Titta på den här bilden. Noga. Jag trodde aldrig att någon skulle kunna ta ett sådant här kort! Vad som är det märkvärdiga? Jag och Vilda spårar, och bredvid mig går en lugn, lös och glad Daisy!! Hon, som är så het på spåren att inte tio vilda hästar kan hålla henne. Plötsligt kan hon följa med som bonushund! Vad som hänt? Jag tror att det är min konsekventa belöningsträning som gett resultat. Jag har verkligen uppmärksammat och belönat passivitet. Men ibland blir jag orolig också - tänk om det helt enkelt är ett ålderstecken??

På söndag var jag helt slut!! Problemet med mig är att när jag är helt slut så längtar jag ut i skogen, så det blev liksom lite träning ändå... Tänkte bara lägga ett kort spår åt Vilda och sedan ta en prommis. Väl på plats blåste detså kraftigt att jag inte kunde motstå ett litet upplet.

Hundarna fick se när jag vallade korridoren, sedan fick Vilda de två första skicken. Alla prylar låg lite högt för att underlätta att de skulle få dem i vind. Inga problem, fullt ös ut, fullt ös in, bra avleverans, inget gnäll när hon satt uppbunden. Ingen tvekan inför skick två heller, väldigt positivt.

Daisy fick ta de följande två, samma där, väldigt fint arbete. Ett lyckat upplet.

Sedan fick Vilda sitt spår. Samma där, inga konstigheter. Det var förarspår plus lite kort liggtid. Väldigt sug i spåret. Anmärkningsvärt var hennes störningstålighet! Hon brydde sig inte om att Daisy gick med, inte heller att jag fick ropa på henne ett par gånger. Hon struntade också fullkomligt i att Bertil sprang bredvid och fotograferade! MVG!

Återigen bara en slutpinne, jag ska snart börja ha flera och jobba med principen "bingopinne".

     Spårpinne är gott!!

Upplet + spår i går.

Vilda var jätteduktig på uppletet. Jag var väl inte lika exemplarisk som jag hade tänkt, men rätt hyggligt blev det. Daisy gjorde som vanligt tre klockrena skick - är grymt imponerad av att hon håller i så fint trots att jag "fusktränar" henne. Dessutom är hon väldigt duktig på att sitta lugnt medan Vilda letar, om jag bara kommer ihåg att sticka åt henne en godbit ibland...

Spårade gjorde hon fint, kort förarspår med lång pinne (riktigt spårslut) som satt fastknuten i en tall. Det var en succé! Jisses vad hon kampade för att få loss den! Jag hade valt en klen liten gren som jag trodde skulle gå av, men den sega rackaren höll. Till slut smög jag dit och bröt av den så hon triumferande fick springa iväg med sitt byte! Det blev extra lyckat, för när hon sprang runt i skogen så fastnade grenen då och då i terrängen och hon fick kämpa ytterligare lite för att få loss pinnen!

Nu är det -9, snö på backen och Vilda har blivit mer valptränad än de flesta. Nu ska hon och Daisy få en lång och välbehövlig träningsvila. Nå - lite lydnadsduttande, inomhusapporterande och annat blir det säkert, men i stort sett räknar jag med träningspaus. Tycker Vilda håller på att förvandlas från valp till unghund, och det händer mycket i hjärnan på henne. Vill inte stöka runt för mycket.

Stor risk att bloggen blir tom en månad eller två, hoppas ni hittar tillbaka sedan!

Ha det gott!

/Anna

I dag skulle vi på utställning. Från den igenvuxna valpen skulle en vacker liten pudelflicka skulpteras fram. I går fick matte besök. Reservplan: kliva upp tidigt i morse, bada och klippa valp. Behöver inte åka förrän halv elva.

Verklighet: Kliva upp klockan sex en söndag morgon för att bada och klippa hund? Och åka på utställning? Nixelipix! Är man obotlig skogsmulle så är man... Utställning inställd!

I stället: avslut på valpkursen (som jag nästan missade, kom en timme för sent. Eftersom jag skulle vara på utställning i dag hade jag inte riktigt koll på tiden...)

Blev i alla fall en stunds korvgrillning i skogen (=passivitetsträning=bra!). Tränade också lite uppbindning. Fick visa vår cirkuskonst. Jag hade tänkt visa target, kom på att jag i brådskan glömt musmattan hemma... Testade med en tidning i stället och tänk, VildaHilda fixade det! Dessutom var det gott om störning, både korvgrillar och andra hundar. (Dock har hon börjat slarva, springer till target, men stämplar den inte med tassarna så noga längre. Dags att träna mer precision på korta avstånd!).

Sedan: Hem, snabbstäda lite, hämta Simon och sedan en ny tur till skogen. Nu med Elin och vackra silver-Freda som sällskap. Tack vare Elin blev det en hel del bilder tagna, så det blir en bildberättelse idag! (Tyvärr rakade jag nosen på Vilda efter träningen, synd, för jisses vilket fint ansikte hon har fått! Bilder kommer när hon dessutom är badad & klippt!).

1. Uppletande. Ingen Daisy med i dag, spännande att se vad Vilda fixar själv! 30-35 meter djup korridor, ca 5 meter bred. Simon följde med och gömde saker åt Vilda, vilket han gjorde riktigt bra. Det blir mer kreativa legor på det sättet! Vilda fick se vallningen.

Det var spännande att se hur lilltrollet skulle reagera på ett "vanligt" upplet. Men redan när jag riktade in henne hade hon fullt fokus ut mot rutan...  

...och sedan sköt hon iväg som en kanonkula!

Näsan påkopplad, och det tog inte lång stund innan hon var inne med första grejen. Trots att Simon varit klurig och gömt den mellan ett klippblock och en stor sten ("grottan" som syns i bakgrunden p åbilden), dvs vittringsspridningen kan inte ha varit särskilt stor.

Som vanligt är det inte helt lätt att få henne att lämna av första föremålet, men jag tar det med ro.

Förr eller senare kommer hon och vill byta mot godis!

Till skick två var jag nyfiken på hur hon skulle reagera. Ingen ny retning fick hon, utan jag tog bara undan föremålet, höll i henne så hon fick tid att ställa om även mentalt, och släppte. Först yrade hon lite runt oss. Sedan en lite längre lov. Så fick hon plötsligt eld i baken och kom på att hon inte hunnit kolla av hela rutan!

Två föremål fanns kvar, båda på ca 30 meters djup. Hon sprang rakt ut på djupet och det tog inte lång stund innan hon kom in med det ena.

Den här gången lämnade hon nästan direkt av i handen. Duktig tös! Simon har sin egen variant av träning iskogen - om mamma matar Vilda, så matar Simon mamma (med ett surt och härligt lingon - smaskens!).

Det kändes som ett helt perfekt skick. Hon fick själv komma på vad hon skulle göra, tog initiativet och arbetade sig ut på fullt djup utan stöd från mig, och fick direkt utdelning för det!   

Nu hade vi att föremål kvar i rutan. Jag ville inte riskera något med ett tredje skick, så vi gick alla tillsammans ut för att plocka in snitslar och hämta det sista föremålet. Vilda letade oavbrytet i hög fart och gjorde en sån där toksnygg inbromsning när hon fick vittring i näsan efter att ha galopperat förbi i 110 knyck. Tvärvände, hämtade, sprallade... Kom till slut in! Duktig, duktig tjej!!

Bilden: fullt ös och noll tassar i backen!

Sedan blev det bilvila för Vilda medan Freda spårade. Bra att få ner henne i varv. Hon är duktig, lugn, tyst och avslappnad i bilen.

Dagens spår var ca 150 meter, icke förarspår, okänd liggtid, cirka en timme..? Terrängen gles tallskog, klurigheten var att valpkursen spårat där ett par timmar tidigare så det var gott om lite äldre förledningsspår. Dessutom är marken lite speciell, torr och tallbarrig med en del lingonris.

Vilda jobbade jättefint. När vi korsade en stig for hon iväg först tio meter åt ena hållet, sedan lika långt åt andra hållet. Sedan visade hon tydligt att hon gjorde det av nyfikenhet, för hon tvärvände i full fart och rusade raka vägen på sitt eget spår igen... Sötnos!

Pinnen hittade hon, och var lika glad i som vanligt.

Sammanfattningsvis en supermysig dag med lyckad träning, fint väder, trevligt sällskap, glad unge, nöjd valp... Tror jag gjorde rätt som skippade utställningen!   

Skulle inte träna alls idag, bara "ta en liten runda". Men det blev en kort sväng på stan med båda vovvarna, Vilda riktigt tuff nu och ville helst hälsa på alla...

Sedan skogen och upplet.

Vallade en ruta på ca 10 x 35 meter, motvind. Ingen synretning. Lät Daisy börja, Vilda fick sitta uppbunden. Skick två fick Vilda. Sprang iväg med full fart, kollade av områedt, kom tillbaks utan föremål. Jag avvaktade. Hon snosade lite, kikade på oss, laddade om och for spontant iväg med full fart ut igen. Fick en gummiring i näsan och jobbade fint med att lokalisera den. Släpper inte fokus när hon väl fått vittring. Full fart in, och förbi... Jag låter henne göra så. Efter en liten stund kommer hon förbi och vill "skryta", visa upp sitt föremål. Då klappar och kelar jag, men försöker inte ta av henne. Efter ytterligare en liten stund kommer hon och kör upp föremålet i ansiktet på mig - "hallå, skulle jag inte få gotta för den här?!". Då accepterar jag bytet och levererar godis!

Skick tre - Daisy.

Sedan ut med nya föremål (känns tufft att skicka lillan med bara ett föremål i rutan, trist om hon får gå tom). Nu med hundarna kvar på baslinjen = synretning.

Första skicket till Vilda. Full fart ut, bingo nästan direkt, full fart in igen. Snabbare avlämning den här gången - jag får vara försiktig så hon inte börjar tänka "godis" redan ute i rutan och börjar släppa föremålen. Vore så onödigt med tanke på det fina utgångsläget jag har med henne.

Ett fjärde skick för Daisy, som sedan fick kampa loss ordentligt som tack för ett gott jobb.

Sammanfattningsvis ett träningspass långt över förväntan. Är så stolt över mina duktiga tjejer!!

Planerade för en långkväll i skogen. Väl där ville Simon inte kliva ur bilen. Eftersom han i vanliga fall älskar skogsmys så var det inget att diskutera - han är förkyld och jättetrött, klart jag måste lyssna på honom. Han fick fika lite i bilen och lyssna på Bamse medan jag och vovvarna hade en ordentligt förkortad träning.

1. Fika. Sitta på en pall och dricka kaffe. Passivitetsträning för Vilda. Daisy behöver inte träna - fika är hennes paradgren!  :0)

2. Upplet. Vallade en korridor, ca 10 meter bred, 40 meter djup. Gick ut med tre prylar och testade att släppa Vilda. Hon fattade ingenting, sprang ett varv och kom tillbaks. Jag band upp Vilda och skickade Daisy på två av föremålen. Sedan gick jag ut igen, gav Vilda lite mer synretning men lade ut alla sakerna på rejält djup. Nu var hon klockren! Eller ja, hon sprang föbi mig i 180 knyck med prylen, men för övrigt var hon klockren!     Mutade in henne med godis, gick finfint. Skickade Daisy ett par gånger till. Gjorde om samma procedur, lade ut tre saker, lät Vilda hämta först. Hon sprang ut i full fart, hade näsan fint påkopplad och störtade in med prylen. Daisy fick plocka de övriga två. Sista repetitionen, nu blev jag modig. Skickade Vilda, hon kom in med ett föremål, jag mutade/matade och sedan skickade jag henne igen! Döm om min förvåning när hon sprang raka vägen ut och kom in med föremål nummer två!!!   

Momentet uppbindning, som blev tränat automatiskt gick väl rätt hyggligt. Eftersom Daisy sitter som en staty så tror jag att det smittar rätt bra på Vilda, även om hon till en början är lite styrig. Dessutom small det rejält några gånger. Vilda hoppade till, kikade på tant Daisy, konstaterade att det tydligen inte var någonting farligt och släppte det direkt.

3. Spår. Lade ett ca 100 meter långt spår med en 90-graders vinkel, liggtid 45 minuter. Vilda spårade fokuserat och fint. Inga problem i vinkeln. Attackerade spårslutet direkt! Hon är så rolig, älskar sina spårpinnar, hoppar, leker kastar med dem när hon hittat...

Sammanfattningsvis en jättelyckad träningskväll. Mest fascinerad är jag av att hundarna lär sig så otroligt mycket av att titta på varandra. Utan Daisy hade Vilda och jag inte varit någonstans i träningen, nu känns det som att hon kan massor.

Lägger ut några suddiga bilder, min kamera och jag är inte överens om vad kort slutartid är för något... *suck* Men man ser lite av farten och glädjen i dem i alla fall! Och en gång stod hon still i flera sekunder, så jag har faktiskt en skarp bild också!!