Spårade i förrgår. Kort förarspår, knölig terräng, tanken var att främst träna pinnar. Tyvärr hade jag klurat till det och lagt ut torra skogspinnar, färska skogspinnar och kottar... Hade väl en tanke att främja noggrannhet genom ökad svårighetsnivå. Resultatet blev att hon markerade de torra skogspinnarna hur fint som helst, men fattade nada av kottarna och de färska pinnarna. Jag provade till och med att visa henne, "de här gills också!", men hon fortsatte se ut som ett frågetecken. Gissar att det helt enkelt var alldeles för lite vittring. 

Spåret var hyggligt lyckat, hon spårade fint, markerade de "vanliga" skogspinnarna och blev inte alltför störd av mitt stökande med henne.

Igår var det dags för lydnad och sök. Varmt och knottigt var det, så lydnaden blev i miniformat. Först en tävlingsmässig budföring - fint sprang hon! Sedan ett ettan-hopp över hinder, en ettan-apportering och en vanlig appellapportering (båda med fint grepp!), kort fotgående, och så ett par framförgåenden. Avslutningsvis ett sittande i grupp och en platsliggning. Kort men bra lydnadspass för hennes del. 

Skogen sedan, aj, aj... Någon borde ta matte i örat... Jag har ju egentligen en bra stegringsplan från lägret. Men sedan läser man böcker, klurar själv och är en bråttom-människa. Så igår hade jag väl fått lite för mycket inspiration från Git Jerings bok, där man ganska tidigt kör in själva söksystemet med skick på båda sidor. Så jag planerade en Jeringruta, med 3 skick på varje sida. Lät Vilda följa med och plantera ut första figgen på varje sida, och skickade... Hon gick ut bra på de första två skicken, tredje skicket (dvs andra skicket på samma sida) drog hon mot gammellegan och jag kämpade för att hon inte skulle hitta den och spåra sig fram till figgen... Fick in henne, gick ut en rejäl bit i rutan och skickade om. Andra gången jag gjorde samma sak gick hon ut fint och hittade. Fjärde skicket, (dvs skick två på den andra sidan stigen) gick hon på vallningsspår gång på gång, så till slut gick jag med henne nästan hela vägen ut. Femte skicket gjorde jag som en hittaövning, och nu gick hon spikrakt ut, hittade och fick sin belöning. 

Något sjätte skick gjorde jag inte. Hon fick gå till bilen, vila, och komma ut efter nästa hund för att göra en enkel hittaövning på ena sidan och sedan få se en "hare" försvinna på den andra. Kändes jättemotiverad redan när jag plockade ut henne ur bilen, så jag tror inte att den rätt tuffa övningen innan sänkt hennes motivation. 

Analys: 

En alldeles för svår övning till en ny hund. Var ju i praktiken nästan ett lägresök... Varför jag tänkte så fel? Tror helt enkelt att jag gillar Gits tänk att få till helheten i momentet så snart som möjligt MEN jag missade den avgörande skillnaden att hon ju faktiskt ger hundarna en kraftig retning (popup!) inför varje skick. Då kan man säkert köra söksystem tidigt. Stackars Vilda fick ju ingen hjälp alls! 

Positivt:

+ Att jag inser problemet till slut... 

+ Att Vilda fortsätter att jobba, jobba trots att det är tufft.

+ Inga stopp eller andra tecken på bristande motivation.

+ Över lag bra markeringar och jättefina påvis. 

+ Jag kom ihåg att ladda henne med motivation innan vi avslutade.

Negativt:

- Att jag inte insåg svagheterna med upplägget i förväg.

- Att hon har en tendens att spåra/gå i vittringsfält. Måste träna henne mycket på att gå rakt ut när det är tävlingsvallat. 

- Att inkallningarna fungerade halvdant i sökrutan, och att jag inte hade någon plan för vad kag skulle göra när hon inte kom! Har nu tänkt igenom hur jag vill göra, tror på att göra "valpinkallningar", ropa och springa åt andra hållet. Vill helst slippa lägga in ledarskap men vill verkligen att hon ska komma!

Planering för nästa gång:

Tillbaka till grundövningarna! 

Måste bara börja med en bild från gårdagens kennelträff: 

Står på två ben (som alltid!) gör Vilda. Närmast kameran är hennes pappa, härliga Star, och bakom skymtar kullbror Prime, som också ägs av Stars matte Kerstin (som också är fotograf). Fler bilder pch en filmsnutt, samt blogg om deras träning etc, finns på http://kerstinopudlarna.bloggagratis.nu/ 

Jag lånar en bild till, på hela gänget: 

Lina, som är uppfödare, sitter längst fram i randigt linne. Jag tror att det är Prime hon har i sitt knä, och en hand på Sam från A-kullen. Längst bak i blå tröja är Gunilla med Binks (också A-kull). Prime, Rocco (längst till höger i bild), Lowe (längst till vänster på bänken, matte i vitt linne) och Nicke (sitter på bänken, pussar mamma Spookies öra) är alla kullsyskon till Vilda. Snoddas, längst till v'nster, är från A-kullen. 

I dag tog jag en tur till Mohed och smög in på ett hörn på Cefeus kennelträff! På programmet stod lydnad. Jag började med en helt tävlingsmässig budföring - och min hund fattade ingenting! Den enda som möjligen förstod ännu mindre var jag! Hon gillar budföring, vi har tränat hyggligt ofta på sistone - vad, vad, vad var så annorlunda att hon inte ens greppade momentet?? 

Analysen slutade i att det antagligen sitter i överlämnandet av belöning. När vi tränar så brukar jag, slentrianmässigt och dumt, lämna över belöningen till mottagaren när Vilda är med. Hon är alltså fullt medveten om att en korvbit precis bytt ägare... Nu, när vi körde tävlingsmässigt, fanns ingen sådan retning. Efter ett par misslyckade, med lite tjat åtminstone enstaka hackigt genomförda, skick, så gick jag till mottagaren med korv. Och tänk, då sprang lilla fröken sina sträckor i full fart! 

Åtgärd: genast sluta överlämna belöning när hon ser. Köra några gånger att vi hälsar, jag och Vilda går iväg, efter halva sträckan ropar mottagaren på henne och visar att han/hon har en boll. På så vis bygga upp en förväntan att även en person som inte luktar korv är värd att ha kvar i minnet! 

Senare på kvällen gjorde jag en ny budföring. Jag lämnade inte över någon belöning, men mottagaren var extremt välkänd (Elin!).För att göra det svårare gick jag ut i höggräs och skickade henne, så hon såg inte mottagaren när hon fick kommandot. Men nu var det inga problem. (Dels känd mottagare, dels redan gjort momentet samma dag och sist men inte minst, tittat när Binks sprang precic innan). Ännu en träning som gett aha-upplevelser! 

F ö körde jag igenom lydnadsettan, helt okej. Ställandena börjar funka. Körde en platsliggning också. Fröken var lite nosig men f ö stabil. Dock förstår hon inte ligg när det är platsliggning i grupp! Hmm, antingen betonar jag helt annorlunda eller så har hon för låg förväntan på belöning. Får alltid ge dk där. Träna...

Framförgåendet var bättre i dag men fortfarande lite tveksamt. Ska backa bandet lite och börja markeringsgå sträckan igen för att stötta henne. Känns ändå ganska bra. 

Sist men inte minst blev det en kvällspromenix med Binks & Gorm. Mysigt!