Spårade. Med i skogen: Vilda, Daisy, Simon (sonen), Katti, Edgar (riesen).

Till Vilda: Ett minispår på ca 30 meter intill vägen för att vi skulle få chans att knäppa några kort + ett riktigt spår, ca 100 meter. Icke förarspår, en snäll 90-gradersböj, terrängskifte från lite småtorr, gles, öppen skog till tät skog med ungtallar. Liggtid ca en timme.

Resultat: Minispåret var bara snurrigt och yrt! Hon var väldigt laddad och hade nog mer ben än hjärna... Visst kom hon fram, men hon slog kraftigt.

Det riktiga spåret fixade hon väldigt fint. Bra upptag. Högmotiverad. Enstaka mindre tapp som hon redde ut utan problem. Övergången märktes inte. Tog spårslutet utan tvekan.

Daisy knallade runt ett 500-metersspår utan konstigheter. Lite lugnare än hon brukar vara - åldern..?

Bra: Vilda fortsätter imponera på mig i spåret. Efteråt roade hon sig med att släpa runt på små träd som blivit nerhuggna när de röjt sly. Det finns energi i damen...

Mindre bra: Hon fortsätter gräva kratrar när jag tycker att vi ska passivitetsträna. Måste ha längre fikapauser! :0)

Spårträning efter jobbet. Med var Camilla med bc Spot och hennes båda söner (4 resp 1 år), min son & mina vovvar och Susanne med dvärgpudeln Vide och powderpuff-tiken Nova.

Spåret: Vilda fick ett drygt 100 meter långt spår som gick genom en del stenrösen. Det var hennes andra icke-förarspår någonsin. Liggtid vet jag inte, knappt en timme?

Roligt att se henne inför upptaget, hon är jätteladdad och näsan jobbar för fullt! Spåret gick jättefint. Hon har ett tempo som jag gillar. Vissa skulle kalla det lite väl högt, jag tror hon kommer att behöva det tempot och den intensiteten om hon ska klara spåren i de högre klasserna. Men visst får jag hålla igen henne lite. Tog slutet utan problem. Störningar: Susanne gick med i spåret, Camilla och barnen gick på en parallell väg och kikade. Vilda stannade till en gång och spanade in barnvagnsekipaget på vägen men tog upp spårandet spontant efter en kontroll.

Att tänka på: Viktigt för mig att balansera hur mycket jag bromsar henne i spåret, så det inte blir styrning i stället... Märker att jag har en tendens att bromsa mer om jag tycker att hon slarvar (typ tänker ta en liten genväg) och mindre när hon är noggrann. Vill inte skapa en vovve som frågar matte var spåret går!

Target: Tog med musmattan ut i skogen. Fungerade fint i den miljön också, t o m bättre än hemma eftersom tempot blev högre ute. Belönade med godis eftersom jag glömt sladderkycklingen hemma. Gjorde 7-8 repetitioner.

Att tänka på: Variera avståndet mer och jobba på riktigt långa sträckor. Nu tenderar jag att alltid lägga den mellan 3 och 7 meter. Ajaj...

Fika: Å, vilket misslyckat fika det blev (ur träningssynpunkt alltså, fikat var gott!). Tänkte lämna hundarna i bilen. Efter två minuters fika kom Daisy springande...  Klant-matte hade inte låst buren. Stuvade in Daisy i buren igen, men då blev hon så extremt upprörd att jag ville bespara Vilda den upplevelsen. Plockade ut Vilda. Sedan pratade jag med mina träningskompisar, fikade och hade mysigt - utan att tänka på att jag egentligen tränade passivitet med min valp! När mackorna var uppätna och sista kaffedroppen borta påpekade Camilla att jag hade en stor, fin grop bakom min stol... Fy skäms, matte!!! Självklart skulle jag ha haft koll på henne, avbrutit grävandet och fått henne att varva ner innan jag började surra! Bakläxa!

Sammanfattningsvis en jättemysig kväll med barn, hundar och kompisar i skogen. Hittade stortrollen hus under en stor sten och lekte fängelse i ett älgpass (inte min idé...). En valp och tre barn som skötte sig bra och en matte som samlade desto fler misslyckanden på sitt konto...    

Började dagen på loppis, som en liten miljöträning för Vilda. Hon gjorde skäl för namnet, studsade som en boll och ville hälsa på alla...

Eftermiddag: sommarstugan. Lade ett spår på baksidan, drygt 100 meter. Risigt och stenigt, men det är hon ju van! När jag kom tillbaks från spåret kom en lycklig valp springandes från skogen... Hon hade "tjuvat" starten på spåret, säkert 30-50 meter, och sedan vänt tillbaka. Jag bestämde mig för att inte bry mig om det, utan väntade ca 45 minuter och släppte sedan på henne som vanligt. Hon tog spåret fint och spårade noga. Det märktes var hon hade vänt, där blev hon osäker en stund men spårade sedan säkrare och med högre intensitet än i starten. Inga direkta konstigheter. På slutet var vi närmare vattnet så det blåste en hel del, men det störde henne inte. Sprang över slutet, fick det i näsan, vände tillbaka och letade reda på det. Kändes sammanfattningsvis som ett jättelyckat spår.

Promenad. Använde ett av hennes pudelfnatt till att gå i skogen där det är som krångligast. Älskar att gå i terräng med henne, hon är grym på att ta sig fram och sparar inte på krafterna utan klättrar gärna upp på stenar, nedfallna träd etc. Ingen "stig-hund" här inte!

Planerade för en långkväll i skogen. Väl där ville Simon inte kliva ur bilen. Eftersom han i vanliga fall älskar skogsmys så var det inget att diskutera - han är förkyld och jättetrött, klart jag måste lyssna på honom. Han fick fika lite i bilen och lyssna på Bamse medan jag och vovvarna hade en ordentligt förkortad träning.

1. Fika. Sitta på en pall och dricka kaffe. Passivitetsträning för Vilda. Daisy behöver inte träna - fika är hennes paradgren!  :0)

2. Upplet. Vallade en korridor, ca 10 meter bred, 40 meter djup. Gick ut med tre prylar och testade att släppa Vilda. Hon fattade ingenting, sprang ett varv och kom tillbaks. Jag band upp Vilda och skickade Daisy på två av föremålen. Sedan gick jag ut igen, gav Vilda lite mer synretning men lade ut alla sakerna på rejält djup. Nu var hon klockren! Eller ja, hon sprang föbi mig i 180 knyck med prylen, men för övrigt var hon klockren!     Mutade in henne med godis, gick finfint. Skickade Daisy ett par gånger till. Gjorde om samma procedur, lade ut tre saker, lät Vilda hämta först. Hon sprang ut i full fart, hade näsan fint påkopplad och störtade in med prylen. Daisy fick plocka de övriga två. Sista repetitionen, nu blev jag modig. Skickade Vilda, hon kom in med ett föremål, jag mutade/matade och sedan skickade jag henne igen! Döm om min förvåning när hon sprang raka vägen ut och kom in med föremål nummer två!!!   

Momentet uppbindning, som blev tränat automatiskt gick väl rätt hyggligt. Eftersom Daisy sitter som en staty så tror jag att det smittar rätt bra på Vilda, även om hon till en början är lite styrig. Dessutom small det rejält några gånger. Vilda hoppade till, kikade på tant Daisy, konstaterade att det tydligen inte var någonting farligt och släppte det direkt.

3. Spår. Lade ett ca 100 meter långt spår med en 90-graders vinkel, liggtid 45 minuter. Vilda spårade fokuserat och fint. Inga problem i vinkeln. Attackerade spårslutet direkt! Hon är så rolig, älskar sina spårpinnar, hoppar, leker kastar med dem när hon hittat...

Sammanfattningsvis en jättelyckad träningskväll. Mest fascinerad är jag av att hundarna lär sig så otroligt mycket av att titta på varandra. Utan Daisy hade Vilda och jag inte varit någonstans i träningen, nu känns det som att hon kan massor.

Lägger ut några suddiga bilder, min kamera och jag är inte överens om vad kort slutartid är för något... *suck* Men man ser lite av farten och glädjen i dem i alla fall! Och en gång stod hon still i flera sekunder, så jag har faktiskt en skarp bild också!!