Fick så många goda sök-råd i en kommentar att jag väljer att lyfta upp dem till ett eget inlägg, så att jag lättare ska hitta igen dem vid behov! (Borde göra samma sak med skalltipsen, men det inlägget är lättare att hitta igen. Ska ändå försöka ta mig tid...)

Väljer också att svara på kommentaren här i stället, kan vara bra när man går tillbaka att se hur man en gång har tänkt! Stort tack till min distans-coach Gunilla!

Kommentarer:
- ha inte FÖR brått att plocka bort all synlig pop, för när du väl plockat bort alla synretningar, så ska du helst inte gå tillbaka till dem igen. Då är det mata ut henne som gäller, och är hon inte ordentligt grundad då, så kan hon bli osäker på vad du vill. Jag gick på den minan - Puh lärde sig MYCKET fort att ifall man inte hittar figgen direkt, så säger matte till figgen att visa var han är...

Mina tankar: Jag behöver alltid påminnas om att inte ha för bråttom! :0) En sak som jag dock varit duktig på är att aldrig ge Vilda en popp som hjälp, har hon missat figgen och fått omskick så får hon det utan ny popp. Min plan B då har varit att följa med henne ut i rutan vid behov, men hittills så har det inte behövts. Hon har fått ett helt annat drag ut på djupet sedan vi började med popparna.

- hon får ganska häftiga svårigheter, med tanke på att hon kört sök regelbundet sedan - i våras?? Det är ok, men tänk på att variera med superenkla övningar, där hon 'slipper' tänka så mycket. Ren budföring m gående figgar ute på djupet i relativt slät terräng. 'ett steg bak, och två framåt, du vet' (dessutom en bra övning om det kommer en dag när du har extra ont... )

Igen, jag behöver alltid påminnas om att inte ha för bråttom! Den här gången hade vi planerat ett enklare område, men fick ju flytta i sista sekund pga jakten. Och när jag väl var vid Olberget kunde jag liksom inte bromsa mig... Nästa gång blir det lättare! :0)   Lite har jag också haft Gits bok i åtanke, någonstans där står det att man ska passa på med lite tuffare terräng medan man har popparna kvar. Men såklart inte varenda gång...

- häng inte upp dig på startskall på poppar, eftersom popparna kommer att försvinna så småningom. Gorm tex hetsar jag till VRÅÅÅL innan påviset, innan jag släpper iväg honom på löst påvis. Han kan oxå vråla en del ifall jag kör flying och låter honom sitta kvar ute i rutan, innan jag kallar in för rakt-över-skick på nästa sida.

Bra, en sak mindre att bekymra sig för! :0) Har förebyggt lite genom att be om mindre och mindre poppar också, tror att hon bara blir mer fokuserad "på rätt sätt" då.

- bra gjort både när hon själv-plockade sin rulle, och när du var osäker på om hon markerat hos figge, el blindat. Det du gjorde var ju att du bad henne markera en gång till, och dessutom talade om för henne att det är LÖSRULLEN som gäller...

Tack! Kände mig inte helt säker när jag gjorde det, men såg inte heller något annat riktigt bra alternativ.

- om hon fortsätter att vara trög på påvisen, så finns det flera sätt att öka på det.
a) låt figgen rusa iväg fr legan, utåt djupet, fr Vilda, när hon har minst 10m kvar, och samtidigt så släpper du kopplet och låter henne fara iväg i sin jaktlek. Figgen belönar helt här.
b) kör 'Var är du' så att figgen får svara, och börja då med lösa påvis. Även det här kan du använda ifall du inte orkar hänga på. Figgen kan mata henne in till stigen, och på så vis öka hennes samhörighet m figgarna och deras belöningar. Obs att lösa påvis ofta behöver ljudretning i början, så att det inte blir ett nytt sök, utan 'rakt-på-spring'. Så småningom börjar du hänga på i påviset igen, och blir det tungt för dig så kan du köra lösa påvis varannan träning, och kopplade varannan. Och då kan någon annan hänga i kopplet, medans du springer med bakom, så gott du kan.
c) mitt hets av Gorm, innebär att jag låtsas-kopplar honom i rygg-ringen, och samtidigt kamp-drar honom bakåt, och säger viskande 'var är figgen' och 'nu tar vi honom' osv.. Därmed flyger jordkokorna omkring i påvis-starten för Gorm.

Jag kör bara lösa påvis, har nog varit otydlig där. Så jag kommer vanligen sådär 30 meter efter Vilda! :0) Uppfattar att hon är duktig på att gå sitt eget bakspår tillbaka till legan. Tror inte att påvisen kommer att bli ett problem, men det är bra att ha idéer på lager om jag har fel!

hmm.. kan inte komma på mer... jo, att du inte ska börja med Flying ännu, risken är att hon börjar tycka att det är ok att korsa stigen på egen hand, sisådär 40m framför dig.

Ok, känner inte att jag har någon stenkoll på flying så det väntar jag gärna med! Hon har ju långt ifrån några befästa framslag än heller, men ibland blir det snyggt och då blir jag toppenglad! Fast det kan ju lika ofta bli återgång på samma sträcka som utgången...

Det blev bara ett stillsamt duggregn idag och det tål till och med jag!

Hade planerat att köra sök på ett ställe där man får ut ca 100 meter ruta. När rutan var nästan färdigvallad såg jag en orange kepa lysa inne i skogen och insåg att det satt två jägare med bössor där... Det blev till att snitsla ner och åka till ett nytt ställe. Nu valde vi Olberget (igen... Men där verkar det vara färdigjagat).

Körde ca 200 meter bana, båda sidor om vägen. Ca 60 meter djup. Tio skick till Vilda.

Eftersom duktiga Olle hittade hennes borttappade sökrulle när han promenerade längs stigen så fick hon ha finrulle idag! Men den var blöt efter att ha legat ute, och därmed tyngre, så hon märkte den på ett annat sätt än tidigare. Tog den spontant en gång på stigen, jag plockade ut och sa snällt men allvarligt "nej" och sedan sprang hon på utan att bry sig. Vi körde poppar och hade stighållare, fungerade smidigt och fint. Jag jobbar på att få ner storleken på Vildas poppar. Hon fokuserar så fint rakt ut i skogen. Samtidigt är hon pytteliten och det är svårt att veta vad hon klarar av att se. Men ganska ofta hade vi bara en viftande arm eller en annan mindre popp. Försökte ha ca 20 meters framslag hela tiden.

Jag minns inte så mycket av de olika skicken, men sammanfattningsvis kan man säga följande:

- Jättefokuserad rakt ut. Inga spårningstendenser, inga tendenser att kolla gammellegor.

- Vid andra skicket kom hon in med sin fasta rulle i munnen! Jag chansade och skickade henne på påvis, då kom hon in med lösrullen. Så jag trodde att hon blindat på den första. Men det visade sig att hon varit ända fram till figgen redan första gången, men vänt snabbt igen och sprungit tillbaks till mig. I bästa fall plockade hon sin fastrulle där! I sämsta fall hade hon greppat den redan innan, det får jag aldrig veta. Hon rörde den i alla fall inget mer under söket, så jag tror faktiskt att det var en riktig markering hon gjorde!

- Vid ett av skicken bland stenbumlingarna låg figgen ca 15-20 meter bakom ett gäng gigantiska stenar som blir som en bergvägg ca 40 meter ut. Ett naturligt stopp för hunden, och precis där missade Vilda poppen. Första skicket gjorde hon ett jättefint sökslag (med ca 20 meters framslag, YES!) men vek före bumlingarna och kom alltså in tom. Jag skickade om (utan ny retning) och då letade hon sig ut hela vägen på djupet. Härligt!

- Över huvud taget hade hon flera skick på rejält djup där det verkligen var stenklättring och terräng som gällde. Det är så härligt att se hur hon håller i och letar sig fram hela vägen, utan en tanke på att ge upp. Dessutom tycker jag att hon håller riktningen bra, hon letar i ett område hyggligt rakt ut från mig. Duktig, duktig tös!

- På de få figgar som hon missade poppen jobbade hon sig ut jättefint ändå. Inget vimsande.

- Fina, fina markeringar med flera spontana framslag på ingången med rullen!

Dagens minus:

- Startskall på ett par av skicken, om det blir lite för mycket popp...

- Lite trög på ett par av påvisen, väntade in mig på ett sätt som hon inte brukar. Å andra sidan brukar inte jag vara fullt så långsam heller...

Illamåendet och tröttheten har bytts mot foglossningar, som särskilt straffar mig när jag går i knölig terräng. Så jag fick vara stighållare för det mesta idag, och slapp valla på de värsta ställena. Däremot måste jag ju skutta efter Vilda i påvisen, det kommer jag inte undan. Få se hur länge till jag är terränggående över huvud taget. Börjar bli lite orolig... Tack vare en jättetrevlig sökgrupp så funkar det i alla fall än så länge.

Nu ska jag försöka bestämma mig för om jag ska satsa på lydnadsträning i ridhus eller tovutredning och bad ikväll... Om inte familjen tycker att jag hundat färdigt, förstås! :0)

I dag fick vi revansch, jag och Vilda! Körde en halvdag i skogen och där kommer hon verkligen till sin rätt. Skulle egentligen spåra, men under liggtiden passade jag på att köra några sökskick. Vår sökdag är i morgon, men då ska det kanske bli busväder. Nu har hon i alla fall fått lite sök i kroppen i helgen...

Det blev bara tre skick, men i tuff, stenig terräng med uppförsbacke. Poppar på alla tre. Ca 60 meters djup. Ovallad ruta, i halva hade jag och Vilda varit ute och promenerat, i andra halvan var det helt utan vittring.

Skick ett gick hon rakt ut fint på djupet, fick spåret i näsan, följde det ca 20 meter men släppte det sedan innan hon hann få utdelning (puh!). Vek tillbaka och fick då figgen i näsan, tog henne fint i vind.

Skick två hade jag svårt att hitta ett lämpligt ställe att ställa Vilda där hon kunde se poppen. Men det var roligt att se hur fokuserat hon ställde upp sig, med blicken rakt fram, varje gång jag bytte ställe (det blir så när man bara är två...). Rakt och fint skick utan konstigheter, klockren markering. Lite dåligt framslag vid återgången.

Tredje skicket fick stackars figgen klättra upp på en bautasten. Tanken var att vänja Vilda vid hög figurant, och planen var att ge henne en lätt ljudretning. Tyvärr klantade jag till allt och dök upp med henne medan figgan höll på att klättra, så hon fick en kraftig synretning. Tog undan henne en stund så hon åtminstone fick en form av minnesbildsövning. Supermotiverad ut och löst eskicket så fint.

Därefter gick vi raka vägen och tog spåret (rätt osmart) så hpn var lite högt i varv. Gjorde ändå spårupptaget bra, gick över spåret men vände spontant efter ca en meter. Lite slarv på ett par ställen, men löste svårigheterna fint. Plockade sina pinnar med bra övertygelse. Över huvudtaget ett jättefint spårarbete i bitvis småknölig terräng och med ganska lång liggtid. Sträckan vet jag inte riktigt, ca 500 meter?  

Allra sist gjorde vi inkallning med skott (tvåmansvarianten av budföring med skott!), inga problem, och en platsliggning med skott. Skytten flyttade sig, stod snett framför på första skottet, snett bakom på andra skottet och rakt bakom på det tredje. Ingen som helst reaktion på någon av hundarna (däremot tyckte Freda att det var skumt att hennes matte smög runt i skogen på det där viset och gjorde väl ingen perfekt platsliggning, men det var sekundärt.) Jättenöjd! När hundarna fått rasa av sig lite åkte vi hem. Har också tränat lite kryp i dag, testade för första gången att låta henne krypa flera steg mellan belöningarna. Ser riktigt bra ut, tycker jag nog.

Nu hoppas jag på drägligt väder i morgon så vi kan köra hårt i sökskogen!

Youtubelänk till dagens krypträning: http://www.youtube.com/watch?v=6UIxSxG5ZFg

Körde lydnad igår. Inga perfekta förhållanden - stressigt, snabbrastning innan, och sedan in på planen. Fot, ställande: helt ok. Sedan framförgående - katastrof! Ofokuserat, nosen i backen i vartenda fotspår (det var frost!), vingligt. Jag fick henne aldrig att förstå att nosdoppandet var fel. Till slut surade jag ur ordentligt, skällde på henne och började om. Belönade så fort hon gjorde minsta rätt och sista sträckan blev helt ok. 

Inkallning - ett skall i slutet av sträckan. Men supertempo och fin ingång... Ny inkallning, nytt skall... Kortade till slut sträckan till ca 7 meter och prasslade med godispåsen när hon var på mitten, då glömde hon skallet. Ett par repetitioner till på längre sträcka, inget skall. Nytt framförgående, nu jättesnyggt. Rutan - precis som hon brukar göra när hon har för bråttom - hon springer och ställer sig bakom kon. Säger jag "bättre" så går hon in fint i rutan... På fem skick gick hon in rätt direkt två gånger, fick ge dk "bättre" vid tre av skicken. Belönade med godis. 

Hopp-apport: kastade apporten jättelångt (för att vara jag... 20 meter?) och hon hoppade ut fint, grep och apporterade fint, men missade återhoppet. Gjorde om ett par gånger med kortare kast,  

då blev det riktigt bra! Tiomässigt?!

Gjorde därefter en slätapportering och för första gången någonsin tänkte Vilda ta ett ärevarv med apportbocken! Bröt och kallade in henne, hon kom in med apporten fint. Kastade om, fick en tjuvstart! Men en fin apportering...

Budföring med fejkad tävlingsledare: fullt ös, inte så väldigt störd av tävlingsledaren, men drog av ett skall precis när hon kom fram till figgen och stämplade honom på benet med framtassarna. När han skickade tillbaks henne så höll hon på att dra av planen, vet inte vad hon såg! Bröt på min inkallning och kom in. Skickade om, nu blev det rätt. 

Sista momentet jag tänkte köra var hopp över hinder. Då började hon med en helt ny grej: hoppa över hindret och blixtsnabbt hoppa tillbaka igen. Upprepade samma beteende fölera gånger trots att jag försökte hinna med att stoppa henne. Så jag gjorde ett ettan-hopp och bröt. 

Sammanfattningsvis hade jag en jättetaggad tjej som tyckte att det mesta var så kul att man måste skälla, hoppa, studsa och ta ut svängarna lite! Iofs trevligt, men det ger ju inte så bra betyg... Förut när jag märkt tendenser ho henne att bli lite het så har jag planerat träningarna så att hon varit ganska genomarbetad i brukset samma dag eller dagarna innan, men nu är det mörkt när jag slutar jobba och i helgen verkar första snön vara på väg. Så det blir helt enkelt bara promenader på vardagarna - och så lydnad, om jag törs. Hur ska jag tänka för att gårdagens beteende inte ska återupprepas?? Jag försöker att i princip bara godisbelöna henne. Vad kan jag mer tänka på? Vill ju kunna träna rutan och andra fartiga moment, men de verkar vara så självbelönande att hon taggar igång av själva momenten. Ni som är vana att jpbba med arbetsglada hundar, hur tänker ni???

Känner att jag håller på att glida in i någon slags vinterdvala... Har i af hunnit med två träningar i veckan, torsdag och lördag. Inga större nyheter på någon av dem. Vilda jobbar på fint. Rutan fortsätter funka bra när jag kör godis i stället för boll, nu väljer hon rätt position 9 gånger av 10 (peppar, peppar...). Jag försöker också komma ihåg att inte nöta för många repetitioner! I torsdags gick det bra (bara tre!) men igår skenade jag lite och gjorde fem. Men det hanterade hon bra, det var i början av träningen och hon var pigg och fokuserad. Annars blir det det vanliga, fot läggande, ställande - i det sistnämnda har det förresten skett stora framsteg! Jag försöker hitta en "busig" känsla, och det har lett till resultat. Ställandet är både snabbare och säkrare. Apportering, hopp-apport är paradgrenar, inkallningen jättefin. Framåtsändandet kom jag på att det kanske var dumt att köra igång me dinför vintervilan, så jag återgick till framförgåendet, som sitter fint. Hade en rejäl störningsträning igår, det stod massor av koner på planen som Vilda först ville dra till. Dessutom hade vi en busig hund nära "vår" linje. Men hon fixade allt efter en liten stund. Duktig! Platsliggningar hoppar jag nu, för kallt ute. Då måste jag komma ihåg att ta med en filt.

Men så till höjdpunkten - dagens sök!

Vi vallade en riktigt tuff bana (Olberget, för er som också varit där!). Uppförsbake och rejält stenigt på ena sidan, snäll skog på den andra. Vi gjorde knappt 200 meter bana, totalt beräknat för fem skick per sida. Djup ca 60 meter. Eftersom vi bara var tre så fick vi märka ut skickpunkter och legor i förväg, fungerade riktigt hyggligt för det mesta. Och så hade vi walkie-talkies. Vilda hade sitt underbart söta nya sökhalsband med en pytteliten röd svenskrulle i! Tyvärr tappade hon hela alltet efter 3-4 skicket och det återfanns inte, så jag har inga bilder. Bara att göra ett nytt hål i plånboken och skicka efter nytt... Positivt i alla fall att hon inte alls störs av att ha en "vanlig" rulle som hänger och slänger runt halsen.

Skicken, då? Vilda gick så fint! Fullt ös hela tiden, bra markeringar och 4-5 riktigt fina framslag när hon kom in med rullen. Resten av skicken var framslagen av blandad kvalitet, men de 4-5 var riktigt - riktiga! Popparna fungerade fint. Enda bakslaget där var att när hon fick lite för mycket retning på en popp så kom det startskall... Något att se upp med! Att gå ut på båda sidor var inget problem. Inte uppförsbacke och stenig terräng heller. Allra sista skicket på stensidan fick hon verkligen ta sig fram bland stenbumlingar och gjorde det helt självklart. Roligt att se att hon inte mattades något i intensitet, trots att vi körde väsentligt längre och tuffare än vi brukar. Rent uthållighetsmässigt kan jag inte se att ett lägresök ska vara några problem för henne. Sedan är det ju en hel del annat hon ska fixa innan dess - plocka bort popparna, klara tomslag etc etc... Dessutom var det på ett slag på vardera sidan som hon inte såg poppen på, och då blev slagen lite grunda. Men faktiskt rätt fina för övrigt, inte så vimsiga utan mer som ett riktigt sökslag men där hon vek på ca 40 meter.

Nästa pass har jag ingen riktig plan för än, är fortfarande bara så nöjd med dagen!

Hann med ett lydnadspass på lunchen. I dag kunde jag inte motstå frestelsen att testa ett framåtsändande. Gjorde egentligen inget särskilt innan, Vilda är rätt välgrundad i framförgåendet och jag testade helt enkelt att säga "före" med lös hund. Första sträckan blev ett skämt! Hon rusade ut i små böjar, vände upp mot mig och frågade om det var rätt etc. Ingen belöning, inkallning och nytt försök! Nu var hon lite mer dämpad och travade ut några meter, rakt och fint, klick och belöning! Sedan körde jag ett 20-tal repetitioner där jag belönade henne på olika avstånd, alltid bara när hon gick ut rakt och fint. Sammanfattningsvis så fattade hon förvånansvärt fort själva poängen, att hon skulle gå ut rakt framför mig precis som vid framförgåendet. Hennes spontanavstånd varierade mellan 5 och 20 meter, så det finns fortfarande en hel del att jobba med! *s* Men det är där jag tänker att gruppen ska komma in i bilden...

Hann köra igenom det mesta av lydnadsettan, tvåan, appellen och lägre (är ju  nästan samma moment, så det blev inte så mastigt som det låter!). Rutan gick jättefint första tre skicken. När jag senare tänkte avsluta hela passet med den blev det bara pannkaka, hon hittade inte rätt position en enda gång. Jag ser två möjliga förklaringar: antingen var hon helt enkelt trött, eller så var hon lite blockerad av att vi tränat hindret innan, där jag använder massor av bollbelöning. Vi får se hur nästa pass går!

Fotgåendet var ok, ställandet riktigt bra, läggandet lite tveksamt men ok, apporteringarna jättefina, hopp-apport riktigt, riktigt bra (10?), slät inkallning också (hon har tack och lov fastnat i att göra fina ingångar!). Fjärren körde jag på kort svatånd och satsade på att få fina positionsändrningar i stället, nöjd med både sättande och läggande.

Nyss här hemma körde vi kryp, hon börjar faktiskt förstå kommandot nu och kryper enstaka steg bredvid mig (om jag går som en ostkrok...). Tycker det ser lovande ut!

Igår hade vi en intensiv dag, med sök, skotträning och lydnad. Jag börjar med det bästa – lydnaden! Det var
premiär för klubbens inomhusträning. Ett halvt ridhus hade vi till vårt förfogande.  Jag har inte varit med på några öppna träningar på evigheter, det har inte stämt med jobbet. Enda hundarna Vilda träffat har varit sökgänget och sina närmaste kompisar. Men jag har ändå haft känslan att hon stabiliserat sig mycket efter andra löpet. Och igår kom kvittot. Hon var grym! Vi var ett femtontal hundar på ett halvt ridhus = ganska trångt. Vilda var ändå helt oberörd av de andra.  T ex när jag körde rutan med henne. Tre-fyra ekipage stod ett par meter (!) bakom rutan. Vilda var helt cool, sprang dit hon skulle och tittade inte ens åt hundarna. 
På slutet av passet bestämde jag mig för att testa framförgående, med hundar till höger och vänster, som tränade allt från inkallning till fot… Hon höll en spikrak linje, jättefokuserad, trots att den närmaste hunden bara var ett par meter bort!  Ja, hon betedde sig mer som en jätterutinerad elithund på fem-sex år, än som en liten 1,5-årsskrutta! (Därav rubriken, när det gäller allt annat har vi lång väg kvar!)

Momentmässigt, då? Rutan var intressant. Jag hade ingen boll med, utan ställde henne i rutan och gick fram
och godisbelönade. Resultatet blev en lite tveksammare start efter några skick, MEN betydligt bättre precision i placeringen i rutan. Tror faktiskt att det kan vara ett  vinnande koncept med henne.

Sedan körde vi igenom det vanliga, ställande, läggande, fot, tvåan-fjärren, inkallning utan några konstigheter.  Framförgåendet, som jag redan nämnt, och som var kanon. Hade också ett sittande och ett liggande i grupp. Under sittande i grupp sprang hunden närmast Vilda till sin matte. Vilda rörde inte en min. Kändes bra!

Men dagen började inte i ridhuset, den började i sökskogen. Vi var bara två idag, så det blev av naturliga skäl en
sida. Vilda fick fortsätta med pop-uper på 60 meters djup. Första skicket var en blandning av katastrof och succé… Hon drog ut ca 40-50 meter, när hon inte fick figgen där så tog hon till sin favoritmetod ”leta spår”. Yrade runt som en toka lääänge, men fick ingen utdelning. Kom tillbaka till mig, jag skickade om, hon gick ut ungefär lika långt men vek nu åt andra hållet och kollade av halva sökrutan.  Suck.  Ingen utdelning. Åter till mig och nytt skick (inga nya retningar mellan skicken).  Nu gick hon rakt ut på fullt djup (men fel sida figgen, vi hade en ytterst lätt sidovind), gjorde ett framslag på 15-20 meter, vek tillbaka och fick då figgen nästan direkt i näsan! Kändes sååå ljuvligt att hon fick utdelning på ett riktigt fint sökslag och inte på vimsandet hon gjort innan. Sedan gjorde hon ytterligare sex skick, de flesta funkade popparna bra på och hon gick rätt ut. På ett av skicken missade hon poppen men gick ut riktigt bra ändå. En av figgarna hade hon svårt att hitta så jag fick göra omskick, inga problem, ut fint igen.  Har ju funderat en del på varför det blivit som det blivit med Vilda. Tycker vi lagt mycket arbete på att grunda. Därför var det roligt att se den andra hunden i dag, en rottishane som grundtränats på samma sätt som Vilda, men faktiskt lite färre tillfällen. Men där finns inget behov av att byta till poppar! Han går ut jättefina sökslag, rakt och fint, fullt djup, med hög näsa. Grymt bra, tycker jag. Jag tror helt enkelt att de individuella förutsättningarna inte talar till Vildas fördel i söket. Hon är väldigt stark i spåret och grundad i det sedan hon var valp. Är ganska smart och lär sig snabbt ta enklaste vägen. Dessutom undrar jag om inte storleken spelar in, till hennes nackdel. Sedan tror jag, med tanke på Vildas fina motivation och motor, att hon kommer att bli riktigt bra så småningom. Hon älskar ju verkligen sitt sök! Men det kommer att krävas en annan typ av träning. För henne blir det nog helt rätt med poppar, sedan får matte tycka vad hon vill! (Tack Gunilla, för din envishet! )

Efter söket körde vi lite skott.
Först en platsliggning med tre skott, dold skytt som inte var jag. Dock snett framför hundarna, inte bakom. Helt stabilt. Avslutningsvis två skick budföring där, pga för få personer, mottagaren också fick vara skytt. Vid första skottet höll hon på att ”knall-budföra”, dvs rusa iväg redan på skottet. Skick två satt hon lugnt och stadigt. Jag försöker vara noga med att vänta en bra stund mellan skottet och skicket, just för att hon inte ska bli alltför skott-tokig.

Kände mig jättenöjd med hela dagen, såväl sök som skott och lydnad. Vad duktig hon är, lillskruttan!

Är på kurs och kastar mig över en dator i pausen...

Har inte hunnit åka till klubben mer i veckan, men körde ett bra kökspass i onsdags. Det är bra att göra mycket grundträning inne på Vilda, hon har lite lägre förväntansnivå och är lite mer fokuserad då.

Vi jobbar med krypet. Där har jag valt att ha henne i fotposition från början och helt enkelt böja mig ner och visa och belöna. Hon har lätt för att krypa med bra teknik, låg såväl fram som bak. Med tanke på att hon är energisk som individ så har jag varit noga med att låta henne krypa bara ett steg i taget innan belöning. Ska försöka få till en fimsnutt på det.

Fjärrdirigering kör vi också, men bara mellan sitt och ligg. Där blir det väldigt tydligt att avståndet spelar stor roll! På en meter är hon klockren, på tre meter 70-procentig... Krävs mer rutin! Jag har också lite svårt att få till "smack i backen" på läggandet. Snabbt är det iofs, men kan bli bättre.

Läggande och ställande funkar fint inne. Nå, något enstaka steg på ställandet blir det. Nöta mer!

Och så har vi jobbat lite med tungen, apporten och de eviga fotpositionerna. Men nu är rasten slut... :o)

Har förresten insett att inkallning med ställande utgår från lydnadstvåan fr o m nyår - JIPPIE!! Äntligen ett bekymmer man får skjuta på framtiden!