Kör agility två dagar i veckan nu, har börjat arbeta i Hudik (=pendling) och är borta på annan ort på kurser lite då och då. Så det blir ont om träningstid. Ska i alla fall försöka få till ett sökpass ikväll!

Agilityn blir bara roligare och roligare. Kör en del kombinationer nu, och försöker utveckla någon sorts handling-teknik. Svårt för matte att få in en massa nya rörelser i kroppen, som ska komma naturligt och perfekt timade! Nå, bakombytena fungerar i alla fall riktigt bra, och sug på hindren har hon, så det är inga problem med släpp. Rackarns fort går det också - för henne... Får väl ta med en virkning in på planen åt henne så hon har något att göra i väntan på matte!   :0)

Slalomen försöker jag köra in på 2x2-sättet, och visst går det framåt. Kan nog bli ett riktigt bra slutresultat om jag bara fortsätter ha tålamod.

Tittade igenom bloggen lite snabbt och såg hur pinsamt lite lydnad det blivit på sistone. Jisses! Får faktiskt bli en uppryckning där, stackars hunden kan ju aldrig utvecklas om vi fortsätter såhär. Hmm, bra att ha saker svart på vitt ibland!

Agility i lördags, agility ikväll. I morgon: gå ut spår till klubbens tävling, på torsdag: ha nybörjarkurs i sök, på lördag: vara spårläggare på själva tävlingsdagen. Hinner nog inte med något eget sök i veckan??

Började agilitykurs i tisdags. Men våra agilityträningar orkar jag inte riktigt blogga från. Det blir för mycket. Fort går det i alla fall... Kommer att få lägga en hel del krut på kontaktfälten. Just nu försöker jag få till slalomet och lite hinderkombinationer.

I går var det sökkväll! Länge sedan sist, tog ju uppehåll under höglöpet. Började med två vanliga tantsöksskick. Skick tre lurade jag Vilda lite. Hon fick se figgen gå iväg, men figgen fortsatte långt bort, kanske 75-80 meter och gömde sig. I stället så hade jag lagt ut en ny figge på ca 15 meters djup. Blev ett rätt rakt och bra skick med fin utdelning. Däremot så hade hon ju helt glömt bort den figge hon fick synretning på när det var dags för den... Stod först som ett frågetecken. Vindade sedan in ett spår rakt bakom sig (då fååår man säga nej!). Men på tredje försöket gav hon liksom upp, "jaja matte, jag springer väl ut dit och kollar då, när du tjatar så förbaskat" och tänk, där låg det ju en figge!!

Sedan körde vi de andra hundarna, och så gjorde jag en liten övning till på att skicka rakt itan att placera figgen först. Vilda fick se figgarna gå iväg parallellt med stigen på 20-30 meters djup, sedan tog jag bort henne. Sedan tillbaka på stigen och testade att skicka. Nu gick hon klockrent på båda! Men, i ärlighetens namn, så tror jag att vi för en gångs skull hade lite nytta av vinden. Annars vet jag inte om hon hade gått ut lika fint.

Testade att hissa ner rullen lite. Hon verkade inte bry sig. Men på sista figgen, när hon inte hittade lösrullen på en gång, ja, då tog hon sin egen!

Lördag: agility.

Lydnad smyger vi in lite här och där, hittar inte inspirationen just nu.

Igår var det tre saker på träningsplaneringen:

Agilitytävling på hemmaklubben. Som publik och miljöträning, inte tävlande!

Spår.

Uppletande.

Hade tänkt ta en fika och kika på agility en halvtimme, men blev kvar där ett par timmar. Massor av trevligt folk, dessutom mycket nyttig miljöträning för Vilda. Tycker hon är extra skeptisk mot andra hundar just nu, men det kanske är pga löphormonerna. Vi ägnade en hel del av kvällen åt att lära oss att en leonbeger inte är detsamma som en drake! Vet fortfarande inte om Vilda är övertygad...

Uppletande. M-Å-S-T-E byta strategi. Testade nu att lägga fyra föremål på linje ut, det första jättenära. Och jovisst, föremål ett funkade fint, men sedan valde hon att springa vallningsspåren. Suck, dubbelsuck! Nu har jag plockat fram Järveruds bok och funderar faktiskt på att köra enligt den metoden (orkar inte förklara den här, men i princip är det en tävlingsvallad ruta med serpentinsspår in och ut, som små minikorridorer, där man lägger föremålen).

Viljan att hämta och lämna av är det däremot inte minsta lilla fel på!

Spåret gick på ett hygge. "Det är lite knöligt i början" sa Elin. Hahaha! Det var riktigt hemskt, och jag är inte så gnällig när det gäller terräng. Men det som var svårgådd mark för mig var många spännande spårutmaningar för Vilda. Knöligheten och växlingarna mellan sten, knastertorr mark och vanlig mark gjorde att vittringsbilden ändrades hela tiden. Vilda spårade jättefint, hög intensitet, spårnoga. Hade betydligt fler tapp än hon brukar ha, men nu går det att läsa henne i tappen. Hon sänker farten och ringar riktigt fint (inte som förr, när hon försökte springa fort åt alla möjliga håll för att se om det kanske, kanske kunde ligga där borta...). Känns som att metoden att ha noggrant snitslat och bromsa henne vid rusningarna har varit en bra utbildning för henne. Jag känner alltmer sällan att vi behöver stöd från snitslingen. Hon både jobbar bra och har blivit möjlig att läsa i spåret. Peppar, peppar... Som bonus så tränade vi bredvid skjutbanan, så hundarna fick skotträning under hela spåret, uppletet och väntetiden i bilen. Ingen reaktion.

Pudelträffens sista dag blev det lite lydnad, agility, skotträning, spår och uppletande!

Egentligen hade vi bara planerat in ett spårpass, men jag var sugen på skotträning och åkte upp på klubben med Elin och Freda. Först körde vi lite agility (!!). Repeterade slalom, öppen och sluten tunnel och ett par enkla kombinationer. Och mattes skräck – lite högerhandling…

Därefter fokuserade jag på framförgående. Ville försöka få till det lite mer tävlingsmässigt. Körde själv först, med olika belöningsvarianter. När jag ställer henne och belönar stoppet så har jag valt att gå framför henne och lägga ner bollen någon meter bort. Sedan gått tillbaka och sagt ”varsågod”. Nu lade jag på att jag tog henne fot en bit först, sedan fick hon ta bollen. Testade också att koppla ihop momentet så att jag gick upp bredvid henne i halten, fortsatte med fot och sedan gjorde helt om och skickade henne igen. När det funkade bra, tja, då körde jag samma sak men med kommendering av Elin! Gjorde också en liten minilänkning mellan linförigheten och framförgåendet. Elin fick kommendera några förflyttningar, sedan säga ”moment slut”, jag kopplade om stryper och så kommenderade hon framförgåendet. Mycket framförgående blev det! Men det kändes som en jättebra träning för Vilda. Nästa gång måste jag dock tänka på sträckans längd, nu körde vi på kanske 10-15 meter.

Därefter skott. Testade för första gången att lägga Vilda. Elin stod kvar hos hundarna. Men på första skottet flög Vilda upp. Såg dock inte särskilt rädd eller berörd ut, mest bara överraskad (jag som trodde hon skulle känna igen kassen och patronskramlet…). Jag valde att helt lugnt be henne lägga sig ner, vilket hon gjorde bums och trots att jag var kvar på långt avstånd. Sedan gick jag tillbaka, avslutade platsliggningen, lät henne springa och kolla ”skottplatsen” (där jag lämnat apportkastaren och ett par leksaker på backen). Hon for iväg dit som ett spjut och visade inga tecken på osäkerhet. Då valde jag att skjuta två skott till, men nu med henne sittande. Inte en tendens till reaktion, och full fart fram till skytten (mig!) och leksakerna när hon fick varsågod en stund efter sista skottet. Jag låter henne nästan alltid få belöning i form av leksak hos skytten. Kanske blir bakslag på det någon gång, men jag tror inte det. Vill ge henne an stabil grund där skott är någonting positivt. Att hon inte ska vilja rusa till skytten kommer i nästa steg. Hon får ju aldrig ”knallapportera”, dvs rusa iväg till mig direkt på skottet.

Därefter skog! Testade att köra konkurrens på Freda i uppletet, men insåg att vi nog valt fel hund. Vilda är ju liksom inte någon konkurrent, mer en favoritkompis… Så Freda fick mer drag på Vilda än på föremålen. Feltänkt av mig. Om vi provar konkurrens igen får det bli med Daisy. Eftersom vi planerat en konkurrensövning så hade vi lagt en hel hög med föremål mitt på ”djuplinjen” i rutan. Att vi valde mitten beror på att vi inte ville ha utgångsspår från oss förare. Aj, vad svårt det blev! Märker vilket enormt stöd Vilda tar av dem. Hon tog in ett par föremål efter ”hullerombuller”-upplet. Därefter gjorde vi så att jag gick ut till prylhögen för att ge Freda en synretning. När Vilda gjorde sina skick efter det gick hon – spikrakt. Förstås. Men jag gillade läget och bestämde mig för att använda föremålshögen till att träna många repetitioner. Så fem gånger till fick hon springa ut och hämta. Det gick jättefint, högt tempo, raka fina skick (suck), bra ingångar. På sitt sätt ändå lyckat.

Vildas spår var roligt med flera utmaningar. Det var flera terrängskiften mellan skog och öppen kraftledningsgata. Fredas spår gick parallellt, bara ca 20 meter bort, i ca 100 meter. Dessutom hade vi ett planerat förledningsspår. Och så gick det väldigt nära vägen, där det fanns helt färska spår från människor och hundar. Apporterna var: strumpa - 20 meter spår – spårpinne - 20 meter spår- naturpinne. Därefter ett par hundra meters ostört spårande, sedan jeanstyg - 20 meter spår-lång slutapport - 20 meter spår-apport i snöre (som var det egentliga spårslutet).

Fredas spår vindade hon in, men hade inget egentligt drag på. När hon fick lite motstånd från mig valde hon bort det och gjorde inga fler markeringar. Att gå bredvid alldeles färsk vittring från vägen gjorde henne förvirrad en liten stund. Jag bromsade, hon valde sitt eget spår och höll sedan fast vid det. Förledningsspåret, som var ungefär lika gammalt som hennes spår, markerade hon inte ens. Nyttig träning!!

Apporterna missade hon naturpinnen, men plockade de andra hur snyggt som helst. Hela hennes spårarbete var väldigt fint, inga tapp, inget strul, hög motivation, överkomligt tempo…

Till slut avrundade vi med en liten pudelpromenad, en flock lösa ”galningar” som röjde runt i skogen! Tack alla, för en underbar helg!!

Glömde skriva igår att Vilda löper...

I dag fortsatte vårt lilla pudelläger. Först på programmet stod - agility! Trodde väl aldrig att jag skulle bli någon agilitytjej, men jisses vad roligt det var!

Vi gick igenom de olika hindren och fick bra tips för hur man lär in en hållbar grund. Gjorde också några enkla kombinationer, bara för att få hundarna att tänka framåt. 

Vilda älskade det! Jisses, vad snabb den här lilla damen är! Hon visslar över och genom hindren. 

Några saker för mig att komma ihåg/tänka på/träna på:

- Ofta köra flera hopphinder i rad. Redan från början variera vänster/högerhandling, ibland lämna henne sittande och ibland skicka henne framåt. 

- Tunnel: lägga in kommando. Träna på böjd tunnel. 

- Sluten tunnel: Tror Vilda tyckte den var lite extra spännande... Lägga in den med kombinationer. 

- Däck: Börja med löst däck. Variera utseendet på det. 

- Balanshindret: Kontaktfältsträning! Börja med att förstärka targetsäkerheten hemma, gärna vid trappan eller liknande. 

- Slalom: Korta sektioner, träna på "u-svängar" runt pinnarna. Alltid träna på jämnt antal pinnar. 

- Bord: används nästan aldrig på tävling!

Har jättefina bilder från agilityträningen men pga alla minadatorhaverier så lyckas jag inte få upp några nu...

Innan träningspasset var slut hade jag mailat iväg en anmälan till höstens agilitykurs!

Efter lunch var det dags för lydnad. Jag passade på att träna en hel del själv, för att få arbeta igenom en rad moment. Har ju börjat fundera på appelltävling om en månad... Körde bl a en hel del framförgående, nu även med halter och terrängskifte. Det var rätt roligt att använda vår parkering, då fick hon fortsätta från grus till gräs och vidare in i höggräs. Tränade också mer komplett moment, med ställande och sedan fotupptag. 

Lägganden blev det förstås några, jättefina! Och så lite mer fotposition, halter, bakdelsarbete. 

När det blev vår tur att ha instruktörsträning så började jag med en budföring. Klok som hon är så tyckte Lisa att jag skulle ha en tävlingsledare bredvid mig. Vilda blev jättedistraherad och ville springa till henne först... Nejade och så sprang hon iväg. Övade sedan lite ingångar, och fick en sträng förmaning att bestämma mig! Nu är det ju Vilda som bestämmer hur hon ska komma in, och det blir hur som helst och inte alltid bra... Intensivträning!

I väntan på vår tur nästa gång så satt vi och myste. Då började Vilda hämta apportbockar som låg på en bänk, och gjorde det så fint! Det var större apporter än jag brukar använda till henne. Hon grep dem jättefint, höll dem i fast grepp utan tugg, och satte sig sedan svansviftande vid mig. "Korv, matte?". Och det klart att hon fick det!! Efter en stund så testade hennes luriga matte att byta ut träapporterna mot stora metallen och se, det funkade också!

När jag bestämde mig för att testa ingångar med apporten så blev Vilda ivrig. Jag satte henne mitt emot mig och lade apporten framför hennes tassar. Sedan fick hon i princip ta appoten och snurra 180 grader så hon kom i fotposition. Jättekul, tyckte Vilda, och blev lite väl entusiastisk... När vi tränat en stund så backade hon ett helt varv runt matte, viftade glatt på svansen och väntade på korv!

Sista instruktörsstunden använde vill till bl a hopp över hinder och rutan. Båda delarna går riktigt hyggligt, men jag fick en hel del användbara tips ändå. Bland annat ska jag bara ge henne en chans när hon springer till rutan. Vänder hon upp för idigt så tar jag in henne och skickar om. Sedan kan man göra nästa skick med target om man är rädd för att hon ska bli osäker. 

Avslutningsvis lade vi en platsliggning, där jag lämnade Vilda på rejält avstånd men inom synhåll. Hon låg lugnt och fint. Och sedan, allra-allra sist, så åkte jag och Elin och tränade lite skott!

Testade en variant där Elin höll i hundarna och jag gick iväg med apportkastaren. Hundarna fick sedan sitta och titta på mig medan jag sköt två skott. På andra skottet kastade jag föremål. Sedan släppte Elin Vilda som fick rusa och göra ett litet mini-uppletande efter det. 

Kopplade upp igen, nu gick jag iväg och ställde mig halvdold i ett buskage. Sköt tre skott. Hundarna skulle sitta lugnt och fint med Elin. Sedan gick hon med dem i koppel fram till mig, där vi släppte dem. Jag had elagt ut några leksaker i gräset runt mig som de fick hitta som belöning. 

Kändes som en lyckad träning och ingen av hundarna visade någon som helst skottreaktion.