Åkte upp till klubben i dag på lördagsöppet. Helt slut (har konstaterats ett rejält sänkt hb på 85, så nu vet jag varför jag aldrig återhämtar mig, däckar på soffan direkt efter jobbet och knappt orkar gå uppför en trappa) men mentalt ändå uppåt i den underbara solen och värmen. Fick inte mycket gjort men träffade trevliga människor, Vilda fick se en hel del nya hundar och så blev det i alla fall en platsliggning och inkallningsträning. Dröjde mig kvar i solen och då dök Tina upp och började prata om spår... Lät som ljuv musik i mina öron och vips var vi på väg ut i spårskogen! Till och med sonen var på sitt allra bästa humör och tyckte att det var riktigt roligt att leka i skogen i dag. Vilda fick ett ganska kort spår, kanske appell, möjligen 100 eller 200 meter längre. Upptag på ca 20 meters håll, motvind. Sex apporter. En timmes liggtid.

Det var så grymt roligt att se henne jobba! Inte snyggt, kanske, för hon låg på som en ångvält, grävde sig fram i spåret. Upptaget var hon väldigt het på och tog klockrent. Extremt spårnoga var hon, bättre än jag mindes henne från i fjol. Roligt att hon var det trots tempot (nå, jag var ju en rätt rejäl bromskloss där bak i linan). Enda jag möjligen kan klaga på var intresset för apporterna. En naturpinne markerade hon inte alls, den andra gjorde hon en liten titt på men tänkte inte alls ge sig tid att plocka upp! Vanliga spårpinnarna markerade hon samtliga, men med avtagande intensitet. Helt uppenbart har jag inte lyckats hitta rätt belöning där. Funderar på om jag ska ta med pipisen i spåret och ha den som "bingobelöning" som får dyka upp ibland? Annars är jag väldigt tacksam för förslag! Det vi testat hittills är väl mest byte med godis (tydligen inte tillräckligt bra!) och att leka med apporterna (provade det i dag, men inte hade hon mer tid att stanna vid nästa för det...). Hon vet att man får belöning för dem, men hon tycker inte riktigt att det är värt besväret att stanna upp så länge och leta, när det är så rackarns roligt att spåra.

Efter spåret blev det en liten prommis i vårsolen och sedan var jag helt slut! Men lycklig!

Hem, däckade på soffan och hörde efter en timme ett märkligt ljud... Det var en kombination av stark blåst och regn därute.

Tack, snälla vädergudar, för att ni lät solen skina på oss i skogen i dag. Tack för att ni sparde det elaka regnet och stormandet tills vi låg trötta och utslagna i soffan. Kan ni göra om det i morgon också, för då hade vi tänkt köra sök...