Jag har grym träningsabstinens och inte blir det bättre av att november bjudit på perfekt sökväder i kombination med mammaledighet. Enda kruxet är att Vilda är tjock som en fotboll så jag har gett oss sökförbud. Däremot kan jag inte alltid hålla mig på promenaderna utan det blir gärna någon liten nosövning. Idag blev det en uppletandevariant där jag helt enkelt kastade ut fem föremål på en äng, ovallat. Hundarna fick se mig kasta och alla grejer låg ganska rakt ut, som mest kanske 20 meter. Tog några bilder med mobilen, blev väl sådär, men fotbollsmagen syns i alla fall på ett av de suddiga korten!

Hmm, tänker hel atiden att "nu är det färdigtränat", men det är ju så svårt att låta bli! Så i dag på promenaden fick det bli ett litet pass med tjejerna. Jag vill inte tat Vilda ska behöva anstränga sig så mycket, hennes mage är som en ballong redan. Så jag körde en liten variant:

Fält, med kort gräs, väldigt lättsprunget. Där fanns också en björk, och runt björken var det några kvadratmeter höggräs. Jag vallade runt på den lilla höggräs-fläcken och lade ut sex lite svårare föremål där: två småbitar brandslang (som mina töser har jättesvårt att hitta jämt, av oklar orsak), ett par plastspadar, en snusdosa, metallapporten och en liten plastkam. Tänkte sedan skicka i motvind, men ombestämde mig och körde sidvind. Tänkte att det kanske är bättre träning för hundarna. Stod bara 7-8 meter från trädet, tanken var ju inte att det skulle vara en springövning utan en "använd-nosen-noggrant"-övning. Hundarna fick gå varannan gång, Vilda började. Det allra första hon hittade var metallapporten, och hon kom in så fint med den! Hela uppletet gick bra och jag lät dem hämta in alla föremål. Nu ska jag försöka ta paus... Få se om det går! Bara en vecka till med Vilda nu, innan hon åker ner till uppfödaren. Känns jättekonstigt att lämna ifrån sig henne.

I dag skulle jag främst hjälpa Elin med lite lydnadsträning. Men kunde förstås inte motstå ett litet pass med Vilda!

Jag började med framåtsändande - som på något mysitkt vis lyckats bli ett favoritmoment! Testade med lite glesare mellan byxbenen den här gången (för er som inte läst tidigare inlägg om vårt framåtsändande: Vilda har en tendens att stanna till vid temposkiftet när jag tränar med ben). Men glesare ben hjälpte inte så mycket. "Testa att belöna när hon går framåt igen då", sa Elin. "Har jag redan gjort", sa jag. Men hallå - kanske inte gjort tillräckligt mycket? Och när jag tänker efter, var det inte när jag körde utan byxben jag gjorde det? Jag tycker verkligen att belöning av återupptag är en av de mest användbara belöningsteknikerna i hundträning. Så jag gjorde som kloka Elin sa. Skickade - Vilda sprang ut i galopp. Bytte ner till trav, och i den vevan gjorde hon ett stopp igen. Nu var jag helt tyst och fortsatte bara gå, med blicken stadigt framåt. Efter en kort stunds funderande vände sig Vilda i rätt riktning och började trava. *klick* direkt, hon hann nog bara ett par steg, och rejäl belöning! Vi körde på likadant några gånger till, och hennes stopp försvann nästan helt! De sista tre skicken gjorde hon så fint!

Körde lite apportering också. Träapporten var klockren, inget tassande, rent gripande, bra tempo, inte minsta lilla busmorr. Metallen fungerade också så fint, även om jag önskat lite högre tempo in. Men hela Vilda var rätt lugn i dag, tror nog att den tjocka magen kan ha med saken att göra!

I dag var sambon och båda barnen med i skogen. Jag had elite oklara planer, tänkte mest att jag skulle få till ett spår. Men när träningskompisen körde ett upplet, tja, då kunde jag inte motstå det heller!

Uppletande: Full ruta, ca 50 x 50. Åtta föremål av blandad karaktär. Några var mina, några träningskompisens. Körde minnesbild igen. Vilda fick vänta ca en kvart innan det var hennes tur. Ingen tveksamhet alls hos henne. Hon jobbade så fint i rutan och hämtade snabbt in fem föremål. Jag hade tänkt ta två eller tre, men hon hade så fin intensitet så jag lät henne jobba på... Huvudsaken att jag bröt medan det fortfarande fanns flera grejer kvar ute, så det inte blev en massa tomt på slutet. Stort plus för att hon utan problem hämtade in såväl hockeypuck som bandyboll, trots att det låg en massa mjukisdjur, strumpor och annat "lätt" i rutan. Ingen nedgång i tempot heller, eller tvekan att gå ut gång på gång. Riktigt fint uppletande!

Spår: Ca 600 meter, blandat äng och skog. Rimfrost på marken. Oklar liggtid, minst en timme, kanske en och en halv. Sex små rönnpinnar i spåret och en leksak som slut. Tävlingsmässigt spårupptag.

Blev lite nervös vid upptaget. Jga hade det på äng, så jag hade ingen aning om var det gick. Eller snarare, jag trodde att jag visste att det gick djupare... Nå, där hade jag nytta av det jag lärt mig genom åren. Om hunden säger tat den har ett spår, så har den antagligen ett spår! Så jag följde med, med känslan att "det här är felfelfel", och vips så stannade Vilda - och plockade upp första pinnen! Bravo! Hon fick verkligen inget stöd av mig i det spårupptaget!

Resten av spåret gick fint. Lagom tempo, noga. En spetsvinkel, som hon fick jobba rejält i men löste. Extra plus för att hon missade en medvindspinne, men när hon fick den i näsan några meter längre fram så vände hon tillbaka, gick till och med förbi mig, och plockade den. Härligt! Hlea spået gick verkligen fint. Enda negativa var att hon missade en liten rönnpinne (nr två, precis efter terrängskiftet från äng till skog) och - slutet! Trots att det var ett mjukisdjur så gick hon på fel sida en grästuva och missade det!

Jaja, i stora drag en utmärkt insats. Nu gör det inte mig något om det inte blir fler spår i år. Vi har fått en bra avrundning på såväl uppletande som spår.

Daisy Darling då? Jo, hon fick leka kurragömma med lillhusse och leta godis!

I dag blev det utflykt med korvgrillning med sonen och en av hans kompisar. Hundarna fick bara en par omgångar godisletande. Vadå bara? tyckte de och letade med god intensitet efter korvsnuttarna! Vilda börjar bli rätt tjock om magen nu (tycker verkligen det gått fort, från ingenting till en liten tunna!) så jag tänker trappa ner rejält för henne. Kanske lite enkla sök- o uppletandeövningar kan bli aktuella, men framför allt vill jag få till ett eller två spår till före vintervilan.

Bara blivit lite småpyssel de senaste dagarna:

Söndag: framåtsändande på klubben. Mätte avstånd noga, använde byxbenen som fejkad grupp. Vilda gick jättefint, bröt från galopp till trav på ganska exakt 15 meter! Enda kruxet var att hon gjorde ett stopp och tittade på mig vid varenda temposkifte. När jag belönade för många temposkiften så blev hon lite tittig bakåt på gångsträckan efteråt. F ö riktigt fint! Extra plus för att hon för första gången hade människa med i gruppen, och inte brydde sig det minsta om den saken!

Måndag: ett litet uppletande i skogen med båda tjejerna. Synretning, föremål av hårdplast. Smal korridor. No problem!

Tisdag: långpromenad med invänt uppletande och framåtsändande. Gjorde en 50x50-ruta till uppletandet men fick hjärnsläpp och vallade den inte, utan gick bara "ramen" runt... Brukar aldrig göra så. Fem mjuka föremål, Daisy o Vilda fick titta när jag lade ut dem.  Gick sedan en promenad innan jag gick tillbaks och skickade. Vilda, som behöver träna minnesbild, fick starta. Sedan körde de varannan gång, så det blev två föremål var. Sista hämtade vi in tillsammans. Roligt att se vad Vilda har greppat det, hon letar verkligen intensivt då också! Är väldigt nöjd med dagens uppletande, enda att gnälla på var att jag inte gjorde någon apportering med Vilda innan jag skickade henne.

Sedan körde jag framåtsändande, och duktiga Daisy satt bredvid och väntade snällt. Nu, utan byxben, gjorde Vilda temposkiftena jättesnyggt utan att stanna eller vända sig bakåt! Heja! Enda att se upp med var att hon gjorde flera av skiftena lite för tidigt, på ca tio meter. Inte så konstigt mtp att jag belönat skiften så länge. Får lägga in några belöningar på galoppen också. Tror att jag får göra om träningen med byxbenen, ställa dem betydligt glesare ett tag och se om jag får bort stoppen då. Blir till att prova sig fram lite!

Jo, nu är Vildas mage granskad ur alla möjliga vinklar. Och visst är den rund! Som ytterligare kvitto på dräktigheten så hade hon en riktigt "därktighetsflytning" i morse. Så nu är det bara att vänta! Firar detta med att ta en vilodag i dag. Kanske... För lite lydnad skulle ju kunna hinnas med... ;0)

Jag tänker att jag vill ge Vilda en så fin nedtrappning inför vintern och valpningen som
möjligt. Inte ge henne för svåra uppgifter, våga backa ett par steg och köra
lite grunder. Höll mig hyggligt till det i dag: sex skick, varav två på heldolda
figgar och en på stående fig. Ett tomslag. Två vanliga figgar. Var noga med
framslagen, gick ut i rutan och mötte upp henne. Och det gick väl bra. Problemet
är liksom att jag får problem att tagga till på övningen! Borde ju vara superdupernöjd, eftersom Vilda markerade såväl de heldolda som den stående figgen utan problem, i stort gjorde bra framslag och
helt enkelt gjorde ett bra sök. Men då blir jag petig och kinkig i stället. Och tycker att det var sådär... Hmpf! Men - rent intellektuellt så var det en riktigt bra träning, och jag kommer att fortsätta köra enkelt fram till
valpledigheten. Kanske poppar nästa gång igen. Får försöka med mental träning som komplement!
Körde ett uppletande efteråt, bara korridor med fyra prylar, men med minnesbild igen. Och hade självdisciplinen att bryta efter tre föremål och gå ut med Vilda och leta det fjärde. Uppletet blev jag faktiskt riktigt nöjd
med!

...och, för er som undrar... Hon måste vara dräktig! Förutom beteendeförändringar (ska t ex absolut sova i sängen, vilket hon inte gör annars!) så tycker jag nog det börjar bli både lite mage och lite "hallontuttar" på henne"!