Alla inlägg under maj 2011

Av Anna Svensson - 29 maj 2011 21:06

På onsdag kväll bar det av mot Vårgårda och Tånga Hed. Jag, Elin, Freda & Vilda skulle spendera ett pudelläger tillsammans! Vi deltog i grupp B, spår och lydnad för tävlingsekipage, med Maud Gustafsson som instruktör. Boende var på ett vandrarhem.

 


Torsdag


Började dagen med spår. Vilda fick i princip ett appellspår, men skogsmark och ny spårläggare. Jag hade beskrivit hennes problem, att hon kan bli lite snurrig. Vad hon gjorde?

Hon körde ner näsan i spåret och gick baske mig inte en meter från spårkärnan! Kraftigt driv framåt, men ändå inte för snabbt. Till min förvåning plockade hon även pinnarna! Vid en vinkel trasslade hon in sig i ett snår, men lät sig inte störas. Ja, hon gick ett helt tiomässigt spår och det kändes som att spåra med Daisy. Bara att åka med, bakom en riktigt stabil spårhund. MEN sådant lär man sig ju inte så mycket av, så som bonus avslutade Vilda spåret med att visa upp det jag tycker är problematiskt med henne! Hon fick ett litet tapp, och då blev det yrt värre. Hon försöker springa sig ur problemet. Jag fick ett par konkreta råd av Maud och vi kom vidare, och nu har jag ett verktyg till verktygslådan. Det blev väldigt tydligt att hon kopplade på hjärnan och näsan när jag bromsade in henne.

För mig att komma ihåg: bromsa, låt henne aldrig galoppera runt. Blir det alldeles för mycket så kan man t o m ta in henne vid sidan. Kom ihåg möjligheten att backa i spåret.

Slutet var en leksak och gissa om hon var mallig när hon hittade den! Sammanfattningsvis ett spår som höjde mitt självförtroende ett rejält snäpp när det gäller spår med Vilda.


 


Efter lunch fick jag prya i sökgruppen (tack Gunilla!). Vilda fick ett riktigt tufft upplägg, med tre figgar i småknölig terräng och den fjärde i riktigt tät granskog. Synretning på tre men inte på den sista. Det var en fröjd att se henne! En sådan drivkraft ut, jättefint tempo, rakt på figgen på de första tre. Den fjärde provade jag att skicka vid sidan om figgen för att undvika att få henne i spårkorridoren. Då sprang hon runt och försökte få vittring, men när det inte lyckades så tog jag in henne och skickade henne mer rakt på. Då skjutsade hon ut i full fart bland alla granarna och hittade sin figurant. Alltså - andra dagen i sitt liv i en sökruta. Efter att ha varit på resande fot tio timmar dagen innan, sovit på ett främmande ställe, träffat en massa nya hundar, gått ett appellspår, varit i skogen hela dagen, så har hon inga som helt problem att springa fyra sökslag! Och när hon inte hittar på det fjärde, så har hon motor och motivation nog att skjuta ut som en kanon på omskicket och i full fart jobba sig ut till figge utan någon ytterligare hjälp. Rackarns, hon är verkligen bra den här hunden!


 



Fredag

Spår på förmiddagen. Ett omväxlande spår, ca 300 meter, icke förarspår. Återigen ett jättefint spår av Vilda, nosen klistrad i backen och jättefint driv. Fick ett enda tapp, jobbade ut det fint och var väldigt tydlig i kroppsspråk när hon var på igen. Tog pinnarna. Till svårigheterna hörde en 90-graders vinkel ut på en liten skogsväg – och mitt i vinkeln låg en mumsig hästbajs! Vilda hann med en smaskig tugga, men lyssnade på mitt nej och fortsatte jobba. Löste vinkeln fint. Tog alla apporter. Jättenöjd matte!


På eftermiddagen var det lydnad. Vi gick sent för instruktören och tränade fot som vårt valda moment. Av någon anledning, kanske för att vi tränat mycket ruta och framförgående på sistone, så var Vilda väldigt utåt-fokuserad. Om jag inte fick ögonkontakt med henne före jag började gå, så var hon helt osäker fram till första svängen/halten. Sedan var det som om poletten trillade ner. Om jag däremot väntade ut hennes blick, då gick hon med fin kontakt redan från början, och höll sedan kontakten genom hela momentet.

 

Innan dess hade vi gjort en rad saker:

Framförgående genom grupp (som en förberedelse för framåtsändande). Premiär för Vilda, vi började med att bara gå igenom gruppen tillsammans. Hon verkade tycka att det var den naturligaste sak i världen att det stod fyra personer där ute! På tillbakavägen fick hon ett vanligt framförgående. Hon hade lite dragning till Elin, som var en av mittenfiggarna, men f ö gick hon jättefint. Bra start, bra riktning etc. Till skick två fick Elin flytta ut på ytterkant och nu gick Vilda spikrakt genom gruppen. Boll som belöning och lycklig matte!

Tungapport: Lyfte och bar tvåkilosapporten en bit. Heja, heja!

 

Rutan: Fullt ös, medvetslös! Jättefokuserad redan på första skicket, hamnade initialt utanför (för långt till vänster) men gick lätt att dirigera in. Tre fina skick från olika håll med target, sedan ett fjärde skick utan. Då bjöd hon på oförminskat tempo och perfekt position. Härligt!

Framförgående: Gjorde flera långa, fina sträckor utan grupp men med andra störningar. Jätterakt, säkert, fokuserat och fint. Varvade ibland med att kommendera stanna och lägga en boll framför henne som avslut.

Platsliggning: Låg, men kändes lite oroligare än vanligt. Hmm.


Lördag

Förmiddagen var det spårdags igen. Vilda fick ett spår motsvarande appell men med annan spårläggare. Det började på äng, in i skog, ut på äng. Det blåste kraftigt, halv storm, vilket jag trodde skulle leda till ett väldigt slagigt spårande. Men icke, pudeltussen överraskade igen. Hon var väldigt spårnoga, jobbade som en dammsugare och klarade spåret utan problem. Missade en av apporterna, en skogspinne. Hade ett tapp som hon redde ut ganska enkelt. Sammanfattningsvis var jag jätteimponerad, hade inte förstått att hon skulle klara en sådan uppgift så bra.

Eftermiddagens lydnad skippade vi faktiskt, inte för att inte Vilda orkade utan för att jag var alldeles för trött. Men en platsliggning med en massa nya hundar blev det.

 

Kvällsjobbet var ett uppletande. Vilda har inte gått i någon ruta som andra vallat och med andras saker. Hon fick en korridor och tre föremål längst ut på djupet. Jag var jättenyfiken på hur hon skulle reagera. När vi kör själva så tänker jag att hon får rätt mycket retning, bl a ser hon ofta när vi vallar eller är själv med. Nu kommer hon bara ut i skogen, efter att kört både spår och sök i flera dagar, och ska försöka förstå uppgiften. Jag kom till rutan lite tidigt med henne, så hon såg återgången på dem som lagt föremålen. Sedan gjorde hon två jättefina skick i full fart ut på djupet och hämtade båda föremålen som låg i hörnen på rutan. Det var roligt att se hennes sökarbete. Hon har förstått det där med vallning och återvände ganska snabbt till rutan när hon hamnat utanför. Som alltid hade hon bra ingångar med full fart och fina avlämningar. Inför tredje skicket blev jag tveksam. Vad händer om hon nu missar tredje föremålet? Hmm. En snabb överläggning med vår instruktör Maud och så beslutade jag mig för att inte göra fler skick. Det sved lite, för Vilda hade mer energi. Men vi hade introducerat flera nya saker, hon hade gjort två superfina skick och det kändes som att vi hade mer att förlora än att vinna.

Stegringsplan i uppletandet: Fortsätta jobba på raka skick. Vilda har inga problem att ta sig ut på djupet. Stegringsplanen blir hel vallad ruta med föremål bara på en ”skicklinje” framför mig. Att fara ut på sidorna och leta ska inte vara lönsamt. Fortsätta med föremål från andra, komma ihåg att använda plast och gummigrejer.


Söndag

Ett avslutande spår i regn, ganska kort liggtid. Lite snurr i början. Fullt möjlig att läsa hela tiden. Lite roligt var att jag var helt säker på att spåret gick åt vänster i första vinkeln, men Vilda envisades med höger. Och visst var det höger! Ju längre tid hon spårade, desto lättare att läsa var hon. Plockade pinnarna, tog flertalet vinklar jättefint. Roligt att se hur hon har utvecklats i spåret! Som extra bonus filmade vi spåret, så nu kan jag lyssna på Maud med jämna mellanrum och påminna mig om hur det var jag skulle tänka!


Sammanfattningsvis har det varit ett fantastiskt roligt läger! Vilda har överträffat alla mina förväntningar. Hon har presterat fantastiskt under träningarna. Vilat tyst och lugnt i bilen eller rummet däremellan. Lekt och busat i flock med främmande hundar – trots att hon så nyligt blivit rejält skrämd.

 

Vår träningsgrupp har varit underbar. Avslappnad, trevlig, kunnig. Och Maud är som alltid en klippa som instruktör. Bra hundöga, bra människokännare, idérik, inspirerande.

Det har varit bästa möjliga inskolning i läger- och träningsliv för en ettårig liten fröken.


ANNONS
Av Anna Svensson - 24 maj 2011 15:52

Undrar vad ni andra tycker, som inte svarat? Nå, jag är nöjd, två som röstade, båda röstade för! Och tänk, det var ju precis vad jag ville höra... Så nu är sökrullen beställd! Får vi se vad det blir av det. Ska nu på spårläger i fyra dagar så vem vet, jag kanske blir återomvänd (=rättvänd?!)!   


Få se om jag kan blogga under tiden, annars blir det uppdateringar när jag kommit hem! 

ANNONS
Av Anna Svensson - 23 maj 2011 16:07

Hejsvejs! Nu vill jag ha massor av kommentarer och synpunkter!


Vilda och jag kör ju spår och lydnad. Spåret fungerar hyggligt. LIte het på gröten i början, lite slarv med pinnarna etc. Men jättemotiverad, nu för tiden rätt bra i spårkärnan etc. 


Parallellt med det tränar vi uppletande, i ganska sparsam omfattning men det blir då och då, tillräckligt ofta för att hon sakta men säkert ska utvecklas och hon hämtar nu glatt tre-fyra föremål i rad utan förnyade retningar. Kör fortfarande bara korridor. 


Och så lydnad, där jag försöker få med mig både lydnads- och appellmomenten, samt att jag vill börja i tid med vissa svårare moment, ffa har det blivit rutan och några av specialapporteringarna, tungen o metallen. 


Det blir ganska omfattande, och ibland känns det som om vi spänner över väl mycket. Smatidigt så tuffar det ju hela tiden framåt, och jag märker inga som helst tecken på Vilda att hon skulle vara nära sitt max/att tröttna. 


Nu har vi då testat sök i två dagar och det var grymt roligt!! Visste det redan innan, så därför hade jag liksom redan bestämt mig: sökträning tidigast i höst! Men jag är på väg att ändra mig. Diskuterade med en tjej på klubben som tänker köra appellen i sök, och plötsligt börjar det låta lite småintressant. Är anmäld till två appellspår men kommer att tvingas stryka mig från edt ena, och oddsen att vi blir uppflyttade på det andra är väl 50/50. I vilket fall får vi tävla appell året ut. 

Så frågan är - ska jag satsa på söket, låta spårandet gå ner på någon slags underhållsnivå/bli prio två (kommer ju ändå att bli en del, det är ju inte varje dag man är folk nog att träna sök)? Det skulle vara väldigt roligt och ngt somjag tror passar Vilda fint. Eller kanske fortsätta ha spåret som prio ett och "pyssla på" med lite grundövningar i sök parallellt, och så får hon bli färdig på väldigt lång sikt? 

Eller är jag helt galen och överbelastar en ung hund om jag lägger på ytterligare krångliga saker som ska läras in i hennes liv? Blir det helt enkelt alldeles för mycket? Uppletet kan jag ju lägga på sparlåga, samtidigt känns det lite synd när jag fått en bra grund i det. 

Viloperioder kommer att ge sig automatiskt, snön brukar bädda för en låååång viloperiod en tredjedel av året. Dessutom kommer det att bli några veckor i juli då jag tar timeout och parkerar på bryggan. Så jag tror inte att jag kommer att köra på henne för hårt ur den synvinkeln. 


Tacksam för alla synpunkter!!  

Av Anna Svensson - 22 maj 2011 19:40

I dag var det dags för andra halvan av sökkursen. Det är bara att ge sig, Vilda är verkligen ett sökämne och jag borde genast börja träna! Har dock fortfarande någon slags plan om att vänta minst till hösten... 


Körde en vindövning. Där får Vilda figgen direkt, men alla hundarna har haft problem med kastvindar. Har vi släppt dem för tidigt så har de rusat ut en bit och sedan tappat figgen. Så trots Vildas ihärdiga markerande fortsätter jag gå (alldeles för länge, ser jag ju nu). Till slut tröttnar hon och sätter sig ner och markerar figgen! Då fattar matte att det nog är dags...   



   

Sedan körde vi på med figge i korridor. Vilda fick fyra skick. Det första blev ganska yrt, men hon hittade efter en stund. Det andra var riktigt hyggligt fokuserat. På filmen syns skick nummer tre, nu i en ny korridor. Jättefint jobbat av henne tycker jag, fokuserar och går ut bra på djupet. Enda retningen nu har varit att se figgen ett par meter ut från baslinjen. Men vindförhållandena är fina, hyggligt bra motvind om än lite turbulent. 



 

Dagens sista övning för Vilda blev en figge som låg bara ca 5 meter ut. Detta för att se om näsan var påkopplad. Dessutom gjorde vi den för att visa hur man kan träna markeringar i själva söket. Vilda hade fin fart ut och tog figgen direkt. Fick sedan kampa loss leksaken och komma in till mig med den (den var "rulle"). När hon kom in fick hon en liten belöning och sedan körde vi påvis (jag ropade "var är du?" och figgen fick svara). Med den hjälpen gjorde Vilda ett jättefint påvis. För henne, som är van vid t ex uppletande, så tror jag att den här metoden kommer att räcka för att få in markeringen. 


Ett stort plus för att Vilda var tyst och lugn i bilen hela dagen. 

Av Anna Svensson - 21 maj 2011 20:24

Vilda litar inte en sekund på våra kattungar, hon tycker de är lite läskiga...


   

...och jag kan ju förstå varför!   



 

 ...och man kan ju förstå henne!      

Av Anna Svensson - 21 maj 2011 17:38

En av mina valpköpare som bytt ras och skaffat portugisisk vattenhund måste tyvärr omplacera sin tik pga allergi. Vet du en seriös person som är intresserad och kan erbjuda ett livslångt hem? http://www.simplesite.com/Walles/

Av Anna Svensson - 21 maj 2011 15:27

I dag höll jag nybörjarkurs i sök. Perfekt väder (soligt och fint men blåsigt!). Jättetrevlig grupp. Daisy fick vara med på förmiddagen och visa lite markeringar, hon blev så himla lycklig när hon fick köra ett riktigt sökskick! Måste göra mer sådant med henne!


Vilda fick göra nästan samma övningar som övriga. Men jag hoppade över markeringsövningarna, jag kommer ju inte att börja med söket förrän tidigast till hösten så det kändes lite meningslöst. Däremot att lära sig vinda och grunda ett bra figurantintresse är aldrig fel!


Jag blev nöjd med övningarna, hon fattade fort att hon skulle vinda. Figgarna jobbade jättefint med henne och hon hade inga problem att våga komma fram, ta godis och sedan kampa med dem. Sedan är det så grymt roligt att se henne fara runt i skogen! I morgon ska jag försöka ta med filmkameran, så ni får se illern in action!


Xtra bonus att hon lågt lugnt och tyst i bilen när det inte var hennes tur. Den rökta grisknorren, kan ha med saken att göra... :0)

Av Anna Svensson - 19 maj 2011 21:41

Hade tänkt filma denna debut men det blev tack och lov inget av med det!


Värmde upp med lite uppletande ute i skogen, tre fina skick, raka och bra, bra djup, bra sök, bra gripande, bra ingångar, nöjd matte!


Sedan klubben. Kom precis när skotten skulle börja, jag trodde det var en halvtimme senare. Hade planerat att komma i god tid... Märkte ingen som helst rädsla på skotten i alla fall, däremot tittade hon till vid nästan varje smäll. 


Tävlingen: 


Platsliggning - blev lite osäker på hunden bredvid och var väldigt fokuserad på henne vid läggandet. Dk, betyg 9. Låg faktiskt lite oroligt också, tyckte jag. 


Tandvisning: Perfekt! 10. 


Budföring: grymt fint, 10. 


Sedan var det slut på glädjeämnen! 


Linförighet: Riktigt hyggligt, tyckte jag. Vi hittade en trevlig stäming, hon följde fint, slarvade lite här och där, kängurustudsade under språngmarschen, trasslade då dessutom in sig i kopplet... Men det var glatt, trevligt och hon höll fokus på mig. Betyget blev 7,5. 


Framförgående: Lite tveksamt från start, sedan rakt och fint. Jag bröt momentet med en bollbelöning så en nolla i betyg blev det förstås!


Läggande under gång: Återigen som bortblåst ur Vildas minne! Initialt tyckte hon att vi skulle fortsätta leka med bollen, yrade runt som en stolla och var bara... helt lost. Nåja, efter gårdagen var det inte oväntat, trots att vi däremellan fått en rad väldigt fina lägganden under gång. 


Inkallning: Betyg 0, betyg 0, betyg 0, betyg 10!  Vadan detta? Första gången jag lämnade Vilda lyfte hon på rumpan och klev fram några centimeter. På en träningstävling låter jag inte henne komma undan med det, gick tillbaka, flyttade bak henne, gick iväg... Nu låg hon när jag vände mig om! Gick tillbaka, satte upp henne, hann fyra meter innan tävlingsledaren hintade om att hon lagt sig igen! Gick tillbaka, satte upp henne, försökte vara tydlig - hon satt kvar och gjorde en 10-poängsinkallning. (Mitt fel att hon lade sig - jag lämnar henne ofta sittande när jag t ex lägger ut föremål till uppletande och har då accepterat, till och med belönat, även om hon legat när jag kommit tillbaks. Korkat? Ja, uppenbart!) 


Apportering: Tja, vad säga? Jag kastade apporten, hon tjuvade. Jag bröt henne (hon lyssnade faktiskt!), gjorde om, hon satt kvar jättefint, på kommandot sköt hon iväg som en kanon. Förbi apporten och till rutan , ca 40 meter bort, där hon bjöd på perfekt position... Kollade av mig i två sekunder, när belöningen uteblev rusade hon tillbaks till apporten och jag var säker på att hon nu skulle avsluta med en snygg apportering. men nix, hon plockade upp apporten och sprang tillbaks till rutan! Nu drog jag till med en inkallning, full fart in. Av någon fullständigt obegriplig anledning skulle jag underlätta för henne vid ingången, vilket bara resulterade i att vi krockade när hon kom springande i full fart så hon tappade apporten... Behöver jag skriva vad vi fick för betyg..? 


Hopp: Gjorde hon jättefint. Två avdrag: hon satte sig såpass långt vid sidan om hindret på andra sidan att jag var rädd för att hon inte skulle ta hindret på tillbakavägen. För att vara säker gav jag dk, vilket jag antagligen inte hade behövt. I avslutet satte hon sig snett. Betyg 7. 


Sammantaget en bra genomkörare där Vilda orkade igenom hela programmet, hade en positiv attitiyd, glad och snabb. Lite fel här och där, men det kändes som begripliga fel. Dessutom var jag jätteglad och stolt över min hemmaklubb, det var verkligen mysigt att gå tävlingen, inga sura miner utan tvärtom bara uppmuntran när vi ville göra om moment och glada skratt när Vilda tokade sig som mest. 

Jag tror att det var ett rejält steg framåt mot Vildas första tävlingsstart!


(Och ja, vi gjorde en mix av ettan och appellen, en extra tandvisning är aldrig fel!)

Presentation


Välkommen till min blogg, ett komplement till min hemsida (se presentationen). Jag heter Anna Svensson och den här bloggen ska handla om hunddelen i mitt liv. Just nu består den av storpudeln Daisy och mellanpudeln Vilda.

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3
4
5
6
7 8
9 10 11 12
13
14 15
16
17 18 19
20
21 22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2011 >>>

Tidigare år

Arkiv

Kategorier

Gästbok

Valpar från min uppfödning

Arbetande pudlar

Pudeluppfödare

Sök i bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se