Skulle träffa en gammal hundbekant och spåra lite på förmiddagen. Men det regnade och var riktigt bitigt, läskigt höstväder ute, och vi har båda småbarn. Så efter en snabb överläggning på telefon så gick vi på kondis i stället! När vi hade fikat färdigt så sken solen... Jag kunde inte åka hem i finvädret utan tog en tur till skogen. Gjorde en hel uppletanderuta (vilket Vilda gjort ytterst få) och såg till att hon inte fick synretning (vilket hon oftast får). Rätt svårt, med andra ord. Lät henne plocka in fyra grejer av sex och det gick superfint! Sedan kom ett par träningskompisar, de körde en sväng med sin hund, och så ville jag köra en omgång uppletande till, med deras grejer. Lade ut fyra, tänkte nöja mig med två. Så långt allt väl! Meeen. Jag blev lite missnöjd med Vilda för att hon var svår att få ut i ena hörnet, ville inte ge mig och körde på med de kvarvarande grejerna också. Det blev sådär, helt okej. Hon är ju så tacksam att hon snällt fortsätter jobba utan att tappa tempo. Men sådär efteråt önskar jag att jag brutit lite tidigare. Hon hade presterat nog bra ändå. Vill ju att hon ska behålla sitt "uppletandesug", då kan jag inte hålla på och nöta såhär.

Båda pudeldamerna och lilla bebbe-fröken fick ut i eftermiddagssolen. Främst för lite frisk luft och motion, men jag klämde också in ett uppletande. Vis av erfarenhet (? nåja...) vet jag att äng med höggräs kan vara svårare än man tror. Så då dagen bjöd på fin vind testade vi. Ca 10 meter bred, fulldjup korridor. Sedan fick Daisy o Vilda gå vartannat skick. De väntar riktigt duktigt på varandra. Så härligt att se glädjen hos Daisy när hon jobbade! Båda gjorde jättefina arbeten. Fem föremål var fick de plocka in. Efter lite kaffe fick de göra ett närsök på godis på samma fält. Bra träning!

Sammanfattningsvis är jag jättenöjd!

Igår hade vi besök av en valpspekulant. Vi träffades på klubben och Vilda, som fortfarande höglöper, fick göra lite pyssel för att de skulle få se henne i arbete. Först körde vi uppletande på fyra föremål. Jag lade ut dem i en smal korridor, ca fem meter, och det blev nog bara ca 30 meters djup. Vilda blev jätteglad över lite nosjobb! Vips, så var de tre första prylarna inne! Den fjärde fick hon leta en stund, men förutom ett kort stopp på en kissfläck (kan ju vara någon snygg hanhund som varit här!) så jobbade hon jättefint tills hon fick den.

Sedan blev det en mini-lydnad med lite fot (där hon var het och låg alldeles för långt fram!), ett kryp (där hon körde jämfotastilen precis i början men sedan kröp lågt och fint), en budföring (där hon tänkte sno godiset direkt från mottagaren i stället för att sätta sig fot först!) och en ruta (som var klockren). Avslutningsvis körde vi agility-slalom.

I dag tänker jag mig en långtur i skogen. Vilda har inte fått göra någonting rejält på länge, så ett riktigt sökpass känns som om det skulle sitta fint. Kanske hittar på något mer också, beror på hur jag kan pyssla med bebisen. Kommar att ha henne hängande på magen, och då blir man lite begränsad!

I går tränade vi skogslydnad, Vilda och jag. Hon fick gå sida i blandad terräng, och när det fungerade bra
(vilket tog överraskande lång tid) fick hon störning i form av en figge som gick
och ställde sig bakom ett träd. Sedan fick hon gå sida därifrån, och mot figgen.
När lusten att dra var som allra störst drog jag fram en kampis och lekte lite
med henne. Hon svarade jättefint på leken och engagerade sig helhjärtat. Sedan
fick hon gå mer sida, och när hon var sansad och trevlig fick hon springa till
figgen o käka godis. Rätt bra övning, tror jag, men det skulle behövas
mängdträning!!

Sedan körde jag en heldold lega, som hon klarade galant! Puh!
Efter det fick hon ett uppletande med små dummies.
Tre dummies, synretning, fullt djup. Hon jobbade supersnyggt med dem och gjorde
t o m några tjusiga sökslag. Däremot var ingångarna usla!! Tydligen är dummies
superroliga att leka med, eller bara ovana, för hon trixade en hel del.
Tappade/släppte, plockade med dem etc.
Allra sist blev det långpromenad med en snäll goldenhane. Jag försöker ju lära Vilda att springa till mig om det blir för tufft med en annan hund, och det verkar hon förstå nu. När han blev för springig så kom hon snabbt till matte. Perfekt, för då kan ju jag hjälpa till att bromsa den andra hunden.

I dag har vi bara varit i skogen och myst. Letat lite godis. Vi är en udda flock som kommer - två halvgalna hundar, en matte med bebis i sele på magen, en illgrön bumbostol i ena handen och en termosmugg i den andra... Jo just ja, körde lite skogslydnad också. Inkallning och sida. Ojojoj vad välbehövligt, men det blir snabbt bättre.

I dag har det mest blivit mental träning för Vilda. Först åkte vi upp till bruks och fikade. Hon tycker fortfarande att det är lite läskigt där och håller koll så det inte kommer några andra hundar. Hoppar helst in i bilen. Men om man gör någonting aktivt med henne så köper hon det. Däremot märker jag att hon är allmänt skvättig däruppe, reagerade på ljud från vägen som hon aldrig gjort förr. Så kvällens skotträning var enkel att välja bort - ska inte skapa några onödiga rädslor, tack! På väg från bruks somnade bebis, så då gjorde vi ett stopp i skogen. Förutom en liten promenad så körde jag uppletande. Eftersom jag har gjort pinsamt många misslyckade uppletanden (för att jag lagt dem på för svår nivå), så bestämde jag mig för tat testa en ny variant. Vilda fick följa med mig ca 50 meter ut. Vallade en smal korridor, 5-10 meter. Därute satte jag henne på kommando, och så fick hon se hur jag kastade ut fyra prylar runtom henne. Alla blev rätt väl dolda i riset. Sedan tog jag med henne in till stigen och skickade ut henne. Perfekt metod! Hon var jättetaggad, tvingades använda näsan när hon kom ut på djupet, gjorde jättefina ingångar och behöll intensiteten alla fyra föremålen. Egentligen borde jag bara ha skickat henne tre gånger, men hon gick så bra och jag hade en nödplan om hon skulle misslyckas med fjärde föremålet. Nödplanen behövde jag aldrig använda. Hon hittade allt, snabbt och snyggt. Lite extra roligt eftersom jag valt lite svårare föremål: två i hårdplast, ett i mjukplast och bara ett mjukt.

Senare på kvällen var vi ut och snitslade tävlingsspår med klubben. Vilda och Daisy fick följa med. Dessutom så gick en yvig och springglad vorstehhane med oss. Eftersom han var totalt ointresserad av Vilda var han rena terapin för henne! En stor "glufs" som man kunde spana in i lugn och ro!

Senaste dagarna har det bara blivit lydnad! Vi petar i krypet (flytta ett bakben i taget, hålla rätt position), fot (position, position... Stegförflyttningar, särskilt åt höger) och fjärrdirigering (sitt-ligg på långt avstånd, utan att råka hoppa med rumpan på sättandet, samt stå-ligg med rätt gung och låsta baktassar). Vilda är verkligen en smart hund och har greppat stå-ligg bra, nu är det mängdträning som gäller. I söket har det varit nästan totaluppehåll. Har bara haft några skick på heldolda figuranter i bodar. Men nu har hon förstås greppat att man ska kolla vid dörrarna, så nu måste jag komma på något annat! 

För att låta Vilda jobba igenom sig lite bättre fick hon gå ett ganska svårt uppletande i dag. Jag har ju varit rätt dålig på att variera mig. Upplägget i dag blev det traditionella, hon och Daisy fick titta när jag lade ut prylarna och sedan turas om med att hämta. Den stora svårigheten var att jag valde föremål som tar åt sig dåligt med vittring och som hundarna inte är så förtjusta i att bära. Mycket hårdplast. Dessutom pillrade jag undan dem rätt bra i skogen. Någon hamnade riktigt högt. Till hundarnas fördel var en kraftig vind, till deras nackdel att den snodde runt ordentligt. 

Daisy tog in ett par föremål, Vilda kämpade in fem. Och jisses, vad hon fick jobba! Men jag tror hon lärde sig mycket. Min övertygelse är att hon gick förbi många föremål första varven, vittringen kanske var för svag för att den skulle "gillas"? Men efter att ha blivit utskickad gång på gång, så upptäckte hon att matte blev jätteglad även när hon släpade in de läbbiga sandlådaspadarna! Och jo, jag valde att jobba så. Bara skicka ut henne igen och låta henne själv komma på att det var idé att slå på näsan ordentligt, fånga minsta tendens till vittring och jobba ut den. Tack vare hennes fina motor och stora arbetsvilja var det en användbar metod. Med en annan hund hade jag inte vågat mig på det, utan i stället lagt upp ett enkelt sök med mycket synretning när jag körde "konstiga" föremål. Kanske t o m börjat med rena apporteringsövningar. 

I morgon blir det nog lite lydnad på klubben, ett lägrespår (om vädret och bebisen samtycker...) och kanske skott. Ska sedan försöka få till ett sök i veckan. Längtar något kopiöst till det!!

I dag blev det ett tufft sökpass för Vilda. Tyvärr strulade det till sig lite på slutet, men sammantaget blev det nog riktigt bra. Körde samma söksystem som igår (se skiss) med några få skillnader: 

- Poppar på de två första slagen. Vilda såg bara den ena men gick ut fint till båda figgarna, om än inte spikrakt på den andra. (Fick lite tröst när elithunden som gick lite senare gjorde ungefär samma båge som Vilda på den figgen!). Sedan tomt och figgar enligt skiss, men vi förlängde banan med en till serie tomt/figgar. Dvs totalt 11 skick (tror jag det blir), varav tre tomma, var planen. Den sista figgen skulle vara en hare. Samtliga skick med direktbelöning. Vilda gick jättefint!! Hon gick ut fint på djupet och letade, tillräckligt rakt, slog bra framåt och gjorde två riktigt bra tomslag. Tyvärr blev det strul inför tredje tomslaget. Då råkade hon få syn på sin slutbelöning hos en figge på stigen! Vimsade ut några meter och tyckte att mer än så behövde hon nog inte anstränga sig, hon visste ju var grejen var! Skickade om, och då sprang hon ut ordentligt. Så ordentligt att vi tappade bort henne! Plötsligt dök hon upp hos den förberedda haren på andra sidan stigen... Hon hade gjort ett rejält framslag och korsat stigen, sedan vindat in figgen. Egentligen jättefint jobbat! Nu blev vi mest förvirrade allihopa, men bestämde att hon skulle få ett nytt tomslag. Det fick hon, och det blev väl hyggligt. Sedan hare på andra sidan (dvs figge som springer iväg när hunden kommer). Mysko, sa Vilda, men hakade på och fick äntligen sin älskade pipleksak! 

Eftersom slutet blev lite struligt, och jag gärna vill träna starter, fick Vilda gå en gång till när de andra hundarna kört. Nu körde vi bara två skick, som en tävlingsstart. Inga poppar, lösrulle. Skicken blev bra, och Vilda var fascinerande pigg och entusiastisk! Övningen var värdefull av flera skäl: Vilda fick träna starter, hon fick ett bra avslut på dagens sök, och jag hade Gunilla som verkligen styrde upp mig och lärde mig att ha ett mer genomtänkt beteende vid starten. 

Att minnas från dagen: fortsätta träna starter och tomslag. Gör en lista över specifika saker jag vill träna - och hur jag planerar att träna dem! Bryt ner i delar. Tyst på stigen (idag var jag bättre, men inte bra!). Om Vilda avslöjar slutleksak på stigen, låt det bli en retning - då får hon se den figgen springa ut! Egentligen bör jag göra lika i skogen - avbryta där. Jag vet ju hur stark dragning hon får till den sidan annars. Starterna: lämna henne sittande 10 meter från, transportera in henne, starta åt vänster. Vid återgång, sätt henne fem meter innan stigen och bestäm nästa skick! 

Efter söket var det lunch, och sedan upplet. Nu stegrade jag svårighetsnivån rejält. Vi var i samma område som dagen innan, och det var bra vind. Så jag plockade bort synretningen. Vilda vindade in första föremålet och kom in med det bra. Men sedan strulade hon, markerade föremål men apporterade inte. Fick då en synretning och efter det jobbade hon in grejerna jättefint. I dag fick hon hämta fyra av fem föremål. Jga är imponerad över det höga tempot och den fina intensiteten hon hade i uppletandet - femte arbetsdagen i rad, och efter att ha gått ett rejält sök på förmiddagen. Heja Vilda! 

På lydnaden testade vi vittringsprovet för första gången. Vi provade det sätt jag använde till Daisy en gång i tiden: lägga ut massor av pinnar (ca 20), visa hunden att man har en i handen och sedan lite omständigt gå och lägga den på backen. Första gången gick hon bara ut och tog första bästa pinne, men när hon inte fick belöning för det så testad ehon igen - med näsan påslagen! Smart pudel! På andra försöket så löste hon poängen med vittringsprovet! 

Nu måste jag försöka hålla i vittringsprovsträningen också. Och uppletandet. Tillsammans med allt annat... :0) 

Glömde skriva dagens gladaste OBS: fortfarande inte en endaste liten blindning - trots en hel del tomskick! Tjoho!!!

Oj, får så dåligt samvete över att jag orkar skriva så lite. Vill ju kunna gå tillbaka och påminna mig själv om alla kloka råd jag får och alla aha-upplevelser som poppar upp. Men efter lång dagar med logistik kring bebis, barnvakter, hund, lyckas hinna handla och tanka bilen, torka genomblöta kläder och skor, komma ihåg att äta (nå, det brukar jag i ärlighetens namn inte glömma!) etc så är jag rätt slut när kvällen kommer. Och vips, ringer väckarklockan och så är det en ny dag!

Sammanfattning av dagens sök:

Jag låg i går kväll och klurade på varför Vilda känns lite halvmotiverad på sina tomslag. En uppenbar möjlighet är att hon helt enkelt har figgen som retning. Figgen kvar i skogen = figge på nästa skick. Figgen följer med in = tomslag. Så jag planerade en övning som var tvärtom. Började med figge i varje hörn. Lämnade den första i skogen. Under påviset till figge två fick figge ett smyga in till stigen. Sedan transporterade jag in figge två till stigen, och skickade tomt på sidan där figge ett legat. Medan Vilda var ute på tomslaget så smög det ut en figge på sidan där figge två varit. Så det blev tvärtom vad Vilda trodde - där vi lämnat en figge var det tomt, och där vi transporterat in en figge fanns det plötsligt figurant igen! Därefter fick hon figge på fullt djup på den sida som hon nyss gått tom. Lägger in sökskissen!

Fortsättningen av söket var att köra samma princip ett varv till, så hon fick ytterligare ett tomslag men nu på andra sidan. Avslutningsvis tre figgar på rad. Vilda gick så grymt bra! Första två skicken var hon lite vimsig, men jobbade sig ut och fick sina figgar. Resten gick hon riktigt rakt och fint, bra djup och framför allt var tomslagen superfina! Bra djup och, tro det eller ej, fina framslag!! På andra tomslaget kunde jag inte hålla fingrarna i styr utan lät henne springa flying över till andra sidan... (Jajajajaja, jag vet att jag inte borde. Men det funkade...) Det fanns inga tecken till osäkerhet, hög intensitet i hela söket. Ganska lustig liten hund, hon har nu kört sök fyra dagar i rad och gör då sitt utan tvekan bästa sök! (Kanske ett tecken på att hon fått lagom svåra övningar och positiva erfarenheter med sig från varje träning - vågar man tro det?) Det här upplägget på tomslag ska jag absolut använda fler gånger. Om jag lyckades hålla snattran på stigen? Nej. Dessutom blev jag uppmärksammad på en viktig sak gällande det. Om Vilda gör något riktigt fel, tex viker av kraftigt från skickad riktning, så kallar jag ju in henne. Men om hon då inte lyder, så kan jag bli ganska barsk, för inkallning kan hon ju och komma när matte ropar måste man även i sökskogen. Frågan är - fattar Vilda att det är olydnaden på inkallningen jag korrigerar? Eller kan hon ha tolkat det som missnöje med hennes figurantletande??? Finns ju en uppenbar risk för det senare. Alltså, från och med nu, totalförbud för sura mattar ens om hunden struntar i något så elementärt som en inkallning! Jag tror att Vildas tomslag kommer att fortsätta vara fina om jag kan hålla snattran och få henne att fortsätta vara trygg i dem.

Uppletande har jag verkligen inte tränat strukturerat. 95 % av träningstillfällena har jag satt Vilda och Daisy på stigen, gått ut ca 50 meter, gömt 7-9 prylar och gått tillbaka (båda vägarna lite kringelikrokigt, för att åtmintone få till en smal korridor.). Den sortens upplet funkar fint och det kan Vilda. Sedan ser jag, genom en snabb sökning på bloggen, att jag vid ett par tillfällen flippat helt och glömt hur lite hon kan, och försökt köra "vanliga" upplet med henne utan retning. Såklart med resultat därefter. I dag hade jag dessbättre hjärnan påkopplad. Vilda fick en hel ruta (äng, bra vind). Martti lade ut sex föremål, Vilda fick titta på. Planen var att låta henne hämta in fyra. Och det gick jättefint! Hon letade med hög fart, näsan fint påkopplad. När hon hittade föremålen så blev hon först tveksam, "ska jag verkligen ta det där?". Hon är ju bara van vid förarlukt på sina föremål, nu var det Marttis prylar. Jag uppmuntrade henne med apportkommando, då apporterade hon in jättefint. Vilda behöll samma fina tempo och motivation vid varje skick. Fjäre föremålet grep hon själv. Därefter bröt vi (vikket också var planen från början, att lägga ut två föremål mer än hon skulle ta in. Detta för att undvika misslyckanden). Jag var verkligen nöjd.

Plan framåt där är väl att ta tag i och börja jobba mot ett mer tävlingsmässigt moment. Inte glömma bort att variera föremålen. Köra helvallad ruta men lägga föremålen på linje för att få in raka skick. Inte forcera utan behålla synretning ett tag till, sedan köra på minnesbild.

I lydnaden fick jag hjälp att komma vidare med fjärrdirigeringen. Målsättningen är att köra Vilda med låsta bakben. Ansu hjälpte mig att få till ligg-stå-ligg-skiftena, och det gick över förväntan. Mitt mål är att nöta det intensivt under en period så att Vilda verkligen får in det i kroppen. Vi har ju lyckats få till en bra början. Körde också lite ruta, som Vilda gjorde klart sämre än vanligt. En liten vildpudel kanske också kan vara trött i huvudet efter många, långa dagar..?