Varför ska jag planera när jag inte kan hålla en plan i en dag??

Skulle ju ha semester fram till midsommar. Men, det finns så många men! Igår var jag helt slut i hjärnan efter att ha jobbat massor och sovit alldeles för lite. Att ta en tupplur var inte möjligt, har ju älsklingsungen att tänka på också. Vad passar då bättre än att ge sig ut i skogen..?

Så det gjorde vi, med Tina & Molly som sällskap. Eftersom jag betraktade min hjärna som i viloläge så ville jag ha träning som krävde minimal inblandning från min sida. Vilda fick ett spår, ca 400 meter, ca 1,5-2 timmars liggtid, bara en slutapport. Det enda jag behövde göra var att sätta på selen och åka med...

Hon spårade gudomligt fint. Jag hade gjort ett upptag ca 15 meter ut, det gick hon ganska rakt på, med näsan som en dammsugare hela vägen ut. När hon kom till spåret hade hon nog tänkt sig någonting färskare, så hon fortsatte ca fem meter till, bestämde sig sedan för att det var det där gamla skruttet som gällde, och riktningsbestämde det helt korrekt.

I spåret hade jag lagt några vinklar, och gått på stigar. Fint arbete i alla svårigheter. Först på slutet blev hon lite yr på ett ställe, jag hade nog lagt svårigheterna lite för tätt mtp att det blåste rätt ordentligt. Men då hörde jag Mauds röst i mitt huvud, bromsade, lät henne tänka, och - yes! - då löste det sig på bästa sätt!

Sedan skulle Daisy få ett aktiveringssök (hon fick faktiskt ett godisspår också - Vilda "stal" ett för Molly, och det fick Daisy gå färdigt!). Korridor, och ett sökskick med Tina och SImon i samma gömme. Med färdigvallad ruta och utlagd figge kunde jag fröstås inte hålla mig. Tog med mig Simon in och skickade sedan Vilda. Bara ett skick, med en tydligt vallad korridor men utan någon direkt vittringsstig från figgen. Däremot en rätt kraftig synretning från "storesyrrans" sök! Det gick jättefint, fullt ös, ingen tveksamhet. Fin markering. Jag testade också att flytta mig lite när hon var på väg in, och hojta "här är jag" till henne. Som någon slags test inför framslagsträning. Inga konstigheter, tyckte pudeln.

Sammanfattningsvis en jättelyckad träning och trevliga timmar i skogen (Tack till Tina som bland annat åkte rymdraket till ostplaneten med min son medan jag gick spåret!). Dessutom är det så spännande att se träningen av Molly, som håller på att lära sig jaktapportering. Heja!