Inlägg publicerade under kategorin Tävling

Av Anna Svensson - 18 augusti 2012 20:21

I dag skulle Vilda ha tävlat lägre sök. Men eftersom hon inte klarade att markera heldolda figgen på veckans genrep, så beslöt jag mig för att stryka mig. Det är inte schysst mot hunden att begära att hon ska klara saker på tävling som hon inte är tränad för. I söket kan det dessutom göra hela situationen pressande för hunden. Den hittar en figge som den inte markerar, och får därför gå en massa extra tomslag. Plus att jag tror att det skapar en konflikt i hunden, att ha hittat men inte lyckats lösa situationen och få göra påvis.

Men så hade jag kompisar som skulle tävla lägre spår, och fick veta att det var återbud där och inga hundar på reservplats. Så jag tog en chansning och kollade med tävlingsledaren om de ville ha fler tävlanden. Och tänk, det ville de! Vi fick komma med trots att vi anmälde oss dagen före. Verkligen bussigt!
Spårmarkerna var fina. Till kanske hälften gick de genom gles tallskog med vitmossa. Resten var över ett kalhygge som inte var alltför knöligt. Däremot var det nog rätt krävande för hundarna, varmt i luften och så kändes backen torr. Vilda blev betydligt tröttare i dag än vid lägrespåret förra veckan. På slutet hade hon en snygg, rosa slips! Men spårarbetet gick fint. Vi missade bara första pinnen och hade fullt på upptaget. Det känns så härligt att spåra med Vilda nu. Hennes arbete i spåret är begripligt och jag kan läsa henne. Inte alls samma yra donna som för ett år sedan!

Efter mycket om och men bestämde jag mig för att låta henne springa budföringen, trots förra tävlingens obehagliga upplevelse med skott i lilla hundörat. Vilda tittade på skytten flera gånger under sträckan, men visade inga tecken på att väja eller tveka i budföringen.

Lydnaden för övrigt var väl inget att skryta över. Men några konstiga nollor som förra tävlingen behövde vi inte drabbas av. Hon var helt klart rejält trött, men kämpade på. Jag vågade inte låta bli att dra upp henne lite extra före lydnaden, och jag vet inte ens med facit i hand om det var rätt. Nu gjorde hon lite smådumheter, men samtidigt så var hon ju med i matchen hela programmet. Hade jag lagt henne lägre före start så kanske hon hade börjat sega? Hon fick i alla fall leka med sin externbelöning, se mig stoppa undan den i barnvagnen och sedan springa och ta den när programmet var slut. Linförigheten var riktigt snygg, tyckte jag. Hade hon låtit bli att smånagga mig i benet så hade vi nog fått ett riktigt bra betyg där!     Tjuvstartade på framförgåendet, dessutom låg hon på som en siberian husky, men det köper jag. Några tecken på tvekan som sist, när hon "gick in i väggen", fanns inte. På krypet skötte hon sig bra till 95 %, men var rejält hög en kort stund så jag var lite rädd för att vi till och med skulle nolla. Hade varit synd på ett f ö rätt hyggligt kryp. Nu fick vi en femma. Apportering var det den vanliga visan... Skrutthund! :0)

Resten gjorde hon riktigt hyggligt, om än med ovanligt mycket slarv och med sämre stuns än en utvilad Vilda presterar. Till saken hör också att det var soligt och rejält varmt när vi körde lydnaden. Nästan alla hundar var rejält påverkade.

Efter lydnaden följde en nervös väntan. Att jag hade uppflyttningspoäng totalt var jag säker på, men frågan var om de skulle vara rätt fördelade. Och ja, den här gången höll det hela vägen! Vi fick fina 500,5 poäng och vann!

 

Duktiga, fina lilla Vilda är nu klar för högre spår. Men det blir definitivt inte förrän nästa år!

Något jag måste ta med mig från den här tävlingen är att träna hennes uthållighet ännu mer. Hon är stark, men efter ett rätt svårt (tror jag) spår och med lite värme på det så fick hon verkligen plocka fram sina sista krafter på lydnadsplanen. Med lite mer spårträning, större rutin på olika underlag etc så ska hon inte behöva bli så trött av ett lägrespår. Träna, träna..! 



ANNONS
Av Anna Svensson - 12 augusti 2012 15:54

I dag var det dags för Vilda att debutera i lägre spår i Bollnäs. En mycket märklig dag.

När vi kom till klubben var vi först på plats. Jag rastade lite, och tänkte sedan passa på och träna lite på ett hinder som stod på gräsmattan utanför lydnadsplanen. Vilda hoppade, men började nosa när hon skulle sätta sig och vägrade sedan sätta sig. På nästa uthopp drog hon direkt 90 grader höger och satte sig lååångt ifrån den obehagliga fläcken. Jga flyttade hindret och gjorde om momentet lite senare. Då vägrade hon hoppa helt, gick fram till hindret och ställde sig och vädrade över kanten på det... Jag körde med rejäla bollbelöningar några gånger och fick det att lossna. Men skumt var det med fläcken. Om det bara hade varit hundkiss/bajs så brukar hon förvisso ta en omväg, men inte lägga på sig så väldigt att hon inte vill hoppa när hindret är flyttat!


Ut i skogen,jättefint påsläpp och ett suveränt spårarbete. Alla föremål, 17 minuter av tiden använd. Och det bästa av allt var att jag kände mig helt trygg med henne hela tiden. Hon har verkligen mognat fint i spårandet. Dubbeltia på både påsläpp och spår.



Tillbaka till klubben för budföring. Skytten stod helt öppet på halva sträckan och Vilda tog ingen notis om honom. Jag kände mig rätt lugn. Har tränat några gånger med synlig skytt utan problem. Men nu upptäckte hon skytten under tiden hon sprang sträckan, och det var tydligen inte bra! Hon vek av i fullt ös till skytten - som dessutom drog av skottet trots att Vilda var nästan framme vid hans fötter. Aj f-n, tänkte jag - undrar hur hon reagerar på det där? Jag har inte funderat så mycket på saken tidigare, men trodde självklart att man höll inne skottet om hunden sprang fel. Måste ju vara extremt hög risk för hörselskador och skotträdda hundar annars. Nu är, tack och lov, Vilda extremt noggrant skottränad, och kanske var det räddningen den här gången. För när jag skickade om henne (för träning - och för att se att hon inte lagt på sig) så sprang hon sträckan utan att vara det minsta berörd.  Platsliggningen var direkt efteråt, också helt utan tecken på reaktioner. Med facit i hand skulle jag inte ha kört budföringen - vi hade nog med poäng på specialen ändå.


Så var det lydnaden. Kände mig inte så orolig - men det borde jag ha varit! Mönstret från morgonens hoppträning återupprepade sig, men nu på lydnadsplanen.  Hon tyckte att ett område på planen var extremt läskigt. Tydligast syntes det på framförgåendet. Där kan hon få avdrag för att hon är het och/eller vänder sig i halten, men gå rakt gör hon "alltid". Nu var det som om hon gick in i en vägg! Gick ut spikrakt, med samma pondus som vanligt. Efter en bit så var det tvärnit! Hon ve 90 grader åt höger och försökte göra en kringgående rörelse runt - vadå? När jag pressade henne så fortsatte hon gå, men slog och försökte bara ta sig därifrån. Samma sak när vi vände och gick åt andra hållet. Gjorde sträckan före och sträckan efter "monsterområdet" fint. Men fixade det inte alls där. Gjorde sedan ett bra läggande (som jag gav oss onödigt avdrag på genom att vända mig om och titta på henne, eftersom hon kändes splittrad efter framförgåendet). Inkallningen var fin, men avslutades i "hemska området" och hon tappade fokus i avlutet. När vi så skulle förbereda oss för krypet fick vi tack och lov vara på en annan fläck. Men då betedde sig Vilda som om hon avreagerade sig efter något obehagligt (avslutet på inkallningen?) och jag fick henne inte alls att fokusera. Nollade därför detta viktiga moment, koeff 5. Och därmed var vi borta. Apporteringen var lite mindre strulig än vanligt, hoppet gjorde hon ok. Men hela hon var splittrad och jag med, tyvärr. Med facit i hand tycker jag att jag var alldeles för påverkad av att inte känna igen min hund, i stället för att försöka reda upp situationen och fundera på varför senare. Kände mig dessutom rejält missnöjd när jag gick av planen och glömde, åter, bort att belöna Vilda som faktiskt gjort en fin insats utifrån förmåga.


Efter avslutad tävling tog jag ut Vilda en sväng till, och hon fortsatte undvika samma område. De övriga hundarna, då? Ja, vi var bara två (!) och den andra verkade inte bry sig. För säkerhets skull gick jag också ditt skytten stått, för att se att det inte var någon reaktion på skotten. Men nejdå, inga problem.

Min gissning är att det var björnlukt. Jag vet att det går en hona med ungar vid den klubben. Vilda är extremt björnrädd. I veckan var vi på ett ställe där det fanns ett björnskinn, och hon började reagera på lukten på rätt långt avstånd. Kanske björnkiss? Alternativt hundskit, men då brukar det bara vara ett område på en meter eller två, och det skulle hon ju inte lägga på sig. Nå, jag lär aldrig få veta säkert. Hoppas bara att det här inte har skapat några negativa bestående minnesbilder för Vilda.


Totalpoäng för dagen blev 431,75, uppflyttningsgräns 420. Men eftersom poängen var "fel fördelade" med för lite poäng på lydnaden så blev vi bara godkända. Jag ska försöka njuta av att hon gjorde en fin special och inte grubbla för mycket på lydnaden. Ska försöka få till ett träningspass i lydnad och ett i sök den här veckan, och utifrån dem bestämma om jag ska tävla i helgen i Järvsö. Vi börjar få ett rätt dåligt tävlingsfacit i brukset, kanske är det bättre att lägga ner för i år och träna i lugn och ro. Det kommer ju fler tävlingssäsonger.


...och ja, det känns skitsurt att förra gången, när vi sumpade specialen, så hade vi enormt fina poäng på lydnaden! Nu hade vi full pott på specialen och sumpade lydnaden... Och ja, jag vet att det är en av svårigheterna med brukset. Men ändå!!!    :0)



ANNONS
Av Anna Svensson - 9 augusti 2012 09:19

Varsågoda, här kommer några störtsköna bilder från gårdagens agilitytävling, tagna av Lisa Sandström! Tycker de säger rätt mycket om Vildas attityd, och så gillar jag hur man ser hennes kontakt med Hanna vid slutet av slalomet. "Okej, vad ska vi göra nu, då?"!

       


Och så film, tagen av Helena Palmqvist-Rösth:


 

Av Anna Svensson - 8 augusti 2012 22:15

Okej, säger det på en gång: Jag är sjukt imponerad av min hund!! Hon är den mest fantastiska lilla tös man kan tänka sig. Vad man än erbjuder henne för uppgift, så säger hon "jajemen" och kastar sig över den helhjärtat! Hon har dessutom en störtskön förmåga att kombinera fart och hjärna.


Vadan denna lovsång? Jo, Vilda agilitydebuterade ikväll. Två lopp i hoppklass 1. Första loppet var svårt med många diskningar och bara en felfri hund i medium. Vilda fixade, tack vare jättefin handling av Hanna, en klurig slalomingång som många hundar hade problem med. Tyvärr blev Vilda lite ivrig och sprang bort sig längre fram på banan. Men i andra loppet stämde allting och de tog hem en pinne och seger!

Vad är det då som är så fantastiskt med en agilitypinne? Tja, dels är det ju en bedrift i sig. Lägg till att Hanna och Vilda bara tränat tillsammans 3-4 gånger tidigare, och att de inte känner varandra för övrigt. Ändå klarar Vilda att helt släppa mig på tävlingsplatsen, följa och tolka Hanna (som är en tydlig, välplanerad och jätteduktig handler) och ösa på järnet! Addera att Vilda förutom agilityn tränas och tävlas i sök, spår och lydnad, och kastar sig över allt med samma entusiasm och glada humör! Superpudel!   


 

Filmer och fler foton från kvällen kommer så småningom!

Av Anna Svensson - 8 juli 2012 18:22

I dag debuterade vi i lägre sök. Vädret var bra - mulet, men det utlovade regnet höll tydligen till i Småland i stället. Började dagen med budföring och platsliggning, sedan lydnad. Budföringen var jätterolig, tyckte Vilda, och sprang som en liten toka. PLatsliggningen var lugn, en hund som nosade lite, för övrigt inga konstigheter.

Själva lydnaden, då. Som vanligt svårt att "ladda lagom" med Vilda. Nu körde jag den lugna varianten, vilket straffade sig lite i linförigheten där hon var mer än lovligt disträ. Sedan gick det riktigt fint ända fram till apporteringen... Jag var särskilt nöjd med att veckans intensivtärning av krypet betalade sig. Vi fick en dubbelnia där - fint på ett moment med så hög koefficient! Och som dessutom följer med hela vägen upp till elitklass. 

Apporteringen trasslade hon med igen. Såg så fint ut första 95 procenten av sträckan, så jag trodde för en kort stund att det skulle hålla hela vägen. Men icke! Hon busade till det på slutet igen. Suck. Men sammanfattningsvis var jag jättenäjd med lydnaden, och Vilda fick mycket beröm av publiken. Hennes missar tenderar ju att vara av det busiga och publikfriande slaget!

Betyg: Linförighet 8,5 - 8,5

Framförgående: 9 -8 (ligger på)

Platsläggande: 10-10

Inkallande: 9-9

Kryp: 9-9

Apportering: 5-6

Hopp: 9-9

Platsliggning med skott: 10-10

Budföring: 10-10.

Totalbetyg i lydnaden: 256 poäng (max 300, min för uppflytt 196).


Men. Det finns ett men. Det här var ju liksom en söktävling, och inte en lydnadstävling! När vi kom ut i skogen var jag duktigt nervös. Inte blev det bättre av att jag lyckats välja festis nummer ett!

Dock kändes Vilda laddad och trevlig, så visst hopp hade jag trots allt. Det försvann snabbt!

I korta drag gjorde vi så här:

Skick ett - vänster, fullt djup, tom in.

Skick två + tre - höger. Drog snett in mot rutan, (dvs gick inte ut i hörnet) men hade bra djup. Jag ser inte om hon har någon rulle, men med ca 15 meter kvar till mig ser jag att hon står och fipplar med den. Hjälp - har hon tagit den och tappat, eller har hon fått för sig att hon ska försöka få belöning genom att ta rullen innan hon kommer fram till mig?? Egentligen tror jag det sista, men försöker "lita på hunden" och gör mot bättre vetande ett påvis. Som slutar med att jag, en domare och Vilda står ute i skogen och kikar på tallar. Jag med en intensiv förhoppning om att en figge ska dyka upp, Vilda och domaren rätt övertygade om att det inte kommer att ske! Jag gör ett till skick på samma sida, för att täcka hörnet. Nu går hon ut fint i hörnet, men blindar igen. F-n!!!!

Skick fyra - vänster. Ut fint, kommer tillbaka med rulle, ut i skogen med nästa domare, står och tittar på tallar. Nu känns det faktiskt lite småjobbigt! Medan vi står där tar Vilda rullen igen. Jag låter lite barsk, plockar ut den och bryter. Får skicka henne ett bonusskick så hon ska få avsluta bra.

Skick fem - bra ut första 20, tvekar sedan lite, fortsätter. Ser henne sedan stå bakom en sten och kika på mig med rullen i munnen en liten stund innan hon kommer in med den i full fart. Nu är det rätt tryck i kopplet och ett fint påvis. Figgen får belöna, vi sitter en bra stund i legan och myser.


Får efteråt veta att hon vid skick fyra faktiskt hade en figge, vi stod en meter från legan!! Men Vilda, som inte är van vid dolda figgar, var nog lite osäker själv. "Det luktar här, men jag hittar ingen". Antagligen var det därför hon plockade upp rullen igen medan vi stod där och var förvirrade. Och jag, pucko, talade bestämt om för henne att det var fel! Inte konstigt om hon var förvirrad och lite osäker inför sista skicket. Först kom hon in med rulle utan att det fanns figge och då fick hon gå ut och påvisa. Sedan hittade hon figge men då fick hon bannor för att hon rullen... Knepig matte idag! :0)   Tröstar mig med att det var rätt mänsligt att tro att det var en ny blindning. Och som helhet var jag glad med henne och tycker att jag stöttade henne så gott jag kunde. Tror att hennes minnesbild blev lätt förvirrad men positiv.


Sammanfattning av dagen:


+ Fin lydnad.

+ Skotten fungerade fint, första gången i "skarpt läge"!

+ Hon var jätteladdad inför söket, förstod precis vad som var på gång och stördes inte av gruppen. (Inte helt självklart för en orutinerad hund som bara tränar med samma lilla gäng, på samma skogsplättar...)

+ Hon gick ut fint på djupet, hade bra tempo, tog sig fram fint i (den iofs rätt snälla) terrängen.

+ Jag surade inte ihop på henne, känslan hela dagen var bra, till och med i sökrutan. Vi hade roligt tillsammans!Gillade samarbetet på lydnadsplanen, det var "mjukare" än sist.


- Apporteringen! Hur ska jag komma åt en sprallighet som bara dyker upp på tävling?

- Blindningarna, såklart. Åtgärd: ALDRIG ALDRIG mer visa mig glad när hon kommer in med en rulle! Det har jag varit ganska bra på när vi kört med fastrulle, men lösrullen har jag till och med korvbelönat ibland. Det som straffade sig nu?

- Missen vid påviset på den dolda figgen. Hade ju känts helt annorlunda om vi hade fått plocka fram den! Åtgärd: Ganska självklart, träna mer dolda figgar. Och verkligen låta Vilda gräva sig in till dem!

- Jag var en stor klant som glömde att ge henne en rejäl belöning efter lydnaden! Då ska hon ju få en kampleksak!! Nu fick hon en klapp på huvudet...

- Gjorde en repris i söket, ingen leksak där heller... Hade hon ju kunnat få när vi brytit och satt i legan med figgen! Dumdumt, matte!

Av Anna Svensson - 1 juli 2012 15:26

I dag var det tävlingsdags igen. Genrepet i torsdags gick bra, men jag vet ju från de senaste starterna att tärning och tävling inte är samma sak... Ett av de stora målen i dag var att få till ett fokuserat fritt följ. Jag skulle värma upp Vilda på rätt sätt och slippa ha en studsboll bredvid mig! Det lyckades jag med. Testade den här varianten: rastade i god tid. Värmde upp med lite linförighet. När vi väl kom in på planen och närmade oss startpunkten så tog jag henne fot igen, gjorde halt, kopplade loss och gick sedan de sista metrarna med henne i fritt följ. Det var en bra taktik - för vid första stegen på ff så gjorde hon en tendens att börja leka, men nu kunde jag lätt avstyra henne. Resultatet blev en nia på fria följet, vilket satt fint efter de senaste två bustävlingarna! Foten följdes av bra läggande och inkallning, och en superfin ruta där hon hade maxat tempo och vände upp mitt i rutan. Sedan var det dags för apporteringen... Hon flippade igen! Citerar domaren: "Tassar vid gripande, släpper, tugg, leker med apport, slarvigt avslut." Och detta av en hund som verkligen kan apportera, 10-mässigt! Kanske har det blivit hennes sätt att självbelöna sig på tävling? Efter apporteringen så fortsatte hon ha extremt hög förväntan på belöning, och sabbade tyvärr även hoppet. Det har varot något av paradmoment på tävling (har haft tior på det de andra tvåantävlingarna, samt i appellsöket). Nu hoppade hon ut supersnyggt - men låste sig sedan i att det skulle komma en boll och det krävdes dk för återhoppet. Fjärren var hyggligt okej, lite sega lägganden och ett dk. Jag upplevde att hon var lite för intresserad av sin externbelöning. Sammanfattningsvis: full intensitet genom hela tävlingen, lite flippfloppig i skallen andra halvan, men fortfarande rolig. Jag tror att jag får ta på mig en hel del av skulden (inte bara för att det är jag som tränat henne! ;0) Utan även för att jag inte matchade henne helt bra.). Efter apporteringen så försökte jag mentalt "blåhålla" henne, i stället för att ta ett djupt andetag och försöka förmedla "lugn, nu kör vi på ett tag till". Kan inte riktigt sätta ord på hur jag menar. Men, igen, känslan när man red pensionerade travare: hoppade man upp på en lite het travare som ville iväg och försökte hålla tempot nere med strama tyglar, så snodde den bettet och drog. Om man i stället var lugn själv, satt stadigt i sadeln och lät tyglarna hänga löst så köpte hästen det och det blev en trevlig ridtur. Typ.   Ännu mer att jobba på till nästa tävling - så spännande och roligt tycker jag, att försöka matcha lilla Vilda! Blir dock en aning stressad av att hoppet och apporteringen har väldigt hög koefficient i brukset (fem resp fyra). Nästa helg är det ju dags för lägre sök!


Dagens poäng:

Platsliggning 10

Fritt följ   9

Läggande  9,5

Inkallning  10

Rutan   10

Apportering  5

Hopp  7

Fjärrdirigering   7,5

Helhet  8


Summa: 173,5 poäng, förstapris, placering 4, LP 2!!


Jag är otroligt imponerad över att Vilda på en och en halv månad gjort sex tävlingar, samtliga med förstapris/uppflyttning! Och inte visar hon minsta tendens att gå ner sig av att tävla tätt heller. När det gäller min egen förmåga att matcha henne kikade jag precis på min sammanfattning efter första tvåan-tävlingen:

Baklängeskedja tvåan. Tror lösningen ligger i att få till en bra förväntan på externbelöningen. Den besvärliga fjärren ligger ju praktiskt nog sist!
Skippa bollen i uppvärmningen...
Byta externbelöningen till fårskinns-kampisen.
Ev byta kommando från stanna till vänta i rutan. Tror Vilda, när hon är "på", sätter sig så fort jag hunnit till "ss..."

Baklängeskedjat har jag inte gjort alls. Kanske det som straffade sig i dag, när hon fick vänta längre på belöingen än hon är van?

Skippat bollen i uppvärmningen - jepp, i dag körde vi på korv. Väsentligt bättre!

Byta externbelöningen till förskinns-kampisen - nix, körde fortfarande på favvomjukisen och fortsätter nog med det.

Byta kommando i rutan - jepp, jag bytte till "kvar" och sedan dess har hon inte satt sig en enda gång!

Så, jag har en lyckandegrad på 50 procent i mina planeringar. Tur att det inte är mig det ska sättas betyg på! :0)



Efter tävlingen blev det storhandling, och sedan en tur till klubben igen! Nu för att träna skott. Körde budföring och platsliggning. Budföringen fick hon se att mottagaren hade godis. Fick sedan skott på första två sträckorna, belöning hos mottagaren på tredje skicket. Ingen tendens att lägga på sig eller tveka. På platsliggningen körde vi fyra skott, stabilt.


Nu är vi (nå, jag åtminstone!) trötta och ska försöka få till lite vila!

Av Anna Svensson - 12 juni 2012 23:08

Då var Vildas andra tävling i lydnadstvåan avklarad!

Att jag inte skulle värma upp henne med boll hade jag klart för mig efter förra tävlingen. Däremot så tiltade nog hjärnan lite, för nu blev det ingen uppvärming alls. I stället plockade jag ut hundstackaren ur bilen i "sista sekund", försökte få henne att panikkissa (rastad var hon sedan tidigare, men det är ju så bra för mattes nerver om de sista dropparna är tömda), och stressade sedan in på planen. Otroligt korkat, nästan i nivå med tennisbollsuppvärmningen... Och den här gången fanns det inte ens en plan! Hur stor betydelse det hade för kvällens resultat vet jag inte, men nästa gång ska jag återgå till det jag vet fungerar: Ta ut hunden i god tid innan, låta henne ligga och spana in miljön och hundarna, lugnt och fint jobba igenom några moment och sedan, balanserat och bra, glida in på lydnadsplanen... :0)


Resultatet blev i alla fall bra överlag. Hon flippade helt i två moment men fick en hel del tior:

Platsliggning  10

Fritt följ        6,5 (!!) Domarkommentar: studsar, dk, leker, sent sitt...

Läggande       10

Inkallande      10

Rutan            10

Apportering     5 Domarkommentar: lek med tassar, släpper, slarvigt avslut, dk.

Fritt hopp över hinder: 10

Fjärrdirigering  8,5 Domarkommentar: flyttar sig något bakåt

Helhet            8 Domarkommentar: något sprallig


Summa: 174,5 poäng, förstapris och en tredje plats.


I fria följet var det precis som domarkommentaren: studs och lek - hon hade störtkul! I apporteringen så befäste hon ovanan från förra tävlingen och tänkte ta ett litet ärevarv bakom matte. Ja, värre än så, jag är mycket tveksam till om hon ens tänkte komma med någon apportbock! Ett dk med lite trycka i fick dock henne att motvilligt leverera den! Nu har vi lite att jobba på - jag vill inte ha en tävling till som hon tramsar bort! Samtidigt så får jag erkänna att jag har rätt roligt på lydnadsplanen med den här tösen! Och jag är grymt stolt över alla tior hon samlade på sig!


Nu satsar vi på att försöka få ett LP i tvåan också.


Av Anna Svensson - 5 juni 2012 23:19

I kväll debuterade Vilda o jag i lydnadstvåan. Hade egentligen anmält till ettan, men eftersom LP:t redan var klart så fick vi flytta upp en klass. Det kändes lite svajigt, momentmässigt. Rutan funkar ofta bra men inte hundra, och den där rackarns fjärrdirigeringen är så mycket svårare än den borde vara. Ganska ofta fryser hon fast och gör inte ett enda skifte. Har intensivtränat senaste dagarna, och det funkar hyggligt. Ibland. Så jag hade två möjliga nollor, resten kändes väl som att vi skulle få poäng på i alla fall.

Sedan ville jag testa en, eller snarare ett par, nya strategier. Dels tyckte jag Vilda var lite ofokuserad i fotgåendet på appelltävlingen, så jag ville ha henne lite mer laddad när vi gick in på planen. Baktanke där var också att jag gärna ville ha henne ordentligt taggad för att öka chansen att hon skulle fixa fjärrdirigeringen. Svårigheten där är att få henne att sätta sig upp. Av någon anledning växer denna pigga hund fast i backen!

Dessutom tycker jag att Vilda har fått dåligt med belöning efter sina tävlingar. Så för att inte riskera att hon ska börja gå ner sig, så ville jag lägga ut en tydlig extern belöning åt henne. 


Jag plockade alltså ut henne ur bilen i god tid, och gick iväg för att dra upp henne lagom mycket. Med bollen!! Rätt obegåvat, särskilt med tanke på vad jag skrivit till en vän samma kväll om olika belöningsformer till min hund: "Supersnabb, hög i energi, kalasbra eller helt tilt - bollen!". En bra och korrekt analys, som jag tyvärr inte använde mig av... :0) För just så blev det, en blandning mellan kalasbra och helt tilt!


Fritt följ: Börjar med att hoppa upp och "bita" mig i händerna, försöka få igång lek! Ajaj, snacka om överladdad! När jag fräste lite åt henne så bytte hon och gick över till höger sida! Två felbeteenden som jag aldrig sett hos henne tidigare! Tack och lov skärpte hon upp sig rejält efter de inledande 10-20 metrarna och fick i alla fall 7,5. Men den första biten var pinsamt dålig!

Läggande: 9, ingen domarkommentar.

Inkallning: 10  (förvånad att hon, mtp bushumöret, inte använde mina ben som broms. Duktig tös!)

Rutan: Full speed, rakt in i rutan (nära framkant men alla tassar innanför) och så sätter hundrackaren sig när jag säger stanna! Betyg 7. När momentet var slut och jag belönade med ett "bra" (gick inte ut och hämtade henne) intog hon perfekt position mitt i rutan. Gissar att den lilla aprikosa vet mycket väl att det är där bollen brukar komma...

Apportering: Toppfart ut, helt ok gripande (nå, lite lekfullt) fullt ös in - och så en helt ny variant, med en bonus-leksväng bakom mattes rygg!! Betyg 7.

Hopp över hinder: 10

Fjärrdirigering: Här var det ett moment som det syntes att hon inte kunde. Hon gjorde två skiften och fick en femma - helt ok utifrån hur långt vi (inte) kommit i momentet.

Helhet 7,5.

Platsliggning 10.


På en stubbe vid utgången från planen hade jag lagt ett favvo-mjukisdjur. Det hade hon full koll på, när programmet var slut så sade jag varsågod i sället för att koppla henne. Då rusade hon raka vägen till leksaken och sedan, med den i munnen, till bilen. Så belöning fick hon, men hon ville ha leksaken för sig själv. Funderar på att byta till kampgrej nästa gång. Jag vill också vara aktiv i belöningen!


Poängen blev i alla fall 162 och vi fick ett första pris! Har lite kluvna känslor inför det, kul att ha, kanske värt att jobba på ett LP, men det var verkligen ingen snygg lydnad vi bjöd på!

Jag kom spontant att tänka på känslan jag hade i ungdomen när jag red före detta travhästar. Där var det fullt ös och man visste aldrig hur det skulle sluta... Till och från hade man en känsla av kontroll, för det mesta inte! Men hej vad det gick och roligt var det! Och jisses vad man lärde sig - precis som ikväll. Nu vet jag hur jag inte ska förbereda min hund på tävlingsplatsen! :0)


Just ja, glömde att skriva en planering inför nästa lydnadstvåa:

Baklängeskedja tvåan. Tror lösningen ligger i att få till en bra förväntan på externbelöningen. Den besvärliga fjärren ligger ju praktiskt nog sist!
Skippa bollen i uppvärmningen...
Byta externbelöningen till fårskinns-kampisen.
Ev byta kommando från stanna till vänta i rutan. Tror Vilda, när hon är "på", sätter sig så fort jag hunnit till "ss..."




Presentation


Välkommen till min blogg, ett komplement till min hemsida (se presentationen). Jag heter Anna Svensson och den här bloggen ska handla om hunddelen i mitt liv. Just nu består den av storpudeln Daisy och mellanpudeln Vilda.

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014
>>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Gästbok

Valpar från min uppfödning

Arbetande pudlar

Pudeluppfödare

Sök i bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se