Känner mig så nöjd med gårdagens sökträning!

Hade planerat någonting lätt och roligt, med mycket belöning, som motvikt till tävlingsdagens rå-slit.

Det blev en appellruta. I och för sig en lite knölig sådan, med massor av stora stenar (jepp, lite lik tävlingsbanan. Inte bara en slump...). Planen var enkel: bara hittaövningar, fyra skick, figge på varje.

 Vi var noga med att figgarna gick hela vägen till bakkant och sedan följde bakre baslinjen ut till första hörnet. Och det betalade sig!

Skick ett: Vilda vek rätt snabbt till höger, jag kallade in, hon kom!! Nytt skick, nu gick hon ut rätt hyggligt men drog sedan till höger och började kolla av rutan. Matte bet på naglarna, rädd att hon skulle få spåret och hitta figgen efter snurrandet. Men - hör och häpna - pudeln lydde på inkallningen igen och kom in! Tjoho! Nu samlade jag ihop henne rejält, pekade med hela handen, fick henne att springa spikrakt ut till hörnet - och där fick hon figgen! :) Borde bli en fin inlärning på det!

Skick två: Djupt och fint skick men drev aningen framåt och missade hörnet. Skickade om henne snett bakåt, hon gick lite väl långt bak men jobbade sig ut längs rut-gränsen och fick figge. Fint!

Skick tre: Vind på figge från stigen, spikrakt på.

Skick fyra: Samma som skick två, fint djup men driver aningen framåt. Egentligen början på ett perfekt tomslag - men  då måste jag tänka på hur jag skickar så jag inte lämnar oavsökt mark. Nu skickade jag om henne snett bakåt och fick en supersnygg utgång och träff på figge. Klart!

Så roligt att hon blir lydigare och lydigare i söket! Kronan börjar visst trilla ner, att det lönar sig att lyssna på matte! :) Känns hoppfullt inför framtiden. Och roligast av allt - jag vet inte när jag såg henne spåra i en sökruta senast! Tjoho!

Körde lite skall-träning i skogen och kom på mig själv. När det kom en bil och körde förbi så slutade jag träna eftersom det kom en störning. Hallååååå - jag ska ju träna med störningar! Skärpning! ;)

Jobbar mycket nu på att få henne tryggare i momentet, att förstå att det kommer en hel skallserie innan belöning (dvs - man behöver inte spana efter leksak efter vartenda voff!) samt att träna starter (man behöver inte titta på matte och låta rrrrrrr i fem sekunder innan man voffar!).

Åh, vilken rolig dag vi hade igår, jag och Vilda! Tävlade sök i Edsbyn, vårt första högresök. Jag visste redan innan att vi inte hade momenten i lydnaden, så någon uppflyttning behövde jag inte hoppas på. Kanske bidrog det till att det kändes extra roligt att tävla, jag kände ingen stor press utan ville mest kolla av var vi stod.

Dagen började med platsliggning med skott, och där var jag enormt tveksam. Kom på dagen innan(!) att jag glömt bort att träna kombinationen skott + förare utom synhåll. Eftersom jag extremt noggrann i min skotträning så kändes det inte alls bra att kasta in någonting oförberett på tävling. Å andra sidan har jag aldrig sett en tendens till skottberördhet på Vilda. Så efter lite (mycket!) tvekan beslutade jag mig för att lägga henne. Inga problem alls, låg som en staty och var helt oberörd när jag hämtade henne. Såklart.

Sedan var det skogen. Hjälp, vad nervös jag blir! Sökbanan var rätt rolig, dock lite tungsprungen och klurig med många stora stenar som gjorde det svårt att hitta bra skicklinjer. Men kändes som en helt okej Vilda-bana! Min lätt förvirrade minnesbild av söket är ungefär den här:

Snabb figge på vänster sida, inga problem. Sedan lite trams, olydnad och en repa i rutan från en extremt taggad pudel. Eftersom jag vet att hon kan vara lite så i början men rättar till sig efter ett par skick blev jag faktiskt inte så stressad, utan jobbade på som planerat (mycket stolt över det!!). Och precis så blev det, hon blev ganska snabbt riktigt styrbar och gjorde en lång rad riktigt fina skick, raka, djupa och till och med lite framslag... Hittade en dold figge som hon markerade utan problem. Sedan hade jag ett område med stora stenar där jag inte hittade någon bra skickinje och hade lite svårt att få ut henne på djupet. Där gjorde jag min stora miss för dagen, som inte släppte det området och gick vidare. Visst, jag knallade på lite på stigen men skickade då henne i stället snett bakåt på den sidan för att jag ville ha ut henne där. När jag funderade på det efteråt så insåg jag att det var ju där hon hade varit när hon drog sin repa i början av söket, då för henne var det avsökt område, konstaterat tomt... Klant-matte!  Men det brände vi massor av tid på. Den andra sidan jobbade hon av fint. Så säger tävlingsledaren plötsligt att vi har en minut kvar! Då hade vi kanske 30-40 meter kvar av rutan, så jag klev på rejält, ställde mig mitt i skickade höger, fick ett fint tomslag, skickade vänster - och då, när Vilda är på djupet - kommer det: "tiden är ute". 20 sekunder senare står hon på stigen med rullen i munnen... 17 också!!

Nöjd med mig själv på en till punkt: Vid ett tillfälle under söket blev hon lite flamsig i slagen. Då fann jag mig, tog fram vattenflaskan, pratade med henne och "samlade ihop" henne på stigen. Belöningen blev att hon började göra fina, fokuserade slag igen. Mäkta stolt över mig själv att jag kom på mig där. Marttis förtjänst, han som påpekade det på lägret, att hon faktiskt kan ha nytta av att samla ihop sig ett par sekunder ibland. Inser eferåt att Vilda aldrig någonsin på träning gått så många tomslag som hon gjorde igår på tävlingen. Och hon bara fortsatte och fortsatte jobba...

Men jag lärde mig massor:

1. Träna mycket mer på att disponera tiden. Jag har aldrig kört bana som jag mätt upp exakt tävlingslängd och klockat den, så jag har inte alls "i ryggmärgen" när det är dags att kliva på lite snabbare.

2. Håll bredden på sökslagen. Jag skickade alldeles för täta skick, pga terrängen, men med den fina nos Vilda har behövs inte det. Stega, och följ planen!!

3. Skicka "aldrig", nåja, sanning med modifikation, men i princip aldrig, om. Skicka snett bakåt på nästa slag i stället. Skapa flyt i hur du styr upp hunden på stigen.

4. Fokusera i god tid på var du ska göra nästa skick!

5. Leta aktivt kluriga miljöer där hundarna får leta sig ut i svårorienterad terräng.

6. Glöm inte att ge vatten!

7. Vilda har inga som helst problem att orka ett högresök. Med tanke på antalet skick jag gjorde så har hon nog inga större problem med ett elitsök heller! Hon hade massor av krafter kvar när söket var slut, och jobbade fortfarande i samma höga tempo. Lita på hunden!!!

Eftersom hon bara fick tillgodoräkna sig två figgar blev betyget en sexa. "Bitvis glimrande" ska någon av domarna ha sagt enligt "säker källa"... Känns kul!

Sedan var det uppletande, och jag var lite osäker på om hon skulle fatta att det var saker hon skulle leta och inte folk. Såklart hon fattade! Här var hon glimrande hela vägen! Full fart, klippte två föremål direkt, ett par skick senare ett tredje och så var vi klara! 9-9,5 pga lite tugg vid avlämnandet av det sista. Så snyggt jobbat! Och matte var duktig här också - höll snattran! Är så lätt att tjoa i onödan, men hon kommer ju in snabbt och snyggt med grejerna så jag var helt tyst. Kändes ovant! :)

Lydnaden - hur skulle den bli efter en heldag i skogen? Toppen! Vilda var riktigt fin. Fria följet tappade hon fokus en gång och luktade på en spånhög vi gick över, men i stort sett fint. Inkallning med ställande gjorde hon jättesnyggt, men jag var feg och säkrade med ett dk/handtecken, lite onödigt men, men... Sedan hennes svaga moment - framåtsändandet nollade vi som väntat, skallet var hon sen i starten och jag hade mycket dk, tungen var väl ingen succé och krypet var tävlingsdåligt. Lite synd med krypet som känns fint på träning men inte funkar på tävling. Måste köra mycket mer kryp med dirigering och i tävlingslik situation.

Tack och lov fick vi avsluta med hoppet, där Vilda seglade över med enorm energi och elegans och fick avrunda en härlig tävlingsdag med en tia!

Inte ett tecken på trötthet, varken i kropp eller knopp. Vilken hund jag har! Och vad rolig hon är att arbeta med!

Pratade innan om att känslan är det viktiga. Mitt betyg på känslan igår var en klockren tia - hela vägen!

Tog inte ett enda kort på fin-Vilda igår så det får bli en gammal bild:

Körde igenom högrelydnaden ikväll. Som väntat var det ingen stämningshöjare... Suck... Vilda var pigg och jobbade på fint, men momenten sitter för dåligt. Uppletandet gick däremot toppen. Fick en aha-upplevelse - har glömt att träna platsliggning med skott med föraren utom synhåll! Avstår nog momentet i morgon.

Tränar precis så lite som det verkar just nu. Alla mina uppdrag på BK slukar tid, skogsträningen tar sitt och lydnaden kommer sist. Den känns helt katastrofal inför lördagens tävling. Men vi genrepade söket igår. Jag hade en plan och följde den. Lång bana (nästan en högrebana), lättsprungen terräng och massor av tomslag. Och det flöt så fint!! Kändes underbart att skicka Vilda, se henne gå ut fint på djupet och slå framåt _varenda_ gång (har det hänt förut??). Liksom som på riktigt!! Nu känns åtminstone söket bra inför lördag!
Sedan läste jag på reglerna lite och insåg att vi, med lite (fel, massor) av träning kan fixa uppflytta till elit utan tungapportering. Jag trodde man måste snitta åtta på lydnaden också, men det behöver man ju faktiskt inte. Tjoho! Nu måste vi "bara" ha ett sök värt mer än åtta på tävling. Inget vi får nu, men någon gång... :)

Har haft ett fint sök ikväll. Bra förstaskick på båda sidor (figge på båda), sedan ett djupt och fint tomslag MED framslag (!!), grund figge, djup figge - slut. Inte mycket, men bra med en jättemotiverad Vilda. Kändes härligt!
Bilden? "Tallkronor genom kamo-väv" förstås! :)

Läste en träningsblogg ikväll av en duktig SM-nivåperson. Hon skulle ta timeout från tävlandet för att hon och hunden, SM-hunden, fått en låsning i fria följet. Det lät skönt o befriande. Jag och Vilda tar en tungen-timeout vi också. Då hinner ev småinflammationer läka och vi får ha kul i stället. Tävlingsmässigt innebär det att jag kan tvärglömma uppflytt i brukset i höst. Jag tävlar ett par tävlingar i sök resp spår ändå, avstår tungen och siktar på godkänt. Det är mycket annat som ska funka i brukset, vi får helt enkelt samla lite erfarenhet. Och så får jag uppgradera lydnadslydnaden. Där har vi momenten hyggligt färdiga och behöver "bara" få dem att funka alla samtidigt... :)

Sitter här med en sur tennisarmbåge och ett knä som nätt och jämt håller för löpning på mjuka skogsstigar. Fick i samband med dagens tungträning en tanke: kan samma sak ha hänt Vilda? Kan hon ha fått någon inflammation i käk- eller nackmuskulatur av allt tung-bärande? Hon har blivit alltmer ovillig att gripa och lyfta, fastnar i att stå och ta omtag på ett nästan stereotypt sätt. Ibland funderar jag på om hon får sura uppstötningar - det blir ju ett rejält buktryck. Hmm. Självklart kan det vara så enkelt som att jag gör fel i träningen, men jag börjar mer och mer misstänka annan orsak. Någon som har erfarenhet..?
Träningen har ju åkt rutschkana från att kännas "yes, vi har det" till att vara på minus på bara någon vecka. Smärta skulle kunna vara en rimlig förklaring.

I dag fick Vilda två spårupptag med något hundratal meter spår efter varje. Sååå fina upptag! Bra jobbat i spåren också och alla pinnar. Kändes fint!

Tungapporten... För ett par dagar sedan kändes det som om vi nästan var i mål. Sedan körde vi ett par pass där jag satte för strikta belöningskriterier (tror jag i alla fall) och nu är vi på minus igen... Snart ger jag upp.
Framåtsändande hann vi också med några repetitioner. Känns sådär, en ok grund men långt ifrån tävlingsklart. Vi står ju bara och stampar! Frustration!!