Inlägg publicerade under kategorin spår

Av Anna Svensson - 16 oktober 2011 17:30

I torsdags blev det en agilitysnutt på klubben. Fredag vilodag. Igår ett spår, ca 400 meter, med spårupptag. Simon var med i skogen och Daisy, så matte hade fullt upp att hålla alla glada och nöjda. Tyvärr resulterade det i alldeles för mycket bilsittande och alldeles för lite promenader och lugna aktiviteter för Vilda. Spåret var som att åka efter en formel ett-bil i skogen. Tacksamt nog med depåstopp för pinnplockning!


I dag blev det lite samma sak. Sök. Vi varvade hundarna och körde två skick i taget. Första skicken var bara yra för Vilda. Skick ett: snurr, snurr, vad håller jag på med, oj, här låg det någon! Skick två: mycket mer fokuserad men lyckades vinda in figurantens utspår, trots att det låg "fel" i förhållande till vinden, och spårade jättefint hela vägen ut. SUCK!! Jag ska lägga ner det här förbenade söket, kör fast hela tiden, blir galen när övningarna inte blir som jag har tänkt mig.. Vill göra sådant jag kan i stället!!!


Omgång två hon var ute: Första skicket ca 10 meter djupt, andra skicket ca 20 meter djupt, tredje fullt djup. Skick ett och två var jättefina, skick tre var hon vilse i pannkakan. Efter en stundsförvirring insåg jag att det kanske berodde på att det var i den bortre delen av rutan, som vi inte använt sedan vi vallade den. Flyttade in figgen i färskare område och då gick hon ut spikrakt 30 meter och hittade direkt. Hmmm, kanske ska fortsätta med sök ändå...  Nu hade vi ingen retning, inget tantsök eller så, utan testade vad som hände om vi bara skickade.


Lydnaden efteråt: började med tre skott, inga problem. Lite fot, använde klicker för att försöka jobba bort att hon går långt fram. Hade faktiskt lite framgångar där också. Inkallning: Fin fart men ett par skall. Apportering: fint, men ett par skall... Lade ner fartmomenten och satsade på framförgående i stället. Fick till det riktigt fint, lite svajigt första gången men sedan bra riktning och även bra fokus i fot och vändningar.


Summering: träna mycket lågintensiva moment, trötta ut henne inför de högintensiva, agilitypaus (förutomn slalomen som jag är så nöjd över att äntligen ha fått in!!).



Av Anna Svensson - 10 oktober 2011 21:02

Lördag. Började med ett spår, lätt terräng, ca 400-500 meter, icke förarspår. Gjorde ett spårupptag, som hon löste jättfint. Har det faktiskt på film, men eftersom alla datorer trilskas med mig just nu så dröjer det innan den kommer på nätet! Själva spåret var inga problem, hög intensitet, spårnoga förutom på ett ställe där hon drev lite i den kraftiga vinden. Mest glädjande är dock att hon fortsätter plocka pinnarna så bra! Tog allt, inklusive skogspinnar. Nu testade jag att lägga ett riktigt spårslut som slut (hon är inte så förtjust i långa pinnar!) och belöna den först med en godis, sedan byta den mot en boll. Hoppas det kan bli en bra långsiktig strategi!

Lydnad skulle vi köra, men då var både vi och hundarna trötta så det blev ett minipass med lite ruta, hopp och apportering. Testade hopp-apport, funkade fint.

Skott gjorde vi ordentligt. Vilda fick två skott under inkallning, som en förberedelse inför budföring med skott. Sedan tog vi några skott med Freda och Vilda sittande i koppel, Elin som skytt. Nu fick jag klart för mig att jag misslyckats med min skotträning! På ett ”positivt” sätt, men ändå. Vilda förväntanspep! Hon tyckte allt att Elin skulle kasta något föremål också… Förstås fick hon inte göra det. Efter avslutade skott fick hundarna lite godis och gå raka vägen till bilen!

Söndag. Agilitytävling, KM! Vilda var anmäld till hoppklass, man fick två lopp på samma bana. Jag var ganska säker på att vi skulle diska oss på slalomen, men Vilda överraskade med att sätta den både snabbt och snyggt i båda loppen! Dessvärre överraskade även matte med att ha glömt banan(!) första varvet! Så vi diskade oss för att jag sprang fel väg. Lopp två kunde jag banan, men då gjorde jag ett handlingsfel i stället. Började fokusera på en svår sväng lite för tidigt, innan Vilda fäst helt på hindret innan. Signalkänslig som hon är läste hon mig helt korrekt och böjde av till den svåra svängen i stället… Helt mitt fel.  Trots allt en rolig premiär, och vad Vilda beträffar så tycker jag att hon gjorde riktigt bra ifrån sig!

Efter agilityn körde vi ett sökpass. Vilda fick en appellruta. Första figgen låg på fullt djup. Ingen synretning, men vi tyckte att det var lite motvind. Det var det inte! I princip helt vindstilla och Vilda fick inget stöd alls ut i rutan. I stället fick jag stötta henne, följa med henne ut en bit och skicka om. Tre riktigt positiva saker trots allt: hon fortsatte försöka och försöka, hon försökte inte lösa problemet genom att spåra och hon hittade till slut! Fick sedan en figge på motsatt sida, enklare terräng och bara 30 meter ut. Ingen retning. Den löste hon väldigt fint, gick ut ganska rakt och på djupet direkt. Fin markering. Sedan fick hon vänta i bilen och avsluta med ytterligare ett skick utan retning, men på ca 20 meters djup. Kändes som en bra träning där hon fick ytterligare förståelse för vad det är jag vill att hon ska göra – leta rakt ut framför mig!

Av Anna Svensson - 1 oktober 2011 14:36

Det har varit en hektisk vecka. Sjuk son, men till och från lite avlastning så jag kommit ut och tränat en stund. Måndag: kom på den lysande idén att baklängeskedja lydnadsettan. Jag menar, det är ju nästan en hel vecka kvar till tävling... Började ordentligt med hindret som sista moment, lade på apportering, ställande etc. Valde taktiken att belöna med godis efter varje delmoment för att bekräfta och hålla uppe motivationen. Efter sista momentet, hoppet, kom hennes bingo-belöning bollen!


Tisdag: körde igenom lydnadsettan igen, med samma baklängeskedjning, men började nu med ställandet som sista moment. (Lade sedan till inkallning, körde sedan läggande-inkallning-ställande etc). När jag kedjat hela vägen från ställandet så gjorde jag en komplett lydnadsetta, igen med delbelöningar (godis) och bingobelöning efter sista moment (boll). 

Träffade också på en sökkompis på klubben så vi drog ut i skogen och körde ett sökpass! 


Onsdag: Minns inte vad jag gjorde... Tror jag var upp och tränade lite agility och lite lydnad... Jo, det kanske var onsdag jag körde skotträning..? Testade en ny variant. Lade ut ett uppletandeföremål på planen, skickade Vilda, och sköt sedan tre skott under arbete. Hon hoppade till lätt på första skottet men fortsatte arbeta, ingen reaktion alls på skott två och tre. Tredje sköts när hon var på väg in till mig. Sedan lämnade jag henne sittande, gick ut och sköt ett skott på andra delen av planen samtidigt som jag kastade ett uppletandeföremål. Ingen synlig reaktion. Det mest spännande var att skicka henne på det föremålet - om hon lagt på sig av skjutandet så borde hon vara osäker eller visa någon form av tveksamhet inför att hämta sista prylen. Men nej, hon stack iväg som en liten kanonkula. Härligt! 


Torsdag: Jobbade vidare med baklängeskedjningen av ettan. Körde lite agility, Vilda fixade sex slalompinnar själv! 


Fredag: Spår. Ett ganska kort spår, ca 200-300 meter, men med rejäl liggtid (1,5-2 timmar) och riktigt knölig terräng. Började på uppvuxet kalhygge, med brötig skog, mycket skvattram och en hel del blöthål. Därifrån ut på ett riktigt "kalt" kalhygge, med många växlingar mellan knastertorr terräng och fukt/dyiga hålor. Vilda var lite het i starten och missade första apporten, men sedan jobbade hon riktigt fint och löste svårigheterna bra. Extra roligt att hon tog alla de andra apporterna! Ett litet problem är dock att hon plockar upp dem, men fortsätter spåra med apporten i mun i stället för att visa sitt fynd för matte... Så det gäller att vara vaken!


Lördag: Tävling! Lydnadsettan på hemmaklubben, 10 startande ekipage. Vilda kändes samarbetsvillig och fin. Lägre i intensitet än hon gjort vid sina tidigare tävlingar, och jag valde medvetet att inte försöka "dra upp" henne innan. Det visade sig vara en bra taktik! Hon gick en fokuserad och fin lydnad, slarvade lite på läggandet och ställandet men gjorde båda helt ok. Det enda hon tramsade bort helt var apporteringen (nia sist vi tävlade, femma nu... *suck*). När vi skulle göra hoppet så hade hon sådant drag på hindret (inte konstigt, med all baklängeskedjning jag gjort!) så jag fick vara väldigt bestämde för att hon inte skulle rusa dit och tjuvhoppa! 

Platsliggningen var lugn och fin. 


Våra poäng: 

Platsliggning   10

Tandvisning   10

Linförighet   9

Läggande   7,5

Inkallning   10

Ställande   7,5

Apportering   5

Hopp   10

Helhet   8,5


Summa: 177 poäng, ett efterlängtat förstapris och en andraplacering! 

Gissa om jag är glad!!!

Av Anna Svensson - 10 september 2011 18:11

Klubben hade spårtävling i dag och jag var en av spårläggarna. Tidig morgon, men vad gör det när det är riktigt vackert höstväder? 

Snöpligt nog visade det sig att ett av spåren hade förändrats drastiskt sedan vi provgick dem i onsdags. Någon hade varit där och avverkat! Så nu låg det knähögt med nyfälld sly längs ett par-tre hundra meter av spåret. Det plockades ur tävlingen och ett reservspår användes i stället. Så, vad fanns nu? Ett färdiglagt lägrespår, iofs med tuff terräng, men ändå! Vilda och jag antog utmaningen. Liggtiden blev ca 1.30, och så var det ett icke-förarspår. Först var det jättefin terräng, med vitmossa och glest med träd, sedan nyfällda hygget, nästan omöjligt för matte att hålla sig på benen där, och sist ett ganska snällt kalhygge. Jisses, vad Vilda fick slita!! Men hon gjorde det, kämpade på som en liten iller runt. Till min stora förvåning plockade hon dessutom pinnarna! Vi kom runt med två minuters marginal och bara en pinne borta. En otroligt fin prestation med tanke på terrängen. Till min stora glädje lyfta Vilda alla pinnar ordentligt. Nå, alla utom den missade, och slutet, som hon bara blängde på... Det var rätt slut på energi i lilla pudelhjärnan vid det laget!

Gissa om matte var nöjd!

Av Anna Svensson - 24 augusti 2011 07:56

Körde lite lydnad i söndags, inte mycket att orda om. Vilda presterade bra, jag uruselt. Alldeles för stressad och blev grinig på henne ett par gånger helt obefogat.

Framförgåendet gjorde hon verkligen fint, även väldigt långa sträckor (ca 50 meter). Hopp över hinder sätter hon sig lite väl nära hindret. Rutan gör hon rätt ca 60 % av gångerna.


Tänkte f ö ta ledigt den här veckan eftersom hon höglöper. Men igår "lurade" Katti med mig ut på ett spår. Gjorde det rätt svårt åt henne, med flera övergångar över breda sandvägar och planerade förledningsspår. Men hon bara tuffade på! Roligt att se att hon nu också börjat lära sig att ringa om hon tappar ett spår. Jag känner mig tryggare och tryggare med henne för varje spår. Förledningsspåret tänkte jag att jag inte skulle bromse henne på, utan i stället låtsas att det var tävling och bara följa hunden. Men hon gick ut ett par meter på det och vände snabbt tillbaka. Duktig!

Riktigt roligt var också att se vilket klipp hon fått i apporterna! Kanske hade hon bara en bra dag, kanske var hon hungrig och ville ha köttbullar... Men hon markerade varenda en och gjorde det med intensitet. Roligt!

Så spåret blev en riktigt fin upplevelse.

Av Anna Svensson - 17 augusti 2011 07:30

Igår var det tre saker på träningsplaneringen:


Agilitytävling på hemmaklubben. Som publik och miljöträning, inte tävlande!

Spår.

Uppletande.


Hade tänkt ta en fika och kika på agility en halvtimme, men blev kvar där ett par timmar. Massor av trevligt folk, dessutom mycket nyttig miljöträning för Vilda. Tycker hon är extra skeptisk mot andra hundar just nu, men det kanske är pga löphormonerna. Vi ägnade en hel del av kvällen åt att lära oss att en leonbeger inte är detsamma som en drake! Vet fortfarande inte om Vilda är övertygad...


Uppletande. M-Å-S-T-E byta strategi. Testade nu att lägga fyra föremål på linje ut, det första jättenära. Och jovisst, föremål ett funkade fint, men sedan valde hon att springa vallningsspåren. Suck, dubbelsuck! Nu har jag plockat fram Järveruds bok och funderar faktiskt på att köra enligt den metoden (orkar inte förklara den här, men i princip är det en tävlingsvallad ruta med serpentinsspår in och ut, som små minikorridorer, där man lägger föremålen).

Viljan att hämta och lämna av är det däremot inte minsta lilla fel på!


Spåret gick på ett hygge. "Det är lite knöligt i början" sa Elin. Hahaha! Det var riktigt hemskt, och jag är inte så gnällig när det gäller terräng. Men det som var svårgådd mark för mig var många spännande spårutmaningar för Vilda. Knöligheten och växlingarna mellan sten, knastertorr mark och vanlig mark gjorde att vittringsbilden ändrades hela tiden. Vilda spårade jättefint, hög intensitet, spårnoga. Hade betydligt fler tapp än hon brukar ha, men nu går det att läsa henne i tappen. Hon sänker farten och ringar riktigt fint (inte som förr, när hon försökte springa fort åt alla möjliga håll för att se om det kanske, kanske kunde ligga där borta...). Känns som att metoden att ha noggrant snitslat och bromsa henne vid rusningarna har varit en bra utbildning för henne. Jag känner alltmer sällan att vi behöver stöd från snitslingen. Hon både jobbar bra och har blivit möjlig att läsa i spåret. Peppar, peppar... Som bonus så tränade vi bredvid skjutbanan, så hundarna fick skotträning under hela spåret, uppletet och väntetiden i bilen. Ingen reaktion.

Av Anna Svensson - 15 augusti 2011 07:45

Pudelträffens sista dag blev det lite lydnad, agility, skotträning, spår och uppletande!


Egentligen hade vi bara planerat in ett spårpass, men jag var sugen på skotträning och åkte upp på klubben med Elin och Freda. Först körde vi lite agility (!!). Repeterade slalom, öppen och sluten tunnel och ett par enkla kombinationer. Och mattes skräck – lite högerhandling…

Därefter fokuserade jag på framförgående. Ville försöka få till det lite mer tävlingsmässigt. Körde själv först, med olika belöningsvarianter. När jag ställer henne och belönar stoppet så har jag valt att gå framför henne och lägga ner bollen någon meter bort. Sedan gått tillbaka och sagt ”varsågod”. Nu lade jag på att jag tog henne fot en bit först, sedan fick hon ta bollen. Testade också att koppla ihop momentet så att jag gick upp bredvid henne i halten, fortsatte med fot och sedan gjorde helt om och skickade henne igen. När det funkade bra, tja, då körde jag samma sak men med kommendering av Elin! Gjorde också en liten minilänkning mellan linförigheten och framförgåendet. Elin fick kommendera några förflyttningar, sedan säga ”moment slut”, jag kopplade om stryper och så kommenderade hon framförgåendet. Mycket framförgående blev det! Men det kändes som en jättebra träning för Vilda. Nästa gång måste jag dock tänka på sträckans längd, nu körde vi på kanske 10-15 meter.


Därefter skott. Testade för första gången att lägga Vilda. Elin stod kvar hos hundarna. Men på första skottet flög Vilda upp. Såg dock inte särskilt rädd eller berörd ut, mest bara överraskad (jag som trodde hon skulle känna igen kassen och patronskramlet…). Jag valde att helt lugnt be henne lägga sig ner, vilket hon gjorde bums och trots att jag var kvar på långt avstånd. Sedan gick jag tillbaka, avslutade platsliggningen, lät henne springa och kolla ”skottplatsen” (där jag lämnat apportkastaren och ett par leksaker på backen). Hon for iväg dit som ett spjut och visade inga tecken på osäkerhet. Då valde jag att skjuta två skott till, men nu med henne sittande. Inte en tendens till reaktion, och full fart fram till skytten (mig!) och leksakerna när hon fick varsågod en stund efter sista skottet. Jag låter henne nästan alltid få belöning i form av leksak hos skytten. Kanske blir bakslag på det någon gång, men jag tror inte det. Vill ge henne an stabil grund där skott är någonting positivt. Att hon inte ska vilja rusa till skytten kommer i nästa steg. Hon får ju aldrig ”knallapportera”, dvs rusa iväg till mig direkt på skottet.


Därefter skog! Testade att köra konkurrens på Freda i uppletet, men insåg att vi nog valt fel hund. Vilda är ju liksom inte någon konkurrent, mer en favoritkompis… Så Freda fick mer drag på Vilda än på föremålen. Feltänkt av mig. Om vi provar konkurrens igen får det bli med Daisy. Eftersom vi planerat en konkurrensövning så hade vi lagt en hel hög med föremål mitt på ”djuplinjen” i rutan. Att vi valde mitten beror på att vi inte ville ha utgångsspår från oss förare. Aj, vad svårt det blev! Märker vilket enormt stöd Vilda tar av dem. Hon tog in ett par föremål efter ”hullerombuller”-upplet. Därefter gjorde vi så att jag gick ut till prylhögen för att ge Freda en synretning. När Vilda gjorde sina skick efter det gick hon – spikrakt. Förstås. Men jag gillade läget och bestämde mig för att använda föremålshögen till att träna många repetitioner. Så fem gånger till fick hon springa ut och hämta. Det gick jättefint, högt tempo, raka fina skick (suck), bra ingångar. På sitt sätt ändå lyckat.


Vildas spår var roligt med flera utmaningar. Det var flera terrängskiften mellan skog och öppen kraftledningsgata. Fredas spår gick parallellt, bara ca 20 meter bort, i ca 100 meter. Dessutom hade vi ett planerat förledningsspår. Och så gick det väldigt nära vägen, där det fanns helt färska spår från människor och hundar. Apporterna var: strumpa - 20 meter spår – spårpinne - 20 meter spår- naturpinne. Därefter ett par hundra meters ostört spårande, sedan jeanstyg - 20 meter spår-lång slutapport - 20 meter spår-apport i snöre (som var det egentliga spårslutet).

Fredas spår vindade hon in, men hade inget egentligt drag på. När hon fick lite motstånd från mig valde hon bort det och gjorde inga fler markeringar. Att gå bredvid alldeles färsk vittring från vägen gjorde henne förvirrad en liten stund. Jag bromsade, hon valde sitt eget spår och höll sedan fast vid det. Förledningsspåret, som var ungefär lika gammalt som hennes spår, markerade hon inte ens. Nyttig träning!!

Apporterna missade hon naturpinnen, men plockade de andra hur snyggt som helst. Hela hennes spårarbete var väldigt fint, inga tapp, inget strul, hög motivation, överkomligt tempo…


Till slut avrundade vi med en liten pudelpromenad, en flock lösa ”galningar” som röjde runt i skogen! Tack alla, för en underbar helg!!



Av Anna Svensson - 12 augusti 2011 21:27

Har tillbringat en dag i skogen med ett gäng glada pudlar, mattar och en jätteduktig instruktör. Tog en del bilder och tänkte visa er, men har haveri på våra datorer så de här raderna knackar jag ner i hast på en lånedator (tack, Elin!). Fyller på mer om jag får ordning på vår egen. 


Började med lydnad på klubben och fick massor av nyttiga tips på hur jag kan förbättra Vildas fotgående. Både svängar, halter och raksträckor. När det gäller läggande så testade vi mer intensiva belöningar och, framför allt, lite lägre tempo på framföringssträckan. Dessutom stöd av Lisa som skötte klickandet. Blev riktigt bra. Ställandet testade vi med bakombelöning, det ska jag nog fortsätta med. 


Rolig och nyttig övning var att vara hundar åt varandra! Dels insåg man hur svårt det är att hänga med i svängarna om man har en ohjälpsam förare, dels fick jag en aha-upplevelse hur oerhört svårt det är att hålla koncentrationen!

På bilden är jag förare och Elin hund, instruktören Lisa går bakom. 

    Annika o Maja tränar fot.  Susanne och Flinga shapar till ligget! Får goda råd av vår superduktiga instruktör Lisa Sandström. 


 

Vilda passar på att koppla av en stund!


Efter lunch så spårade vi. Jisses, vilket spårarbete Vilda gjorde! Klart hennes svåraste, men också bäst genomförda, spår någonsin. Efter cirka 10-15 meter en leksak, 5-10 meter senare ett korsande spår, 5 meter till och där låg nästa apport (vanlig). Hur hon reagerade på denna spårstart? Hon blev tvärpeppad! Sög fast i spåret och skulle FRAMÅT! Hög intensitet men inte en tendens till slarv, faktiskt tvärtom. Hon gick baske mig exakt vid varenda snitsel. Och i första vinkeln så gjorde hon en 90-graderssväng som om det varit i ett fotgående, inte en tendens till tapp. Sedan kämpade hon på i den knöliga terrängen, markerade tredje apporten (men plockade inte upp den), fortsatte följa spåret. Vid andra förledningsspåret så markerade hon det men valde fort bort det. Avslutningsvis hade spårläggaren gått parallellt med vägen en bit. Jag trodde förstås att spårslutet skulle ligga vid vägen, men Vilda kämpade envist vidare... Som "bonus" gick de sista 20 metrarna genom en tät granskog med, tro det eller ej, en halvmeter(!) höga granar, som bildade en synnerligen svårgenomtränglig häck. Litet frågetecken från Vilda, som samtidigt såg vägen och de medföljande personerna som gick där. Men sedan sög hon tag i spåret igen, tuffade igenom gran-eländena och kunde triumferande få sitt spårslut! Ett roligt och annorlunda spår och en grymt duktig spårhund som visade sig från sin allra bästa sida!


I uppletandet tänkte jag börja med att skicka på de båda hörnen. Men Vilda gick som sistahund, så vallningen "rakt ut" hade hunnit bli gammal och jag var noga med att inte ge henne någon ny. Det blev uppenbart att de fina, raka skick hon gör till hörnen bygger på att hon springer i vittringsfälten! Nu jobbade och slet hon länge för att ta sig ut till föremålet, och gjorde ett antal försök att lösa uppgiften genom att ta Elins spår. Tack och lov hade hon kastat föremålet sista biten, så spårandet gav ingen utdelning. Jag följde med henne längre och längre ut i rutan, och till slut fick hon vind på grejen och tog den på helt "rätt" sätt. Efter det tyckte jag att det kändes meningslöst att lägga föremål i nästa hörn. Gjorde i stället en egen övning, med fyra föremål på rad på djupet för att träna raka skick. Det "egna" iu det hela var att Elin fick gå ut med prylarna i ett slalommönster, och kasta dem mellan spåren så att det inte fanns någonting att tjäna på att spåra. Sedan testade jag att skicka. Vilda gick ut fint några meter och fick genast sak ett i näsan, den låg bara 5-10 meter ut. Därefter fnattade hon totalt! Rusade runt i rutan som en toka med föremålet! Eftersom jag gjorde alla desperata inkallningsförsök jag kunde komma på så såg jag inte riktigt hur hon betedde sig, men kom gjorde hon inte!!! Däremot blev de följande tre skicken riktigt bra. Jag fick följa med henne en bit ut på ett av dem, men det tycker jag är okej. Känner att det här är rätt metod för oss att träna. Inga mer vittringsfält att följa! Ingångarna och avlämningarna var också fina på de följande föremålen. 


Sammanfattningsvis är jag jättenöjd med dagen och funderar på att anmäla till tävling... :0)

Presentation


Välkommen till min blogg, ett komplement till min hemsida (se presentationen). Jag heter Anna Svensson och den här bloggen ska handla om hunddelen i mitt liv. Just nu består den av storpudeln Daisy och mellanpudeln Vilda.

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014
>>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Gästbok

Valpar från min uppfödning

Arbetande pudlar

Pudeluppfödare

Sök i bloggen


Skapa flashcards