Nu har jag skapat en ny kategori i min blogg: misslyckanden! Varför då? Masochistisk läggning? Näe, men jag gillar att använda bloggen för träningsplanering. Tack vare kategorierna kan jag enkelt se hur t e x mina tio senaste sökpass sett ut, och därmed lättare planera nästa. Nu tycker jag att jag gjort lite för många dåliga träningspass på sistone, så nu vill jag försöka få koll på dem. Har redan mina aningar vad de beror på... Orkar inte gå tillbaks till gamla inlägg och "fiasko"-märka dem, så de får förbli saligt inbäddade i textmassorna! Borde jag, btw, skapa en succé-kategori också? Hmmm. Får fundera på saken!

Gårdagens träning borde ha varit en träning i att avstå. Jag försökte ha två barn, rodda sonens brottningsträning och köra sök samtidigt. Gick ju sådär... Vi har två nybörjarhundar i gruppen som vi vill hjälpa igång, och huvudsyftet med träningen var just det. Men så ville jag att Vilda (höglöpande!) "skulle få göra något" och improviserade ihop en "lätt" övning. Två skick: ett till vänster med figge på fullt djup, ett till höger, tomt, med figge som smög ut när hon var på väg in. Problem: Vi hade ingen vallad ruta. Jag har bara tränat Vilda vallat, och jag använder mig en hel del av rutgränserna och vallningen för att anvisa var jag vill att hon ska söka. Så, självklart, gick hon ut jättedåligt när jag skickade henne tomt på en sida som inte var vallad och där figgen varit som mest 20-25 meter ut på tidigare övningar. Och inte var det läge att bråka med henne heller. Jag hade en bebis i sele på magen (bara det är rätt störande om man ska försöka problemlösa), jag hade gett henne en uppgift som gick stick i stäv med vad hon var tränad för, hon är för tillfället känslig, hormonstinn och hanhundsorienterad... Alla fel, typ... Min tanke inför dagen var egentligen att valla en appellruta och träna på att få ut henne i ruthörnen. Men stress (jag var sen, hade en missnöjd sexåring som vrålade i princip oavbrutet, bebbe på magen, skulle iväg och skjutsa till brottning, skulle iväg och hämta från brottning etc) gjorde att jag rationaliserade bort vallningen och hittade på den här andra övningen i stället. Bättre hade varit att avstå, eller kanske köra en okomplicerad Hawaii.

Praktexempel på hur det går när man vill att hunden ska få aktiveras, men inte har en bra plan. Lärdom - om hunden "bara ska få göra något", se till att erbjuda en idiotsäker övning!

I dag körde vi lite lydnad. Bara framåtsändande, hopp över hinder och apportering. Rätt genomtänkt, om jag får säga det själv! Apporteringen är jag nöjdast med. Lade ut apporten första gången i stället för att kasta. Fick då ett fint gripande utan tassande eller morrningar, som jag belönade glatt med rösten. Apportering två kastade jag, och tänk, hon grep fint igen! Belönade med boll när hon kom in. Ska nog lägga ut apporten ett tag, bara för att få befästa fina gripanden. Och fortsätta varva med gripandeträning av metallen. Hopp-sitt körde jag några kompletta moment, och ett par där hon fick bollen kastad till sig - efter att hon satt sig på andra sidan. Vill inte ha för hög förväntan på att det ska komma en boll flygande i hoppet, hon riskerar att låsa lite på det och börja leta boll på andra sidan.

Sedan körde jag lite sättande-ställande med nos mot näsa-metoden, det var nog det som gick sämst i dag. Tyckte inte hon var så lyhörd.

Allra sist tog vi faktiskt en tur i joggingspåret(!).

Känner att jag borde köra fjärrdirigering ibland, men har sååå tappat sugen för det apsega momentet. Bläää. Kanske blir peppad igen när chansen att träna i skog snöar bort. I dag kommer förresten Vildas tilltänkte kavaljer, och utifrån hennes kärleksfulla umgänge med Daisy så har jag gott hopp om lyckad parning!

Efter en dag i städandets tecken rymde jag ut en stund, utan bebis. Gick ut ett spår med åtta naturpinnar. Tyvärr så var det lite sent på kvällen, så liggtiden blev i kortaste laget, ca 40 minuter. Vågade inte vänta längre och riskera att få spåra i mörker.

Medan spåret låg till sig tog jag min termosmugg och gick en kaffesmuttarpromenad med Vilda. När koffeinet var uppdrucket så kom jag på mig: jag har ju faktiskt saker jag behöver träna i skogen! Så jag körde lite transporter, dvs att hon ska gå hyggligt vid sidan på mitt "här"-kommando. Och det gick riktigt bra! Hon följde fint, och jag pushade sträckan så vi gick ca 50 meter helt utan dk.

Spåret, då. Gjorde spårupptag på äng, ca 30 meters djup. Motvind när jag lade det, när det var dags att ta spåret kändes det rätt vindstilla. Vilda gick ut fint, plockade spåret och riktningsbestämde bra, men var väldigt yrig. Och så fortsatte det. Hela vägen på ingen hoppade hon som en hare, vilket iofs underlaget inbjöd till. Resten av spåret gick lite för fort och för slarvigt. Men visst, en Vilda som är lite het från början (blir tydligen det vid löp), förarspår och kort liggtid - då ber man om att få ett snabbt och slarvigt spår. På ett par ställen hade jag följt en skogsväg, ungefär som en bred stig. Det spårade hon riktigt fint, och jag ångrade att jag inte gjort fler sådana svårigheter. Däremot hade jag klämt till med en spetsvinkel! Den ångade hon förbi i full fart och såg sedan mäkta förvånad ut. Vart tog spåret vägen?? Men hon ringade fint och plockade upp det igen. Pinnarna, så? Jo, hon hade fattat att naturpinnar gills och jobbade verkligen på att lokalisera dem. Om hon råkade få en doft av dem när hon forsade förbi... Hälften plockade hon, den andra hälften noterade hon inte ens. Hmmm. Nåja, jag borde kanske ha nöjt mig med en pinnstig eller ett uppletande. Som sagt, det är dumt att be om slarviga spår. Å andra sidan var det en hel del klurigheter, med spetsvinkeln, stigarna, terrängskifte äng/skog, spårupptag etc och hon löste allt. Så helt missnöjd ska man väl inte vara.

Efteråt testade jag lite framåtsändande. Lös hund, inga föremål eller targets, bara fritt. Bred väg, så det fanns gott stöd för att gå rakt. Och det fungerade jättefint! Hon söker sig ut cirka tio meter innan hon slår av på takten. Nu belönade jag med klicker och godis, och det funkade också. Hon förstod snabbt att det inte var lönsamt att börja vända sig om och kika på matte. Är jätteglad över att vara igång med momentet före parningen, det behöver sin tid att bli bra. Däremot så var hon en sopa på inkallning med ställande! Undrar egentligen hur dålig ordförståelse hon har på stanna? Måste träna från grunden! Ett problem där var att jag inte ville använda boll idag, utan bara godis. Tror jag kan få betydligt bättre resultat med boll.

Körde ett pass ställande/sättande/läggande under gång (nos mot näsa) och det fungerade riktigt fint. Jag ger kommando, belönar muntligt, säger kom, ger nästa kommando etc och efter 2-4 kommenderingar får hon belöning. En rolig lek, tycker Vilda!

Krypet - urdålig start, bra när hon väl kommit igång. Fortsätta traggla...

Ikväll var det träningstävling på klubben. Jag var tävlingsledare, och när det till slut var vår tur att köra så var lilla Alice trött och ledsen. Men jag gjorde en kortversion av tvåan, med fokus på en sak: apporteringen!

Jag lade, tydligt, externbelöningen precis utanför planen. Precis som jag vill kunna ha det på en riktig tävling. Vilda var dåligt uppvärmd, eftersom jag var upptagen. Men fria följet kändes bra, hon fastnade till vid ett tillfälle och ville till externbelöningen, men f ö så var jag nöjd. Läggande under gång började hon flippa på transporten, så det bröt jag och gjorde om. Rutan körde jag på 25 meters avstånd (trean-avstånd) men bröt som i lkl 2. Supersnyggt gjorde hon den!

Sedan var det dags för apporteringen: full fart ut, lite morr, ok gripande - och full fart förbi mig. Men nu surade matte ur! "Nej" med värsta basrösten, och så en kort liten föreläsning om att man måste lyssna även på tävling. Sedan kastade jag ut den igen, och fick en riktigt fin apportering. Litet morr före gripandet, och lite snett sitt, men f ö jättesnyggt. Godis till Vilda, sedan fick hon springa och ta fjärren. Överväger starkt att köra ett par lydnadstävlingar med henne som ren träning, bara för att kunna påminna henne om att man måste skärpa sig för att få belöning även då!

Hade en behaglig stund på klubben. Lill-bebisen var hemma. Eftersom Vilda är rätt på just nu, ectra het pga löpet tror jag, så bestämde jag mig för att träna med bara godis som belöning. Började med framåtsändande. Ut med ett par byxben, och så testade jag vad som hände när jag sa"före" med lös hund. Och tänk, det blev faktiskt riktigt bra! LIte tvekan i början, ville nosa på byxorna etc, men efter bara några försök så gick hon ut fint, höll rikning och skrittade! Jag belönade med klicker och godis. I början fick det henne att vända sig om i tid och otid, men rätt snabbt fattade hon att det inte gav belöning utan köpte att hon måste gå sakta framåt för tat klicket och godiset skulle komma. Duktig!

Sedan blev det lite fritt följ, apportering (där hon skallade på första apporteringen!!). Då nejade jag faktiskt henne, kastade om och då nöjde hon sig med bara lite morr. Ett tredje försök, då gick jag ut och lade apporten. Belönades med en urtjusig apportering! Sedan testade vi kryp, som var mestadels bra, men verkligen behöver mängdträning! Hon är ofta svajjig i början men rättar till sig efter en stund. Avslutningsvis tränade jag ställande/sättande/läggande, backade och körde "nos mot näsa". Hon börjar bli riktigt uppmärksam nu, lyssnar verkligen vilket ord jag säger.

Sammanfattningsvis hade vi en otroligt behaglig träning, med en hund i helt rätt stämningsläge, som jobbade snabbt, fokuserat men inte stressigt. Supernajs!

Ojojoj...

Åkte upp på klubben för att köra igenom lägrelydnaden inför lördagens tävling. Fri träning ikväll, med många ekipage på lydnadsplanen. Vilda är fortfarande påtagligt påverkad sedan hon blev biten, går helst långa omvägar runt den hunden och är allmänt tittig på lydnadsplanen. Har betydligt svårare att koppla bort de andra och fokusera på mig än tidigare. Det märks framför allt på inkallningen, där hon vill "kolla av läget" innan hon springer. Jaja, bara att nöta vidare. Nästa gång jag köper hund ska jag ha en korsning mellan pitbull, jack russell och ovtjarka!

Nå, till träningen då:

Budföring. Körde en fullång, med några hundar på planen men ingen annan störning. Gick fint. Lite senare raggade jag upp en "skytt" som stod på halva sträckan och (i brist på pistol) klappade händerna! Sträckan var iofs bara 50-60 meter, men jag tror inte den spelar så stor roll. Glädjande nog visade hon ingen tendens alls att vika av vid "skytten.

Kryp: nötte starter. Efter varje annat moment lade jag ner henne och körde några steg kryp. Ibland gick det bra, ibland lättade hon i starten. Resten av krypet är jättefint. Däremot är hon ofta dålig på själva nedläggandet, onödigt!

Läggande under gång: första gången hade jag korv i näven och då lade hon sig inte alls! Sedan fick jag några riktigt snygga lägganden.

Hopp över hinder: körde bara en gång. Hon satte sig lite nära hindret, men momentet var 10-mässigt.

Apportering: Lite morr inför gripandet, förutom det urtjusiga apporteringar! Men jag vet ju redan nu att det kommer att se annorlunda ut på lördag... *suck*

Framförgående: Riktigt snyggt! Jag har ju börjat träna lite "sakta" inför framåtsändandet, och det gör att hon inte ligger på så mycket. Duktig! Däremot är hon lite het och tjuvar gärna...

Inkallning: Gjorde ett par vanliga. Hon var jätteosäker innan hon vågade springa, men sedan gjorde hon den snyggt.

Sammanfattningsvis känns det som om lydnaden kan gå precis hur som helst! Nästan vartenda moment kan hon göra tiomässigt, men det finns också goda möjligheter att nolla... Nåja, vi får börja med att se om vi ens tar oss till lydnaden! Längtar faktiskt efter att få tävla, själva söket ska bli så roligt!

I morgon ska det bli dåligt väder, så vi får se om jag har självdisciplin nog att köra ett skogspass ändå. Vore nog bra om hon fick köra slut på sig inför lördagen.

Lyskväll med goda vänner på besök i helgen, tenta i tisdags. Det har inte blivit någon träning alls på sistone! :0) Men nu var det dags!

Började dagen med ett sökpass i Stormorshäll. Finns en stig uppför berget där som vi hade som mittstig. Blir rätt rolig och varierad terräng. Vilda fick sex skick med figge på varje. Kanske hälften låg på fullt djup. Jag tycker att hon jobbade jättefint. Det enda jag har att klaga på är att hon gör små korta stopp ibland. Inte så att hon frågar mig, utan det är mer som att hon väljer strategi! Kan jag se figgen? Kan jag höra honom? Eller finns det spårvittring någonstans? Om svaret på de tre föregående är nej, får jag väl fortsätta springa... Typ så!

På kvälleb var jag en av två ansvariga för fria agilityträningen. Vi byggde bana. Hade planerat en agility klass 1-bana av Kenth Svartberg, men pga många nybörjare så valde vi att korta ner banan och skippa gungan mm. Totalt 15 hinder. Vilda gick fantastiskt bra med Hanna, inte fullt så bra med mig! Jag hinner verkligen inte med! Dessutom kanske jag måste köra Vilda själv i tävlingen hon är anmäld till i Bollnäs. Hjälp!

Det enda sorgliga i kväll var att Vilda var ordentligt strykrädd utanför agilitybanan. Sist vi var på klubben fick hon rejält med stryk av en annan hund, fruktansvärt obehagligt. Den bara ruskade och vägrade släppa taget. Vilda skrek och skrek. Tack och lov var ägaren nära och fick upp käften på sin hund till slut. Men minnesbilden hos Vilda var stark, det märktes ikväll.

Lydnad blev det ingen ikväll, men väl häromdagen. Körde en kortis med kryp, framförgående, fot, apportering. I krypet gäller det att få till starten, med lite otur kan hon lätta där. Annars är jag väldigt nöjd. Tränar nu att göra en inkallning före krypet. Dels för att ordningen är så på tävling, men mest för att "tagga" henne lite och provocera henne... :0)  I framförgåendet nöter vi att gå sakta. Fot körde vi rätt planlöst sist. Apporteringen, där tränar vi gripanden. Belönar korrekta, säger vänligt men tydligt nej om hon plockar fram tassarna... Kör en del gripanden av metallen också.

Planering just nu: sökläger i helgen! Agilitytävling nästa helg. Söktävling helgen efter det. Sedan blir det vilohelg för Vilda, och efter det är nog tävlingssäsongen slut..? Kanske klämmer in ett till lägresök, ska bestämma mig efter helgens läger.

Fick till en träningsstund i dag och var mentalt helt inställd på att börja med framåtsändande. Hade väl ingen klockren plan, men visste i grova drag hur jag skulle göra. Läste dessutom Canis lydnadsbok igår och blev extra inspirerad. Och visst, det funkade - men bara delvis. Jag fick henne rätt snabbt att förstå att bara passgång gilldes. Men klicka rätt tempo gav snabbt bieffekten att hon vände sig om titt som tätt! Inte bra! Så nu får jag klura lite till...

F ö tränade jag krypstarter: om krypet går fel är det mest i starten. alltså är det idé att träna just själva nedläggandet och de första stgen. Särskilt efter något högtempat, som t ex inkallning.

fritt följ: stegförflyttningar mm

sättande under gång: för första gången! Körde nos mot näsa, dvs backade med henne framför mig. Valde också att blanda mellan ställanden och sättanden, vill från början lära henne att lyssna på ordet!

hopp - återhopp: Vilda gör en rolig/irriterande snurr för att titta efter bollen varje gång hon hoppar. Körde nu utan bollkast för att dämpa den förväntan. Valde att i stället belöna direkt efter sättandet respektive efter fullbordat moment.

metallapportering: fokus på korrekt gripande utan tassande. Blev riktigt lyckat, och som längst kastade jag den 7-8 meter och fick ändå ett fint gripande. Jag har valt att bara sitta tyst me dgodis i handen och låta henne själv komma på att hon ska gripa den- Däremot så säger jag faktiskt ifrån om hon börjar slå på den med tassarna.

Avslutningsvis blev det en sväng på agilitybanan. Fokuserade "som vanligt" på slalom, kontaktfält och gungan. Visst går det framåt, men mycket fattas än!

Jag är nog världens mest väderberoende människa. Träna i regn gillar jag inte (men, ärligt, är det verkligen någon som inte låter humöret påverkas av regn?), mörka, kalla vinterkkvällar gillar jag inte heller och när sommaren är som finast, tja, då kokar min hjärna och lägger ner verksamheten totalt. Om den inte får vara ute på havet, förstås... 

Eftersom jag ändå så gärna vill träna så har jag hunnit med några patetiska träningsförsök sedan sist. Till exempel härom dagen, när jag skulle försöka belöna Vilda för korrekta högeringångar i slalomet. Tja, efter några gånger förstod Vilda inte alls varför man skulle springa ett helt långt slalom - belöningen ska ju komma efter första porten! Så efter ett års agilityträning kunde hon plötsligt inte slalom alls. Samma med apporteringen. Tränade gripande och belönade korrekta gripanden. Resultat - snygga gripanden, sedan spottade hon ut apporten och kom galopperande för att få belöning. Även när jag gjorde vanliga apporteringar. Just snyggt på tävling, det!    

I kväll var det äntligen molnigt och svalt ute, så jag fick hjärnan med mig till klubben! Dessutom blev jag på alldeles jättebra humör av att se Hanna träna Vilda i agility. För mitt ovana öga såg det verkligen jätteflott ut! Och Vilda hade helt glömt idéerna från dagen innan att försöka tigga åt sig gotta efter första slalomporten. 

Medan agilityträningen pågick somnade bebis, så jag fick en bonusstund över till lydnad när Hanna var klar. Eftersom jag tror att en del i Vildas bus med apportbocken på tävling beror på belöningsfrustration, så tog jag tag i det. Lade en stor, fin exernbelöning. Bad sedan om att få bli dirigerad och belönade bara tävlingsmässigt, med röst och klapp efter momenten. Körde en kort linförighet, framförgående, inkallning, apportering - och när hon kom in med apporten fick hon rusa och ta leksaken! Kändes väldigt bra. Framför allt var Vilda jättetrevlig i den lydnaden (förutom vid en vändning, när hon var helt övertygad om att ett "varsågod" till leksaken var på gång och tänkte dra! Inte helt riskfritt med externbelöningar!). Körde sedan några hopp - jättefina. Växlade mellan att belöna uthopp, sättande och återhopp. Körde sedan ett minikryp - egentligen bara en krypstart. Också nöjd. Allra sist blev det en fullång budföring, där jag för ovanlighetens skull även belönade själv. Får inte glömma det så lilla fröken tröttnar på att springa till matte! 

Nu vill jag hinna köra en skotträning och ett spår innan helgen. För övrigt tror jag inte att jag ska in och peta så mycket mer.