Tänkte jag skulle filma i dag men det blev bara cirkus med barnen! :0) Har ett antal snuttar med skakande kameror, inkrypande bebisar, avbrutna moment - besparar er det!

Betade i alla fall igenom "det vanliga" med rätt hyggligt resultat.

I fjärren så började jag blanda skiften. Svårt, sa pudeln, men klarade det riktigt bra. Jag inser att jag inte har något bra handkommando på läggandet från stå, får börja jobba på det.

Vittringsprovet gick riktigt fint. Jag testade också skall, och fick tre skall med helt acceptabelt avstånd mellan. Framsteg!

Tyngdlyftning x flera med ettkilosapporten, gripandeträning med metallen. Och sedan - dagens skräll - så orkade jag börja med inkallning med ställande på kvällspromenaden! Det känns också som ett omöjligt evighetsmoment, men faktiskt så blev jag så nöjd med starten ikväll att jag inte ens bröt ihop litegrand. Otippat!  

Tack till er som tagit er tid att kommentera fjärren! Det är så roligt att få nya tankar. Jag slarvar lite med bloggandet, det betyder inte att jag slarvar med träningen. Tvärtom har jag varit väldigt disciplinerad! Varannan dag kör vi konditionspass på längdskidor (nå, jag åtminstione, Vilda får nöja sig med tassarna...). Kände mig lätt tveksam igår kväll efter valpkursen, snö, blåst och mörkt, men fick med mig trevligt sällskap så vid tio på kvällen var vi hemma igen!

Lydnaden, då? Tränar minst ett, ofta fler, pass per dag. Korta och inomhus. Jag kämpar på med fjärren. Har funderat på det där med skiftena men alltså, jag är inte människa att byta till framtassar! Tycker det verkar kräva ännu mer tålamod från föraren än baktassar (särskilt efter att ha tittat på Anna Hildings extremt systematiska träning, Helena! Kanske var den filmen du tänkte på också, Lina?) Jag stå kvar på ett par meters avstånd, använder mig av spegel nu för att inte missa ev flyttade tassar och det har blivit mycket bättre. Svårast är det när hon fäller ner sig från stå till ligg. Och så har jag svårt att bestämma mig för om kriteriet ska vara en eller två tassar stilla! Sitt/stå fungerar verkligen över förväntan redan från början. Hon verkar ta med sig kunskapen från ligg/stå, och håller tassarna riktigt stilla där. Jag har medvetet kört lite snabba skiften för att få till "gung" och automatik i dem, men det kanske är dags att överge det nu?

Vittringsprovet, där är hon klockren från försök två. Första försöket ser hon alltid ut som ett frågetecken, springer ut lite på måfå. Ibland kommer hon på sig och löser det korrekt, ibland bara tar hon en pinne. När jag då säger "nejmen Vilda..." så släpper hon den och går ut och letar, och lyckas då alltid. Mer rutin så sitter det nog redan på första försöket.

Tungapporten. Tränar med ett-kilos. Här försöker jag få till kraftfulla upplock med högburet huvud. Går rätt bra, tycker jag! Tänk om min lilla skrutta slapp tvåkilosapporten och fick ett kilo, då skulle hon verkligen kunna glänsa på det här momentet när det är klart!

Ska filma några snuttar igen någon dag...

I dag har vi mest suttit i bilen. Projekt "bygga kondis" fortsatte dock med sex km längdskidor, med lös, överlycklig Vilda bredvid (nå, bredvid, framför, bakom - överallt!).

Stort tack för synpunkter på fjärren! Jag har läst, kikat på filmen och försökt lista ut vad som egentligen är problemet.

Min tanke med fjärren som helhet är att ha låsta baktassar. Om jag förstått det hela rätt: de svenska lydnadsreglerna plussar ihop alla förflyttningar under momentet, och det gör att man bör ha samma tasspar låst under hela programmet? (Rätta mig om jag tänker fel!) Eftersom sitt/ligg är befäst med låsta baktassar blir då det logiska att köra så även i det här skiftet. Annars håller jag med Lina om att hon spontant låser fram fint. Belöningsmässigt så kör jag vanligen leksak bakom henne och godis i handen, belönar oftast från handen (för att det blir ett mindre avbrott i momentet, kanske blir felaktigt kriterie för val av belöning? Men den stora belöningen, leken, kommer alltid bakom). Hmmm. Skippa handbelöning helt?

Och ja, Erika, visst ligger hon fel i energinivå på klippen! Jag måste alltid tänka på det med Vilda, hon blir så lätt så glad... Och där sätter du fingret på en av mina stora brister när jag tränar hund: jag kan bli lite för envis ibland...   Hade bestämt mig för att jag skulle filma, dels för att se själv, dels för att kunna få input. Vilda var redan från början lite väl taggad. Och så skulle sonen instrueras, och dottern flyttas på, och så skulle jag snabbt försöka göra några skiften innan dottern krupit tillbaka, och... Tja, det blev rörigt och skulle gå fort och det är helt fel för ett så färskt moment! När vi filmar det korta klippet tror jag t o m att jag står med dottern under ena armen och viftar fjärr-skiften med den andra!   Det fanns en orsak till att jag skrev så stolt i något inlägg för en evighet sedan att jag lyckats avstå från en planerad träning. Det är svårt för mig! Skulle gärna kika på Vippes skiften. Och Jessica, du kanske också har en filmsnutt..? För en annan sak som jag tror ställer till det för mig är att jag har en målbild från en bok, där man ser en tecknad hund som fäller upp och ihop sig mellan ligg/stå utan att flytta en enda tass. Jag vet inte om det är realistiskt och/eller önskvärt? Eller om jag helt ska skippa den fällknivsprincipen och fokusera på baktassar..?

Nä, nog skrivet, nu ska jag allt träna lite i stället innan det är dags att knyta sig!

Har njutit i skidbacken idag, Vilda har vilat med husse. Här kommer i alla fall en snutt på stå/ligg-skiftena i fjärren. Otippat mycket slit ligger bakom detta till synes enkla! Tacksam för kommentarer, särskilt om ni ser svagheter som jag bör se upp med! Filmat har sexåringen gjort, rätt ok tycker jag! Men den längre av filmsnuttarna, hans första försök (den nedre), är kanske i skakigaste laget... :0)  När jag själv kikar på filmerna så får jag ingen riktig ordning på hur hon låser tassarna egentligen... Ibland gör hon baktasförflyttningar som hon sedan kompenserar..? Hmm...

Men - vila är tydligen bra för matte! Gott om tid att tänka, och när övningarna är väl genomtänkta så händer det saker.

Fjärren: har som mest fått till fina skiften ligg/stå på fem meters avstånd. Ofattbart! Försöker vara noga med att växla avstånd (en träning på fem meter följs av en på en meter), antal skiften (allt mellan ett och fem) och belöning (bakom, kastad bakom eller från handen). Kunde inte heller låta bli att testa att mixa ligg/stå med ligg/sitt, och det fungerade klockrent. Men gjorde det bara en gång - ska fortsätta med rena skiften för det mesta. Ett enda krux så här långt. Jag kör med låsta baktassar. När jag står hyggligt nära (upp till ca två meter) viker Vilda upp sig, och justerar sedan framtassarna med ett litet kliv bakåt (låsta baktassar). När jag kommer på längre håll så skippar hon den justeringen. Och då blir jag osäker på hur jag ska tänka... Känns ju som en klar risk flr framflytt på sikt om hon blir för lång i kroppen. Hmmm. Ska försöka filma någon dag, tacksam för feedback!

Vittringen: Oj, vad fort det gått att få ordning på den! I dag har vi kört fem gånger, 100 procent rätt pinne. Sista gången hade jag lagt dem i en ring. Hon hade otur och började på fel ställe så Pinnen kom sist av alla. Men hon nosade bara lugnt och metodiskt, utan att plocka eller tramsa. Duktig!

Kryp. Duttar bara lite, vill vänta tills tuttarna är återställda efter valparna...

Skall. Inga problem att få många skall, däremot är de glesa. Framgången i dag var att jag fick flera tillfällen att belöna lite tätare skall. Känns väldigt hoppfullt!

Inte hunnit träna något framåtsändande. Är lite fundersam med hur jag ska gå vidare med fot-positionen. Och inkallning med ställande - där vill jag bara ge upp. Typ. Funderar på olika alternativ. Hopp-stå? Boll bakom? Annat (vad??). Konstaterade i alla fall efter en kik i reglerna att en start i trean till hösten kanske inte är helt orimligt!

...lite längdskidor blev det i dag också. 5 km för matte och gissningsvis 15 för Vilda - som hon springer, tösen!

Åh, vilken lycka att äntligen få tillbaka sin hund! Efter ett stort puss- o kramkalas så kom eldprovet: skulle matte kunna låta bli att träna? Svar: nej, det kunde hon inte... 

De senaste dagarna har varit rätt intensiva. Dels vill jag snarast börja bygga kondition på Vilda, och Vilda själv, ja hon vill aldrig sluta springa när vi är ute. Så vi har bl a jobbat oss runt på längdskidor. Otippat roligt, måste jag erkänna. Enda kruxet är att jag helst vill ha Vilda lös, och det lämpar sig inte på så många ställen. F ö blir det många o långa promenader. 

Träningsmässigt, då. Vi hade några moment som jag väldigt gärna ville hinna påbörja innan valpledigheten. Till min stora glädje minns hon dem, ja, de sitter som berget! Men det är inga färdiga moment vi pratar om, utan en start på. Dit hör skall (jadå, hon kommer igång hyggligt bra och skäller utan problem 6-7 skall. Men alldeles för glest, än så länge. Och tyst har vi inte ens introducerat!). Vittringsprov (testade i morse, och efter lite strul så trillade polletten ner. Jippi! Dock tuggar hon gärna på vittringspinnarna, hmmm. Ska testa att klicka henne så fort hon väljer rätt, få se om det försvinner då). Framåtsändande (jippi, riktigt bra. Men har bara kört efter en väg, vill testa på klubben med byxben och hela alltet! Här gäller att finlira för att försöka få henne att slå om på tempo vid rätt tidpunkt. Vi får se om den grund hon har håller hela vägen, eller om jag måste börja om för att hjälpa henne förstå var skiftet ska komma). Metallapporten (jättefina gripanden när jag tränar henne. När sonen fick kasta en gång började hon genast tassa och tramsa. Hon vet verkligen vad jag belönar!).

När det gäller fjärrdirigeringen, mitt hatobjekt alla kategorier, så har vi överraskat varandra, Vilda och jag. På något magiskt sätt har vi kommit förbi låsningen vi hade i skiftet ligg/stå. Förut kunde jag bara få henne att göra skiftet bra om jag satt bredvid henne. Nu har vi, på ett par dagar, avancerat så att jag kan stå flera meter framför henne och ändå få fina skiften. Seger! (Nå, bör förvisso inte tas ut i förskott. Ändrar till: Framgång!). Metoden har varit klicker, noggrannhet och samspel mellan två olika belöningar (godis ur handen och leksak bakom). Nu tänker jag nöta på med utökat avstånd, ökad störning mm och allmänt ökad säkerhet på detta i några dagar till. Sedan, så sakteliga, testa att blanda med sitt/ligg-skiften, som hon redan kan. Och inte förrän allt det funkar börja grunda stå/sitt-skiften. Är i alla fall planen!

Äntligen - på fredag kommer Vilda hem! Då är hennes plikter som niobarnsmamma över! Hon verkar ha trivts bra med uppgiften, och enligt rapporter har hon varit en riktigt bra mamma. Härligt att höra!

Träningsplaneringen är i fullgång, och jag inser att jag måste lägga band på mig och låta tösen landa i lugn och ro först. Gärna hämta andan och vila upp sig lite också... I grova drag är prioriteringen på brukslydnaden nu i vinter. Jag skulle gärna vilja få till en riktigt fin högre-lydnad, och jag vet att det tar tid. Lydnadslydnaden och agilityn ligger lägst prioriterad (om inte fjärren fanns skulle kanske den förstnämnda prioriteras upp åtminstone något!). Söket, tja, så länge snön ligger djup i skogarna så ger det sig själv!

Kan förresten skryta med att Vilda blev tvåa i såväl tävlingen om Årets lydnadspudel som Årets brukspudel! Båda gångerna slagen av superduktiga JumJum. Han är också en aprikos mellanpudel, med den lilla skillnaden att han har två cert i spår! :0) Superkul förstås, och vi tar gärna stryk av en så duktig herre. Ska också passa på och nämna att hans matte i dagarna utökat flocken med en Vilda-valp, så vi får väl nöja oss med andraplatsen i många år framöver!    

Några valpbilder!

Nu har Vilda åkt. Jag vill bara spola fram tiden och ha henne tillbaka igen! Håller tummarna för att allt går bra med valpningen. Bloggen tar en paus, hoppas ni hittar hit igen i februari när det är dags att återuppta träningen! (Och jo, klart Daisy ska få pyssla på lite. Men aktiveringsträning på en tolvåring är liksom inte så mycket att blogga om...)