Heldag i höstsolen! Tvingas tyvärr misslyckande-märka denna ljuvliga, och mestadels lyckade, dag på grund av ytterligare ett uppletandefiasko!

Började med lite lydnad. Körde fokus på framåtsändande. Gjorde nog 8-10 skick, och de flesta var riktigt bra (enligt mina kriterier, i alla fall!). Fokus nu är på temposkifte, att få henne att byta gångart efter lagom lång sträcka. Tycker hon är jätteduktig, går ut fint i lagom tempo och slår av på takten själv. I bland gör hon ett kort stopp eller vänder sig om i samband med tempoväxlingen, men allt oftare får hon till det ändå. På något av klippen gör hon ett jättefint temposkifte, men tycker sedan att hon nog borde ha fått en belöning och vänder sig om!  Min strategi i momentet är att aldrig belöna en titt bakåt, och hittills så verkar det fungera. Hon går ut fint trots att belöningen nästan alltid kommer bakifrån. Första gångerna vi körde vände hon sig om nästan hela tiden. Nu har hon förstått att det inte ger utdelning.

Sedan blev det några metallapporteringar. Först ett par gripandeövningar nära på asfalten, sedan ett par kastade apporter. Valde då att kasta in dem i gräset, för att inte locka till tassande. Tror man riskerar det om man kastar på asfalt så apporten rullar för lätt. Lite bonus var det att få se hur ivrigt hon letar efter metallen! Hon galopperar inte hela vägen in, men det känns faktiskt inom räckhåll.

Skall körde vi några gånger också, glest men hon har förstått. Bara att nöta på.

Efter lydnaden gick vi ut spåren. Under liggtiden så körde jag ett uppletande, som tyvärr blev helt misslyckat. Gjorde ännu en gång en för svår övning åt Vilda. Hon fick en färdig ruta, utan någon som helst synretning, med icke-förarföremål på rejält djup. Dessutom störning i form av en som filmade en bit in i rutan och publik längs ena sidan av rutan. Det märktes redan när jag skickade henne att hon var lite osäker. Hon sprang ut, men hittade inget, och blev då förstås ännu mer osäker. För att göra en lång historia kort så blev det ett helt misslyckat uppletande, där jag återigen borde skämmas pga dålig planering. Just uppletande har jag tänkt fel i så många gånger, att jag nog ska göra en skriftlig plan och lägga i uppletandeväskan. Uppenbart glömmer jag mellan gångerna var vi står. Tror det är för att hon går så ruskigt bra när hon får rätt stöd/retning, så jag får med mig känslan att hon kan momentet. Allra sist, efter spåret, gjorde jag ett nytt uppletande på rätt nivå, där hon fick synretning. Då gick hon så fint ut och hämtade prylar. Fina lilla Vilda, som ger matte hur många chanser som helst!

Spåret var däremot underbart! Ett 800-1000 meter långt (beror på vems mobiltelefon man ska tro på!) icke-förarspår med nio små naturpinnar. Rejäl liggtid, mellan 1,5 och 2 timmar. Många klurigheter, bl a spetsvinkel, övergångar och sandspårning. Spårupptag. Kort sagt gick det jättefint! Vilda spårade fokuserat, i lagom tempo. Hon markerade sju av nio pinnar. Och framför allt - hon fixade att spåra i ren sand! Det var så roligt att gå med henne. Spårupptaget tog hon också jättefint och riktningsbestämde direkt åt rätt håll. Ja, bara bra hela vägen! Heja, Vilda!

Det blev två korta lydnadspass i dag. Det första inne.

Metallapporten: Åh, vilka snygga gripanden hon gör! Vilda har verkligen fattat att tassar = dåligt, hon tar så fint med munnen nu! Dessutom gillar hon momentet. Känns mycket lovande, även om vi har en del kvar!

Fjärrdirigering: Hmm, åh, nix. Lite för het Vilda gjorde lite allt möjligt på fjärren idag. Eftersom jag inte hade någon bra plan så valde jag att avbryta, annars hade det varit ett gyllene tillfälle att klicka henne. Hon bjöd på några olika varianter av lägganden och kämpade verkligen. Jag kliade mig i huvudet. Nya tag nästa gång...

Kryp: Känns riktigt bra. På slutet har jag tränat på att få upp tempot lite, ha en jämnare takt, försöka gå rakt fram och inte böja mig ner över Vilda för att se henne. Blir så mycket dk på tävling... Nackdelen är att jag inte ser så bra hur hon kryper, så jag passade på att ställa ner en filmkamera på golvet för att få se krypet ur ett annat perspektiv. Vilken chock jag fick! Hennes superduperfina kryp var borta! Utan att jag sett det har hon börjat gå jämfota med bakdelen, inte snyggt för fem öre!! Men framdelen är lika platt och fin som tidigare, så det jag har sett av krypet har sett så fint ut så... Därav "Misslyckande"-märkningen av dagens blogginlägg! Jag som grundat krypet så noga, och varit så petig. Nu har jag antagligen belönat fel teknik en halv evighet. Börja om från början... *suck*

På kvällen fick jag till ett mini-utepass.

Framåtsändande: Harvade på med en rejäl bunt repetitioner. Körde utan jeansben, var inte på någon lydnadsplan. Det var grymt roligt att se Vilda ikväll! Hon har verkligen skaffat sig en bild av hur momentet ska gå till. Hon springer ut 10-20 meter (hur ska jag kunna få hunden att gå ut exakt 15 när jag inte själv kan bedöma hur långt det är?? Nåja...) och gör sedan en rätt markerad inbromsning. Går sedan med hög intensitet, men rätt tempo, tills belöningen kommer. Hon har så hög belöningsförväntan, men låter inte den styra momentet (dvs - hon försöker inte fortsätta galoppera i förväntan att bollen ska dimpa ner framför henne, eller försöker vända om och komma till mig för att tigga godis). Ibland vänder hon sig om, eller gör ett kort stopp, men det är sällan och mycket tydligt att hon greppat att det inte ger utdelning. Jag var verkligen nöjd!

Skall: Nu fixade hon som mest 5-6 skall på ett kommando. Toppen! Fortfarande alldeles för glest mellan skallen, fortfarande tid innan första skallet kommer, men hon greppar kommandot och fortsätter skälla tills hon får belöning (har inte pressat det längre än 5-6 skall). Lite mer träning på det här så ska jag nog få till intensiteten också!

Dagens träning misslyckandemärker jag! Är rätt sur på mig själv, faktiskt.

Började bra med kryp, fjärrdirigering (ligg-stå-ligg-skiften) och gripandeträning av metallen inne. Vilda var superduktig!

Så tog vi oss ut i höststormen. Vallade en full ruta till uppletet. Eftersom hon är lite för slarvig med hörn så lade jag tre föremål med någon meters avstånd i vänstra hörnet. Upplägget var så att hon såg när jag vallade rutan (av praktiska skäl, långt till bilen...). De övriga tre föremålen låg två på baslinjen ungefär i mitten och ett i högra hörnet. Jag började lägga ut föremålen från vänster och avslutade i högra hörnet. Sedan så skulle jag prompt skicka på vänstra hörnet (med världens synretning i det högra...   )   Det gick inte så bra! I stället blev det en massa knölande, inkallningar och omskick. Vilda var snäll och gjorde så gott hon kunde, och fixade utan problem att hämta in alla sex grejerna - vilket var jätteroligt att se! Hon har inte gått så många fulla rutor, och inte så många upplet utan att ha Daisy på varannat skick. Dessutom med en störig matte på stigen. Hundmässigt var det en fin prestation, med bra sökarbete i högt tempo. Förarmässigt ett haveri. Brist på planering (vad vill jag med dagens övning? Tränar jag ens raka skick? Eller vad tränar jag? Jo, jag hade en plan. Träna hel ruta, men när det gällde resten så hade jag ingen planering alls, vilket straffade sig).

Följde upp med lite lydnad, framåtsändande. Gick hyggligt, men även här tycker jag att jag hade lite för höga krav och otydlig planering. I stort får jag dock intryck att Vilda har börjat greppa framåtsändandet!

Lyckades avsluta med några riktigt fina apporteringar. Testade att lägga ut metallapporten - bara bra gripanden! Till slut blev jag så tuff att jag kastade den. Belönades med en riktigt fin apportering i galopp!

Nu har jag skapat en ny kategori i min blogg: misslyckanden! Varför då? Masochistisk läggning? Näe, men jag gillar att använda bloggen för träningsplanering. Tack vare kategorierna kan jag enkelt se hur t e x mina tio senaste sökpass sett ut, och därmed lättare planera nästa. Nu tycker jag att jag gjort lite för många dåliga träningspass på sistone, så nu vill jag försöka få koll på dem. Har redan mina aningar vad de beror på... Orkar inte gå tillbaks till gamla inlägg och "fiasko"-märka dem, så de får förbli saligt inbäddade i textmassorna! Borde jag, btw, skapa en succé-kategori också? Hmmm. Får fundera på saken!

Gårdagens träning borde ha varit en träning i att avstå. Jag försökte ha två barn, rodda sonens brottningsträning och köra sök samtidigt. Gick ju sådär... Vi har två nybörjarhundar i gruppen som vi vill hjälpa igång, och huvudsyftet med träningen var just det. Men så ville jag att Vilda (höglöpande!) "skulle få göra något" och improviserade ihop en "lätt" övning. Två skick: ett till vänster med figge på fullt djup, ett till höger, tomt, med figge som smög ut när hon var på väg in. Problem: Vi hade ingen vallad ruta. Jag har bara tränat Vilda vallat, och jag använder mig en hel del av rutgränserna och vallningen för att anvisa var jag vill att hon ska söka. Så, självklart, gick hon ut jättedåligt när jag skickade henne tomt på en sida som inte var vallad och där figgen varit som mest 20-25 meter ut på tidigare övningar. Och inte var det läge att bråka med henne heller. Jag hade en bebis i sele på magen (bara det är rätt störande om man ska försöka problemlösa), jag hade gett henne en uppgift som gick stick i stäv med vad hon var tränad för, hon är för tillfället känslig, hormonstinn och hanhundsorienterad... Alla fel, typ... Min tanke inför dagen var egentligen att valla en appellruta och träna på att få ut henne i ruthörnen. Men stress (jag var sen, hade en missnöjd sexåring som vrålade i princip oavbrutet, bebbe på magen, skulle iväg och skjutsa till brottning, skulle iväg och hämta från brottning etc) gjorde att jag rationaliserade bort vallningen och hittade på den här andra övningen i stället. Bättre hade varit att avstå, eller kanske köra en okomplicerad Hawaii.

Praktexempel på hur det går när man vill att hunden ska få aktiveras, men inte har en bra plan. Lärdom - om hunden "bara ska få göra något", se till att erbjuda en idiotsäker övning!

I dag körde vi lite lydnad. Bara framåtsändande, hopp över hinder och apportering. Rätt genomtänkt, om jag får säga det själv! Apporteringen är jag nöjdast med. Lade ut apporten första gången i stället för att kasta. Fick då ett fint gripande utan tassande eller morrningar, som jag belönade glatt med rösten. Apportering två kastade jag, och tänk, hon grep fint igen! Belönade med boll när hon kom in. Ska nog lägga ut apporten ett tag, bara för att få befästa fina gripanden. Och fortsätta varva med gripandeträning av metallen. Hopp-sitt körde jag några kompletta moment, och ett par där hon fick bollen kastad till sig - efter att hon satt sig på andra sidan. Vill inte ha för hög förväntan på att det ska komma en boll flygande i hoppet, hon riskerar att låsa lite på det och börja leta boll på andra sidan.

Sedan körde jag lite sättande-ställande med nos mot näsa-metoden, det var nog det som gick sämst i dag. Tyckte inte hon var så lyhörd.

Allra sist tog vi faktiskt en tur i joggingspåret(!).

Känner att jag borde köra fjärrdirigering ibland, men har sååå tappat sugen för det apsega momentet. Bläää. Kanske blir peppad igen när chansen att träna i skog snöar bort. I dag kommer förresten Vildas tilltänkte kavaljer, och utifrån hennes kärleksfulla umgänge med Daisy så har jag gott hopp om lyckad parning!