Här kommer en snutt på vår träning av tungapporten. Det enda som Vilda gör riktigt bra är avslutningen - då lyfter hon upp den med högburet huvud och sätter in sig hyggligt i position. Problemet är att hela vägen fram tills dess är ett strul av idel omtag och tjafs. Lyfter hon upp den tidigare så bär hon den någon meter, men med så löst grepp att den glider mot hennes kind efter 3-5 meter och då släpper hon den. Och så håller det på...

Eftersom hon alltid får in den till slut så har jag belönat, med förhoppningen att hon ska få bättre självförtroende och med tiden bättre teknik. I stället verkar hon ha lärt sig att det är såhär en tungapportering går till. Bara man lyfter upp den när man kommit fram så är det ok! 

På slutet av filmen ser man hur jag försöker få henne att lyfta den och sedan gå med den "riktigt" en bit innan hon får komma in och sätta sig. 

Tips, råd, idéer..?

För att riktigt förstärka hur uselt träningen gått lägger jag med några månadsgamla snuttar, som jämförelse.

Heja oss! :)

...men lyckad träning blev det idag! Måste ju passa på att träna med Elin när hon är hemma på besök! Dessutom så var det klockrent träningsväder. Vi får vila någon annan gång...
Uppletande: lättsprungen skogsruta, fem föremål ut, bröt planenligt efter fyra. Körde bl a med hockeypuckar. Vilda jobbade återigen superfint, jag är så glad! I mitt tycke ett tävlingsmässigt bra uppletande. Film från mobiltelefon finns, typiskt nog verkar bara det sista av klippen ha blivit riktigt uppladdat. Jaja, vi börjar med det får vi se om jag orkar joxa med de övriga någon annan dag. Man ser hur hon är ute i rutan och letar, kommer in tom. Hon har vid det här laget täckt av rutan riktigt bra, men behöver pga vinden gå utanför vallningen för att få sista föremålet, som ligger i bortre hörnet. Jag skickar om henne, hon jobbar jättefint i vinden och kommer in med föremål nummer fyra. Klart! Duktig Vilda!

ah, nu verkar de andra klippen funka: 

Spåret: klockrent spårupptag, gick ut fint (vilket iofs inte var så svårt, motvind!) riktningsbestämde lugnt, fint och rätt! Plockade alla pinnar och hade bara problem vid en grusväg. Roligt och lyckat spår!

I dag var det spårdags! Och nu skulle Vilda få en chans att återhämta sig efter fredagens fiaskospår.

Regn innan spåren lades, rätt blött i markerna. Ca 700-800 meter, 1,5 timmes liggtid, inte förarspår. Naturpinnar förutom spårslutet. Spårupptag med vägen som naturligt stopp vid ev bakspår. Roligt spår med bl a en spetsvinkel, flera vanliga, vägövergång samt ett parti "grönjäklig" terräng där man hade fullt sjå att hålla sig på fötterna...

Vilda spårade underbart! Fint upptag, bra spetsvinkel, plöjde fram som en bulldozer i den knöliga terrängen. Såg ut som en lycktlig dränkt katt när spåret var slut! Tror det passade hennes självförtroende alldeles utmärkt att få ånga på i lite knölig terräng. 

Körde några tungapporteringar också. Testade tvåkilos i terräng, men det var bara fööör svårt tyckte Vilda. Plockade med den konstant (men fick in en till slut - hon ger i alla fall aldrig upp, den här hunden!) Körde ett par omgångar på vägen också, och då gick det lite bättre. Lägger in filmer på alla tre skicken så får ni se problemet vi har att jobba med! Tips mottages tacksamt! Just nu har jag bytt strategi, från tyngdlyftning med ettkilostungen i terräng till att faktiskt träna med tvåkilos. Orsaken är tat ettkilos kan hon släpa in även om den kommer snett, men tvåkilos tycker jag bara att hon verkar bära om hon får den exakt rätt i munnen. Så nu tänker jag att varje träningspass går ut på att få henne att snabbare och snabbare hitta mittpunkten, så hon kan komma in med eländet! :) Plus styrketräning förstås.

Exakt så här tungt är två kilo för en sjukiloshund:

Just ja, glömde att vi körde framptsändande på klubben medan spåret låg till sig. Värmde upp med target, testade sedan att ta bort den och hjälpa henne med "sakta". Och jo, kanske, kanske, börjar det födas en liten förståelse för vad jag vill! :)
 

Jisses, vilken dag!

I dag tävlade vi i Hälsingeklövern, en inofficiell lagtävling mellan brukshundklubbarna i Hälsingland. Tanken från min sida var att miljöträna lite, men framför allt få en träning under tävlingslika förhållanden. Ska ju tävla sök om tio dagar, och det är så trist att spricka på lydnaden om söket går bra. Fröken VildaHilda lade ju sig till med ovanan att flippa på apporteringen i fjol...

Men dagens lydnad visade helt andra problem!

Vi fick betygen

Linförighet 7 + 7,5  (något hoppig, pos, dk)

Framförgående 7 + 6,5  (ryck ut, drag i kopplet)

Platsläggande 8 + 9 (sent ner med fronten)

Inkallande 10 + 10

Krypande 8 + 8,5 (lite långsam början, dk vid uppsättande)

Apportering  9 + 8,5 (lite lek vid gripande)

Hopp 10 + 10

Totalt 211 poäng. Vi avstod platsliggningen (riskerar inte påflugen hund och/eller strul med skotten för en inofficiell tävling). Om jag lagt henne och hon fått en tia (som hon brukar) hade vi haft 261 poäng och kommit tvåa av 17 hundar! Men nu gjorde jag inte det...

Hennes lydnad, då? Ja, inledningen kändes katastrofal. Jag hade ingen hund med mig vid linförigheten! Hon var taggad men ofokuserad. Känner igen det från de senaste tävlingarna och har grubblat massor på vad det beror på, utan att hitta en rimlig förklaring. Motiverad är hon så det räcker! Fot kan hon! Men i dag tror jag att jag knäckte nöten, för beteendet blev så tydligt. Jag tror att jag tränat för lite hela program med fritt följ, så det har förvandlats till ett transportmoment för henne. Hon går hela tiden och försöker lista ut vilket moment vi är på väg till! T ex  - är vi på väg till hindret? Nehej. Ska vi göra ett framförgående? (Det testade hon faktiskt idag, började dra iväg och jag fick väsa i ett rejält dk för att få in henne i position!). Hela tiden med grym förväntan! Om min teori är rätt så borde det funka att köra rejält med lite längre ff-program det första vi gör när vi kommer till klubben. Jag kör hårt med det fram till tävlingen, så får vi se!

Framförgåendet inte mycket att säga om, jag kör med samma kommando som på framåtsändande och då ska man ju gasa järnet ut, inte konstigt att hon gör det nu också. Det poängavdraget tar jag så gärna. Att läggandet var segt visste jag faktiskt inte, tror att hon reagerar snabbt men är lite trög på slutet? Onödigt! Krypet var tydligen tekniskt jättefint i dag. Domarna tyckte att jag gick lite för sakta inledningsvis, sedan fick jag ta till ett dk för att sätta upp henne. Men jag var verkligen nöjd med hennes kryp i dag. Det finns hopp! :)

Apporteringen var bra, helt utan tendens att dra med apporten. Lite klappade hon till den i samband med gripandet, men det såg mest ut som att det råkade bli i samband med inbromsningen. Nöjd!! Hoppet var helt enkelt toppen!

Lägger in en film, tyvärr bara filmad med mobil men ändå något. AVstår från att visa er fotgåendet!   

Efter tävlingen hända två saker. Bakgrund till den första: när vi kom till tävlingsplatsen var Vilda halvfjantig. Hon tyckte det var jobbigt med de andra hundarna, gruffade lite men var rätt okej. Jag hade henne ute så mycket som möjligt (trots bebis) i den ständiga kampen att få henne att lita på mig (nejdå Vilda, ingen hund kommer att bita dig). Eftersom jag misslyckats med det vid två tillfällen så kan jag förstå Vildas bristande förtroende för mig där.
Det kändes jättebra och innan dagen var slut hade jag en kolugn hund. Vad händer då? En hund(höll på att skriva en svordom här, men det är ju osnyggt) kastar sig mot Vilda och försöker nypa henne. Han/hon kommer så nära att hon nuddar Vilda, som kastar sig åt sidan samtidigt som jag rycker undan henne. Och nej, Vilda utmanade inte, hon tittade inte ens på hunden. Och nej, vi gick inte jättenära, hunden kastade sig ut i full koppellängd. Blev så arg och ledsen, uppgiven, sur - allt på en gång. HUR ska jag någonsin kunna få Vilda cool med andra hundar när det hela tiden händer nya incidenter?  Tycker så grymt synd om henne. 

Nå, i detta sura-ledsna tillstånd kommer jag till bilen, packar in hunden, hämtar barnvagnen - och inser att jag inte bara låst in hunden, utan även bilnyckeln i bilen. Bingo, typ... Tror inget jag sade de närmsta fem minutrarna passar att skriva i en blogg. Övervägde starkt att krossa en ruta. Men med osannolik tur och rätt människor runt omkring så lyckades vi efter en halvtimme (som kändes evighetslång, särskilt med tanke på att solen gassade på bilen och Vilda satt därinne, utan minsta fönsterglipa som kunde släppa in luft) få upp framdörren på bästa biltjuvs-manér! Sedan var det bara att gasa hemåt, snabbstäda och svida om till ettårskalas för min goa, fina dotter!    

Jag har fått förtroendet att sitta ordförande för Söderhamns Brukshundklubb kommande år! En jätterolig utmaning, men det är onekligen en del att göra såhär i starten innan man är insatt i allt! Lägg till det en pågående valpkurs, arbete som råkat bli nästan 75%, ett motionsprojekt och två små barn så är det begripligt att bloggen blivit lite försummad på sistone! För jag märker ju att när jag slarvar och skriver tat jag tränat "det vanliga", så har jag inte särskitl stor nytta av den träningsdagboken! Jag vill ju kunna gå tillbaka och kika hur regelbundet jag tränat ett moment, när jag vågat öka svårighetsnivån, framgångar och bakslag... Ska försöka skärpa mig!

I dag blev det ett lydnadspass med Elin som hjälp.

Fot: Fortsatte på gårdagens koncept med externbelöning (godis på fat), inte så bylsiga kläder, Elin som klickhjälp, rätt grundstämning, "lagom" rakryggad/krokig matte (som kan se åtminstone något av hunden!). Och det gick riktigt bra idag med! Tydligt var att hon gled fram mer när jag hade kommendering, och när vi körde för länge utan belöning. Så det gäller att backa de svårigheterna ett tag, lägga en bra grund med Vilda i rätt position. Sedan plocka in dem igen som en medveten ökning av svårighetsnivån. Roligt att se var att hon höll position även när vi gick i riktning mot godisfatet!

Inkallning med ställande: Gjorde två, ett med kast direkt efter kommando, ett med kast efter att hon stannat och yes, på ställande två så låste hon frambenen ursnyggt! Puss, Vilda!

Fjärr: Tränade på riktigt nära avstånd, gjorde allt så lätt som möjligt. Max fyra skiften på rad. Belöning med godis på fat bakom henne. Svårigheten var dels att vi var ute, dels att Elin stod bakom . Gick riktigt hyggligt. Många fina skiften, men ibland glömde hon bort sig helt och gjorde fel. Vi har kommit långt men momentet är absolut inte moget.

Rutan: testade vidare med olika sätt att få henne på rätt plats i rutan. Framgången var måttlig! Klurar vidare... Klart är i alla fall att hon älskar rutan, och att hon oftast placerar sig bäst de första gångerna. Tänker på Kerstins fråga för en evighet sedan - måste jag verkligen köra så många skick per träning..? Hmm. Gjorde i alla fall en rolig svårighet för henne, körde med dold ruta! Dvs gick bakom en bil eller häcken, så att hon inte såg rutan när jag skickade henne. Inga problem, sa Vilda! Hon söker verkligen rutan aktivt!

Skall: Fick till några riktigt godkända skall-serier. Bollbelöning. Blir lite för hoppigt vid sidan, valde att flytta henne framför för att försöka grundlägga den goda vanan att sitta stilla när man skäller...

Tungapporten: Sedan i lördags har vi tillgång till en tungapport på två kilo - Vildas tävlingsvikt. Tufft för en liten sjukiloshund, tycker matte... Vilda har en förmåga att vilja halvsläpa in den. Men jag tror att hon börjar förstå vad jag vill, och hon gjorde ett par riktigt fina hämtningar med hyggligt högt huvud. Tävlingsmässiga avlämningar väntar jag allt med!

Dagens sök hade jag planerat så här:

Jag vill fortsätta träna starter, mycket för att få in mina egna rutiner och för att känna mig trygg i att Vilda vet vad hon ska göra, oberoende av terräng, störningar etc.

Jag vill också få in åtminstone ett tomslag, eftersom det blev lite tokigt avslut på tomslagen senast. Jag vill också befästa Vildas trygghet i att komma in utan rulle.

Jag ville, avslutningsvis, att hon skulle känna sig lite "snuvad på konfekten" när vi avslutade söket i dag och vara rejält laddad inför nästa träning.

Ett gott tecken på att jag inte kört henne för hårt fick jag när jag vaknade i morse. När jag klev ut ur sovrummet så hörde jag hur Vilda flög ner ur soffan och en mikrosekund senare satt hon nedanför mina fötter. "Ska vi ut och jobba nu matte???". Goaste tösen!

Mitt upplägg i dag:

Skick 1+2 figge,

skick 3 tomt, skick 4 figge, slutbelöning.

Ta undan hunden, placera ut figgarna för ny start.

Skick 1+2 figge, slutbelöning.

Undan med hunden, ny start:

Skick 1 figge, avslut.

I stort tycker jag det gick väldigt bra. Ett djupt och fint tomslag gjorde Vilda, först ut rakt och fint, sedan kollade hon gammellegan. Naturligt, eftersom vi lämnat figge där. Däremot fick jag ju inte de fina framslag jag fått de andra dagarna - tvärtom kollade hon av rutan rejält bakåt! Men man kan inte få allt! Lärdom - lämna inte alltid en figge kvar i skogen när du ska köra tomt, blir ju väldigt naturligt då för hunden att kolla gammellegan om den inte hittar.  Däremot så tror jag stenhårt på att blanda och göra det ibland, så inte hunden tror att figge in  = tomt (som jag skrivit om tidigare). Genom att prassla med godispåse istället för att tjata på henne kan jag få in henne fint till stigen i stället för att bråka/släppa iväg henne i en flying. Smidigt.

Och så glömde jag hur jag gjorde när jag tränade starter tidigare i veckan - flyttade jag fram eller inte medan hunden var ute och letade? Jag hade för mig att jag stod kvar (som man gör på tävling), men det blir nog fel? Då avdresserar man ju framslagsträningen när man kör starter?? Nästa gång ska jag nog flytta fram ändå? Försökte också få struktur på mitt eget agerande. Starterna tror jag att jag fick till hyggligt (Gunilla, säg till om du tycker annorlunda! Var hård!). Men sedan glömde jag hur jag skulle förbereda nästa skick vid intransport. Stanna ca fem meter före stigen och sätta hunden. Men sedan - skulle jag själv gå fram och kika? Eller stå kvar bredvid hunden? Står jag kvar, och tar henne sedan vid sidan fram till stigen/skickstället? (Gunilla, hjälp igen!)

Är jättenöjd att Vilda höll tempot så bra och jobbade med fin energi fortfarande, kika på filmerna! Sjätte sökdagen i rad!!     Dock har hon blivit lite olydigare på stigen, angenämt problem!

Nu ska jag lyda ett gott råd och göra en lista över specifika saker att träna, försöka fundera ut hur jag ska vikta dem och göra en riktig träningsplanering. Och så kan jag inte låta bli att rota i SBK Tävling...

..och så ska vi vila lite...   :0)

Foto: Gunn Storgårds

Här kommer länkar till Vildas MH-filmer! Jag har varit lite lat och inte skrivit in siffrorna igen, så den specialintresserade får liksom hoppa in på bloggen 12/5 för att se hur reaktionerna tolkades av domaren...

Filmning: Elin Svedberg

Av någon outgrundlig anledning funkar det inte att länka in spökena på samma sätt som de andra klippen. Varsågod, här är länken!

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=DefmOYg28AU

I dag fick vi revansch, jag och Vilda! Körde en halvdag i skogen och där kommer hon verkligen till sin rätt. Skulle egentligen spåra, men under liggtiden passade jag på att köra några sökskick. Vår sökdag är i morgon, men då ska det kanske bli busväder. Nu har hon i alla fall fått lite sök i kroppen i helgen...

Det blev bara tre skick, men i tuff, stenig terräng med uppförsbacke. Poppar på alla tre. Ca 60 meters djup. Ovallad ruta, i halva hade jag och Vilda varit ute och promenerat, i andra halvan var det helt utan vittring.

Skick ett gick hon rakt ut fint på djupet, fick spåret i näsan, följde det ca 20 meter men släppte det sedan innan hon hann få utdelning (puh!). Vek tillbaka och fick då figgen i näsan, tog henne fint i vind.

Skick två hade jag svårt att hitta ett lämpligt ställe att ställa Vilda där hon kunde se poppen. Men det var roligt att se hur fokuserat hon ställde upp sig, med blicken rakt fram, varje gång jag bytte ställe (det blir så när man bara är två...). Rakt och fint skick utan konstigheter, klockren markering. Lite dåligt framslag vid återgången.

Tredje skicket fick stackars figgen klättra upp på en bautasten. Tanken var att vänja Vilda vid hög figurant, och planen var att ge henne en lätt ljudretning. Tyvärr klantade jag till allt och dök upp med henne medan figgan höll på att klättra, så hon fick en kraftig synretning. Tog undan henne en stund så hon åtminstone fick en form av minnesbildsövning. Supermotiverad ut och löst eskicket så fint.

Därefter gick vi raka vägen och tog spåret (rätt osmart) så hpn var lite högt i varv. Gjorde ändå spårupptaget bra, gick över spåret men vände spontant efter ca en meter. Lite slarv på ett par ställen, men löste svårigheterna fint. Plockade sina pinnar med bra övertygelse. Över huvudtaget ett jättefint spårarbete i bitvis småknölig terräng och med ganska lång liggtid. Sträckan vet jag inte riktigt, ca 500 meter?  

Allra sist gjorde vi inkallning med skott (tvåmansvarianten av budföring med skott!), inga problem, och en platsliggning med skott. Skytten flyttade sig, stod snett framför på första skottet, snett bakom på andra skottet och rakt bakom på det tredje. Ingen som helst reaktion på någon av hundarna (däremot tyckte Freda att det var skumt att hennes matte smög runt i skogen på det där viset och gjorde väl ingen perfekt platsliggning, men det var sekundärt.) Jättenöjd! När hundarna fått rasa av sig lite åkte vi hem. Har också tränat lite kryp i dag, testade för första gången att låta henne krypa flera steg mellan belöningarna. Ser riktigt bra ut, tycker jag nog.

Nu hoppas jag på drägligt väder i morgon så vi kan köra hårt i sökskogen!

Youtubelänk till dagens krypträning: http://www.youtube.com/watch?v=6UIxSxG5ZFg