I dag skulle jag främst hjälpa Elin med lite lydnadsträning. Men kunde förstås inte motstå ett litet pass med Vilda!

Jag började med framåtsändande - som på något mysitkt vis lyckats bli ett favoritmoment! Testade med lite glesare mellan byxbenen den här gången (för er som inte läst tidigare inlägg om vårt framåtsändande: Vilda har en tendens att stanna till vid temposkiftet när jag tränar med ben). Men glesare ben hjälpte inte så mycket. "Testa att belöna när hon går framåt igen då", sa Elin. "Har jag redan gjort", sa jag. Men hallå - kanske inte gjort tillräckligt mycket? Och när jag tänker efter, var det inte när jag körde utan byxben jag gjorde det? Jag tycker verkligen att belöning av återupptag är en av de mest användbara belöningsteknikerna i hundträning. Så jag gjorde som kloka Elin sa. Skickade - Vilda sprang ut i galopp. Bytte ner till trav, och i den vevan gjorde hon ett stopp igen. Nu var jag helt tyst och fortsatte bara gå, med blicken stadigt framåt. Efter en kort stunds funderande vände sig Vilda i rätt riktning och började trava. *klick* direkt, hon hann nog bara ett par steg, och rejäl belöning! Vi körde på likadant några gånger till, och hennes stopp försvann nästan helt! De sista tre skicken gjorde hon så fint!

Körde lite apportering också. Träapporten var klockren, inget tassande, rent gripande, bra tempo, inte minsta lilla busmorr. Metallen fungerade också så fint, även om jag önskat lite högre tempo in. Men hela Vilda var rätt lugn i dag, tror nog att den tjocka magen kan ha med saken att göra!

Heldag i höstsolen! Tvingas tyvärr misslyckande-märka denna ljuvliga, och mestadels lyckade, dag på grund av ytterligare ett uppletandefiasko!

Började med lite lydnad. Körde fokus på framåtsändande. Gjorde nog 8-10 skick, och de flesta var riktigt bra (enligt mina kriterier, i alla fall!). Fokus nu är på temposkifte, att få henne att byta gångart efter lagom lång sträcka. Tycker hon är jätteduktig, går ut fint i lagom tempo och slår av på takten själv. I bland gör hon ett kort stopp eller vänder sig om i samband med tempoväxlingen, men allt oftare får hon till det ändå. På något av klippen gör hon ett jättefint temposkifte, men tycker sedan att hon nog borde ha fått en belöning och vänder sig om!  Min strategi i momentet är att aldrig belöna en titt bakåt, och hittills så verkar det fungera. Hon går ut fint trots att belöningen nästan alltid kommer bakifrån. Första gångerna vi körde vände hon sig om nästan hela tiden. Nu har hon förstått att det inte ger utdelning.

Sedan blev det några metallapporteringar. Först ett par gripandeövningar nära på asfalten, sedan ett par kastade apporter. Valde då att kasta in dem i gräset, för att inte locka till tassande. Tror man riskerar det om man kastar på asfalt så apporten rullar för lätt. Lite bonus var det att få se hur ivrigt hon letar efter metallen! Hon galopperar inte hela vägen in, men det känns faktiskt inom räckhåll.

Skall körde vi några gånger också, glest men hon har förstått. Bara att nöta på.

Efter lydnaden gick vi ut spåren. Under liggtiden så körde jag ett uppletande, som tyvärr blev helt misslyckat. Gjorde ännu en gång en för svår övning åt Vilda. Hon fick en färdig ruta, utan någon som helst synretning, med icke-förarföremål på rejält djup. Dessutom störning i form av en som filmade en bit in i rutan och publik längs ena sidan av rutan. Det märktes redan när jag skickade henne att hon var lite osäker. Hon sprang ut, men hittade inget, och blev då förstås ännu mer osäker. För att göra en lång historia kort så blev det ett helt misslyckat uppletande, där jag återigen borde skämmas pga dålig planering. Just uppletande har jag tänkt fel i så många gånger, att jag nog ska göra en skriftlig plan och lägga i uppletandeväskan. Uppenbart glömmer jag mellan gångerna var vi står. Tror det är för att hon går så ruskigt bra när hon får rätt stöd/retning, så jag får med mig känslan att hon kan momentet. Allra sist, efter spåret, gjorde jag ett nytt uppletande på rätt nivå, där hon fick synretning. Då gick hon så fint ut och hämtade prylar. Fina lilla Vilda, som ger matte hur många chanser som helst!

Spåret var däremot underbart! Ett 800-1000 meter långt (beror på vems mobiltelefon man ska tro på!) icke-förarspår med nio små naturpinnar. Rejäl liggtid, mellan 1,5 och 2 timmar. Många klurigheter, bl a spetsvinkel, övergångar och sandspårning. Spårupptag. Kort sagt gick det jättefint! Vilda spårade fokuserat, i lagom tempo. Hon markerade sju av nio pinnar. Och framför allt - hon fixade att spåra i ren sand! Det var så roligt att gå med henne. Spårupptaget tog hon också jättefint och riktningsbestämde direkt åt rätt håll. Ja, bara bra hela vägen! Heja, Vilda!

I dag hade jag bokat träff med en klubbkompis. Skulle kika lite på deras lydnad och så köra ett minipass för egen del.

Lydnaden började sådär.

Rutan. Vilda hade blivit lite väl het av att titta när hag tränade med den andra hunden, och släppte ur sig ett par startskall. Däremot gjorde hon fina skick.

Metallen. Startskall, helt ok gripanden, jättebra tempo.

Därefter insåg jag det osmarta i att ge tempomoment till en övertaggad hund och samlade upp henne i ett rätt långt fritt följ. Efter det kom det inte ett enda ljud från henne.

Fritt följ. Riktigt bra!

Metallen igen. Bra, galopp flera gånger. Lite tvekan i gripandet men inget tassande.

Framåtsändande. Lite struligare idag, men det var en del hundar på planen och det här momentet ska hon egentligen få helt störningsfritt en period. I stort gjorde hon det bra, men hon hade fler kontroller bak till mig i dag än i går. Harva på...

Hopp. Inget speciellt, gick bra.

Efter lunch blev det, lite oplanerat, ett spår! Det superfina vädret gjorde att man ville passa på! Tyvärr tänkte jag fel igen (fantastiskt att träningen ens går framåt, tycker jag tänker fel mest hela tiden!!  )

Jag ville lägga ett riktigt klurigt spår åt Vilda, dessutom lägga ut rikligt med pinnar (små skogspinnar). Så jag gjorde följande:

Svårt spårupptag på ett rätt risigt kalhygge. Därefter en tidig vinklel och en tidig pinne efter den. Några hundra meter spår på hygget, sista biten i ett gammalt traktorspår där det rimligen var ännu mindre vittring. Därefter en vinkel in i skogen, som rymmer en del skvattram men för övrigt är okomplicerad. Nästan direkt lade jag en spetsvinkel, så ett par vanliga vinklar, ut på ett hygge igen och så slut. Totalt kanske 700 meter. Tyvärr lite knapp liggtid, ca en timme. Förarspår.

Spårupptaget gick bra. Spåret låg rätt djupt, men hon jobbade sig målmedvetet ut i riset.

Riktningsbestämningen tog tid! Hon slog flera gånger åt båda håll, men när hon väl bestämt sig gick hon inte att rubba. Trots att jag bromsade så skulle hon till varje pris åt rätt håll. Bra! Sedan spårade hon så fantastiskt fint! Noga, bra tempo och klockrena markeringar på pinnarna. Hon jobbade ut dem med stor energi. Vinklarna och traktorspåret var inga problem. Tio i betyg av matte! Ända tills vi kom in i skogen... Där fick vi effekten av ett jaktspår, det var så mycket mer vittring i backen! De torra trädgrenarna och stenarna på hygget var nog rätt vittringssnåla. Nu var det mossa, blåbärsris och rejält fuktigt. Plättlätt, sa Vilda och tänkte rusa igenom det hela. Spetsvinkeln löste hon, spåret löste hon, men jag fick bromsa henne mycket mer. Och pinnarna, som hon plockat så fint ute på hygget, ägnade hon inte en tanke! Hmm!! Skulle förstås ha funnit mig och kört "klicka-kasta köttbulle"-metoden, men dels hade jag inga köttbullar, dels förstod jag inte på en gång vad det var som hände! Nå, vi kom runt i alla fall. Terrängskiften i all ära, men nästa gång ska jag börja lätt och gå över till svårt, och/eller se till att få en rejäl liggtid på spåret!

På väg ut på spårupptaget!

Har hittat och riktningsbestämt.

Det blev två korta lydnadspass i dag. Det första inne.

Metallapporten: Åh, vilka snygga gripanden hon gör! Vilda har verkligen fattat att tassar = dåligt, hon tar så fint med munnen nu! Dessutom gillar hon momentet. Känns mycket lovande, även om vi har en del kvar!

Fjärrdirigering: Hmm, åh, nix. Lite för het Vilda gjorde lite allt möjligt på fjärren idag. Eftersom jag inte hade någon bra plan så valde jag att avbryta, annars hade det varit ett gyllene tillfälle att klicka henne. Hon bjöd på några olika varianter av lägganden och kämpade verkligen. Jag kliade mig i huvudet. Nya tag nästa gång...

Kryp: Känns riktigt bra. På slutet har jag tränat på att få upp tempot lite, ha en jämnare takt, försöka gå rakt fram och inte böja mig ner över Vilda för att se henne. Blir så mycket dk på tävling... Nackdelen är att jag inte ser så bra hur hon kryper, så jag passade på att ställa ner en filmkamera på golvet för att få se krypet ur ett annat perspektiv. Vilken chock jag fick! Hennes superduperfina kryp var borta! Utan att jag sett det har hon börjat gå jämfota med bakdelen, inte snyggt för fem öre!! Men framdelen är lika platt och fin som tidigare, så det jag har sett av krypet har sett så fint ut så... Därav "Misslyckande"-märkningen av dagens blogginlägg! Jag som grundat krypet så noga, och varit så petig. Nu har jag antagligen belönat fel teknik en halv evighet. Börja om från början... *suck*

På kvällen fick jag till ett mini-utepass.

Framåtsändande: Harvade på med en rejäl bunt repetitioner. Körde utan jeansben, var inte på någon lydnadsplan. Det var grymt roligt att se Vilda ikväll! Hon har verkligen skaffat sig en bild av hur momentet ska gå till. Hon springer ut 10-20 meter (hur ska jag kunna få hunden att gå ut exakt 15 när jag inte själv kan bedöma hur långt det är?? Nåja...) och gör sedan en rätt markerad inbromsning. Går sedan med hög intensitet, men rätt tempo, tills belöningen kommer. Hon har så hög belöningsförväntan, men låter inte den styra momentet (dvs - hon försöker inte fortsätta galoppera i förväntan att bollen ska dimpa ner framför henne, eller försöker vända om och komma till mig för att tigga godis). Ibland vänder hon sig om, eller gör ett kort stopp, men det är sällan och mycket tydligt att hon greppat att det inte ger utdelning. Jag var verkligen nöjd!

Skall: Nu fixade hon som mest 5-6 skall på ett kommando. Toppen! Fortfarande alldeles för glest mellan skallen, fortfarande tid innan första skallet kommer, men hon greppar kommandot och fortsätter skälla tills hon får belöning (har inte pressat det längre än 5-6 skall). Lite mer träning på det här så ska jag nog få till intensiteten också!

Åkte upp till klubben en snabbis i dag. Började med framåtsändande, det moment jag inte kan träna hemma på gårdsplanen. Släpade fram de fyra paren jeansbeklädda "ben" som klubben numera kan stoltsera med! Och så började vi. Till min stora förvåning så gick det jättebra! Jag har ju en plan, om än något diffus, och ett tänk för belöning, som också är lite diffust. Men tydligen tydligt nog för att Vilda ska förstå! *lycka* Nu har hon helt klart en förståelse för att momentet börjar i galopp, för att sedan gå över till trav. Hon passerar ganska ofta jeansbenen utan att bry sig om dem (även om hon fortfarande bara måååste sniffa till ibland!). Hon går riktigt rakt och fint igen. Och hon vänder sig om alltmer sällan. Sedan - all cred till min tjänstvilliga hund, som nog stod ut med ett tjugotal repetitioner i dag utan att tappa entusiasmen. I stället så kunde vi sakta men säkert låta momentet ta allt bättre form. 

Skall körde jag också. Trots att vi nyss börjat med det så kunde hon bjuda på både två och tre skall i rad. Bra! Med Daisy fastnade jag lite för länge i att det var ett skall per skallkommando, och jag hade svårt att få till ett riktigt fint skall på tävling. Därför vill jag snabbt få en förståelse för att man måste skälla flera gånger innan belöning. 

Hopp - passade på för att vi var på samma plats som ett hopphinder... Tre repetitioner: 1. Hopp med återhopp, godisbelöning i fotposition. 2. Hopp med boll under uthoppet. 3. Hopp - sitt. Sedan bollbelöning bakom. 

Slentriantränade lite fot och kryp, inget att skriva hem om... Jo, krypet, där tänkte hon minsann resa sig en gång! Hallådär, unga dam! 

Sammanfattningsvis var det en otroligt rolig, mysig och harmonisk träning som man blev glad av!

Dagens träning misslyckandemärker jag! Är rätt sur på mig själv, faktiskt.

Började bra med kryp, fjärrdirigering (ligg-stå-ligg-skiften) och gripandeträning av metallen inne. Vilda var superduktig!

Så tog vi oss ut i höststormen. Vallade en full ruta till uppletet. Eftersom hon är lite för slarvig med hörn så lade jag tre föremål med någon meters avstånd i vänstra hörnet. Upplägget var så att hon såg när jag vallade rutan (av praktiska skäl, långt till bilen...). De övriga tre föremålen låg två på baslinjen ungefär i mitten och ett i högra hörnet. Jag började lägga ut föremålen från vänster och avslutade i högra hörnet. Sedan så skulle jag prompt skicka på vänstra hörnet (med världens synretning i det högra...   )   Det gick inte så bra! I stället blev det en massa knölande, inkallningar och omskick. Vilda var snäll och gjorde så gott hon kunde, och fixade utan problem att hämta in alla sex grejerna - vilket var jätteroligt att se! Hon har inte gått så många fulla rutor, och inte så många upplet utan att ha Daisy på varannat skick. Dessutom med en störig matte på stigen. Hundmässigt var det en fin prestation, med bra sökarbete i högt tempo. Förarmässigt ett haveri. Brist på planering (vad vill jag med dagens övning? Tränar jag ens raka skick? Eller vad tränar jag? Jo, jag hade en plan. Träna hel ruta, men när det gällde resten så hade jag ingen planering alls, vilket straffade sig).

Följde upp med lite lydnad, framåtsändande. Gick hyggligt, men även här tycker jag att jag hade lite för höga krav och otydlig planering. I stort får jag dock intryck att Vilda har börjat greppa framåtsändandet!

Lyckades avsluta med några riktigt fina apporteringar. Testade att lägga ut metallapporten - bara bra gripanden! Till slut blev jag så tuff att jag kastade den. Belönades med en riktigt fin apportering i galopp!

...spännande, eller hur? ;0)

Vi kom inte ut i skogen idag, umgicks med familjen i stället. Däremot fick jag till ett träningspass hemma på tomten. Egentligen gillar jag inte att träna hemma, men om det är det som hinns med, tja, då får det bli så. Började med fritt följ. Körde med korv på fat som externbelöning och varierade sträckorna. Kändes riktigt bra. Vid något tillfälle gick hon lite långt fram, någon halt tappade hon bort. Men i stort riktigt snyggt med fin kontakt och bra driv.

Sedan körde vi apporteringen och här kommer det stora avslöjandet: Träning hjälper!! :0)  För nu kunde lilla fröken ta både träapporten och metallapporten utan att morra och utan att klippa till dem med tassarna! Jag vågade mig till och med på att kasta metallen och tänk, det funkade ändå! Ett par gånger kom småtassarna fram, då sa jag faktiskt ett rätt neutralt nej och höll inne belöningen. Sedan så grep hon direkt med munnen. Men typ 95 % rätt på första försöket (ja, jag tragglade det rätt många gånger!) är inte illa. Det jag har gjort träningsmässigt är helt enkelt att bryta ner momentet i delar. Suttit inne i köket, lagt ner apporten (metallen, har det blivit, eftersom hon tassat oändligt mycket på den). Bett henne apportera, om hon börjat tassa sagt snällt nej. När hon gripit med munnen - belöning!!

Rutan tragglade vi på lite och det funkar skapligt. Lite för ofta ställer hon sig lite för långt fram i rutan. Helt ok för en tia i lydnadstvåan, men jag är rädd för att få tassar utanför nu när vi tränar för högre klasser (och jo, jag har hela tiden jobbat henne mot mitten. Men uppenbart inte varit så framgångsrik!). Nu testade jag att bara belöna de gånger hon gick till en godtagbar position korrekt. Om hon gick fel först och sedan justerade in sig så fick hon nöja sig med muntlig bekräftelse. Få se om det trillar ner någon enkrona i lilla pudelhuvudet!

Kryp - en kortis med externbelöning där externen verkligen blev en störning! Men rätt fint kryp. Nu tränar vi mest på att jag ska gå rakt och i jämnt tempo utan att titta på hunden. Ska be sambon filma någon dag så jag får se hur det ser ut. Risken är ju att hon lättar utan att jag märker det!

Fjärrdirigering med belöning bakom. Åh, nu bara orkar jag inte traggla positionen stå-ligg enligt "gung-metoden" mer. Så jag testade att köra "fritt positionsbyte" , med belöning bakom, för att se vad Vilda bjöd på. Och det blev riktigt bra. Så nu testar jag det ett tag. Väl medveten om att jag antagligen låter latheten bedra visheten... Men jag har en så grym hang-up på det här momentet. Hela jag vill bara skrika när jag känner att jag borde köra lite fjärr!

Sist men inte minst - skall. (Minns inte om jag skrev om det häromdagen?) Vilda är inte lätt att locka till skall. Inte så konstigt, eftersom jag inte gillar hundar som skäller så får hon garanterat inte utdelning på uppmaningsskall någonsin! Men jag har testat två gånger nu med min oslagbara superduper-metod, och det börjar lossna! Tricket är egentligen enkelt - man tränar skall med en annan hund. Oemotståndligt lockande! Och eftersom jag har Daisy, som kan skall sedan länge och gärna tränar en stund, så funkar det finfint!

Sammanfattningsvis blev det en riktigt bra träning, med framsteg på många punkter. Kul!

En underbart vacker höstdag och jag bara måste smita upp på klubben medan bebbe sov middag! En snabbis blev det, men hann med det viktigaste!

Fokus nu är att försöka grunda högre-lydnaden. Eftersom vintersäsongen går bort så har jag lite kort om träningstid om jag vill kunna köra högre spår till våren (vilket iofs inte är livsnödvändigt!).

Nå, jag började i alla fall med framåtsändandet. Vilda står och väger där, mellan att fatta och inte fatta... ;0) Hon går ut fint, har ett komfortavstånd på 10-15 meter och så långt är allt väl. Däremot är hon lite sämre på att gå spikrakt på framåtsändandet än på framförgåendet (borde nog börja varje pass med att gå sträckan i koppel?) och så har hon lite mer tendens att söka kontakt bakåt (bristande rutin, behov av utsläckning av beteende = aldrig, aldrig råka belöna precis när hon tittar bakåt). Kör både med och utan "ben" på planen, och nu börjar nyfikenheten släppa (i början bara måååste hon dit och nosa!). Körde ett rejält antal repetitioner, blandade mellan bollbelöning och klicker/godis-dito.

Sedan fick det bli lite gripandeträning. Först några med vanliga apporten. Jag går ut och lägger den, med kortänden mot hunden, och så får hon hämta. Då blir det riktigt snyggt! Inget tassande, inget morrande, ingen lek. Nöta på med det ett tag. Sedan gick jag över på metallen. Har grävt fram min lilla metallapport, och den gillar hon betydligt bättre än den stora. Lade den bara några meter bort och så fick hon hämta. Belönade muntligt redan vid gripandet om det såg bra ut. Och tänk, det har trillat ner en polett! Bara en enda gång var hon där med tassarna, resten tog hon fint direkt med munnen. Och lilla svansen gick för fullt hela tiden. Ska nog få till det här, ska ni se!

Efter apporteringen så blev det krypträning. Hon kryper riktigt fint, tycker jag. Tränade halter och högersväng. Nu skulle jag behöva ta hjälp av någon, så vi får styrsel på mig också. Måste hitta ett bra tempo, och träna på att räta upp mig så det inte blir en massa onödiga dk:n.

Fritt följ, där var kärnan att köra ett långt program med externbelöning. Hon höll ihop och jobbade, jobbade, jobbade trots att jag bara harvade på. Men - det blev också tydligt var svagheterna kom fram efter ett tag. Det var halterna, där hon kostade på sig mer och mer slarv med positionerna! Nå, bra att veta, träna på!

Sist men inte minst körde jag hoppet, på högre-höjd. Hon går ut tillräckligt långt på andra sidan för att jag ska vara nöjd, hon är inte nära att slå i. Men klart jag vill ha ut henne längre. Provar mig fram med olika belöningar.

Nu är jag hemma, bebisen vaken och kaffepannan på. Tänker ta med bärselen o en kaffekopp och dra ut i skogen, kanske kan få till ett upplet eller bara få lite mer sol på näsan!