I dag blev det en kort men effektiv lydnadsträning. Jag fick hjälp med en budföring på ny mottagare (det tackar jag för!). Vi gjorde den helt tävlingsmässigt, med ett undantag. När vi hälsade på mottagaren så sniffade Vilda genast fram att hon minsann hade korv i en ficka! Lite synd, eftersom jag har en stark känsla av att vetskapen om godis hos mottagaren har stor betydelse för om Vilda springer eller inte... Därför var jag noga med att inte själv lämna över någon belöning till henne. Men det hjälpte ju inte, bättre näsa än så har pudelungen! Å andra sidan så vill jag ju att mottagaren ska belöna. Hmmm. Får fundera mer på hur jag ska lösa det där. Bra i alla fall att få en okänd mottagare, och kommendering.

Sedan fick vi hjälp av Yvonne med krypet. Vildas kryp har utvecklats mycket på slutet. Jag kände mig dock osäker på vilket tempo som är lagom, hur mycket dk jag gör och om hon tjuvlyfter när jag försöker vara tävlingsmässig. Men det såg riktigt bra ut, tyckte lydnadscoachen! Kändes jättebra att ha fått träna krypet på en lydnadsplan, med lite längre sträckor, och hjälp vid sidan.

Sedan pysslade vi på med hoppet (ettan-hopp, men ffa appellhoppet), lite fot, ett par ställanden, några ettan-apporteringar och ett framförgående. Kände mig jättenäjd efter träningen, för att jag passat på och gjort sådant jag behöver hjälp med, samt utnyttjat hindret och fått träna det inför appellen.

Insåg nämligen (panik!) att vår sökdebut är redan nästa helg. Hjälp! Dessutom är sökkompisarna ute på alla möjliga håll i helgen, så risken är stor attjag inte får till någon sökträning förrän nästa fredag. Gulp. Nåja, jag får försöka hålla mig lugn, inte stressa iväg och göra tokövningar utan lita på att hon är tillräckligt genomtränad. Och är hon det inte, tja, då får jag veta det!

När värsta stormen bedarrat igår och bebisen somnat smög jag ut och körde lite lydnad. Jättefint fot, bra läggande, ok apportering - och fortsatt tilt i ställandet! Hmmm. Dessutom en Vilda som var i piggaste laget. Så planen för i dag var att försöka få ut henne i skogen, så hon fick jobba ur sig rejält. När det började bli dags att åka hade jag nyammad och nybytt bebis, som dessutom var supertrött. Som upplagt för en härlig eftermiddag med sovande gullunge - inte!! Nejdå, lilla sessan vaknade så fort vi kom ut i skogen, sedan satte hon europarekord i hur många amningar och bajsblöjor en liten tös kan åstadkomma på ett par timmar. Pjuh! Däremellan skulle mamsen försöka få ut ett spår, hinna prata lite hund med kompisarna och även hinna ta spåret. Jag var duktigt slut innan vi var klara, och då hade jag ändå god hjälp av Katti och Mattias, som snällt barnvaktade mellan varven.

Spåret som Vilda fick gick i snårig och omväxlande terräng - blötmark, kalhygge, skvattramsnår etc. Dessutom hade jag snirklat runt bra och det fanns nästan inga raksträckor. Liggtid ca en timme, förarspår. Kraftog vind, tyvärr lite för ofta motvind. Vilda spårade i stort bra, lite slarvigt ibland kanske jag kan tycka, men inte så farligt. Spårupptaget var fint, men låg heller inte så djupt. Kanske bara tio meter. Framspår. Pinnarna, då? Jo, hon plockade fem av sex. Föga förvånande så var det samma pinne som alltid hon lämnade i skogen!! Hallå, hur kan det vara så? Luktar den illa? Är den magisk och vägrar ta upp vittring?? Nästa gång ska jag peppra som 17 med pinnar, men strunta i de "luktfria", och se om hon plockar allt då...

Väl hemma igen sov bebben i bilen så jag hann med lite lydnad. Bra fot, hon håller på att lära sig att hålla sig längre bak nu. Ställandet funkade plötsligt! Tror att det hjälpte att hon var lite mindre "på tå", då hann hon tänka också... Gjorde 3-4 repetitioner, alla snygga och korrekta! En ettan-apportering, helt ok. Sist och sämst: vanlig apportering, där hon skallade till precis före gripandet... Nejade, gjorde om och då var hon tyst. Måste börja använda klickern precis före gripandet igen.

Nu är jag trött! 

Edit kl 21.54: Bebisen somnade och sov så snällt efter den tuffa dagen, så jag smet ut en stund till och körde lite mer lydnad. Fokuserade på framförgåendet, där Vilda skötte sig till 80% exemplariskt. Stretade lite väl mycket ibland, vände sig om vid ett par halter men i stort gick hon rakt, snyggt och bra. Sedan körde vi på med fot, ställande (hyggligt bra...) apporteringar (tysta!) och lite annat småplock. Och just ja, krypet. Körde först inne, sedan ute. Tror jag börjar få rätt bra ordning på det nu. Så länge hon inte är för het... Men väldigt ofta blir det riktigt fint.

Nu är jag ännu tröttare!

Foto: Gunn Storgårds

Här kommer länkar till Vildas MH-filmer! Jag har varit lite lat och inte skrivit in siffrorna igen, så den specialintresserade får liksom hoppa in på bloggen 12/5 för att se hur reaktionerna tolkades av domaren...

Filmning: Elin Svedberg

Av någon outgrundlig anledning funkar det inte att länka in spökena på samma sätt som de andra klippen. Varsågod, här är länken!

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=DefmOYg28AU

I dag var det dags att följa upp gårdagens fina MH med en lydnadsetta på hemmaplan. Stressig morgon, kom till klubben i sista minuten och var glad när jag insåg att det fortfarande var ett par hundar kvar i klassen före. Rasta, anmäla, platsliggning. Och hjälp, blev faktiskt lite stressad av Vilda på platsliggningen! Kändes som om hon låg på helspänn varenda sekund! Jag som brukar känna mig så trygg med henne! Men låg gjorde hon - puh!

Sedan var vi startnummer två. I väntan på vår tur värmde jag upp med ett minifot - kändes bra. Läggande - snyggt. Ställande - blev ett supersnyggt läggande... Hjälp! Gjorde om. Smack i backen igen. Jag testade allt. Glad röst - Vilda lade sig. Vardagsbestämd röst - hon lade sig. Viska - hon lade sig. Dessutom blev hon mer och mer osäker för varje gång jag försökte få till det. Till slut hade vi testat ställande fem gånger, varav hon stannat noll och lagt sig fem... Då bestämde jag mig för att strunta i det hela. Vi glömmer det här, går in och kör och hoppas på tur! Bestämde mig också för att satsa på min mest menlösa röst i ställandet... :0)

Tävlingen blev underbar! Vilda var taggad, men ändå samlad. Glad, trevlig, med hela tiden. Lite långt fram och het i transporterna, vilket gav något halvpoängs avdrag här och där. När ställandet kom var jag sjukt nervös, men lade all energi på att fejka lugn och låta menlös - och det funkade! Hon stod upp! Fick ett litet avdrag för att hon tog ett steg, men det bjöd jag så gärna på! Enda momentet hon sumpade var apporteringen, där hon var alldeles för het och drog på sig en femma. Annars var det bara nior och tior:

Platsliggande  10

Tandvisning  10

Linförighet  9

Läggande  9,5

Inkallning  10

Ställande  9,5

Apportering  5

Hopp över hinder  9,5

Helhet  10

Summa: 187,5 poäng, förstapris och vinst! Gladast av alla var nóg SImon, som är min trognaste supporter och alltid hoppas att mamma ska få pris! Nu fick han följa med upp på prispallen och var så stolt över sin Vilda!

I dag var det dags – Vilda skulle göra sitt MH! Extra roligt att det var i pudelklubbens regi, så det var en massa trevliga pudelmänniskor på plats. Tyvärr hann jag inte titta på några fler pudlar, hade lilla nyfödingen med mig som tog allt fokus under väntetiden.

Hur gick då MH:t? Alldeles lysande, tycker jag. Vildas starka sidor kom fram på ett bra sätt: hennes sociala bitar, hennes stora energi med mycket kamplust och ”jäklar anamma”, hennes oräddhet för miljöpåfrestningar, fina förmåga att avreagera och hennes skottfasthet.

Fö såg MH:t ut som följer (mina kommentarar inom parentes!):

Kontakt: 4, tar kontakt själv eller besvarar kontaktförsök.

Samarbete: 4, följer villigt med, engagerar sig i
testledaren.

Hantering: 4, Accepterar, svarar med kontaktbeteende.

Leklust: 5, startar mycket snabbt, leker mycket aktivt.

Gripande: 4, griper direkt med hela munnen. (Blöt kampleksak, men eftersom det är pudelns matte och inte pudeln som är gjord av socker så brydde sig inte Vilda om sådana petitesser!)

Dragkamp: 3, griper, drar emot men släpper och tar om.

Förföljande: 4/4, startar med hög fart, målinriktad, bromsar
in vid bytet.

Gripande: 3/5. Första gången: griper tveksamt eller med
tidsfördröjning. Andra gången: Griper direkt, behåller föremålet i minst tre
sekunder. (Kämpade hårt för att få in det och släppte inte förrän jag kallade in henne!)

Aktivitet: 4. Är uppmärksam med ökad aktivitet eller oro
efter hand. (Stod blickstilla i tre minuter - men betade gräs.)

Avståndslek intresse: 3, intresserad, följer figuranten utan
avbrott.

Hot/aggressioner: 1, visar inga hotbeteenden.

Nyfikenhet: 1, går inte fram till figuranten inom tid.

Leklust: 1, visar inget intresse.

Samarbete: 1, visar inget intresse.

Överraskning/dumpe, rädsla: 2, hukar sig och stannar.

Hot/aggressioner: 1, visar inga hotbeteenden.

Nyfikenhet: 5, går fram till overallen utan hjälp.

Kvarstående rädsla: 1, ingen tempoförändring eller
undanmanöver.

Kvarstående intresse: 1, visar inget intresse.

Ljudkänslighet rädsla: 1, stannar inte eller kort stopp.

Nyfikenhet: 4, går fram till skramlet när föraren gått halva
avståndet. (Hade jag fått säga "varsågod" hade hon antagligen gått fram själv direkt, hon visade ingen som helst rädsla för skramlet).

Kvarstående rädsla: 1, ingen tempoförändring eller
undanmanöver.

Kvarstående intresse: 1, visar inget intresse. (Skönt efter flera "skrämselmoment" efter varandra att hon inte lagt på sig det minsta! Bara fullständiga avreaktioner på vartenda moment!)

Spöken, hot aggressioner: 3, visar flera hotbeteenden under
längre tid.

Kontroll: 3, kontrollerar och/eller handlar mot båda
spökena. Långa avbrott.

Rädsla: 5, backar längre än kopplets längd eller lämnar
platsen.

Nyfikenhet: 1, går fram till fig när föraren tagit av figs
huvudbonad, går inte fram i tid.

Kontakt: 3, besvarar kontakten från figuranten. (Jaha, var det bara en människa? Skönt - puss på dig!)

Lek2, leklust: 5, startar mycket snabbt, leker mycket
aktivt.

Gripande: 4, griper direkt med hela munnen.

Skott: 1, visar ingen berördhet, snabb kontroll och sedan
oberörd. (Matte, däremot, har fortfarande ont i öronen. Det var rejäla skott!)

Sammanfattningsvis var det ett trevligt och välordnat MH, med en mycket tydlig och bra testledare och en positiv och sympatisk domare som tog sig god tid att gå igenom provet efteråt. Vilda fick mycket beröm som en
trevlig hund med stor kapacitet – vilket jag bara kan hålla med om!

I går hade vi ett kort sökpass inbokat. Planen var enkel: repetera vanligt sök, återgång till lösrulle. Lättsprungen terräng på ena sidan, ta sig förbi en ås med storsten på andra sidan (f ö öppet). Fem skick: 1. Fullt djup, 2. fullt djup, 3. tomt, 4. "så långt ut figgen hinner" (blev ca 30 meter), 5. Fullt djup.

Vilda (och de andra hundarna) gick kanonfint! På första figgen, som var stående, tog Vilda sin fasta rulle. Men hon gjorde det bra, så den köpte jag. Resten tog hon lösrullarna. Tomskicket (medvind) blev också väldigt lyckat, fullt djup, fint framslag, lagom lång söktid. Däremot så belönade jag alldeles för mycket - igen! Silvertejp, tack!

De två sista skicken också helt okomplicerade, hyggligt raka, fint ut.

På vägen hem från söket insåg jag att det nog var dags att ta en tur förbi förlossningen, och 2,5 timme senare är Simons lillasyster, vår lilla prinsessa, född! Så nu kommer det att dröja innan det blir några fler träningsrapporter från mig!

I dag blev det en kortis i skogen. Ett förarspår, liggtid en timme, längd 4-500 meter. Sju pinnar + slut. Spåret gick över riktigt torr terräng, bl a torr lav på kullersten. Och jisses, vad pudeln fick slita! Hon spårade koncentrerat och fint, plockade vinklarna klockrent, men hon var så trött, så trött när hon äntligen kom fram! Det märks att det krävs en hel del uthållighetsträning på torra/jobbiga underlag inför en lägre-start! Pinnarna då? Tja, viss framgång, men mycket kvar innan jag är helt nöjd. Positivt: Hon plockade 6 av 8, och hon tog den sista trots att hon var så trött att tungan hängde som en slips ända nere i backen. Lite extra nöjd är jag över att hon klipper första pinnen, trots att hon är rätt het då.

Av de åtta pinnar jag lade ut var fyra nya/blanka, den sort hon har så svårt för och har totaldissat på slutet. Av dem så tog hon två och ignorerade två. Alla andra, "vanliga" pinnar tog hon. Jag ser det trots allt som en liten, liten framgång att hon tog hälften av sina icke-favoriter! När det gäller belöning så glömde jag att kasta godisen till henne, klickade i stället och tog pinnen som vid en vanlig avlämning. Funkade också, man när jag kom på mig på slutet och började göra "rätt" igen så tycker jag att hon taggade till lite extra på pinnarna. Komma ihåg till nästa gång!

Under liggtiden så tränade vi lite markeringar med fast rulle. Funkade jättefint för båda hundarna. Vilda hade inga problem med att ta rullen hos såväl stående som sittande och liggande figurant. Däremot greppade hon den lite för långt ifrån figgen en gång. Hennes lilla lätta rulle hänger och slänger enormt mycket, ibland har hon t o m svårt att få tag på den för att den far runt så väldigt. Jag funderar på att hänga på henne en lite tyngre rulle i normalstorlek nästa gång, få se om det blir bättre eller sämre.

För övrigt så försöker jag lägga lite fokus på att få henne att ha tassarna i backen (inte lätt att göra om en studsboll till ett boule-klot!) och att sätta/lägga sig ner och vänta lugnt även när man tagit ut henne ur bilen för att det är hennes tur. Inte heller lätt! Däremot är hon en ängel i bilen, lugn och trevlig. I dag kom två stora nordsvenskar och lufsade förbi hennes bur och hon sa inte ett pip. Duktig tös!

I dag var det mycket som talade emot träning. Men det blev ändå, och det blev på helt rätt sätt. Vi var bara tre. Passade mig utmärkt just i dag, fördelen är att man känner slippa sig stressad att få flyt på träningen för att minimera träningstiden. Vi som körde hade gott om tid, vädret var underbart. Dessutom var det snäll terräng, helt platt och fint, så mitt knä protesterade inte det minsta. Annars är det så illa nu att jag knappt kan gå upp för trappen. Måste gå med andra benet före för att undvika fel typ av belastning. Inte, inte bra!

Rutan var i gles tallskog, mossa utan ris på marken. Ingen mittstig, den snitslade vi upp mitt i skogen. För att göra det ännu klurigare så var det riktigt besvärligt att få naturliga räta vinklar etc, så det var en riktig hjärngympa att få koll på hur skicken skulle göras.

För att göra det lätt och roligt åt Vilda så började vi med en Hawaii. Blev väl 6-7 skick. De första helt synliga, sedan ett par halvdolda och avslutningsvis några heldolda. Allra sista skicket tog hon en lov upp mot gammellegan, efter att först ha gått ut spikrakt. Jag tyckte inte att det var något att göra en grej av. Var tvärtom väldigt nöjd med Vilda. På den andra sidan fanns nämligen en riktigt klurig svårighet. Ca 45 meter ut i rutan låg ett fd järnvägsspår, med små sandvallar. En väldigt naturlig bakre gräns. Men "elak" som jag är, lade jag naturligtvis figgen på andra sidan järnvägen. Inga som helst problem för Vilda. Roligt! Däremot är det hit och dit med framslagen, ibland blir det, ibland inte.

Efter fikat så körde vi lite till (jag vet, Gunilla... Men jag gillar att köra flera pass när tid finns...). Nu fick Vilda två skick utan retning, men med figgarna ganska grunt (15-20 meter). Gick ut och tog båda jättefint. Sedan två på fullt djup, inga problem heller. Nyheten i den här övningen (förutom att jag ville se att hon fixade sökslag i just den typen av terräng, och utan riktig stig i mitten) var att vi körde med fast rulle. Premiär för Vilda! Jag tycker att det gick riktigt bra. Lite vimsigt innan hon hittade rullen och det behövdes en del stöd från figgarna, men ändå helt ok. Jag kör ju henne på "svenskrulle" och den far runt väsentligt mer än en snäll norsk!

Allra sist fick hon en rad rena markeringsövningar. Det märks att hon söker händerna väldigt mycket, så hon kommer nog att behöva träna en del fast rulle om jag ska känna mig säker på tävling. Rätt snabbt förstod hon ändå att ta fasta rullen från sittande figge utan hjälp. Däremot på stående figge, så sökte hon sig alldeles för mycket uppåt. Hoppade och studsade på figgen och "tiggde rulle". Vi väntade ut henne och till slut trillade femöringen ner. Varvade med en sittande, som kändes enkel. Sedan, avslutningsvis, en stående. Nu tog det henne bara några sekunder att minnas den egna rullen.

Sammanfattningsvis: En bra dag där Vilda fick lyckas med allt hon gjorde. Toppen att börja med hawaii, dels för att hon gjort en hel del svårt på slutet, dels för att det nog var en svår terräng med få riktmärken. Nu fick hon först stöd i att hantera terrängen, sedan gå några oretade skick i samma ruta efter fikat. Känns skönt att ha testat av fatrullen i tid inför tävling, nu vill jag hinna köra någon gång med lösrulle och lägga in ett eller ett par tomskick, samt lägga in något till pass med fastrulle innan tävling.