Klubben hade spårtävling i dag och jag var en av spårläggarna. Tidig morgon, men vad gör det när det är riktigt vackert höstväder? 

Snöpligt nog visade det sig att ett av spåren hade förändrats drastiskt sedan vi provgick dem i onsdags. Någon hade varit där och avverkat! Så nu låg det knähögt med nyfälld sly längs ett par-tre hundra meter av spåret. Det plockades ur tävlingen och ett reservspår användes i stället. Så, vad fanns nu? Ett färdiglagt lägrespår, iofs med tuff terräng, men ändå! Vilda och jag antog utmaningen. Liggtiden blev ca 1.30, och så var det ett icke-förarspår. Först var det jättefin terräng, med vitmossa och glest med träd, sedan nyfällda hygget, nästan omöjligt för matte att hålla sig på benen där, och sist ett ganska snällt kalhygge. Jisses, vad Vilda fick slita!! Men hon gjorde det, kämpade på som en liten iller runt. Till min stora förvåning plockade hon dessutom pinnarna! Vi kom runt med två minuters marginal och bara en pinne borta. En otroligt fin prestation med tanke på terrängen. Till min stora glädje lyfta Vilda alla pinnar ordentligt. Nå, alla utom den missade, och slutet, som hon bara blängde på... Det var rätt slut på energi i lilla pudelhjärnan vid det laget!

Gissa om matte var nöjd!