I dag fick sonen vara sökfigge till Vilda! Först under en papplåda inomhus, sedan ute i en bod, tredje gången också i en bod men med trasig dörr som Vilda kunde komma in i. Båda skötte sig finfint! Första gången, med lådan, hade mamma glömt bort att säga att man måste vara tyst när man leker hundkurragömma... Så sonen pratade glatt hela tiden, Vilda var lite förvirrad och försökte hitta den "riktiga" figgen - folk som pratar brukar inte gillas när det är sök! Men till slut så knallade hon fram till lådam, hittade slangen och markerade. Skick två var i en stökig och halvmörk bod, sonen hade krupit in och gömt sig jättebra bland alla saker. Vilda fick pyssla på ett tag innan honkom ända fram, men markerade sedan fint. Simon belönade med en leksak han hade i fickan, var strängt tillsagd att inte ta fram den förrän jag sagt till! 

Sista skicket skickade jag Vilda rakt fram mot boddörren som Simon satt bakom. Hon rusade i väg jättefint, tyvärr tyckte Daisy att måttet var rågat och kom farande, så det blev lite kaotiskt innan jag fått iväg henne. Men Vilda behöll fokus på uppgiften och vågade krypa in till Simon i den mörka boden, ta rullen och gå tillbaka på påviset. Tre ganska "yra" men roliga sökskick. Oklart hur mycket de tillfört Vildas sökträning, men det blev i alla fall markeringsträning och lite miljöträning!  

Avrundade med en platsliggning, Daisy satt och kelade med farmor just då så Vilda fick ligga själv. Lade henne plats ganska nära bron. Sedan kom sambon ut, och sonen, och det blev en hel del liv och rörelse. Men sådant bryr hon sig inte om. Måste komma ihåg att träna platsliggning ibland!

Igår när jag kom hem var Vilda "hund-nappad"! Det fanns ingen att träna med! Sambon hade åkt ut till stugan, och självklart tagit med vovsen. Så jag tänkte skippa träningen helt. Men så hamnade jag framför datorn, kom på att det var dags att anmäla till lydnadsettan i Gävle (tänkte köra kvällstävlingen där) och tänk, då blev jag genast lite träningsstressad! Så när Vilda kom hem så blev det en kvart på gården. Vi körde i stort sett lydnadsettan, och visst dök det upp problem både här och där!

Linförighet: går mycket bättre nu när jag börjat med boll/pip-belöning. Dock flippar hon totalt på språngmarschen och ska bara leka, hoppa, studsa, bita byxben... Min plan har varit att klicka bort beteendet. Har hittills inte blivit av en enda gång. I går surade jag ur, korrigerade henne (dvs sa ganska barskt ifrån att det inte var okej!) och belönade sedan med bästa pipisen när hon höll tassarna i backen. Det blev en avseväd förbättring och jag tror att jag sparade väldigt många timmars klickerträningstid...

Framförgåendet: jättefint, men halterna är dåliga. Då vänder hon upp mot mig. Tror inte jag kommer att lägga något krut på det, det är ju själva gåendet framför jag har nytta av i de högre klasserna.

Läggande: Snabbt och fint.

Inkallning: Den första var jättefin, men jag var tveksam om hon tjuvade, Hon började liksom samtidigt som jag öppnade munnen.  Så jag tänkte göra en till, för att träna stadga. Då började eländet...   

Jag satte Vilda, gick iväg, och när jag vände mig om så låg hon. Det lustiga är att hon ligger som värsta elithunden, med hakan i backen. Tillbaka, inte göra någon grej av det, lämna henne igen, kommer åtta meter, kikar bakåt, hon ligger... Tillbaka, flytta henne lite, sätta, gå två meter, berömma, fortsätta gå - hon ligger... Tillbaka, försöka säga ajabaja, lämna, gå tre meter, titta bakåt - hon ligger. Förstås. Varenda gång med hakan i backen, nästan så jag tror att hon driver med mig!    Vet inte hur många gånger denna cirkus upprepade sig, men det kändes som dolda kameran. Till slut så övergav jag både strategin "berömma att hon sitter" och strategin "fya att hon ligger" (den senare testade jag bara en gång, insåg väl egentligen redan från början att den var korkad).

Till slut stannade jag upp och tänkte. Insåg att jag faktiskt funderat igenom problemet i lugn och ro när jag gjort min träningsplanering, och att planen då var oväntade bollkast. Så nu satte jag henne, gick ett par meter, sneglade att hon fortfarande satt, hivade iväg en boll och sa varsågod. Upprepade ett par gånger och tänk, nu satt hon som ett ljus medan jag gick mina 20 meter!  Avslutade med bollkast. Måste träna detta mycket mer inför tävlingen!

Ställande: kan hon ju inte. Vi gjorde några grundövningar som var ok.

Apportering: Ettanapporteringen var ok. Hon håller i lösaste laget, tuggar inte men med lite otur kan en stor apportbock bli ganska besvärlig för henne när den glider runt i munnen. F ö väldigt lyhörd på kommando etc. Gjorde några metallapporteringar också. De var väldigt blandade, någon gjorde hon med full galopp i båda riktningarna, någon gjorde hon ganska försiktigt. Tror det berodde på hur apporten råkade slå emot hennes tänder. Finna i alla fall gott hopp om en framtida fin metallapportering!

Sedan var det färdigtränat och matte har fått ännu mer att tänka på!