Tack vare allra bästa Annika så är Vilda nu nybadad, luktar gott, är tov- och kvistfri. Detta väder i kombination med tovålder är ett elände! Jag satt och torrborstade lilla trollet i två dagar med ambitionen att lämna ifrån mig en tovfri fröken, men det räckte nästan att sätta ner henne på golvet så återtovade sig allt. Nu är klipptid bokad, om en vecka ska det ulliga lilla fåret få vår/sommarfrippa!

Träningsmässigt bestämde jag mig för att Vilda nog var trött efter badet igår, så jag bestämde mig för att inte träna med henne. Det lyckades jag nästan hålla. Tungapporten såg så frestande ut där den låg, så framåt sjutiden på kvällen brast min sista självbehärskning och jag kunde bara inte låta bli att testa den igen...

Gjorde ett lite annorlunda upplägg: Jag satt på vardagsrumsgolvet med ett stort fatt kött som blivit över efter middagen. Vilda och tungen var på ena sidan om mig, Daisy fick hålla sig på andra sidan. Så lade jag ut tungen och Vilda fick angripa den. Det som då hände (inte oväntat) var att hon åter blev arg över att den satt fast och började frustrationslåta. Det ledde i sin tur till att Daisy, som var supertaggad och inte kunde förstå varför inte hon fick hämta apporten i stället frö den där fjamsiga unghunden, gav ifrån sig skall. Konsekvensen för Vilda blev att hon, lite småfånigt, avbröt, började titta sig runt: "Va, varför skäller Daisy, kommer det någon?". Men hon var tillräckligt intresserad av arbetsuppgiften för att jag skulle acceptera den störningen och bara uppmuntra henne igen till att ta apporten. Tänker att det är ju rätt bra i framtiden om hon fortsätter jobba även om hon hör hundskall...   

Så höll vi på, och efter ett par minuter tröttnade Vilda på att bara känna lukten av det goda köttet, sög tag i tungen och kom in med den! Jubel! Jag lät henne apportera in den 3-4 gånger, roligt att se att hon gör det med svansen i vädret och högburet huvud, inte med apporten nere vid golvet á la döende svanen..! Ett stort obs är förstås att vi bara jobbar med ettkilosapporten, den dag det är tävlingsdags är det dubbelt upp som gäller för Vilda.

Avslutningsvis lät jag Daisy, som nu tyckte att livet var ORÄTTVIST, hämta in apporten 3-4 gånger. Tror det blev väldigt bra för Vilda, hennes minnesbild av träningen var att se en överlycklig, svansviftande Daisy kasta sig över apporten och leverera in den med rekordtempo. Vilda var duktigt sugen på att själv få hämta den fler gånger, men se, det fick hon inte! Förhoppningsvis lever den önskan kvar nästa gång vi plockar fram apporten!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kortfattat: körde framåtsändande på klubben igår, med byxben o allt. Stora framsteg! Hon kan gå lugnt o fint en ganska lång sträcka nu. Och - inte minst - så gjorde hon jättesnygga temposkiften från galopp till sakta! Utan kommando, men med target. D...

I dag blev det ett fint lydnadspass hemma på gården medan Alice lekte i solen!   Jag körde igenom det viktigaste. Skallet, som var lite segt i dag. Måste ha upp henne mycket mer i varv om jag ska få ett tätare skall.   Men det intressanta var...

Idag var det lydnadskurs för Emelie Söderberg, kennel Bruksviljans. Hon tävlar skydds och sök på SM-nivå med sina mallar. Kanske inte optimalt för mig, det skiljer en del i egenskaper mellan en bruksmalle o en mellanpudel, men jag har hört mycket got...

När man inte riktigt hinner men gärn avill träna ändå, då får man hitta på lite smarta övningar! Egentligen ville jag spåra i dag. Löste det genom att lägga ett spårupptag med tre apporter. Spåret var: upptag - ca 100 meter spår -  vanlig apport - ca...

Har kört två sökpass sedan sist jag skrev. Det första körde jag i en rätt rolig ruta, knepig för att det blev terrängskifte och rejält stenigt på ca 30 meters djup. Men öppen o lätt att följa hunden i arbete. Jag hade två figgar med okänd placering o...