henne fint till stigen i stället för att bråka/släppa iväg henne i en flying. Smidigt.

Och så glömde jag hur jag gjorde när jag tränade starter tidigare i veckan - flyttade jag fram eller inte medan hunden var ute och letade? Jag hade för mig att jag stod kvar (som man gör på tävling), men det blir nog fel? Då avdresserar man ju framslagsträningen när man kör starter?? Nästa gång ska jag nog flytta fram ändå? Försökte också få struktur på mitt eget agerande. Starterna tror jag att jag fick till hyggligt (Gunilla, säg till om du tycker annorlunda! Var hård!). Men sedan glömde jag hur jag skulle förbereda nästa skick vid intransport. Stanna ca fem meter före stigen och sätta hunden. Men sedan - skulle jag själv gå fram och kika? Eller stå kvar bredvid hunden? Står jag kvar, och tar henne sedan vid sidan fram till stigen/skickstället? (Gunilla, hjälp igen!)

Är jättenöjd att Vilda höll tempot så bra och jobbade med fin energi fortfarande, kika på filmerna! Sjätte sökdagen i rad!!     Dock har hon blivit lite olydigare på stigen, angenämt problem!

Nu ska jag lyda ett gott råd och göra en lista över specifika saker att träna, försöka fundera ut hur jag ska vikta dem och göra en riktig träningsplanering. Och så kan jag inte låta bli att rota i SBK Tävling...

..och så ska vi vila lite...   :0)

I dag blev det ett tufft sökpass för Vilda. Tyvärr strulade det till sig lite på slutet, men sammantaget blev det nog riktigt bra. Körde samma söksystem som igår (se skiss) med några få skillnader: 

- Poppar på de två första slagen. Vilda såg bara den ena men gick ut fint till båda figgarna, om än inte spikrakt på den andra. (Fick lite tröst när elithunden som gick lite senare gjorde ungefär samma båge som Vilda på den figgen!). Sedan tomt och figgar enligt skiss, men vi förlängde banan med en till serie tomt/figgar. Dvs totalt 11 skick (tror jag det blir), varav tre tomma, var planen. Den sista figgen skulle vara en hare. Samtliga skick med direktbelöning. Vilda gick jättefint!! Hon gick ut fint på djupet och letade, tillräckligt rakt, slog bra framåt och gjorde två riktigt bra tomslag. Tyvärr blev det strul inför tredje tomslaget. Då råkade hon få syn på sin slutbelöning hos en figge på stigen! Vimsade ut några meter och tyckte att mer än så behövde hon nog inte anstränga sig, hon visste ju var grejen var! Skickade om, och då sprang hon ut ordentligt. Så ordentligt att vi tappade bort henne! Plötsligt dök hon upp hos den förberedda haren på andra sidan stigen... Hon hade gjort ett rejält framslag och korsat stigen, sedan vindat in figgen. Egentligen jättefint jobbat! Nu blev vi mest förvirrade allihopa, men bestämde att hon skulle få ett nytt tomslag. Det fick hon, och det blev väl hyggligt. Sedan hare på andra sidan (dvs figge som springer iväg när hunden kommer). Mysko, sa Vilda, men hakade på och fick äntligen sin älskade pipleksak! 

Eftersom slutet blev lite struligt, och jag gärna vill träna starter, fick Vilda gå en gång till när de andra hundarna kört. Nu körde vi bara två skick, som en tävlingsstart. Inga poppar, lösrulle. Skicken blev bra, och Vilda var fascinerande pigg och entusiastisk! Övningen var värdefull av flera skäl: Vilda fick träna starter, hon fick ett bra avslut på dagens sök, och jag hade Gunilla som verkligen styrde upp mig och lärde mig att ha ett mer genomtänkt beteende vid starten. 

Att minnas från dagen: fortsätta träna starter och tomslag. Gör en lista över specifika saker jag vill träna - och hur jag planerar att träna dem! Bryt ner i delar. Tyst på stigen (idag var jag bättre, men inte bra!). Om Vilda avslöjar slutleksak på stigen, låt det bli en retning - då får hon se den figgen springa ut! Egentligen bör jag göra lika i skogen - avbryta där. Jag vet ju hur stark dragning hon får till den sidan annars. Starterna: lämna henne sittande 10 meter från, transportera in henne, starta åt vänster. Vid återgång, sätt henne fem meter innan stigen och bestäm nästa skick! 

Efter söket var det lunch, och sedan upplet. Nu stegrade jag svårighetsnivån rejält. Vi var i samma område som dagen innan, och det var bra vind. Så jag plockade bort synretningen. Vilda vindade in första föremålet och kom in med det bra. Men sedan strulade hon, markerade föremål men apporterade inte. Fick då en synretning och efter det jobbade hon in grejerna jättefint. I dag fick hon hämta fyra av fem föremål. Jga är imponerad över det höga tempot och den fina intensiteten hon hade i uppletandet - femte arbetsdagen i rad, och efter att ha gått ett rejält sök på förmiddagen. Heja Vilda! 

På lydnaden testade vi vittringsprovet för första gången. Vi provade det sätt jag använde till Daisy en gång i tiden: lägga ut massor av pinnar (ca 20), visa hunden att man har en i handen och sedan lite omständigt gå och lägga den på backen. Första gången gick hon bara ut och tog första bästa pinne, men när hon inte fick belöning för det så testad ehon igen - med näsan påslagen! Smart pudel! På andra försöket så löste hon poängen med vittringsprovet! 

Nu måste jag försöka hålla i vittringsprovsträningen också. Och uppletandet. Tillsammans med allt annat... :0) 

Glömde skriva dagens gladaste OBS: fortfarande inte en endaste liten blindning - trots en hel del tomskick! Tjoho!!!

Oj, får så dåligt samvete över att jag orkar skriva så lite. Vill ju kunna gå tillbaka och påminna mig själv om alla kloka råd jag får och alla aha-upplevelser som poppar upp. Men efter lång dagar med logistik kring bebis, barnvakter, hund, lyckas hinna handla och tanka bilen, torka genomblöta kläder och skor, komma ihåg att äta (nå, det brukar jag i ärlighetens namn inte glömma!) etc så är jag rätt slut när kvällen kommer. Och vips, ringer väckarklockan och så är det en ny dag!

Sammanfattning av dagens sök:

Jag låg i går kväll och klurade på varför Vilda känns lite halvmotiverad på sina tomslag. En uppenbar möjlighet är att hon helt enkelt har figgen som retning. Figgen kvar i skogen = figge på nästa skick. Figgen följer med in = tomslag. Så jag planerade en övning som var tvärtom. Började med figge i varje hörn. Lämnade den första i skogen. Under påviset till figge två fick figge ett smyga in till stigen. Sedan transporterade jag in figge två till stigen, och skickade tomt på sidan där figge ett legat. Medan Vilda var ute på tomslaget så smög det ut en figge på sidan där figge två varit. Så det blev tvärtom vad Vilda trodde - där vi lämnat en figge var det tomt, och där vi transporterat in en figge fanns det plötsligt figurant igen! Därefter fick hon figge på fullt djup på den sida som hon nyss gått tom. Lägger in sökskissen!

Fortsättningen av söket var att köra samma princip ett varv till, så hon fick ytterligare ett tomslag men nu på andra sidan. Avslutningsvis tre figgar på rad. Vilda gick så grymt bra! Första två skicken var hon lite vimsig, men jobbade sig ut och fick sina figgar. Resten gick hon riktigt rakt och fint, bra djup och framför allt var tomslagen superfina! Bra djup och, tro det eller ej, fina framslag!! På andra tomslaget kunde jag inte hålla fingrarna i styr utan lät henne springa flying över till andra sidan... (Jajajajaja, jag vet att jag inte borde. Men det funkade...) Det fanns inga tecken till osäkerhet, hög intensitet i hela söket. Ganska lustig liten hund, hon har nu kört sök fyra dagar i rad och gör då sitt utan tvekan bästa sök! (Kanske ett tecken på att hon fått lagom svåra övningar och positiva erfarenheter med sig från varje träning - vågar man tro det?) Det här upplägget på tomslag ska jag absolut använda fler gånger. Om jag lyckades hålla snattran på stigen? Nej. Dessutom blev jag uppmärksammad på en viktig sak gällande det. Om Vilda gör något riktigt fel, tex viker av kraftigt från skickad riktning, så kallar jag ju in henne. Men om hon då inte lyder, så kan jag bli ganska barsk, för inkallning kan hon ju och komma när matte ropar måste man även i sökskogen. Frågan är - fattar Vilda att det är olydnaden på inkallningen jag korrigerar? Eller kan hon ha tolkat det som missnöje med hennes figurantletande??? Finns ju en uppenbar risk för det senare. Alltså, från och med nu, totalförbud för sura mattar ens om hunden struntar i något så elementärt som en inkallning! Jag tror att Vildas tomslag kommer att fortsätta vara fina om jag kan hålla snattran och få henne att fortsätta vara trygg i dem.

Uppletande har jag verkligen inte tränat strukturerat. 95 % av träningstillfällena har jag satt Vilda och Daisy på stigen, gått ut ca 50 meter, gömt 7-9 prylar och gått tillbaka (båda vägarna lite kringelikrokigt, för att åtmintone få till en smal korridor.). Den sortens upplet funkar fint och det kan Vilda. Sedan ser jag, genom en snabb sökning på bloggen, att jag vid ett par tillfällen flippat helt och glömt hur lite hon kan, och försökt köra "vanliga" upplet med henne utan retning. Såklart med resultat därefter. I dag hade jag dessbättre hjärnan påkopplad. Vilda fick en hel ruta (äng, bra vind). Martti lade ut sex föremål, Vilda fick titta på. Planen var att låta henne hämta in fyra. Och det gick jättefint! Hon letade med hög fart, näsan fint påkopplad. När hon hittade föremålen så blev hon först tveksam, "ska jag verkligen ta det där?". Hon är ju bara van vid förarlukt på sina föremål, nu var det Marttis prylar. Jag uppmuntrade henne med apportkommando, då apporterade hon in jättefint. Vilda behöll samma fina tempo och motivation vid varje skick. Fjäre föremålet grep hon själv. Därefter bröt vi (vikket också var planen från början, att lägga ut två föremål mer än hon skulle ta in. Detta för att undvika misslyckanden). Jag var verkligen nöjd.

Plan framåt där är väl att ta tag i och börja jobba mot ett mer tävlingsmässigt moment. Inte glömma bort att variera föremålen. Köra helvallad ruta men lägga föremålen på linje för att få in raka skick. Inte forcera utan behålla synretning ett tag till, sedan köra på minnesbild.

I lydnaden fick jag hjälp att komma vidare med fjärrdirigeringen. Målsättningen är att köra Vilda med låsta bakben. Ansu hjälpte mig att få till ligg-stå-ligg-skiftena, och det gick över förväntan. Mitt mål är att nöta det intensivt under en period så att Vilda verkligen får in det i kroppen. Vi har ju lyckats få till en bra början. Körde också lite ruta, som Vilda gjorde klart sämre än vanligt. En liten vildpudel kanske också kan vara trött i huvudet efter många, långa dagar..?

Pudelträffens sista dag blev det lite lydnad, agility, skotträning, spår och uppletande!

Egentligen hade vi bara planerat in ett spårpass, men jag var sugen på skotträning och åkte upp på klubben med Elin och Freda. Först körde vi lite agility (!!). Repeterade slalom, öppen och sluten tunnel och ett par enkla kombinationer. Och mattes skräck – lite högerhandling…

Därefter fokuserade jag på framförgående. Ville försöka få till det lite mer tävlingsmässigt. Körde själv först, med olika belöningsvarianter. När jag ställer henne och belönar stoppet så har jag valt att gå framför henne och lägga ner bollen någon meter bort. Sedan gått tillbaka och sagt ”varsågod”. Nu lade jag på att jag tog henne fot en bit först, sedan fick hon ta bollen. Testade också att koppla ihop momentet så att jag gick upp bredvid henne i halten, fortsatte med fot och sedan gjorde helt om och skickade henne igen. När det funkade bra, tja, då körde jag samma sak men med kommendering av Elin! Gjorde också en liten minilänkning mellan linförigheten och framförgåendet. Elin fick kommendera några förflyttningar, sedan säga ”moment slut”, jag kopplade om stryper och så kommenderade hon framförgåendet. Mycket framförgående blev det! Men det kändes som en jättebra träning för Vilda. Nästa gång måste jag dock tänka på sträckans längd, nu körde vi på kanske 10-15 meter.

Därefter skott. Testade för första gången att lägga Vilda. Elin stod kvar hos hundarna. Men på första skottet flög Vilda upp. Såg dock inte särskilt rädd eller berörd ut, mest bara överraskad (jag som trodde hon skulle känna igen kassen och patronskramlet…). Jag valde att helt lugnt be henne lägga sig ner, vilket hon gjorde bums och trots att jag var kvar på långt avstånd. Sedan gick jag tillbaka, avslutade platsliggningen, lät henne springa och kolla ”skottplatsen” (där jag lämnat apportkastaren och ett par leksaker på backen). Hon for iväg dit som ett spjut och visade inga tecken på osäkerhet. Då valde jag att skjuta två skott till, men nu med henne sittande. Inte en tendens till reaktion, och full fart fram till skytten (mig!) och leksakerna när hon fick varsågod en stund efter sista skottet. Jag låter henne nästan alltid få belöning i form av leksak hos skytten. Kanske blir bakslag på det någon gång, men jag tror inte det. Vill ge henne an stabil grund där skott är någonting positivt. Att hon inte ska vilja rusa till skytten kommer i nästa steg. Hon får ju aldrig ”knallapportera”, dvs rusa iväg till mig direkt på skottet.

Därefter skog! Testade att köra konkurrens på Freda i uppletet, men insåg att vi nog valt fel hund. Vilda är ju liksom inte någon konkurrent, mer en favoritkompis… Så Freda fick mer drag på Vilda än på föremålen. Feltänkt av mig. Om vi provar konkurrens igen får det bli med Daisy. Eftersom vi planerat en konkurrensövning så hade vi lagt en hel hög med föremål mitt på ”djuplinjen” i rutan. Att vi valde mitten beror på att vi inte ville ha utgångsspår från oss förare. Aj, vad svårt det blev! Märker vilket enormt stöd Vilda tar av dem. Hon tog in ett par föremål efter ”hullerombuller”-upplet. Därefter gjorde vi så att jag gick ut till prylhögen för att ge Freda en synretning. När Vilda gjorde sina skick efter det gick hon – spikrakt. Förstås. Men jag gillade läget och bestämde mig för att använda föremålshögen till att träna många repetitioner. Så fem gånger till fick hon springa ut och hämta. Det gick jättefint, högt tempo, raka fina skick (suck), bra ingångar. På sitt sätt ändå lyckat.

Vildas spår var roligt med flera utmaningar. Det var flera terrängskiften mellan skog och öppen kraftledningsgata. Fredas spår gick parallellt, bara ca 20 meter bort, i ca 100 meter. Dessutom hade vi ett planerat förledningsspår. Och så gick det väldigt nära vägen, där det fanns helt färska spår från människor och hundar. Apporterna var: strumpa - 20 meter spår – spårpinne - 20 meter spår- naturpinne. Därefter ett par hundra meters ostört spårande, sedan jeanstyg - 20 meter spår-lång slutapport - 20 meter spår-apport i snöre (som var det egentliga spårslutet).

Fredas spår vindade hon in, men hade inget egentligt drag på. När hon fick lite motstånd från mig valde hon bort det och gjorde inga fler markeringar. Att gå bredvid alldeles färsk vittring från vägen gjorde henne förvirrad en liten stund. Jag bromsade, hon valde sitt eget spår och höll sedan fast vid det. Förledningsspåret, som var ungefär lika gammalt som hennes spår, markerade hon inte ens. Nyttig träning!!

Apporterna missade hon naturpinnen, men plockade de andra hur snyggt som helst. Hela hennes spårarbete var väldigt fint, inga tapp, inget strul, hög motivation, överkomligt tempo…

Till slut avrundade vi med en liten pudelpromenad, en flock lösa ”galningar” som röjde runt i skogen! Tack alla, för en underbar helg!!

Glömde skriva igår att Vilda löper...

I dag fortsatte vårt lilla pudelläger. Först på programmet stod - agility! Trodde väl aldrig att jag skulle bli någon agilitytjej, men jisses vad roligt det var!

Vi gick igenom de olika hindren och fick bra tips för hur man lär in en hållbar grund. Gjorde också några enkla kombinationer, bara för att få hundarna att tänka framåt. 

Vilda älskade det! Jisses, vad snabb den här lilla damen är! Hon visslar över och genom hindren. 

Några saker för mig att komma ihåg/tänka på/träna på:

- Ofta köra flera hopphinder i rad. Redan från början variera vänster/högerhandling, ibland lämna henne sittande och ibland skicka henne framåt. 

- Tunnel: lägga in kommando. Träna på böjd tunnel. 

- Sluten tunnel: Tror Vilda tyckte den var lite extra spännande... Lägga in den med kombinationer. 

- Däck: Börja med löst däck. Variera utseendet på det. 

- Balanshindret: Kontaktfältsträning! Börja med att förstärka targetsäkerheten hemma, gärna vid trappan eller liknande. 

- Slalom: Korta sektioner, träna på "u-svängar" runt pinnarna. Alltid träna på jämnt antal pinnar. 

- Bord: används nästan aldrig på tävling!

Har jättefina bilder från agilityträningen men pga alla minadatorhaverier så lyckas jag inte få upp några nu...

Innan träningspasset var slut hade jag mailat iväg en anmälan till höstens agilitykurs!

Efter lunch var det dags för lydnad. Jag passade på att träna en hel del själv, för att få arbeta igenom en rad moment. Har ju börjat fundera på appelltävling om en månad... Körde bl a en hel del framförgående, nu även med halter och terrängskifte. Det var rätt roligt att använda vår parkering, då fick hon fortsätta från grus till gräs och vidare in i höggräs. Tränade också mer komplett moment, med ställande och sedan fotupptag. 

Lägganden blev det förstås några, jättefina! Och så lite mer fotposition, halter, bakdelsarbete. 

När det blev vår tur att ha instruktörsträning så började jag med en budföring. Klok som hon är så tyckte Lisa att jag skulle ha en tävlingsledare bredvid mig. Vilda blev jättedistraherad och ville springa till henne först... Nejade och så sprang hon iväg. Övade sedan lite ingångar, och fick en sträng förmaning att bestämma mig! Nu är det ju Vilda som bestämmer hur hon ska komma in, och det blir hur som helst och inte alltid bra... Intensivträning!

I väntan på vår tur nästa gång så satt vi och myste. Då började Vilda hämta apportbockar som låg på en bänk, och gjorde det så fint! Det var större apporter än jag brukar använda till henne. Hon grep dem jättefint, höll dem i fast grepp utan tugg, och satte sig sedan svansviftande vid mig. "Korv, matte?". Och det klart att hon fick det!! Efter en stund så testade hennes luriga matte att byta ut träapporterna mot stora metallen och se, det funkade också!

När jag bestämde mig för att testa ingångar med apporten så blev Vilda ivrig. Jag satte henne mitt emot mig och lade apporten framför hennes tassar. Sedan fick hon i princip ta appoten och snurra 180 grader så hon kom i fotposition. Jättekul, tyckte Vilda, och blev lite väl entusiastisk... När vi tränat en stund så backade hon ett helt varv runt matte, viftade glatt på svansen och väntade på korv!

Sista instruktörsstunden använde vill till bl a hopp över hinder och rutan. Båda delarna går riktigt hyggligt, men jag fick en hel del användbara tips ändå. Bland annat ska jag bara ge henne en chans när hon springer till rutan. Vänder hon upp för idigt så tar jag in henne och skickar om. Sedan kan man göra nästa skick med target om man är rädd för att hon ska bli osäker. 

Avslutningsvis lade vi en platsliggning, där jag lämnade Vilda på rejält avstånd men inom synhåll. Hon låg lugnt och fint. Och sedan, allra-allra sist, så åkte jag och Elin och tränade lite skott!

Testade en variant där Elin höll i hundarna och jag gick iväg med apportkastaren. Hundarna fick sedan sitta och titta på mig medan jag sköt två skott. På andra skottet kastade jag föremål. Sedan släppte Elin Vilda som fick rusa och göra ett litet mini-uppletande efter det. 

Kopplade upp igen, nu gick jag iväg och ställde mig halvdold i ett buskage. Sköt tre skott. Hundarna skulle sitta lugnt och fint med Elin. Sedan gick hon med dem i koppel fram till mig, där vi släppte dem. Jag had elagt ut några leksaker i gräset runt mig som de fick hitta som belöning. 

Kändes som en lyckad träning och ingen av hundarna visade någon som helst skottreaktion.

Har tillbringat en dag i skogen med ett gäng glada pudlar, mattar och en jätteduktig instruktör. Tog en del bilder och tänkte visa er, men har haveri på våra datorer så de här raderna knackar jag ner i hast på en lånedator (tack, Elin!). Fyller på mer om jag får ordning på vår egen. 

Började med lydnad på klubben och fick massor av nyttiga tips på hur jag kan förbättra Vildas fotgående. Både svängar, halter och raksträckor. När det gäller läggande så testade vi mer intensiva belöningar och, framför allt, lite lägre tempo på framföringssträckan. Dessutom stöd av Lisa som skötte klickandet. Blev riktigt bra. Ställandet testade vi med bakombelöning, det ska jag nog fortsätta med. 

Rolig och nyttig övning var att vara hundar åt varandra! Dels insåg man hur svårt det är att hänga med i svängarna om man har en ohjälpsam förare, dels fick jag en aha-upplevelse hur oerhört svårt det är att hålla koncentrationen!

På bilden är jag förare och Elin hund, instruktören Lisa går bakom. 

    Annika o Maja tränar fot.  Susanne och Flinga shapar till ligget! Får goda råd av vår superduktiga instruktör Lisa Sandström. 

Vilda passar på att koppla av en stund!

Efter lunch så spårade vi. Jisses, vilket spårarbete Vilda gjorde! Klart hennes svåraste, men också bäst genomförda, spår någonsin. Efter cirka 10-15 meter en leksak, 5-10 meter senare ett korsande spår, 5 meter till och där låg nästa apport (vanlig). Hur hon reagerade på denna spårstart? Hon blev tvärpeppad! Sög fast i spåret och skulle FRAMÅT! Hög intensitet men inte en tendens till slarv, faktiskt tvärtom. Hon gick baske mig exakt vid varenda snitsel. Och i första vinkeln så gjorde hon en 90-graderssväng som om det varit i ett fotgående, inte en tendens till tapp. Sedan kämpade hon på i den knöliga terrängen, markerade tredje apporten (men plockade inte upp den), fortsatte följa spåret. Vid andra förledningsspåret så markerade hon det men valde fort bort det. Avslutningsvis hade spårläggaren gått parallellt med vägen en bit. Jag trodde förstås att spårslutet skulle ligga vid vägen, men Vilda kämpade envist vidare... Som "bonus" gick de sista 20 metrarna genom en tät granskog med, tro det eller ej, en halvmeter(!) höga granar, som bildade en synnerligen svårgenomtränglig häck. Litet frågetecken från Vilda, som samtidigt såg vägen och de medföljande personerna som gick där. Men sedan sög hon tag i spåret igen, tuffade igenom gran-eländena och kunde triumferande få sitt spårslut! Ett roligt och annorlunda spår och en grymt duktig spårhund som visade sig från sin allra bästa sida!

I uppletandet tänkte jag börja med att skicka på de båda hörnen. Men Vilda gick som sistahund, så vallningen "rakt ut" hade hunnit bli gammal och jag var noga med att inte ge henne någon ny. Det blev uppenbart att de fina, raka skick hon gör till hörnen bygger på att hon springer i vittringsfälten! Nu jobbade och slet hon länge för att ta sig ut till föremålet, och gjorde ett antal försök att lösa uppgiften genom att ta Elins spår. Tack och lov hade hon kastat föremålet sista biten, så spårandet gav ingen utdelning. Jag följde med henne längre och längre ut i rutan, och till slut fick hon vind på grejen och tog den på helt "rätt" sätt. Efter det tyckte jag att det kändes meningslöst att lägga föremål i nästa hörn. Gjorde i stället en egen övning, med fyra föremål på rad på djupet för att träna raka skick. Det "egna" iu det hela var att Elin fick gå ut med prylarna i ett slalommönster, och kasta dem mellan spåren så att det inte fanns någonting att tjäna på att spåra. Sedan testade jag att skicka. Vilda gick ut fint några meter och fick genast sak ett i näsan, den låg bara 5-10 meter ut. Därefter fnattade hon totalt! Rusade runt i rutan som en toka med föremålet! Eftersom jag gjorde alla desperata inkallningsförsök jag kunde komma på så såg jag inte riktigt hur hon betedde sig, men kom gjorde hon inte!!! Däremot blev de följande tre skicken riktigt bra. Jag fick följa med henne en bit ut på ett av dem, men det tycker jag är okej. Känner att det här är rätt metod för oss att träna. Inga mer vittringsfält att följa! Ingångarna och avlämningarna var också fina på de följande föremålen. 

Sammanfattningsvis är jag jättenöjd med dagen och funderar på att anmäla till tävling... :0)

Har haft en grymt rolig och lärorik dag i skogen med Cefeus-gänget. Kört både sök, uppletande och en mini-lydnad (bara platsliggning och budföring!). 

Är otroligt nöjd med Vildas prestation, hon har sprungit raka, fina skick i högt tempo och med fina markeringar. De övriga i sökgruppen har gett oss massor av tips om hur vi kan planera träningen framöver. Också roligt att få så positiva omdömen om sin hund! Nu har jag fått lite mer självförtroende med mig, och bestämt mig för att vi visst kan köra söket! Med rätt konditions- och sökträning ska vi nog kunna ta oss upp en bit i klasserna också. 

Nu har jag också fått se hur de som kommit riktigt långt tränar sina hundar och hur man kan lösa olika typer av problem. Ska försöka skriva mer om det när jag får tid och ork, om inte annat så för mitt eget minnes skull! Lite lustigt dock att de inte körde med pop-uper, jag som just bestämt mig (lite mot min magkänsla) för att det nog får bli sådana ändå. Dags att ändra sig igen..? 

Samma sak i uppletandet. Vi fokuserade på att hämta flera föremål på rak linje. När Vilda ville hitta alla innan hon kom in, fick jag testa med att gömma mig för att få bättre ingångar och "tvinga" henne att sluta byta föremål. Fungerade finfint. Roligt att se hur många skick hon glatt fixade utan att gå ner sig i intensitet. 

Längtar redan till i morgon...