Körde lite lydnad och sök i dag. Kände mig lite stressad hem och borde nog ha skippat träningen. Det blev i alla fall några lyckade tantsöksskick i nytt område, ett par mindre lyckade skick baserade på modellen "Anna-tänker-själv" och så ett kort lydnadspass som mest gav mig huvudbry. 

Hade planerat för Hawaiisök, mne vi var inte så många i dag så det får bli någon annan gång!

I dag körde vi vår andra lydnadsetta, kvällstävling i Hudik. Vilda var extra berörd av de andra hundarna, vet inte om hon kanske har lite hormonspöken på gång? Kan vara löpdags när som helst nu. En ung, yvig goldenhane tyckte hon var extra jobbig. Självklart hade han numret bredvid oss, dvs skulle ligga bredvid oss på platsliggningen. Ettans platsliggning var delad i två grupper. I den första gick två hundar upp. Lite obehagligt såg det ut, den första gick upp och smög mot sin matte, då rusade en annan upp med rest ragg och mot den första. Men den gick att bryta och så blev det omläggning. I vår grupp kom jag på den ljusa idén att vända bort Vilda när goldenhanen kom in på planen. Hon tycker annars att det är lite jobbigt just när en sprallig hund kommer och går nästan rakt mot henne. Nu slapp vi det problemet!

Själva platsliggningen kändes ganska orolig. Tror alla de andra hundarna fick avdrag för pip, nosande och gnäll. Men ingen reste sig. Vilda låg som ett litet ljus och fick en välförtjänt tia!

Även tandvisningen var en tia.

Resten:

Linförighet: 9. Hon gick verkligen toppensnyggt! Var med så fint i tempoväxlingar, svängar etc. Det hon tappade lite i var någon halt, som blev sned.

Läggande under gång: en fet nolla. Vilda hade aldrig hört ordet ligg förut!Ironiskt nog hade hon 9 i betyg på läggandet förra gången vi tävlade...

Inkallning: 9. Fint tempo, lite slarvigt avslut.

Ställande under gång: 5. Krävdes kraftigt dk för att få till något stopp över huvud taget.

Apportering: 9. Greppade och höll jättefint, men lättade lite på rumpan i samband med gripandet.

Hopp: 9. Nu satt hon nära hindret, för att det inte skulle kunna bli några missförstånd!

Helhet: 9.

Totalpoäng 154, och återigen ett andrapris. Men Vilda bjöd som vanligt på godunderhållning (bland annat med sina känguruskutt, och med en stark vilja att stjäla med sig en apportbock från domarbordet när vårt program var slut!). Dessutom gjorde hon ju stora delar av programmet väldigt, väldigt bra. Lite roligt var att två ur publiken blev pudelfrälsta på kuppen och åtminstone den ena tror jag faktiskt bestämde sig för att nästa hund ska bli en pudel!

Nu måste jag klura på hur jag ska få ställanden och lägganden som funkar även på tävling, och så måste jag bestämma mig för vad jag ska ha för tävlingsstrategi i höst. Hon är väl helt enkelt ung och inte tillräckligt genomarbetad. Klarar mig utan fler ”nästan”-platser nu! Å andra sidan så tror jag verkligen att tävlingserfarenheten är guld värd för lilla Vilda. Dessutom har vi ruskigt roligt när vi är ute. Tål att tänkas på...

 Ikväll var det ruskigt varmt. Hemma i stan hade vi 29 grader inomhus… Det blev ett kort lydnadspass på klubben med linförighet, ställande, läggande, inkallning, hopp, sittande o liggande i grupp. Lite överraskande reste sig Vilda på platsliggningen. Gick ingenstans, stod blickstilla som en staty, men ändå! Ställandet var ok, men lite väl hög förväntan på boll. Hmm.

Söket, då. Sonen var med och ville absolut gömma sig för Vilda. Och vad gör man inte för sin lilla unge?! Så vi gjorde först ett tantsöksskick med dubbelfigge – fullt ös, klockrent. Sedan stod Vilda och jag kvar i gammellegan och tittade när Simon o Håkan gick iväg till nästa lega. Gick sedan ut till stigen och skickade – spikrakt och fint! Markeringarna är också bra. På väg in från andra skicket snubblade Vilda och gjorde en ordentlig kullerbytta. Då stannade hon och letade plikttroget sin slang och gav sig inte förrän hon hittat den!

Skick tre kunde jag inte hålla mig utan gjorde en chansning (jag vet, jag vet…). Testade en hemmavariant av X-figge, som Järverud skriver om i sina böcker. Typ riktningsfigurant. Figgen fick gå ut tio meter i rutan sedan tog jag bort Vilda. Då backade figgen ut igen och gick via en omväg ut i rutan på fullt djup. Så Vildas minnesbild var en figge tio meter rakt ut från skickpunkten. Ingen vittringsstig att följa ut på djupet. Lite nervös var jag men – jisses, vad fint hon sprang! Spikrakt ut i ca 30 meter, en lätt båge bakåt, men rätade sedan upp sig och innan hon kom till den bakre linjen och spåret.

Stärkt av framgången gjorde jag samma sak skick fyra, med lika fint resultat. Därefter bröt jag. Så nu har jag möjligen hittat ett bra sätt att stegra svårighetsnivån för henne?

Spår och uppletande

I går hade Elin och jag en toppenkväll på Skatön. Lade ut varsitt långt spår åt hundarna i den fina terrängen (gles tallskog med blåbärsris) och medan spåren låg till sig gjorde vi ett upplet.

Det var en annorlunda upplevelse med Vilda. Vallade en ruta på 50 x 50 och lade initialt ut två föremål, ett i varje hörn. Båda de skicken gick klockrent. Fullt ös ut, bra gripande, full fart in. Tror hon tar stort stöd av vallningen ut, när man vallar går man ju raka vägen ut till hörnen. Tredje föremålet kastade Elin ut medan jag belönade föremål nummer två. Det låg i mitten av rutan sett till baslinjen, och ca 35-40 meter ut. Och nu började problemen! Vilda sprang ut, hittade inte, kom in. Jag skickade om henne, då gick hon ut dåligt på djupet, fick inget, kom tillbaka… Nytt skick – full fart ut till fullt djup, ursnyggt framslag på ca 10 meter, men inget föemål. Nytt skick, bra fart, fullt djup, framslag ända till rutans slut. Nytt skick, fullt djup, helomvändning och tillbaka, men fortfarande inget föremål… Gjorde ett par försök med att kasta ut andra föremål när hon inte såg, det blev väl ca 10-15 meters djup, för att hon skulle få hitta någonting. Men icke, inte ett enda av dem fick hon med in. Jag var jättenöjd med att hon fortsatte försöka, men helt brydd på varför hon inte lyckades hitta. Bestämde mig för att bryta. Gav henne en synretning, Elin gick ut på djupet och lade ut ett favvo-föremål.

Skickade. Nu sprang hon snabbt ut, hittade ett av de andra föremålen, nytt skick, hittade ytterligare ett av de tidigare utlagda, nytt skick, hittade ett tredje, nytt skick, hittade det hon fått synreting på. Vips, så hade hon hämtat in fyra föremål på linje! Allt med bra intensitet.

Kändes som en jättelyckad avslutning på övningen.

Nästa gång ska jag prova att lägga på linje men utan synretning, få se om det kan funka eller om hon ska envisas med att byta föremål då… Undrar också om hon kanske ska få vara med och valla rutan några gånger, för att vara mindre nyfiken när det väl är dags?

Spåret började lite lustigt, fem meter före första apporten hittade hon en strumpa! Markerade fint, så den belönades. Sedan hade jag tre apporter med ca 20 meters mellanrum (blandat skogspinnar o vanliga apporter), fina markeringar på alla. Några hundra meters vanligt spår, sedan kom vi till en smal liten stig som Vilda absolut ville följa. Jag visste att det gått en massa människor i området, och Elin hade inte sagt något om att hon följt en stig. Så jag valde att bromsa Vilda. En stunds förvirring. Hon provade att ringa, jag testade att backa i spåret, sätta henne och vänta/tänka etc. Efter några minuter började hon vinda ner mot stranden och jag trodde att det var folk där. Försökte bryta henne. Efter ytterligare några minuter så gav jag upp och var beredd att sela av henne. Vi var borta. Men, jag har ju lovat mig att när allt verkar kört åtminstone testa att lita på hunden… Så jag följde henne ner mot stranden. Det visade sig att det var spåret hon vindat in, några meter bort! Vips, så åkte näsan ner i backen igen och hon spårade vidare! Dock missade hon två apporter på rad. Hennes spårande var klart sämre efter förvirringen, mer forcerat. Tror att det hängde ihop med stressen av att bli osäker – vad vill matte egentligen att jag ska göra??! Efter en liten stund lugnade det ner sig och på slutet tog hon återigen två täta apporter, varav den ena var spårslutet. Sedan fick hon ligga länge i blåbärsriset och mysa, byta apporter mot korv och bara ha det bra!

Sammanfattning på det: måste träna förledningsspår lite mer strukturerat. Det blev ju trots allt bra den här gången, hon fick inte följa det felaktiga spåret och lyckades så småningom övertyga mig om att följa med och ta det riktiga. Pinnplockningen fungerade superbra så länge hon var i rätt stämningsläge. Däremot så missar hon direkt om hon blir minsta lilla stressad. Att börja med en strumpa var toppen, kanske ska börja ha en snabb förstaapport i form av leksak?

Min lilla bärbara dator har fått nätsladden förstörd i ett åskoväder, så nu kan jag inte följa vad som händer och inte meddela mig särskilt mycket heller. Vissa enklare saker fixas från mobilen, och för att skriva detta har jag dammat av en ruskigt gammal bärbar... Men jag tappar helt kollen på alla hemsidor jag brukar besöka etc.

Nå, i lördags ladejag ett spår some var så mycket att skryta över. Bra spårat, dåligt pinnplockat kan det sammanfattas.

I dag blev det lydnad på klubben. Först med kommendering och halvklent resultat. Körde igenom lydnadsettan, foten var genomgående usel, ställandet bra, läggandet nollade hon (stannade i stället), övriga moment bra. Så tog ja ett djupt andetag, bestämde mig för att inte stressa och vips, så hade jag en helt annan hund med mig. Jättefint fotgående, lyhörd vid ställande - läggande etc... Jagmåste verkligen tänka massor på mig själv när jag tränar Vilda! I platsliggningen bjöd hon på att lägga ner huvudet efter nästan fyra minuter, så då gick jag tillbaks och belönade. Gjorde också ett sittande i grupp som gick fint.

Därefter skog/sök. Först några markeringsövningar, hon är snabb nu på att välja rullen före godiset! Därefter fyra skick tantsök (jepp, helt okomplicerat, heja mig!) Femte skicket följde hon inte med figgen ut, utan stod kvar i gammellegan och fick se honom gå iväg och gömma sig. Tror faktiskt hon blev lite extra taggad av det, hade superfin fart ut trots att hon var trött i värmen. Sammantaget ett jättebra träningspass i mina ögon. Vilda var motiverad och jobbade bra. Och jag klarade av att inte hitta på en massa eget tok!

Tränade lite inne på köksgolvet igår. Lägganden (som var toksnabba!), ställanden (inte fullt så snabba men ganska okej), fot (med mycket varierande position, alltför ofta alldeles för långt fram), apportering (fin, både modell lydnadsettan, vanlig och metall.). Roligast var att jag testade fjärren för första gången och det gick jättefint! Hon sätter sig spontant på rätt sätt, är pigg och alert, och skiftar mellan positionerna utan att hitta på något annat. I dag hade jag tänkt träna lite skog och lydnad, men hittills har det bara åskat och spöregnat så vi får se hur det blir...

Spårade i förrgår. Kort förarspår, knölig terräng, tanken var att främst träna pinnar. Tyvärr hade jag klurat till det och lagt ut torra skogspinnar, färska skogspinnar och kottar... Hade väl en tanke att främja noggrannhet genom ökad svårighetsnivå. Resultatet blev att hon markerade de torra skogspinnarna hur fint som helst, men fattade nada av kottarna och de färska pinnarna. Jag provade till och med att visa henne, "de här gills också!", men hon fortsatte se ut som ett frågetecken. Gissar att det helt enkelt var alldeles för lite vittring. 

Spåret var hyggligt lyckat, hon spårade fint, markerade de "vanliga" skogspinnarna och blev inte alltför störd av mitt stökande med henne.

Igår var det dags för lydnad och sök. Varmt och knottigt var det, så lydnaden blev i miniformat. Först en tävlingsmässig budföring - fint sprang hon! Sedan ett ettan-hopp över hinder, en ettan-apportering och en vanlig appellapportering (båda med fint grepp!), kort fotgående, och så ett par framförgåenden. Avslutningsvis ett sittande i grupp och en platsliggning. Kort men bra lydnadspass för hennes del. 

Skogen sedan, aj, aj... Någon borde ta matte i örat... Jag har ju egentligen en bra stegringsplan från lägret. Men sedan läser man böcker, klurar själv och är en bråttom-människa. Så igår hade jag väl fått lite för mycket inspiration från Git Jerings bok, där man ganska tidigt kör in själva söksystemet med skick på båda sidor. Så jag planerade en Jeringruta, med 3 skick på varje sida. Lät Vilda följa med och plantera ut första figgen på varje sida, och skickade... Hon gick ut bra på de första två skicken, tredje skicket (dvs andra skicket på samma sida) drog hon mot gammellegan och jag kämpade för att hon inte skulle hitta den och spåra sig fram till figgen... Fick in henne, gick ut en rejäl bit i rutan och skickade om. Andra gången jag gjorde samma sak gick hon ut fint och hittade. Fjärde skicket, (dvs skick två på den andra sidan stigen) gick hon på vallningsspår gång på gång, så till slut gick jag med henne nästan hela vägen ut. Femte skicket gjorde jag som en hittaövning, och nu gick hon spikrakt ut, hittade och fick sin belöning. 

Något sjätte skick gjorde jag inte. Hon fick gå till bilen, vila, och komma ut efter nästa hund för att göra en enkel hittaövning på ena sidan och sedan få se en "hare" försvinna på den andra. Kändes jättemotiverad redan när jag plockade ut henne ur bilen, så jag tror inte att den rätt tuffa övningen innan sänkt hennes motivation. 

Analys: 

En alldeles för svår övning till en ny hund. Var ju i praktiken nästan ett lägresök... Varför jag tänkte så fel? Tror helt enkelt att jag gillar Gits tänk att få till helheten i momentet så snart som möjligt MEN jag missade den avgörande skillnaden att hon ju faktiskt ger hundarna en kraftig retning (popup!) inför varje skick. Då kan man säkert köra söksystem tidigt. Stackars Vilda fick ju ingen hjälp alls! 

Positivt:

+ Att jag inser problemet till slut... 

+ Att Vilda fortsätter att jobba, jobba trots att det är tufft.

+ Inga stopp eller andra tecken på bristande motivation.

+ Över lag bra markeringar och jättefina påvis. 

+ Jag kom ihåg att ladda henne med motivation innan vi avslutade.

Negativt:

- Att jag inte insåg svagheterna med upplägget i förväg.

- Att hon har en tendens att spåra/gå i vittringsfält. Måste träna henne mycket på att gå rakt ut när det är tävlingsvallat. 

- Att inkallningarna fungerade halvdant i sökrutan, och att jag inte hade någon plan för vad kag skulle göra när hon inte kom! Har nu tänkt igenom hur jag vill göra, tror på att göra "valpinkallningar", ropa och springa åt andra hållet. Vill helst slippa lägga in ledarskap men vill verkligen att hon ska komma!

Planering för nästa gång:

Tillbaka till grundövningarna! 

Vilda och Daisy tränar djupavslappning i stugan!