Tjohoo!

På sin första tävling i högre klass spår blev Vilda godkänd! Eftersom jag redan från början visste att uppflytt var utom räckhåll så var det också dagens mål. Fint skogsarbete där tyvärr spårlinan fastnade precis när hon tagit spåret. Vilda fick ett kraftigt ryck som hon nog tolkade som en korrigering, för hon tvärvände och fick därmed bakspår. Lite trist. Spåret gick fint, sex pinnar och 9 -9 i betyg. Uppletandet var också riktigt bra, 9 - 9,5.

Lydnaden, tja... Det är ju här jag ska lägga fokus. Framför allt på mig själv. Fria följet gick riktigt bra tills jag råkade kliva på hunden i en högersväng! Hur lyckas man med det..?! Efter det var Vilda inte riktigt lika samlad. Betyget blev 7,5 - 8,5. Inkallning med ställande var riktigt bra, 9 - 9,5. Framåtsändandet nollade vi. Där måste jag träna mycket mer med störning, kommendering, människor i gruppen - allt, typ! Men det visste jag ju. Krypet fick vi vårt vanliga tävlingsbetyg fem. Hon lättar i starten. Uppenbart gör jag någonting helt annorlunda på tävling än på träning, så hon blir osäker. Kanske att jag tittar mer på henne på träning? Måste bena ut vad problemet är. Synd att få en femma konstant på en hund som kan krypa snudd på tio-mässigt. Skallet nollade hon, det blev jag lite paff över. Men hon startade alldeles för sent. Sedan fick hon kommentaren glest skall, vilket var bra för mig att veta. Jag trodde nog att hennes skall, när hon väl kommit igång, var helt ok. Tungapporten hämtade hon in!!! Plock i början, släppte ner den och tog om en gång, mne hon tog in den med högburet huvud! Femma i betyg, aldrig blivit så glad för en femma! :) Nu är vi definitivt på rätt väg i träningen!

Hoppet var en klockren dubbeltia! Så härligt att få avsluta med Vildas fina hopp!

Planen nu är:

- Träna spårupptag!

- Bara välsnitslade spår!

- Träna massor av tävlingsmässig lydnad! Med kommendering, med blicken där jag har blicken på tävling, flera länkade moment, störningar i form av hinder-koner-personer, riktiga människor i gruppen etc etc.

- Fortsätta mitt koncept med tungen!

Eftersom Vilda är riktigt ful i frissan nu (du skulle gråta, Lina!) så blir det en gammal bild i spåret. Varför hon är extra-ful just nu? Jo, igår på söktävlingen så tyckte jag att luggen hängde ner i ögonen på henne. Så jag lånade en sax från en farbror med husbil och kapade. :D  Inte snyggt, men hon såg i alla fall vart hon sprang i skogen!!

Åh, vilken rolig dag vi hade igår, jag och Vilda! Tävlade sök i Edsbyn, vårt första högresök. Jag visste redan innan att vi inte hade momenten i lydnaden, så någon uppflyttning behövde jag inte hoppas på. Kanske bidrog det till att det kändes extra roligt att tävla, jag kände ingen stor press utan ville mest kolla av var vi stod.

Dagen började med platsliggning med skott, och där var jag enormt tveksam. Kom på dagen innan(!) att jag glömt bort att träna kombinationen skott + förare utom synhåll. Eftersom jag extremt noggrann i min skotträning så kändes det inte alls bra att kasta in någonting oförberett på tävling. Å andra sidan har jag aldrig sett en tendens till skottberördhet på Vilda. Så efter lite (mycket!) tvekan beslutade jag mig för att lägga henne. Inga problem alls, låg som en staty och var helt oberörd när jag hämtade henne. Såklart.

Sedan var det skogen. Hjälp, vad nervös jag blir! Sökbanan var rätt rolig, dock lite tungsprungen och klurig med många stora stenar som gjorde det svårt att hitta bra skicklinjer. Men kändes som en helt okej Vilda-bana! Min lätt förvirrade minnesbild av söket är ungefär den här:

Snabb figge på vänster sida, inga problem. Sedan lite trams, olydnad och en repa i rutan från en extremt taggad pudel. Eftersom jag vet att hon kan vara lite så i början men rättar till sig efter ett par skick blev jag faktiskt inte så stressad, utan jobbade på som planerat (mycket stolt över det!!). Och precis så blev det, hon blev ganska snabbt riktigt styrbar och gjorde en lång rad riktigt fina skick, raka, djupa och till och med lite framslag... Hittade en dold figge som hon markerade utan problem. Sedan hade jag ett område med stora stenar där jag inte hittade någon bra skickinje och hade lite svårt att få ut henne på djupet. Där gjorde jag min stora miss för dagen, som inte släppte det området och gick vidare. Visst, jag knallade på lite på stigen men skickade då henne i stället snett bakåt på den sidan för att jag ville ha ut henne där. När jag funderade på det efteråt så insåg jag att det var ju där hon hade varit när hon drog sin repa i början av söket, då för henne var det avsökt område, konstaterat tomt... Klant-matte!  Men det brände vi massor av tid på. Den andra sidan jobbade hon av fint. Så säger tävlingsledaren plötsligt att vi har en minut kvar! Då hade vi kanske 30-40 meter kvar av rutan, så jag klev på rejält, ställde mig mitt i skickade höger, fick ett fint tomslag, skickade vänster - och då, när Vilda är på djupet - kommer det: "tiden är ute". 20 sekunder senare står hon på stigen med rullen i munnen... 17 också!!

Nöjd med mig själv på en till punkt: Vid ett tillfälle under söket blev hon lite flamsig i slagen. Då fann jag mig, tog fram vattenflaskan, pratade med henne och "samlade ihop" henne på stigen. Belöningen blev att hon började göra fina, fokuserade slag igen. Mäkta stolt över mig själv att jag kom på mig där. Marttis förtjänst, han som påpekade det på lägret, att hon faktiskt kan ha nytta av att samla ihop sig ett par sekunder ibland. Inser eferåt att Vilda aldrig någonsin på träning gått så många tomslag som hon gjorde igår på tävlingen. Och hon bara fortsatte och fortsatte jobba...

Men jag lärde mig massor:

1. Träna mycket mer på att disponera tiden. Jag har aldrig kört bana som jag mätt upp exakt tävlingslängd och klockat den, så jag har inte alls "i ryggmärgen" när det är dags att kliva på lite snabbare.

2. Håll bredden på sökslagen. Jag skickade alldeles för täta skick, pga terrängen, men med den fina nos Vilda har behövs inte det. Stega, och följ planen!!

3. Skicka "aldrig", nåja, sanning med modifikation, men i princip aldrig, om. Skicka snett bakåt på nästa slag i stället. Skapa flyt i hur du styr upp hunden på stigen.

4. Fokusera i god tid på var du ska göra nästa skick!

5. Leta aktivt kluriga miljöer där hundarna får leta sig ut i svårorienterad terräng.

6. Glöm inte att ge vatten!

7. Vilda har inga som helst problem att orka ett högresök. Med tanke på antalet skick jag gjorde så har hon nog inga större problem med ett elitsök heller! Hon hade massor av krafter kvar när söket var slut, och jobbade fortfarande i samma höga tempo. Lita på hunden!!!

Eftersom hon bara fick tillgodoräkna sig två figgar blev betyget en sexa. "Bitvis glimrande" ska någon av domarna ha sagt enligt "säker källa"... Känns kul!

Sedan var det uppletande, och jag var lite osäker på om hon skulle fatta att det var saker hon skulle leta och inte folk. Såklart hon fattade! Här var hon glimrande hela vägen! Full fart, klippte två föremål direkt, ett par skick senare ett tredje och så var vi klara! 9-9,5 pga lite tugg vid avlämnandet av det sista. Så snyggt jobbat! Och matte var duktig här också - höll snattran! Är så lätt att tjoa i onödan, men hon kommer ju in snabbt och snyggt med grejerna så jag var helt tyst. Kändes ovant! :)

Lydnaden - hur skulle den bli efter en heldag i skogen? Toppen! Vilda var riktigt fin. Fria följet tappade hon fokus en gång och luktade på en spånhög vi gick över, men i stort sett fint. Inkallning med ställande gjorde hon jättesnyggt, men jag var feg och säkrade med ett dk/handtecken, lite onödigt men, men... Sedan hennes svaga moment - framåtsändandet nollade vi som väntat, skallet var hon sen i starten och jag hade mycket dk, tungen var väl ingen succé och krypet var tävlingsdåligt. Lite synd med krypet som känns fint på träning men inte funkar på tävling. Måste köra mycket mer kryp med dirigering och i tävlingslik situation.

Tack och lov fick vi avsluta med hoppet, där Vilda seglade över med enorm energi och elegans och fick avrunda en härlig tävlingsdag med en tia!

Inte ett tecken på trötthet, varken i kropp eller knopp. Vilken hund jag har! Och vad rolig hon är att arbeta med!

Pratade innan om att känslan är det viktiga. Mitt betyg på känslan igår var en klockren tia - hela vägen!

Tog inte ett enda kort på fin-Vilda igår så det får bli en gammal bild:

...och inte gick det nå't vidare den här gången heller. Men nu var det lättare att förutse. Till förra tävlingen hade jag varit rätt duktig på att baklängeskedja åtminstone de sista momenten i programmet. Typ metallen-vittringen-fjärren. Nu hade jag knappt haft tid att köra någon lydnad alls. Och det straffade sig. Dessutom så var Vilda väääldigt utvilad, inte heller någon bra strategi! Har inte poängpapperet i handen just nu, men vi slutade på ca 210 poäng. Och nollorna från förra gången, sittande i grupp och sättande under gång, fick vi 10 och 9 (eller om det t o m var 9,5) på nu. Jag tetade att kampa henne lite före gruppmomenten, vilket möjligen bidrog till att hon satt. Dessvärre kan det även ha bidragit till den energibomb som följde sedan!

Fria följet 7  (ofokuserat, övertaggat) Sättande (bra, typ 9) Inkallning med ställande (för lång stoppsträcka, 6,5) Rutan 7 (extremt explosivt, fullt ös, korrekt position, dk på nedläggande, startskall på inkallningen...) Hopp-apport (tappade fokus en kort stund, tror hon fick 9 eller 9,5. F ö snyggt o tuggfritt!) Metallen (visste redan innan att det var högexplosivt... SKärpte mig och kastade kort. Hon tassade till den, skällde ut den, galopperade in, tappade den på halva vägen... Betyg 5...) Vittringen (trots att hon nu var väldigt het så hade hon inga problem att fokusera och lugnt och sansat leta reda på rätt pinne. Dessvärre lekte hon hejvilt med den hela vägen in... Betyg 5...) Fjärrdirigering (jättefin position och fina skiften mellan stå och ligg. Varje gång. Dessvärre så missade hon sitt från ligg och sitt från stå. Fråga inte varför - ingen aning! Betyg 0)

Sammanfattningsvis en fartfylld tävling där det verkligen blev åka av! Jag frågade domaren efteråt om hon hade några tips på hur jag ska tänka. Rådet var att jobba på som vi gör, "hon är ju en entertainer!" Kändes skönt att höra!!  :)

Yes - vi gjorde det! Vilda är uppflyttad till högre sök!

Jag skulle kunna skriva en roman om tävlingen, men ska hålla det kort! I den ordning som momenten kördes:

Platsliggning med skott: Kom på innan att jag glömt bort den där detaljen att skytten faktiskt rör sig bakom hundarna. Som om det skulle spela någon roll... Vilda låg hur stabilt som helst. Betyg 10.

Budföring med skott: En tveksammare start än jag är van (jodå, hon galopperade direkt, men började med en rätt samlad galopp för att sedan öka. I vanliga fall exploderar hon liksom från första steget!) Jag hann bli lite osäker men hon gjorde en elegant budföring och belönades med betyg 10.

Lydnaden:

Efter den, i Vildas perspektiv, lite försiktiga budföringen blev jag osäker. Var hon trött? Hade jag kört henne för hårt? Tävlade lydnadstrean två dagar innan och körde i princip en hel lägresöks-tävling på träningen dagen innan. Så, jag gjorde det jag vet att jag inte ska. Drog upp henne med boll innan. Alltså...    Huuur många gånger har jag gjort det misstaget för att jag inte litat på att Vilda ska hålla? Och hur ser verkligheten ut? Har hon en enda gång gått ner sig under ett lydnadsprogram? Svar: nej. Alltså är det en usel taktik. Och jag vet det. Men den sitter tydligen djupt inne i amygdala på mig och spökar... Nåja, Vilda tyckte att det var toppen! Och hon kändes faktiskt rätt balanserad ändå, inte övertaggad. Men en lustighet: två dagar tidigare, när vi tävlade lydnadstrean, så nollade hon sättandet för att hon ställde sig i stället. Nu på uppvärmningen satte hon sig varenda gång jag sade ligg!!    Gissar att det har med kroppsspråk och omedvetna dk:n att göra. Ganska frustrerande!

Nå, till tävlingen:

Linförighet 8,5  (I stort jättebra, men hon kunde bara inte låta bli ett par hopp. Och ett gnag i byxben...)

Framförgående 7,25  (lite het som alltid)

Läggande  0  (alltså, jag gjorde en halvhalt, sa ett väldigt högt och övertydligt ligg, och hon satte sig ändå! Rev i ett till ligg nästan omedelbart och då sjönk hon ner...)

Inkallande  9,75  (ena domaren anmärkte på "avslut", vet faktiskt inte vad hon gjorde som inte var ok. Inget jag märkte)

Krypande  7,5 (något hög, dk vid sättande)

Apportering  6,25  (där kom det där apporteringstjafset igen. Surt!! Lek o trams)

Hopp 10 (...och värd varenda poäng!)

Nu blev jag nervös på allvar! Lydnaden var klar, nu visste jag att 6,5 + 7 i söket skulle räcka för uppflyttning. Och det är ju ett mycket måttligt betyg. Dessutom såg sökskogen bra ut, vädret var optimalt med mulet och lagom svalt, lagom mycket vind. Och jag drog inte ens startnummer ett utan startnummer fyra! Fixar vi det inte i dag så fixar vi det aldrig, typ... Den känslan hade jag ända tills de tre första ekipagen kom tillbaka med besvikna miner. Tre ekipage jag har den största respekt för som inte fixat det... Hjälp!

Parentes: Vilda är en ljuvlig hund att ha med sig på tävlingar. Särskilt märkbart på långa brukstävlingar som är uppstyckade i massor av olika delmoment. Hon varvar nämligen ner totalt i bilen, ligger utsträckt och sover och möter en med en gäspning när man kommer och hämtar henne.  Inför söket blev jag lite stressad (hört den förut...) av hennes lugn. Tänk om hon är trött? Om hon inte orkar? Om hon inte vill? Om hon gäspar på startlinjen..? Men så fort jag satte på henne sökgrejerna så var det som att slå på en strömbrytare! Superladdad och började vinda. Jag kände mig så trygg med henne när vi gick fram till starten. Men sedan...

Vilda körde sitt eget race från början till slut. Brutal-sök. Vilda västern-sök. Kan själv-sök. Kalla det vad ni vill! Men de första minutrarna svettades jag ymnigt och önskade att jag var någon annanstans. Det var svårt att få ut henne på motvindssidan (det är tomt matte - ska jag leta folk eller ska vi hålla på och tramsa??) och på medvindssidan drog hon en redig repa som jag inte ens försökte kalla in henne från. Typ ingen idé... Men jag fortsatte hålla gott mod och trots att hon gjorde ungefär alla fel man kan göra på en söktävling, så gjorde hon också någonting väldigt bra: hon letade figg med extremt hög motivation, högt tempo och bra näsa! Som plockade alla figgar! Jättefina, stabila påvis och inget strul med den heldolda figgen. Dessutom fick vi till några "riktiga sökskick" under en period, med fullt djup, framslag, fungerande inkallning och allt, så jag fick visa att vi faktiskt kunde samarbeta lite i alla fall... Jag tror (är så nervös på tävling, plus att min hund plockade figgen rätt lpngt fram i rutan) att figgarna låg på typ 40 meter, en på vardera sida, och sista på 60-70 meter. Lite ovanlig placering och framför allt väldigt stressande att lämna starthörnen utan att ha hittat figge! När domarna skulle meddela betyg så var det en lååång lista på saker de dragit för, och jag kunde bara hålla med. Men vi fick 6,5 + 7, precis det vi behövde!!

Hade jag haft startnummer ett i söket, så hade vi aldrig blivit uppflyttade. Då hade jag tappat allt självförtroende efter de första skicken och börjat pressa Vilda. Nu visste jag att rutan var tuff och var faktiskt rätt duktig på att stötta min hund. Känns ju skönt att få vara nöjd med sin egen insats också, för en gångs skull. Jag brukar inte vara någon klippa på tävlingar!

Jaha, så var det äntligen dags att få kvitto på tävlingsformen! Jag var extremt nervös, ska jag säga.

Kör betygen med mina kommentarer på en gång:

Sittande i grupp    0   (Aldrig hänt på träning!! Däremot ofta om jag lämnar henne sittande på vardagskommando, för att jag t ex ska hämta någonting. Då lägger hon sig lite då och då. Det här känner jag kan bli ett problem på allvar!)

Platsliggande 9,5 (dk i nedläggande, nosig)

Fritt följ   8  (inget superbetyg, men hon gjorde ett ff som jag var till 90 % nöjd med. Stooor skillnad sedan lägre-tävlingen! Minus för ett hopp på mig när vi skulle backa, plus att hon låg lite långt fram men inte farligt. Och så stod det att jag tittade på hunden! Det gjorde jag inte alls! - tänkte jag, sedan funderade jag lite till och insåg rodnande att det gjorde jag faktiskt...   )

Sättande  0  (äh, onödigt. Jag kände själv att jag gav ett mesigare kommando än jag brukar och mycket riktigt stannade hon i stället för att sätta sig. Har funkat fint på träning sista tiden, så lite trist var det allt).

Inkallning med ställande  9  (missnöjd med ställandet, hon kan bättre! Supertempo!)

Rutan  7 (fick ge ett extra dk för att få henne rätt i position, och så kom hon instudsande på fel sida i inkallningen. Men jag fick också en kommentar om "inget stå" vilket jag protesterar mot. Hur jag än läser reglerna kan jag inte se att man måste ställa hunden innan man lägger den i trean. Hade ju ingen betydelse för slutresultatet i dag, som tur var! Supertempo i det här momentet också!)

Apportering och hopp över hinder  9  (snett sitt enda kommentaren från domaren. Vilda körde turbotempo och gjorde ett f ö klart tiomässigt moment!)

Apportering metall  8 ("skäller, leker, omtag" hör jag domaren säga till skrivaren... Kände redan när jag kastade att det blev onödig långt, sedan ville den aldrig sluta studsa. Vilda flög ut till apporten, släppte ur sig två voff innan hon tog den. Någon direkt lek var det väl kanske inte, mer "trams", och lite strul innan hon fick upp den och flög tillbaks till matte! Skogsträningen har gett resultat, har aldrig ägt en hund som galopperat så fort med en metallapport i munnen!) Snygg avlämning också!

Vittringsprov   7  (äh, här är jag faktiskt lite sur på henne. Hon jobbade fint med nosen, valde rätt pinne...  ...tog den som en cigarr rakt fram i munnen, tänkte göra en extra runda med den, och spottade ut den vid mina fötter!! Hallådär, unga fröken!!)

Fjärrdirigering  8  (två stora fel, resten riktigt snyggt. I första skiftet ligg-stå klev hon på ett par steg! och i ett senare skifte ligg-sitt fick jag ge dk för att få upp henne)

Helhet  8 (med kommentaren "Bra samarbete!")

Jag tycker bedömningen kändes bra och rättvis, det fanns en hel del att plocka på, men hon gjorde i stora drag en glad, fartfylld tävling med momenten hyggligt rätt! Poängen blev bara ett tredjepris (217 p) men placeringen en förstaplats av oss tre som körde i trean. Många hundar över huvud taget hade problem i dag, jag såg bara några av elithundarna men där gick det troll i rutan! Märks att det är tidigt på säsongen.

Sammanfattningsvis:

1. Jag tycker att jag matchade henne bra. Tror det beror på att vi nollade första momentet, jag kunde ju fokusera på att få en bra tävling och behövde inte tänka på poäng.

2. Jag använde "all ledig tid" i samband med gruppmomenten etc till att gå fot med henne. Och det betalade sig! Bl a var det någonting som luktade supergott på planen (en av deltagarna bröt till och med pga nosande) men jag fick fram det innan vi började och hann säga åt Vilda vad jag tyckte om nosen i backen).

3. Planen var att belöna henne lugnt efter varje moment, bekräfta att det var rätt men behålla henne samlad till nästa. Det gick inte alls! Det var nästan som om hon behövde "pysa ut" lite hopp och studs efter momenten! Så det blev "belöna Vilda som blir studsboll" och sedan samla ihop henne igen. Funkade det också.

4. Jag har fått henne att fatta externbelöning - hon hade fullt fokus på den när vi lämnade planen. Kul! Särskilt som hon inte gjorde några tendenser att störas av den medan vi körde.

Till framtiden:

1. Baklängeskedja trean! Har varit min plan länge, jag har kört det då och då men alldeles för lite och aldrig hunnit kedja ihop hela programmet. Bara lördagens söktävling är avklarad så får jag säkert mer tid! :)

2. Ben, ben, ben! Dagens stora överraskning var ett litet, oansenligt ben som Gävle BK använde som lott. Vilda var galen på det! Och efter tävlingen, när vi hämtade upp min midjeväska för att belöna med boll, så var hon måttligt intresserad av bollen. Det var benet hon ville ha! Så hädanefter blir det ben som slutbelöning efter träning/tävling! Tror det passar henne väldigt bra, eftersom det inte drar upp henne i varv heller. Tack för idén, Gävle BK!

3. Lära in ett kommando typ "vart är rutan" när man ställer upp sig inför rutskicket. Nu såg hon den direkt, men om hon inte gjort det så insåg jag att jag inte hade någon metod för att få henne att börja leta.

4. resten tror jag talar för sig själv. Fortsätta nöta fina apporteringar av vittringen etc, peta i fotposition blablabla... Momentträning. Men punkt ett tror jag är ännu viktigare, huvudorsaken till momentslarvet tror jag sitter där.

På lördag är det sök, nästa söndag är det en ny chans på trean. Kan inte bestämma mig för om jag ska anmäla mer eller träna i stället... ;) 

Jisses, vilken dag!

I dag tävlade vi i Hälsingeklövern, en inofficiell lagtävling mellan brukshundklubbarna i Hälsingland. Tanken från min sida var att miljöträna lite, men framför allt få en träning under tävlingslika förhållanden. Ska ju tävla sök om tio dagar, och det är så trist att spricka på lydnaden om söket går bra. Fröken VildaHilda lade ju sig till med ovanan att flippa på apporteringen i fjol...

Men dagens lydnad visade helt andra problem!

Vi fick betygen

Linförighet 7 + 7,5  (något hoppig, pos, dk)

Framförgående 7 + 6,5  (ryck ut, drag i kopplet)

Platsläggande 8 + 9 (sent ner med fronten)

Inkallande 10 + 10

Krypande 8 + 8,5 (lite långsam början, dk vid uppsättande)

Apportering  9 + 8,5 (lite lek vid gripande)

Hopp 10 + 10

Totalt 211 poäng. Vi avstod platsliggningen (riskerar inte påflugen hund och/eller strul med skotten för en inofficiell tävling). Om jag lagt henne och hon fått en tia (som hon brukar) hade vi haft 261 poäng och kommit tvåa av 17 hundar! Men nu gjorde jag inte det...

Hennes lydnad, då? Ja, inledningen kändes katastrofal. Jag hade ingen hund med mig vid linförigheten! Hon var taggad men ofokuserad. Känner igen det från de senaste tävlingarna och har grubblat massor på vad det beror på, utan att hitta en rimlig förklaring. Motiverad är hon så det räcker! Fot kan hon! Men i dag tror jag att jag knäckte nöten, för beteendet blev så tydligt. Jag tror att jag tränat för lite hela program med fritt följ, så det har förvandlats till ett transportmoment för henne. Hon går hela tiden och försöker lista ut vilket moment vi är på väg till! T ex  - är vi på väg till hindret? Nehej. Ska vi göra ett framförgående? (Det testade hon faktiskt idag, började dra iväg och jag fick väsa i ett rejält dk för att få in henne i position!). Hela tiden med grym förväntan! Om min teori är rätt så borde det funka att köra rejält med lite längre ff-program det första vi gör när vi kommer till klubben. Jag kör hårt med det fram till tävlingen, så får vi se!

Framförgåendet inte mycket att säga om, jag kör med samma kommando som på framåtsändande och då ska man ju gasa järnet ut, inte konstigt att hon gör det nu också. Det poängavdraget tar jag så gärna. Att läggandet var segt visste jag faktiskt inte, tror att hon reagerar snabbt men är lite trög på slutet? Onödigt! Krypet var tydligen tekniskt jättefint i dag. Domarna tyckte att jag gick lite för sakta inledningsvis, sedan fick jag ta till ett dk för att sätta upp henne. Men jag var verkligen nöjd med hennes kryp i dag. Det finns hopp! :)

Apporteringen var bra, helt utan tendens att dra med apporten. Lite klappade hon till den i samband med gripandet, men det såg mest ut som att det råkade bli i samband med inbromsningen. Nöjd!! Hoppet var helt enkelt toppen!

Lägger in en film, tyvärr bara filmad med mobil men ändå något. AVstår från att visa er fotgåendet!   

Efter tävlingen hända två saker. Bakgrund till den första: när vi kom till tävlingsplatsen var Vilda halvfjantig. Hon tyckte det var jobbigt med de andra hundarna, gruffade lite men var rätt okej. Jag hade henne ute så mycket som möjligt (trots bebis) i den ständiga kampen att få henne att lita på mig (nejdå Vilda, ingen hund kommer att bita dig). Eftersom jag misslyckats med det vid två tillfällen så kan jag förstå Vildas bristande förtroende för mig där.
Det kändes jättebra och innan dagen var slut hade jag en kolugn hund. Vad händer då? En hund(höll på att skriva en svordom här, men det är ju osnyggt) kastar sig mot Vilda och försöker nypa henne. Han/hon kommer så nära att hon nuddar Vilda, som kastar sig åt sidan samtidigt som jag rycker undan henne. Och nej, Vilda utmanade inte, hon tittade inte ens på hunden. Och nej, vi gick inte jättenära, hunden kastade sig ut i full koppellängd. Blev så arg och ledsen, uppgiven, sur - allt på en gång. HUR ska jag någonsin kunna få Vilda cool med andra hundar när det hela tiden händer nya incidenter?  Tycker så grymt synd om henne. 

Nå, i detta sura-ledsna tillstånd kommer jag till bilen, packar in hunden, hämtar barnvagnen - och inser att jag inte bara låst in hunden, utan även bilnyckeln i bilen. Bingo, typ... Tror inget jag sade de närmsta fem minutrarna passar att skriva i en blogg. Övervägde starkt att krossa en ruta. Men med osannolik tur och rätt människor runt omkring så lyckades vi efter en halvtimme (som kändes evighetslång, särskilt med tanke på att solen gassade på bilen och Vilda satt därinne, utan minsta fönsterglipa som kunde släppa in luft) få upp framdörren på bästa biltjuvs-manér! Sedan var det bara att gasa hemåt, snabbstäda och svida om till ettårskalas för min goa, fina dotter!    

Jisses, vad jag har haft roligt med min hund!

Vilda och jag tävlade lägre sök i lördags. Eftersom hon fått hybris i sökskogen så var min plan enkel: störa henne så lite som möjligt och lita på att hon skulle suga in figgen (se tidigare inlägg). Dessutom intensivtränade jag lite transporter dagarna innan.

Vi var tre som tävlade och jag fick, förstås, startnummer ett... Sökrutan var rolig med en kraftig brant på höger sida. På vänster var det lite mer träd och mindre brant stigning, men en del uppför.

Jag började med att skicka till vänster. Vilda slickade inte ytterkanten av rutan utan gick några meter in. På ca 25 meters djup fick hon figgen och markerade fint. Sedan skickade jag ut henne höger, hon laddade järnet och klättrade utan problem uppför. Däruppe letade hon länge. Och jag lät henne hålla på... Gav henne ett vägledande "matte här" en gång, men f ö tyst. Hon kom in tom. Jag skickade på motsatt sida, fick ett jätteprydligt tomslag med fullt djup, fint framslag och allt. Sedan upp för branten på höger igen, och även nu var hon borta länge, men hon kom in med rullen. Hon hade slagit framåt ordentligt. Hon kom ut ungefär där rutan tog slut, och tog stigen tillbaka till mig. Samma väg tog hon förstås på påviset. En rejäl klättring ledde upp till figgen, som satt helt öppen på en campingstol!

Nästa skick blev på motsatt sida, ett riktigt fint tomslag. Men sedan blev jag osäker på vad jag skulle ha för taktik. Tyckte nog att hon täckt av större delen av högra sidan - om hon fått figge i näsan på väg in med rullen eller under påviset så hade hon haft dragning däråt. Så jag fortsatte skicka vänster. Det var rätt mycket skog där, så man såg inte hur hunden jobbade riktigt. Hon gick ut fint ett par gånger, men kom in tomt. Då valde jag att skicka på höger sida igen, "mot min egen övertygelse", och fick dagens första grunda slag. Nöjde mig med det och skickade vänster. Dittills hade jag kunnat skicka längre och längre fram, men nu var vi vid rutans slut. När hon kom in tom igen så blev min gissning att hon gått för grunt (kunde ju inte se henne pga skogen!) , så i stället för att skicka henne bakåt i rutan så skickade jag om, med förhoppning att få ut henne hela vägen på djupet. Då tog tiden slut! Jag blev så paff, Vilda hade jobbat i så högt tempo hela tiden så jag hade inte en tanke på att tiden inte skulle räcka. Jag fick kalla in Vilda - som kom i full fart med rullen i munnen!!! Åhhh, så förargligt det kändes! Men ändå roligt att hon fick hitta alla figgen. Vi fick gå ut och påvisa och hon fick pussa lite på figgen, ett bra avslut!

Annas positiva lista:

- Ett väldigt högt tempo och bra driv i hela söket.

- Bra djup på alla slag utom ett.

- Näsan påkopplad!

- Inga "hjärnsläpp" (inga blindningar, konstiga stopp eller liknande).

- Överraskande bra transporter!

- Markerade dolda figgen!

- Hittade alla figgar!!

- Matte skötte sig. Var lugn och tyst på stigen, belönade hennes fina tomslag, förmedlade känslan att hon var duktig och att det fanns fler figgar i skogen.

- Det kändes verkligen som att jag var ute med en sökhund! Kan inte förklara känslan, men lite som när man tränade räddning med Daisy och visste att "de figgar som finns, kommer hon att hitta". Skön känsla att ha!!

Missar:

- Glömde bort mig och tog henne i halsbandet en gång. Onödigt.

- Hade aldrig testat att klocka en lägreruta, så jag hade ingen känsla för tiden alls.

Tyvärr nollade de andra lägrehundarna söket, så det var bara jag och Vilda som fick köra lydnaden. Med en figge borta och ett Tarzansök fick vi betyg 6, vilket innebar att vi inte kunde bli uppflyttade. Jag bestämde mig för att köra budföringen och lydnaden men inte platsliggningen. Tycker det är dumt eftersom hennes hundrädsla sitter i, att dessutom lägga på skott helt i onödan.

När vi gick ut till budföringen var hon supertaggad! Benen gick som trumpinnar och hon fick en dubbeltia. Men sedan... Eftersom vi var enda hund så fick vi lydnaden direkt på. Självklart fick jag en stund att värma hunden, men hon, som först varit Tarzan och sedan Carl Lewis, hade nog behövt en halvtimme för att landa. Nu fick jag panikartat försöka få henne att tagga ner. Det gick inte så bra! Dessutom blir jag så arg på mig själv, för jag gör samma misstag gång på gång. Stressar upp mig, försöker strama upp henne och tramsar när jag känner att hon är lite för het. I stället ska jag sätta mig ner, käka godis och mysa med henne! Men det glömmer jag bort!!!

Linförigheten var en katastrof. Hon gick fot, jodå. Men lyckades få en nolla(!) av ena domaren, tror det blev en femma av den andra. Jag fick ge dk på dk, hon nafsade i bykorna, hon hoppade, tja, hon gjorde allt! Men hon höll positionen hyfsat... :0)  Även framförgåendet var hon för het på, tjuvade och tramsade. Sedan blev allt bättre och bättre. Förutom ett litet ljud(!) när vi startade marschen inför läggande under gång. Men läggandet var bra, inkallningen klockren, krypet jättefint tror jag (har inte sett vad domarna skrev, fick inte så högt betyg men jag tror det beror på att jag tittar på henne och kanske går lite för sakta än), apporteringen som vanligt, hoppet toksnyggt!

Sammanfattningsvis är hon numer godkänd i lägre sök!  Men det viktigaste var känslan från tävlingen. Det var så rooooligt!! Det finns hopp för oss i söket!  

I dag hann jag med en superkortis på klubben. Körde igenom lägrelydnaden (som funkar klockrent när vi tränar!). Lade ett pipdjur som externbelöning. Lät henne få godis efter varje moment, när hela programmet var slut fick hon hämta pipen. På väg till bilen ville hon absolut in på agilitybanan, så då tog vi en snabbträning på kontaktfält också. De funkar faktiskt riktigt hyggligt nu. Gungan glömde hon bort att det var gungan, hon for upp på den med så väldig fart att den inte ens hann börja slå ner innan hon sprungit till slutet på den och hoppat av! SÅg rätt coolt ut!

Först söket: tränade dolda figgar med Vilda igår. Sonen ställde upp igen - och det gick så bra! Tränade i bodar och olika hundburar... Några svängar till såhär så ska det nog ordna sig. Överväger att muta med honom ut i skogen i morgon, så jag kan få till en doldis även i "vanligt sök".

Sedan agilityn:

Vilda tog sin andra pinne i dag! Hon var verkligen extremt laddad. I första loppet, som var ett agilitylopp, gick hon till och med ur hand för Hanna. Hoppade bara ett par hinder, sedan drog hon och tog en tunnel och balansen! Vi var nog lika snopna båda två, Hanna och jag!

I lopp två var hon lite annorlunda uppvärmd och hade inga planer på att dra. Däremot blev hon lite skrämd av två stora hundar som skällde rejält (såg aldrig vad som hände, om de kanske muckade med varandra?) nära henne vid starten. Och då letade Vilda genast efter mig. Det hade hon med sig under loppet, ett halvt öga som kikade efter matte, och fick några onödiga tapp. Men inte värre än att Hanna med tydlig handling lyckades få henne felfri runt banan! En andraplats och pinne blev det. Bra jobbat av båda två!