Inlägg publicerade under kategorin spår
I dag har vi hunnit med mycket! Fem km skidor (som vanligt det tredubbla för lösspringande Vilda!), ett rejält lydnadspass och - roligast av allt - ett snöspår! DUmt nog var det mindre plogat än jag trodde, och inga fina snöskoterspår, så snöspåret blev längs en vanlig väg med vinklar på en vändplan och några turer ut i lössnön. Lössnö var jättelätt, sa Vilda, förutom att hon försvann i djupet ibland... Däremot den plana, plogade vägen fick hon jobba hårt på. En rolig upplevelse som vi ska göra om, men då med bättre planering och bättre spårmark!
Lydnaden, då? Tja, en mellandag. Vi har nött på med "det vanliga" varje dag (inte så mycket att blogga om...) men nu skulle vi för första gången köra ett riktigt lydnadspass utomhus. I går var vi upp på klubbens Öppet hus, men då var det mest fika och socialt umgänge. Ett sittande i grupp och en platsliggning, båda okomplicerade, och lite tyngdlyftning med tungen. Lite fotträning. That's it.
I dag ville jag mycket mer. Vi körde rutan med en ny metod. Vet inte var jag läste/hörde tipset (tror det var Hanna R). Jag lade hennes boll 3-4 meter bakom rutan, testade att skicka henne och sedan stoppa henne med stanna i rutan. Det gick väl sådär. Ganska snabbt fattade hon att hon skulle stanna i rutan för att få ta bollen, men då återföll hon också lite i sitt gamla beteende att söka kon och/eller stanna för långt fram. Hmmm. Jobbar vidare på det...
Tungapporten. Nu körde vi tvåkilos, och det märktes! Blandad framgång, flera gånger rullade hon in den (kan man få betyg på det??) men någon gång så bar hon den faktiskt helt okej. Känns fortfarande hoppfullt! Linförighet - åhhh, vill ha all hjälp i världen att komma på hur jag ska få henne att gå lite längre bak. Target klistrad på benet har jag svårt att tro på som idé, ha någon som står bredvid och klickar faller på att jag har svårt att genomföra det i praktiken. Ingen som har nog tid och tålamod... Andra tips?? Targetstick? Eller vad?
Skall - jodå, det tar sig sakta men säkert. Fortfarande för få och för glest, men det går bättre och bättre för varje träning. Fjärrdirigering gjorde jag utomhus för första gången, alldeles när aoch enkla skiften bara för att få in lite miljöstörning. Mer då? Jo, inkallning med ställande, bara ett par försök som var ok. Jag har bestämt mig för att testa en variant jag fick tips om i somras (av Ansu!) att börja med att försöka skapa en kraftig reaktion på "stanna"-kommandot, och inte försöka köra ett komplett ställande. Så nu tar jag alla tillfällen i akt när hon kommer mot mig spontant, hojtar stanna och hivar bollen. Fick faktiskt ett ursnyggt ställande med låsta framben som belöning igår... Så vi jobbar på med den! (Och , ja, jag har också fått lite mer trippande ställanden. Så vi har lååång väg kvar att vandra!). Sammanfattningsvis var det mesta bra men ingenting fantastiskt... Mellanmjölk! :0)
Mest nedslående med träningen var att vi körde med ett par av våra bästa träningskompisar. Tyvärr har Vilda blivit biten av deras hund en gång, och det var lite ledsamt att se hur mycket det satt i. Hon hade stenkoll på den andra hunden och var tveksam till att göra vissa saker när hon var för nära. Jag hoppas verkligen att det ska gå över, för jag vill ju fortsätta träna med dem. Samtidigt så är jag rädd för att ge lydnaden en negativ laddning när hon hela tiden måste "titta sig om över axeln" efter den andra hunden.
I dag var sambon och båda barnen med i skogen. Jag had elite oklara planer, tänkte mest att jag skulle få till ett spår. Men när träningskompisen körde ett upplet, tja, då kunde jag inte motstå det heller!
Uppletande: Full ruta, ca 50 x 50. Åtta föremål av blandad karaktär. Några var mina, några träningskompisens. Körde minnesbild igen. Vilda fick vänta ca en kvart innan det var hennes tur. Ingen tveksamhet alls hos henne. Hon jobbade så fint i rutan och hämtade snabbt in fem föremål. Jag hade tänkt ta två eller tre, men hon hade så fin intensitet så jag lät henne jobba på... Huvudsaken att jag bröt medan det fortfarande fanns flera grejer kvar ute, så det inte blev en massa tomt på slutet. Stort plus för att hon utan problem hämtade in såväl hockeypuck som bandyboll, trots att det låg en massa mjukisdjur, strumpor och annat "lätt" i rutan. Ingen nedgång i tempot heller, eller tvekan att gå ut gång på gång. Riktigt fint uppletande!
Spår: Ca 600 meter, blandat äng och skog. Rimfrost på marken. Oklar liggtid, minst en timme, kanske en och en halv. Sex små rönnpinnar i spåret och en leksak som slut. Tävlingsmässigt spårupptag.
Blev lite nervös vid upptaget. Jga hade det på äng, så jag hade ingen aning om var det gick. Eller snarare, jag trodde att jag visste att det gick djupare... Nå, där hade jag nytta av det jag lärt mig genom åren. Om hunden säger tat den har ett spår, så har den antagligen ett spår! Så jag följde med, med känslan att "det här är felfelfel", och vips så stannade Vilda - och plockade upp första pinnen! Bravo! Hon fick verkligen inget stöd av mig i det spårupptaget!
Resten av spåret gick fint. Lagom tempo, noga. En spetsvinkel, som hon fick jobba rejält i men löste. Extra plus för att hon missade en medvindspinne, men när hon fick den i näsan några meter längre fram så vände hon tillbaka, gick till och med förbi mig, och plockade den. Härligt! Hlea spået gick verkligen fint. Enda negativa var att hon missade en liten rönnpinne (nr två, precis efter terrängskiftet från äng till skog) och - slutet! Trots att det var ett mjukisdjur så gick hon på fel sida en grästuva och missade det!
Jaja, i stora drag en utmärkt insats. Nu gör det inte mig något om det inte blir fler spår i år. Vi har fått en bra avrundning på såväl uppletande som spår.
Daisy Darling då? Jo, hon fick leka kurragömma med lillhusse och leta godis!
Heldag i höstsolen! Tvingas tyvärr misslyckande-märka denna ljuvliga, och mestadels lyckade, dag på grund av ytterligare ett uppletandefiasko!
Började med lite lydnad. Körde fokus på framåtsändande. Gjorde nog 8-10 skick, och de flesta var riktigt bra (enligt mina kriterier, i alla fall!). Fokus nu är på temposkifte, att få henne att byta gångart efter lagom lång sträcka. Tycker hon är jätteduktig, går ut fint i lagom tempo och slår av på takten själv. I bland gör hon ett kort stopp eller vänder sig om i samband med tempoväxlingen, men allt oftare får hon till det ändå. På något av klippen gör hon ett jättefint temposkifte, men tycker sedan att hon nog borde ha fått en belöning och vänder sig om! Min strategi i momentet är att aldrig belöna en titt bakåt, och hittills så verkar det fungera. Hon går ut fint trots att belöningen nästan alltid kommer bakifrån. Första gångerna vi körde vände hon sig om nästan hela tiden. Nu har hon förstått att det inte ger utdelning.
Sedan blev det några metallapporteringar. Först ett par gripandeövningar nära på asfalten, sedan ett par kastade apporter. Valde då att kasta in dem i gräset, för att inte locka till tassande. Tror man riskerar det om man kastar på asfalt så apporten rullar för lätt. Lite bonus var det att få se hur ivrigt hon letar efter metallen! Hon galopperar inte hela vägen in, men det känns faktiskt inom räckhåll.
Skall körde vi några gånger också, glest men hon har förstått. Bara att nöta på.
Efter lydnaden gick vi ut spåren. Under liggtiden så körde jag ett uppletande, som tyvärr blev helt misslyckat. Gjorde ännu en gång en för svår övning åt Vilda. Hon fick en färdig ruta, utan någon som helst synretning, med icke-förarföremål på rejält djup. Dessutom störning i form av en som filmade en bit in i rutan och publik längs ena sidan av rutan. Det märktes redan när jag skickade henne att hon var lite osäker. Hon sprang ut, men hittade inget, och blev då förstås ännu mer osäker. För att göra en lång historia kort så blev det ett helt misslyckat uppletande, där jag återigen borde skämmas pga dålig planering. Just uppletande har jag tänkt fel i så många gånger, att jag nog ska göra en skriftlig plan och lägga i uppletandeväskan. Uppenbart glömmer jag mellan gångerna var vi står. Tror det är för att hon går så ruskigt bra när hon får rätt stöd/retning, så jag får med mig känslan att hon kan momentet. Allra sist, efter spåret, gjorde jag ett nytt uppletande på rätt nivå, där hon fick synretning. Då gick hon så fint ut och hämtade prylar. Fina lilla Vilda, som ger matte hur många chanser som helst!
Spåret var däremot underbart! Ett 800-1000 meter långt (beror på vems mobiltelefon man ska tro på!) icke-förarspår med nio små naturpinnar. Rejäl liggtid, mellan 1,5 och 2 timmar. Många klurigheter, bl a spetsvinkel, övergångar och sandspårning. Spårupptag. Kort sagt gick det jättefint! Vilda spårade fokuserat, i lagom tempo. Hon markerade sju av nio pinnar. Och framför allt - hon fixade att spåra i ren sand! Det var så roligt att gå med henne. Spårupptaget tog hon också jättefint och riktningsbestämde direkt åt rätt håll. Ja, bara bra hela vägen! Heja, Vilda!
I dag hade jag bokat träff med en klubbkompis. Skulle kika lite på deras lydnad och så köra ett minipass för egen del.
Lydnaden började sådär.
Rutan. Vilda hade blivit lite väl het av att titta när hag tränade med den andra hunden, och släppte ur sig ett par startskall. Däremot gjorde hon fina skick.
Metallen. Startskall, helt ok gripanden, jättebra tempo.
Därefter insåg jag det osmarta i att ge tempomoment till en övertaggad hund och samlade upp henne i ett rätt långt fritt följ. Efter det kom det inte ett enda ljud från henne.
Fritt följ. Riktigt bra!
Metallen igen. Bra, galopp flera gånger. Lite tvekan i gripandet men inget tassande.
Framåtsändande. Lite struligare idag, men det var en del hundar på planen och det här momentet ska hon egentligen få helt störningsfritt en period. I stort gjorde hon det bra, men hon hade fler kontroller bak till mig i dag än i går. Harva på...
Hopp. Inget speciellt, gick bra.
Efter lunch blev det, lite oplanerat, ett spår! Det superfina vädret gjorde att man ville passa på! Tyvärr tänkte jag fel igen (fantastiskt att träningen ens går framåt, tycker jag tänker fel mest hela tiden!! )
Jag ville lägga ett riktigt klurigt spår åt Vilda, dessutom lägga ut rikligt med pinnar (små skogspinnar). Så jag gjorde följande:
Svårt spårupptag på ett rätt risigt kalhygge. Därefter en tidig vinklel och en tidig pinne efter den. Några hundra meter spår på hygget, sista biten i ett gammalt traktorspår där det rimligen var ännu mindre vittring. Därefter en vinkel in i skogen, som rymmer en del skvattram men för övrigt är okomplicerad. Nästan direkt lade jag en spetsvinkel, så ett par vanliga vinklar, ut på ett hygge igen och så slut. Totalt kanske 700 meter. Tyvärr lite knapp liggtid, ca en timme. Förarspår.
Spårupptaget gick bra. Spåret låg rätt djupt, men hon jobbade sig målmedvetet ut i riset.
Riktningsbestämningen tog tid! Hon slog flera gånger åt båda håll, men när hon väl bestämt sig gick hon inte att rubba. Trots att jag bromsade så skulle hon till varje pris åt rätt håll. Bra! Sedan spårade hon så fantastiskt fint! Noga, bra tempo och klockrena markeringar på pinnarna. Hon jobbade ut dem med stor energi. Vinklarna och traktorspåret var inga problem. Tio i betyg av matte! Ända tills vi kom in i skogen... Där fick vi effekten av ett jaktspår, det var så mycket mer vittring i backen! De torra trädgrenarna och stenarna på hygget var nog rätt vittringssnåla. Nu var det mossa, blåbärsris och rejält fuktigt. Plättlätt, sa Vilda och tänkte rusa igenom det hela. Spetsvinkeln löste hon, spåret löste hon, men jag fick bromsa henne mycket mer. Och pinnarna, som hon plockat så fint ute på hygget, ägnade hon inte en tanke! Hmm!! Skulle förstås ha funnit mig och kört "klicka-kasta köttbulle"-metoden, men dels hade jag inga köttbullar, dels förstod jag inte på en gång vad det var som hände! Nå, vi kom runt i alla fall. Terrängskiften i all ära, men nästa gång ska jag börja lätt och gå över till svårt, och/eller se till att få en rejäl liggtid på spåret!
På väg ut på spårupptaget!
Har hittat och riktningsbestämt.
I dag hade jag en riktigt toppendag trots lite surt väder. Vi hade avslutning för nybörjarkursen, de fick testa spår och uppletande. Alltid roligt om man kan inspirera någon att börja med lite skogsaktivering med sin hund!
Uppletande: Vilda fick visa hur ett tävlingsmässigt uppletande går till. För att ge henne lite hjälp på vägen så fick hon kika när rutan vallades. Men inte se några föremål. Det var bara andras prylar utlagda, fyra stycken. Första skicket var nästan komiskt! Dels upprepade jag misstaget att skicka henne på fel kant (otroligt, eller hur??). Rutan vallades från vänster till höger, så hon fick ju en fin synretning på hur alla knallade ut vid rutans högra hörn. Sedan skickade jag henne på det vänstra. Så här i efterhand känns det obeskrivligt att jag kunde göra om den tavlan så snart! Men något hade jag lärt mig, jag strulade ingenting med henne utan hon fick fortsätta leta därborta. Hade lite småtrams när hon gick utanför rutan och nosade på blåbärsris, men stack sedan in igen och letade. Hittade rätt snabbt, men sedan gjorde hon någonting nytt - släppte föremålet och började nosa! Öhhh? Så gör inte Vilda! Nå, jag tog in henne, skickade henne rakt på den släppta grejen. Nu grep hon fint och kom in i full fart. Därefter gjorde hon tre klockrena skick, jättefint letande, bra avlämningar, högt tempo - ja, riktigt, riktigt bra, helt enkelt! Funderar på om hon var lite osäker på uppgiften första gången? Eller om det helt enkelt är hormonerna som spökar? Kändes i alla fall skönt att hon gjorde större delen av arbetet så bra. Vi börjar närma oss ett tävlingsklart uppletande!
Spår: Ca 400 meter, två vanliga spårpinnar plus slut. Taskiga jag lade andra halvan av spåret över marken där nybörjarhundarna lagt sina övningsspår. Tihi! Vilda spårade väldigt fint i dag. Lagom intensitet, inga tapp, halvklena markeringar på pinnarna (jag har slarvat med min klicka-kasta köttbulle-metod, skärpning!) men hon tog alla, och framför allt - ingen tendens att byta spår när vi kom in på den "smittade" marken. Spåren där var ungefär lika gamla som Vildas, jag gick ut hennes så fort de hade spårat färdigt. Klart godkänt!
Efter en dag i städandets tecken rymde jag ut en stund, utan bebis. Gick ut ett spår med åtta naturpinnar. Tyvärr så var det lite sent på kvällen, så liggtiden blev i kortaste laget, ca 40 minuter. Vågade inte vänta längre och riskera att få spåra i mörker.
Medan spåret låg till sig tog jag min termosmugg och gick en kaffesmuttarpromenad med Vilda. När koffeinet var uppdrucket så kom jag på mig: jag har ju faktiskt saker jag behöver träna i skogen! Så jag körde lite transporter, dvs att hon ska gå hyggligt vid sidan på mitt "här"-kommando. Och det gick riktigt bra! Hon följde fint, och jag pushade sträckan så vi gick ca 50 meter helt utan dk.
Spåret, då. Gjorde spårupptag på äng, ca 30 meters djup. Motvind när jag lade det, när det var dags att ta spåret kändes det rätt vindstilla. Vilda gick ut fint, plockade spåret och riktningsbestämde bra, men var väldigt yrig. Och så fortsatte det. Hela vägen på ingen hoppade hon som en hare, vilket iofs underlaget inbjöd till. Resten av spåret gick lite för fort och för slarvigt. Men visst, en Vilda som är lite het från början (blir tydligen det vid löp), förarspår och kort liggtid - då ber man om att få ett snabbt och slarvigt spår. På ett par ställen hade jag följt en skogsväg, ungefär som en bred stig. Det spårade hon riktigt fint, och jag ångrade att jag inte gjort fler sådana svårigheter. Däremot hade jag klämt till med en spetsvinkel! Den ångade hon förbi i full fart och såg sedan mäkta förvånad ut. Vart tog spåret vägen?? Men hon ringade fint och plockade upp det igen. Pinnarna, så? Jo, hon hade fattat att naturpinnar gills och jobbade verkligen på att lokalisera dem. Om hon råkade få en doft av dem när hon forsade förbi... Hälften plockade hon, den andra hälften noterade hon inte ens. Hmmm. Nåja, jag borde kanske ha nöjt mig med en pinnstig eller ett uppletande. Som sagt, det är dumt att be om slarviga spår. Å andra sidan var det en hel del klurigheter, med spetsvinkeln, stigarna, terrängskifte äng/skog, spårupptag etc och hon löste allt. Så helt missnöjd ska man väl inte vara.
Efteråt testade jag lite framåtsändande. Lös hund, inga föremål eller targets, bara fritt. Bred väg, så det fanns gott stöd för att gå rakt. Och det fungerade jättefint! Hon söker sig ut cirka tio meter innan hon slår av på takten. Nu belönade jag med klicker och godis, och det funkade också. Hon förstod snabbt att det inte var lönsamt att börja vända sig om och kika på matte. Är jätteglad över att vara igång med momentet före parningen, det behöver sin tid att bli bra. Däremot så var hon en sopa på inkallning med ställande! Undrar egentligen hur dålig ordförståelse hon har på stanna? Måste träna från grunden! Ett problem där var att jag inte ville använda boll idag, utan bara godis. Tror jag kan få betydligt bättre resultat med boll.
Körde ett pass ställande/sättande/läggande under gång (nos mot näsa) och det fungerade riktigt fint. Jag ger kommando, belönar muntligt, säger kom, ger nästa kommando etc och efter 2-4 kommenderingar får hon belöning. En rolig lek, tycker Vilda!
Krypet - urdålig start, bra när hon väl kommit igång. Fortsätta traggla...
Ikväll skulle Vilda få lite lågtempad träning, umgås med ett par hundar och bara mysa i skogen. Det blev rätt bra. Hundarna funkade hon finfint med. Sedan var min plan att jobba vidare med naturpinnar i spåret, avklippta små rönnpinnar. Hon skulle få ett kort spår, ca 300 meter icke förarspår med fyra pinnar + leksaksslut. Under liggtiden så skulle jag göra en pinnstig. Susanne lade ut ett spår åt mig, och jag gick den lilla pinnstigen. Det skulle jag inte ha gjort! Hur många fel kan man klämma in på en liten, liten pinnstig..? Först missade jag att märka ut den, så jag fick fnula runt i skogen och leta mikroskopiska små rönnpinnar. När jag väl lyckades så bestämde jag mig, av oklar anledning, för att låta Vilda frispåra! Hallåååå - hur tänkte jag då? En hund som är van vid sök och uppletande och har en raketmotor i rumpan? Hur tror ni det "spåret" såg ut? Nå, efter mycket om och men lyckade jag få Vilda att förstå vad jag menade, och hon letade tag på fyra-fem pinnar. Mer i form av just uppletande än spår, men okej då.
Spåret var däremot långt över förväntan! Hon fick ett tävlingsmässigt spårupptag, som hon tog klockrent. Sedan ett småklurigt spår med terrängskifte ut på ett hygge och riktigt bråtig mark. SPårarbetet var snabbt men fokuserat och det var en fröjd att "åka" efter henne. Första pinnen missade hon, men sedan plockade hon faktiskt de följande tre. En klar förbättring! Dessutom var det roligt att se att hon markerade dem med stigande intensitet. Ett genombrott. När spåret var slut efter 300 meter låg hennes favvo-pipdjur där som spårslut. Men hon såg mest besviken ut över att det redan var färdigjobbat... Måste försöka få till fler spår!
I dag fick Vilda spåra igen. Taskigt nog så fick hon ett lägrespår även denna gång, lika långt, lika lång liggtid och främmande spårläggare. Enda skillnaden var att jag experimenterade lite med pinnarna. Lade tre apporter tidigt i spåret - och valde att ha naturpinnar, vilket jag inte tränat med på en evighet. Smala små rönnpinnar. Sedan apportfritt ända till slutet, som var hennes favvo-leksak.
Spårupptaget gick fint. Själva spårarbetet också, åtminstone initialt. Några mysko stopp gjorde hon där hon kollade av blåbärsriset mycket noga. Hoppades att spårläggaren kanske ätit blåbär, men nix. Så någon form av vilt sniffade hon nog efter. Dock fortsatte hon spåra utan problem. Pinnarna ignorerade hon i stort sett. Jag fick stötta henne alldeles för mycket. Bra att veta, hädanefter ska jag bara träna på naturpinnar. Är ju ändå det som gäller i elit, och kan hon hitta en liten rönnpinne så lär hon utan problem markera de vanliga spårpinnarna. Sedan fuskade hon på ett ställe, vindade in spåret och genade helt enkelt. Lätt att förstå varför, kalhygge och kraftig vind, men ändå... På tävling hade det garanterat kostat oss en pinne. Med ett par hundra meter kvar så lyckades jag stupa som en fura - rakt ner i backen med en smäll. Vet inte vad jag fastnade i. Men förutom att det gjorde rejält ont så fick jag en stubbe eller gren med full kraft in mot knäet, som snabbt svullnade upp. Fick halta mig fram resten av spåret. Vilda spårade jättefint och hade inga problem med orken. Ett roligt spår med en hel del terrängskiften. Men ändå, vilket facit: dålig pinnplockning, en rejäl genväg och ett trasigt knä. Nu har jag knäskydd på och hoppas verkligen på snabb läkning. Hade velat köra sök i veckan men nu är det knappast möjligt. Kanske träna några dolda figgar, bara...
Tänka på inför fortsatt spårträning:
- fortsätta snitsla spåren noga till vardags när jag tränar
- klicka in naturpinnar och bara köra sådana
- låta spåret ligga på underhållsnivå, satsa järnet på söket nu och inte känna mig stressad att spåra. Släng ut ett när du har tid, typ...
- däremot komma ihåg att börja träna lite uppletande igen! En evighet sedan sist. Och förhoppningen är ju att jag ska kunna tävla högre i någon gren till våren, i alla fall. Eller senast till hösten. Då behövs ett bra uppletande!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|