I går sov jag bort halva dagen. Tog en prommis med Vilda och gjorde uppletande i smal korridor i lättsprungen skog, tre föremål. Inga större problem, förutom att hon gång på gång drog sig till en fläck utanför korridoren. Gick dock att bryta och få att jobba vidare. Visade sig efteråt att det låg ett smaskigt ben där, troligen rådjur...

I dag fick vi för ovanlighetens skull ställa in söndagssöket pga manfall. Jag var så extremt trött att det inte gjorde mig något. Funderar på om tröttheten är kroppens sätt att säga att förlossningen är på g? Är trots allt tre dagar över tiden. Framåt eftermiddagen tvingade jag i alla fall iväg mig till bruks. Började med en promenad, där jag lade in två rätt tuffa uppletanden. Korridor ett lade jag i ett risigt område med massor av vindfällen. Det var rena hinderbanan att ta sig fram där. 50 meters djup, fem föremål varav fyra var helt nya för Vilda. Två av gummi. Rackarns vad stolt jag var när hon hämtat in alla fem!! Duktig tjej!

Sedan var jag nog i tuffaste laget, vi gick hundr ameter längre fram och så fick hon en ny korridor med fem föremål. Nu uppför samma lilla klippa som häromdagen. Lade ett föremål riktigt nära, på framkanten av själva klippan. Resten rätt djupt. Vilda jobbade och slet in fyra grejer, sedan fick jag följa med henne ut i rutan och så "hjälptes vi åt" att hitta den femte. Tycker hon gjorde ett jättefint arbete sammantaget. Uppletandeskicken är ju lika djupa som sökskicken, så rent uthållighetsmässigt så borde träningen vara jämförbar med nio sökskick. Lättare, för att det inte är ny mark i varje skick, svårare för att en liten gummipryl avger väsentligt mindre vittring än en hel gubbe!

Därefter blev det ett litet pass på agilitybanan. Plockade isär slalomen och tränade ingångar. Jga har ju lärt Vilda slalom med 2x2-metoden, så för att komma vidare i ingångsträningen backade jag till att ha bara två pinnar. Byggde sedan på till fyra. Körde också en liten minibana med hopphinder och flera korta slalom. Mycket nöjd med att hon satte ingångarna oavsett om jag stod på höger eller vänster sida, och även när jag stod väldigt långt framme i slalomen. Lite mängdträning på det här så kan det bli riktigt bra! Och så blev det lite kontaktfält igen, tycker vi gör vissa framsteg där också (även om det går sakta!). Till slut var både Vilda och jag så trötta i våra stackars hjärnor att vi var glada över att vi hittade till bilen!

I dag är ju egentligen dagen D - den stora dagen då bebben borde födas! Men den sparkar på därinne och verkar trivas rätt bra i magen, så det blir nog några dagar (eller till och med veckor!) till.

Jag var inte så tärningsinspirerad, tänkte försöka piffa till det lite här hemma i stället. Men två saker fick mig att ändra mig: skotträning på klubben (har hittills undvikit dem, men nu, med MH och brukstävlingar allt närmare, så kändes det som att det var dags). Faktor två var en väderprognos som utlovade regn de kommande fem dagarna - då känns det slösigt att missa en fin dag!

Så jag tog min mage med mig och åkte helt planlöst upp på klubben. Eller ja, originalplanen var ett spår med bara nya spårpinnar, men den kom av sig då vädret trots allt var rätt kallt och blåsigt. Kände mig inte på humör.

I stället landade jag på klubben 1,5 timme innan skotträningen började. Tog en lite längre promenad och i den klämde jag in två uppletanden. Nummer ett var över ett riktigt risigt, avverkat område. Jag gjorde en smal korridor med synretning åt Vilda. Pga ett dike blev det inte fullt djup. Fyra föremål, kraftig vind. Hon jobbade in alla fyra sakerna hur fint som helst. (Iofs bara "snälla" saker, dvs tyg.). Bra näs- terräng- och spring framåt-träning för min lilla sökhund!

Uppletande två var ännu roligare. Det var rätt uppför en liten höjd, sedan över en klipphälla och in i en skog. Lite knölig och skiftande terräng, men framför allt - så fort hon kom upp på höjden så kom vi utom synhåll för varandra. Också nyttigt! Vilda löste uppgiften jättefint och kom in med alla fyra föremålen. MVG!

Sedan ett agilitypass. Körde mini-bana, lite grundsvängar, slalom- och kontaktfältsträning. Fullt ös, förstås, och mycket taggad hund! Vilda är rolig i agilityn: matte får inte vila många sekunder utan att hon snabbt väljer ut ett lämpligt hinder som hon tar och sedan väntar på belöning! Roligt är att hon spontant väljer även hinder som slutna tunneln och däcket.

Kort lydnad, framför allt framförgående. Klämde även in läggande under gång, apportering, inkallning och en platsliggning. Okomplicerat, men bra att hålla fräscht. Budföring fick hon också gå, 100 meter. Men rackarns vad trixigt det är att få till den bra! Om jag lämnar över godis till mottagaren före skick, tja, då skulle han kunna gå till Korpilombolo och hon skulle springa sträckan. Om hon inte ser mig lämna över något godis så kan hon inte fatta vad budföring ska vara bra för... *suck* Något att putsa på före tävling! I dag såg hon godiset byta ägare och sprang hur fint som helst.

Skotten, då... Sex skott och jag hade bestämt mig för att inte lägga platsliggning. I stället skulle vi stå lite längre bort, inleda med passivitet för att sedan köra kamp under skotten (typ MH). Efter fyra skott skulle det ges tid för dem som ville att avbryta platsliggningen. Min plan var tvärtom, att gå dit och lägga då om allt gått bra dittills. Vilda funkade hur fint som helst i både passivitet och aktivitet. Hon kampade och gjorde ingen tendens att avbryta för att kolla in skytten eller liknande. Däremot var det en hund på platsliggningen som lät rätt rejält och skulle till skytten. Vilda, som lätt blir lite rädd för stora, yviga hundar, gillar dem inte mer om de hoppar, skäller och ylar... Så att lägga henne i en platsliggning i det läget var inte att tänka på. Vi fortsatte med lite mer lek och sedan var skotten slut. Sammantaget ett bra kvitto på hennes skottfasthet, men jag är mycket tveksam till att åka upp fler skotträningskvällar. Inser att med så många hundar på plats, så är risken stor att det sker saker som i värsta fall blir belastande. Föredrar min egen skotträning där jag har mer kontroll på situationen.

Kvällen blev nog en bra genomkörare, blir det regn i morgon så kan jag med gott samvete låta tösen vila! Och ja, jag är gjord av socker! ;0)

I lördags körde jag, mot bättre vetande, ett kort och totalt misslyckat agilitypass. Var trött och lite stressad innan, men skulle bara "hinna med" ett par enkla saker. Bl a testa en kombination på Vilda. Tyckte att Vilda låg för högt i varv, blev mer stressad av det, lyckades inte varva ner henne - och så blev det bara kaos. Tack och lov bröt jag.

Eftersom mina analyser alltid kommer lite sent, så tog det en stund innan jag insåg hur mycket min egen stress, och sedan irritaton, påverkat henne (och inte tvärtom, som jag tyckte!).

Så idag åkte vi upp till klubben en kortis bara för att ha det mysigt och avspänt på banan. Det var rätt mycket folk i farten däruppe, så det blev lite pratande och ett par budföringar först. Vilda sprang budföringen jättefint, vi började på cirka 50 meter och slutade på kanske 80.

Själva agilityn blev också lyckad. Jag började med 12-pinnars slalom, både ensamt och i kombination. Tricket med slalomen är att få henne att jobba hela vägen ut även om jag springer bredvid! Men det funkar allt oftare. LIgger jag bakom sitter den nästen alltid. Körde mycket högeringångar. Spädde på med att träna släpp, både i "start" och "målgång". Gjorde en liten velodrom (där bl a däcket och slalomet ingick) som jag bara körde högervarv. Sedan, sist av allt, så fortsatte jag med kontaktfälten. Uppgångarna sitter jättefint. Nergångarna tycker jag är klurigare. Hon har en tendens att ta ett jämfotaskutt ner sista biten och nästan vända sig om i luften och vänta på belöning... Särskilt om jag lägger dit en target!  Så jag körde en tvåstegsraket där. Började med att belöna ett sänkt tempo. När hon väl fattade det, och nästan började smyga på slutet, så lade jag dit en mini-target på ca 5x5 cm. Då gick det faktiskt att få henne att stanna med två på, två av, i stället för att göra sitt vanliga cirkusskutt. Min plan är att nästan på en gång ta bort targeten igen, ville bara ha den ett par gånger för att ge henne en aha-upplevelse. Sedan var min hund så trött, och hämtningen kom, så vi hann inte med mer. Men det blev ett avslappnat, roligt och trivsamt pass för både Vilda och mig.

I går hade vi ett väldigt givande möte på klubben om sök. Vi (dvs vår lilla sökgrupp) hade bjudit in en sökdomare, för att reda ut lite vad domaren vill se (och inte se!) i sökrutan. Vi fick massor av goda råd och saker att tänka på - så nyttigt när man försöker skapa sig en målbild inför tävling.

Dessutom gick han igenom lite hur upplägget för inlärning med vindsök kan se ut, och jag pratade kort om tänket bakom poppar. Gick dessutom igenom hur jag tänker kring stighållarens och figgarnas uppgift i samband med popp. När man väl är i skogen är det så lätt att man missar någon del i instruktionerna, därför är det bra att ta det i lugn och ro med alla en gång.

Sammantaget blev det en väldigt bra kväll, tycker jag! Tror att alla fick med sig massor hem.

Innan teoripasset så körde jag lite med Vilda. Det blev i stort sett samma som sist. Externbelöning på distans i olika varianter (göra ett par moment innan belöning, göra inkallning i riktgning från belöningen etc) och jag var även nu väldigt nöjd med resultatet. På agilitybanan blev det inte så mycket gjort, men vi repeterade slalom, tränade att par högerslalom och så fortsatte jag mitt projekt "fri-shaping" av kontaktfält. Jag tror verkligen mer och mer på shaping för inlärning på Vilda. Hon är en naturlig shapinghund, har väldigt lätt för att prova olika saker. Dessutom är det ett sätt att få henne att han hjärnan med från början!

Igår blev det ett minipass på klubben. Tänkte först börja med baklängeskedjning av lydnadsettan. Planerar ju ett par tävlingar i maj-juni. Samtidigt vill jag kunna använda riktig externbelöning i fortsättningen när jag tävlar, så jag bytte strategi. Tränade enkla ettanmoment (ställande, apportering, hopp) med externbelöningen en bra bit bort. Lite förvirrande, tyckte pudelfröken i början och började i stället snurra runt och leta efter bollen på mitt "varsågod". Men rätt snabbt fattade hon galoppen. Lite mer träning på det här, så! Tycker hon är samlad och lugnare med den här typen av belöning. Blir hon alltför lugn får jag väl överraska med en kastad boll mellan varven! Hitta farten i fröken brukar ju inte vara så svårt.

Tog fem minuter på agilityplanen också. Körde 12-pinnars slalom. Gick i stort sett bra, men visst gjorde hon slarvfel några gånger. En sak som är tydlig med henne är att hon blir stressad om man springer med för nära. Hon har ju lärt sig slalomet med 2x2-metoden, och jobbar således väldigt bra självständigt. När jag kommer upp bredvid henne vill hon att det ska gå snabbare, och börjar slarva. Bra grej att komma ihåg att träna på! Ingångarna sitter hyggligt bra, men inte vid ren högerhandling. Fortsätta träna.

Ett par korta hinderkombinationer och, otroligt nog, några kontaktfält blev det också!

Vi börjar i söndags. Sök, samma ruta som veckan innan, men nu hade jag gett mig katten på att få in fler skick (=acceptera sämre terräng och direkt närhet till parkeringen i början). Tyvärr var det sjukdom i gruppen så vi blev bara tre personer. Hade tack och lov walkietalkiesarna med. Vi gjorde en noggrann planering av rutan, märkte ut skickpunkter och legor i förväg för att ändå kunna få till fina skick. Det kändes tämligen vindstilla, men under söket insåg jag så småningom att vi nog hade en ganska rakt och snyggt motvindsdrag på den ena sidan.

Strategin för dagen var: många skick, hitta på varje, mycket stöd (poppar) för att lyckas med föregående punkt! Hade fipplat hemma och kortat in remmen på hennes fastrulle, så jag hängde på den igen också. Men träningen var bara med lösa. Hade funderat på kopplade påvis, men dels blev det mycket gå ändå eftersom vi var få som vallade, dels var terrängen för stenig för att jag skulle våga. Vill inte ramla på magen nu!!

Vänster sida: Jag hade jättesvårt att se popparna, men Vilda visade med hela sitt kroppsspråk att hon hade figgen inför vartenda skick. Insåg till slut att det nog var lite vind ändå och att hon helt enkelt löste uppgiften med nosen. Fina skick, hittade varje gång utan strul. Dessutom så gjorde hon vid flera tillfällen jättefina framslag in med rullen – jippi! Det allra sista skicket vindade hon in figgen redan på vägen tillbaka till stigen, roligt att se hur hon jobbade.

Höger sida – medvindssida, dålig sikt-sida, strulsida! : Skick ett, omöjligt att ha en synlig popp, körde med ljudretning (knaka med pinne). Tyvärr hade vi störning på walkietalkiesarna just då (fick in någon annan människa på tråden) så figgen hörde aldrig när jag bad om ljud-poppen. Det blev alltså ett helt oretat skick för Vilda. Positivt: Hon gick ut rakt och gjorde ett fint framslag. Negativt: Vek av lite för grunt igen. Negativt med matte: Glömde helt bort min egen plan för hur jag ska göra om hon kommer in tom… Gav henne en godis, gick tillbaka till stigen, kollade av med figgen vad som hade hänt. Eftersom hon inte fått något stöd alls så valde jag att be figgen göra ljudretningen inför omskicket – vilket är helt tvärtemot vad jag själv tror på!! Men, men… Bra gick det i alla fall…

Skick två på högersidan, samma steniga, knöliga kulle med nerförsbacke och noll möjlighet till synlig popp: gjorde en till ”bryta pinne”. Även den här gången kom Vilda in tom, efter ett helt ok framslag. Nu  hade jag kopplat på hjärnan så jag höll mig till planen. Belönade henne för tomslaget, gick sedan tillbaka till skickpunkten, följde med henne 5-10 meter ut i rutan och skickade om. Nu gick hon spikrakt och hittade figgen. Bingo!

Resten av skicken på medvindssidan var mer vanlig terräng så vi kunde köra synliga poppar. De fungerade bra. Försöker hålla popparna så små som möjligt, helst bara att man viftar med en kvist, men det är svårt i den terräng vi kör. Hela tiden en svår avvägning då en liten popp ökar risken att hunden faktiskt inte sett den. Och med Vilda ökar då risken att hon plockar fram sitt gamla spårbeteende…

En sak till som jag lade in i träningen i dag var skogslydnad, dvs att kunna gå ”här” bredvid matte även när man kör roligt sök! Hade inte tänkt göra det än, utan träna mer utanför söket först. Men Vilda spiller så mycket energi i början på sin sprallighet och nyfikenhet – upp på varenda sten, försöka få igång matte i lite lek, hoppa, studsa etc,  så jag tröttnade. Plockade fram köttbulle och klicker, och började konsekvent klicka henne när hon gick lugnt vid min sida. Medvetet valde jag att försöka hitta tillfällen när hon var tvungen att samtidigt fokusera på terrängen, jag vill inte att hon ska blanda ihop detta med ”fot”. Tyckte att hon fattade riktigt snabbt (dessutom har man ju hjälp av att de blir tröttare och tröttare!). Men jag ska absolut försöka köra detta varje gång framöver.  

Efter söket blev det en härlig, solig promenad där Vilda röjde loss ordentligt med Fasa.

På kvällen var det dags för kursavslutning på agilityn. Behöver jag säga att Vilda var lite tröttare än vanligt..? Kvällens träning var hel bana (hoppklass). Malle sprang med Vilda, och som vanligt blir jag väldigt imponerad av hur bra de fungerar tillsammans. Första loppet skippade vi slalomen, eftersom det är det enda hinder de haft problem med. Men till lopp två stod slalomet på plats, och när det låg invävt i en bana så funderade inte Vilda så mycket, utan bara tog det. Sammantaget gjorde de flera jättefina lopp, lite småstrul på enstaka hinder men nog borde det gå att starta lillfröken i någon hopp-etta i sommar… :0)

Måndag blev det ingen träning för Vilda, men väl en behövlig make-over! Nu är hon så vårig och vacker! Ska försöka plocka fram en kamera så fort som möjligt…

Plan för nästa sökträning: Hmm. Egentligen så tror jag på en omgång till med mängdträning – poppar och /eller vindstöd så att chansen att lyckas blir stor. Kanske smyga in ett eller två oretade skick i mitten och se vad som händer..? Fortsätta jobba på fina transporter och, om terrängen tillåter, kopplade påvis. 

Planen de närmsta dagarna är att få in ett spår, samt att fortsätta köra operant ruta. Kanske också lite skott…

Blir åter bara några rader. I fredags gjorde jag ett ryck och tränade moment som jag tycker är svåra att få till i ridhuset. Dit hör allt som bollbelönas + apporteringarna, eftersom underlaget gör leksaker o apportbockar äckliga att ta i, tycker Vilda. Saltad "jord" smakar knappast så gott!

Det blev rutan x flera (x för många, igen, om jag ska vara helt ärlig), men hyggligt resultat. Inkallning med ställande, riktigt nöjd blev jag där. Också framförgåendet, det var nog dagens bästa moment. Fina halter med nosen i rätt riktning, rakt och snyggt, enda minuset var att hon låg på lite mer i kopplet än jag önskar. Hon brukar fixa att gå med slakt koppel. Sedan fyllde vi på med lite annat, ställande, läggande, fot, fjärrdirigering... Mysigt var det!

Söndagens ridhusträning bjöd på en synnerligen ineffektiv lydnadsdel med åtminstone bra träning på sitt o ligg  i grupp. Sedan förvånade Vilda mig med en riktigt snygg fjärr (bara tvåans, men hon har varit lite osäker när hon varit på för långt avstånd från mig). Lite småplock med inkallning, ställande och läggande blev det också.

Agilityn var desto effektivare. En rolig bana med flera byten som jag fick springa själv, eftersom min "hjälpförare" inte var där. Det gick, peppar, peppar, riktigt hyggligt! Dessutom kunde jag röra mig i dag också (om än klumpigt och stelt!). Vilda är rolig att köra, hon har bra driv och försöker tolka sin orutinerade matte så gott det går! Elin fick också prova att köra henne ett varv, och det fungerade hur fint som helst! Jättebra jobbat av både förare och pudeltös!

Saknar skogsträningen enormt mycket!!!

Först av allt ett stort grattis till Vildas kullbror Prime som vunnit lydnadstrean och blivit uppflyttad till elitklass!

Heja, ni är grymma!

http://kerstinspudlarse.wordpress.com/2012/02/05/da-var-prime-uppflyttad-till-eliten

Här går det fortfarande på lågvarv. Agilitykurs i söndags, jag fick springa med Vilda själv eftersom vår hjälpförare var sjuk. Tack och lov skulle vi träna korta kombinationer, så jag kunde ta det ganska lugnt. Vilda hade inga som helst problem med att byta tillbaks till matte! Innan dess körde vi lite lydnad i ridhuset. Först blev vi klickade i linförigheten, Vilda går pinsamt långt fram men det ska vi ta tag i nu! Sedan testade vi rutan, men det gick riktigt dåligt. Jag förstod inte alls varför, hon vände upp alldeles för tidigt gång på gång. Till slut insåg jag att hon bröt på klicker-ljuden från ett annat ekipage... Avbröt momentet! Läggande och ställande under gång fungerade väldigt fint, inkallning likaså. Fjärren var trög första gången, hon förblev liggande. Då kortade jag avståndet lite, fick jättesnygga skiften, och jobbad emig sakta ut till fullt avstånd. Nöjd. Budföring testade vi också, inga problem trots mycket störning. Dock stämplade hon såväl mig som mottagare vid ett par tillfällen... Suck... Funderar på att ge mottagaren en klicker och klicka henne om hon väljer "rätt" ingång, dvs att gå runt, eftersom vi slipper tassavtryck på byxorna då...

Sittande i grupp hann vi också med. Kände mig faktiskt rätt nöjd och inspirerad efter träningen, ännu mer peppad blev jag i dag när jag läste om duktiga Prime. Hmmm, kanske måste komma ur lågvarvet nu... :0)