Åkte upp till klubben en snabbis i dag. Började med framåtsändande, det moment jag inte kan träna hemma på gårdsplanen. Släpade fram de fyra paren jeansbeklädda "ben" som klubben numera kan stoltsera med! Och så började vi. Till min stora förvåning så gick det jättebra! Jag har ju en plan, om än något diffus, och ett tänk för belöning, som också är lite diffust. Men tydligen tydligt nog för att Vilda ska förstå! *lycka* Nu har hon helt klart en förståelse för att momentet börjar i galopp, för att sedan gå över till trav. Hon passerar ganska ofta jeansbenen utan att bry sig om dem (även om hon fortfarande bara måååste sniffa till ibland!). Hon går riktigt rakt och fint igen. Och hon vänder sig om alltmer sällan. Sedan - all cred till min tjänstvilliga hund, som nog stod ut med ett tjugotal repetitioner i dag utan att tappa entusiasmen. I stället så kunde vi sakta men säkert låta momentet ta allt bättre form. 

Skall körde jag också. Trots att vi nyss börjat med det så kunde hon bjuda på både två och tre skall i rad. Bra! Med Daisy fastnade jag lite för länge i att det var ett skall per skallkommando, och jag hade svårt att få till ett riktigt fint skall på tävling. Därför vill jag snabbt få en förståelse för att man måste skälla flera gånger innan belöning. 

Hopp - passade på för att vi var på samma plats som ett hopphinder... Tre repetitioner: 1. Hopp med återhopp, godisbelöning i fotposition. 2. Hopp med boll under uthoppet. 3. Hopp - sitt. Sedan bollbelöning bakom. 

Slentriantränade lite fot och kryp, inget att skriva hem om... Jo, krypet, där tänkte hon minsann resa sig en gång! Hallådär, unga dam! 

Sammanfattningsvis var det en otroligt rolig, mysig och harmonisk träning som man blev glad av!

I dag hade jag missat i planeringen. Vi var en person mindre än jag räknat med i söket, så jag fick snabbt ändra plan. Eftersom det är typiskt ett sådant tillfälle då jag riskerar att tänka fel så beslutade jag mig för att köra säkert!

Tror det blev åtta skick, varav två tomma. Svårigheten i området var att hundarna måste jobba sig över ett gammalt järnvägsspår på ena sidan. Inget speciellt för övrigt. (Jo, jag testade lite flying, men det skriver jag med så små bokstäver jag kan så inte de syns till Skåne...   ).

Vilda gjorde två knas-skick där hon vek 90 grader efter att ha gått ut spikrakt från början. 15-20 meter in - tvärvik. Men på omskicken gick hon ut fint. Resten var riktigt, riktigt bra! Särskilt tomslagen var jag nöjd med, djupa, fina, lite framslag. Duktig tös!!

Egentligen borde jag nog kalla det för ett harmoniskt och lyckat sök, i stället för slätstruket? Hmm. Gissar att det är känslan av att inte ha "tränat nå't särskilt" som gör att det känns lite mesigt? Attitydproblem hos mig? Hmmm igen.

Dagens träning misslyckandemärker jag! Är rätt sur på mig själv, faktiskt.

Började bra med kryp, fjärrdirigering (ligg-stå-ligg-skiften) och gripandeträning av metallen inne. Vilda var superduktig!

Så tog vi oss ut i höststormen. Vallade en full ruta till uppletet. Eftersom hon är lite för slarvig med hörn så lade jag tre föremål med någon meters avstånd i vänstra hörnet. Upplägget var så att hon såg när jag vallade rutan (av praktiska skäl, långt till bilen...). De övriga tre föremålen låg två på baslinjen ungefär i mitten och ett i högra hörnet. Jag började lägga ut föremålen från vänster och avslutade i högra hörnet. Sedan så skulle jag prompt skicka på vänstra hörnet (med världens synretning i det högra...   )   Det gick inte så bra! I stället blev det en massa knölande, inkallningar och omskick. Vilda var snäll och gjorde så gott hon kunde, och fixade utan problem att hämta in alla sex grejerna - vilket var jätteroligt att se! Hon har inte gått så många fulla rutor, och inte så många upplet utan att ha Daisy på varannat skick. Dessutom med en störig matte på stigen. Hundmässigt var det en fin prestation, med bra sökarbete i högt tempo. Förarmässigt ett haveri. Brist på planering (vad vill jag med dagens övning? Tränar jag ens raka skick? Eller vad tränar jag? Jo, jag hade en plan. Träna hel ruta, men när det gällde resten så hade jag ingen planering alls, vilket straffade sig).

Följde upp med lite lydnad, framåtsändande. Gick hyggligt, men även här tycker jag att jag hade lite för höga krav och otydlig planering. I stort får jag dock intryck att Vilda har börjat greppa framåtsändandet!

Lyckades avsluta med några riktigt fina apporteringar. Testade att lägga ut metallapporten - bara bra gripanden! Till slut blev jag så tuff att jag kastade den. Belönades med en riktigt fin apportering i galopp!

...spännande, eller hur? ;0)

Vi kom inte ut i skogen idag, umgicks med familjen i stället. Däremot fick jag till ett träningspass hemma på tomten. Egentligen gillar jag inte att träna hemma, men om det är det som hinns med, tja, då får det bli så. Började med fritt följ. Körde med korv på fat som externbelöning och varierade sträckorna. Kändes riktigt bra. Vid något tillfälle gick hon lite långt fram, någon halt tappade hon bort. Men i stort riktigt snyggt med fin kontakt och bra driv.

Sedan körde vi apporteringen och här kommer det stora avslöjandet: Träning hjälper!! :0)  För nu kunde lilla fröken ta både träapporten och metallapporten utan att morra och utan att klippa till dem med tassarna! Jag vågade mig till och med på att kasta metallen och tänk, det funkade ändå! Ett par gånger kom småtassarna fram, då sa jag faktiskt ett rätt neutralt nej och höll inne belöningen. Sedan så grep hon direkt med munnen. Men typ 95 % rätt på första försöket (ja, jag tragglade det rätt många gånger!) är inte illa. Det jag har gjort träningsmässigt är helt enkelt att bryta ner momentet i delar. Suttit inne i köket, lagt ner apporten (metallen, har det blivit, eftersom hon tassat oändligt mycket på den). Bett henne apportera, om hon börjat tassa sagt snällt nej. När hon gripit med munnen - belöning!!

Rutan tragglade vi på lite och det funkar skapligt. Lite för ofta ställer hon sig lite för långt fram i rutan. Helt ok för en tia i lydnadstvåan, men jag är rädd för att få tassar utanför nu när vi tränar för högre klasser (och jo, jag har hela tiden jobbat henne mot mitten. Men uppenbart inte varit så framgångsrik!). Nu testade jag att bara belöna de gånger hon gick till en godtagbar position korrekt. Om hon gick fel först och sedan justerade in sig så fick hon nöja sig med muntlig bekräftelse. Få se om det trillar ner någon enkrona i lilla pudelhuvudet!

Kryp - en kortis med externbelöning där externen verkligen blev en störning! Men rätt fint kryp. Nu tränar vi mest på att jag ska gå rakt och i jämnt tempo utan att titta på hunden. Ska be sambon filma någon dag så jag får se hur det ser ut. Risken är ju att hon lättar utan att jag märker det!

Fjärrdirigering med belöning bakom. Åh, nu bara orkar jag inte traggla positionen stå-ligg enligt "gung-metoden" mer. Så jag testade att köra "fritt positionsbyte" , med belöning bakom, för att se vad Vilda bjöd på. Och det blev riktigt bra. Så nu testar jag det ett tag. Väl medveten om att jag antagligen låter latheten bedra visheten... Men jag har en så grym hang-up på det här momentet. Hela jag vill bara skrika när jag känner att jag borde köra lite fjärr!

Sist men inte minst - skall. (Minns inte om jag skrev om det häromdagen?) Vilda är inte lätt att locka till skall. Inte så konstigt, eftersom jag inte gillar hundar som skäller så får hon garanterat inte utdelning på uppmaningsskall någonsin! Men jag har testat två gånger nu med min oslagbara superduper-metod, och det börjar lossna! Tricket är egentligen enkelt - man tränar skall med en annan hund. Oemotståndligt lockande! Och eftersom jag har Daisy, som kan skall sedan länge och gärna tränar en stund, så funkar det finfint!

Sammanfattningsvis blev det en riktigt bra träning, med framsteg på många punkter. Kul!

Skulle träffa en gammal hundbekant och spåra lite på förmiddagen. Men det regnade och var riktigt bitigt, läskigt höstväder ute, och vi har båda småbarn. Så efter en snabb överläggning på telefon så gick vi på kondis i stället! När vi hade fikat färdigt så sken solen... Jag kunde inte åka hem i finvädret utan tog en tur till skogen. Gjorde en hel uppletanderuta (vilket Vilda gjort ytterst få) och såg till att hon inte fick synretning (vilket hon oftast får). Rätt svårt, med andra ord. Lät henne plocka in fyra grejer av sex och det gick superfint! Sedan kom ett par träningskompisar, de körde en sväng med sin hund, och så ville jag köra en omgång uppletande till, med deras grejer. Lade ut fyra, tänkte nöja mig med två. Så långt allt väl! Meeen. Jag blev lite missnöjd med Vilda för att hon var svår att få ut i ena hörnet, ville inte ge mig och körde på med de kvarvarande grejerna också. Det blev sådär, helt okej. Hon är ju så tacksam att hon snällt fortsätter jobba utan att tappa tempo. Men sådär efteråt önskar jag att jag brutit lite tidigare. Hon hade presterat nog bra ändå. Vill ju att hon ska behålla sitt "uppletandesug", då kan jag inte hålla på och nöta såhär.

Båda pudeldamerna och lilla bebbe-fröken fick ut i eftermiddagssolen. Främst för lite frisk luft och motion, men jag klämde också in ett uppletande. Vis av erfarenhet (? nåja...) vet jag att äng med höggräs kan vara svårare än man tror. Så då dagen bjöd på fin vind testade vi. Ca 10 meter bred, fulldjup korridor. Sedan fick Daisy o Vilda gå vartannat skick. De väntar riktigt duktigt på varandra. Så härligt att se glädjen hos Daisy när hon jobbade! Båda gjorde jättefina arbeten. Fem föremål var fick de plocka in. Efter lite kaffe fick de göra ett närsök på godis på samma fält. Bra träning!

Sammanfattningsvis är jag jättenöjd!

En underbart vacker höstdag och jag bara måste smita upp på klubben medan bebbe sov middag! En snabbis blev det, men hann med det viktigaste!

Fokus nu är att försöka grunda högre-lydnaden. Eftersom vintersäsongen går bort så har jag lite kort om träningstid om jag vill kunna köra högre spår till våren (vilket iofs inte är livsnödvändigt!).

Nå, jag började i alla fall med framåtsändandet. Vilda står och väger där, mellan att fatta och inte fatta... ;0) Hon går ut fint, har ett komfortavstånd på 10-15 meter och så långt är allt väl. Däremot är hon lite sämre på att gå spikrakt på framåtsändandet än på framförgåendet (borde nog börja varje pass med att gå sträckan i koppel?) och så har hon lite mer tendens att söka kontakt bakåt (bristande rutin, behov av utsläckning av beteende = aldrig, aldrig råka belöna precis när hon tittar bakåt). Kör både med och utan "ben" på planen, och nu börjar nyfikenheten släppa (i början bara måååste hon dit och nosa!). Körde ett rejält antal repetitioner, blandade mellan bollbelöning och klicker/godis-dito.

Sedan fick det bli lite gripandeträning. Först några med vanliga apporten. Jag går ut och lägger den, med kortänden mot hunden, och så får hon hämta. Då blir det riktigt snyggt! Inget tassande, inget morrande, ingen lek. Nöta på med det ett tag. Sedan gick jag över på metallen. Har grävt fram min lilla metallapport, och den gillar hon betydligt bättre än den stora. Lade den bara några meter bort och så fick hon hämta. Belönade muntligt redan vid gripandet om det såg bra ut. Och tänk, det har trillat ner en polett! Bara en enda gång var hon där med tassarna, resten tog hon fint direkt med munnen. Och lilla svansen gick för fullt hela tiden. Ska nog få till det här, ska ni se!

Efter apporteringen så blev det krypträning. Hon kryper riktigt fint, tycker jag. Tränade halter och högersväng. Nu skulle jag behöva ta hjälp av någon, så vi får styrsel på mig också. Måste hitta ett bra tempo, och träna på att räta upp mig så det inte blir en massa onödiga dk:n.

Fritt följ, där var kärnan att köra ett långt program med externbelöning. Hon höll ihop och jobbade, jobbade, jobbade trots att jag bara harvade på. Men - det blev också tydligt var svagheterna kom fram efter ett tag. Det var halterna, där hon kostade på sig mer och mer slarv med positionerna! Nå, bra att veta, träna på!

Sist men inte minst körde jag hoppet, på högre-höjd. Hon går ut tillräckligt långt på andra sidan för att jag ska vara nöjd, hon är inte nära att slå i. Men klart jag vill ha ut henne längre. Provar mig fram med olika belöningar.

Nu är jag hemma, bebisen vaken och kaffepannan på. Tänker ta med bärselen o en kaffekopp och dra ut i skogen, kanske kan få till ett upplet eller bara få lite mer sol på näsan!

Brukar aldrig skriva om de andra hundarna när vi tränat sök, men ikväll måste jag bara få säga att det är så grymt roligt att se alla hundar gå så fint!! För två år sedan fanns det inte en enda sökhund på vår klubb, nu har vi tre tävlingsekipage och två jättelovande nybörjare. Otroligt!

Vilda fick 8-10 skick med figge på varje. De första till och med synretning. Sedan så fick hon gå ändå. Inte vallade vi heller. Trots att det var planen (synretningen i starten fick kompensera för det, typ...). Poängen med dagens övning var att ge henne bingo på att gå ut rakt och på fullt djup. Dessutom så testade jag att köra flying, är lite sugen på att åtminstone prova. I stort gjorde hon jättefina skick. Något omskick, framför allt på slutet där det var ovallat och helt saknades människovittring. Då gjorde hon en symbolisk liten lov, "näe matte, det har inte gått en kotte här". Då kändes det fint att hon på omskicket gick ut spikrakt ("jaha, jaja, tjatar du så") på minst 60 meters djup och fick jackpot! Kanske kommer att använda mig av ovallat också, för träning av rakhet. Hmmm, måste fundera lite. Supernöjd med hennes sök i dag i alla fall. Inte det minsta påverkad av löpet. Härligt!

Nästa gång ska jag nog försöka få till några bra tomslag...