Sista april blev en vilodag för Vilda. Tillbringade dagen och kvällen i sommarstugan. Pga kraftig blåst (och ett stort städbehov!) så stannade vi mest inne. En rejäl kvällspromenad blev det dock, och då var det roligt att se hur Vilda flyger fram i den steniga terrängen där ute. Hon skulle baske mig kunna fixa söket, sin pyttiga storlek till trots!

Daisy var utlånad till snälla kompisen Tina, för att slippa allt vad smällare och fyrverkerier heter.  När det brakade loss framåt kvällen hos oss lyfte inte Vilda ett öra.

Första maj var en riktig hunddag. På BK var det inofficiell tävling i brukslydnaden. Vi åkte dit, fikade, miljötränade. Jag märker att Vilda spänner upp sig ordentligt första 5-10 minuterna, sedan slappnar hon av och sköter sig riktigt bra. Hon behöver sin miljöträning, men det känns hoppfullt! Hon visade inte heller någon reaktion på skotten.  Efter drygt en timme på bruks åkte vi rakt över vägen till kennelklubben. Lade ut ett spår först (ca 300 meter, icke förarspår, tre apporter – för svårt IGEN!) och fortsatte sedan vår fika/hundpratsturné med nya hundar och nya störningar. På KK är det lite mer ”lösa boliner”, hundar som knallar lösa, barn med hundar som kommer fram och hälsar etc. Det är för- och nackdelar med det, men för Vildas del passar det rätt bra just nu. Vi hade en trevlig timme där också med mycket hundprat. Vilda fick testa lite agilityhinder men för övrigt så var det bara slappna av och spana in hundar som var träningen.

Spåret hade en liggtid på minst 1,5 timme när vi kom dit. Återigen hade jag lyckats knöla in alldeles för många svårigheter samtidigt. Det började bra, Vilda gjorde ett hyggligt upptag, spårade fokuserat och fint och plockade de två första pinnarna. Sedan började strulet… Dels vek hon av helt fel (vilt? Vindvittring från joggingspåret bredvid? Färskare korsande spår? Annat??), dels var hon lite allmänt vimsig och ofokuserad på apporterna. Första halvan av spåret var en femma i betyg, andra halvan en etta. Och matte, som planerat det hela, får IG. Igen.

På kvällen åkte vi hem till en kompis och fikade. Hon har tre hundar, varav en storpudel. Vilda har inte träffat dem sedan hon var valp. När vi går mot staketet kommer storpudeln springande, hoppar över staketet och börjar jaga Vilda. Igen blir det en ganska lång jakt, varv på varv, där Vilda försöker klösa sig in i bilen. Jag blir så trött. Inte konstigt att hon blåser upp sig mot andra hundar när hon blir jagad gång på gång? Till slut fick jag tag på henne, hela hunden bara skakade. Jag försökte initialt lugna henne vid mig, för att lära henne att söka sig till mig när hon blir skrämd. När vi gick in så gömde hon sig under bordet och vägrade komma fram. Vi blev sittande ganska länge så Vilda hann lugna ner sig, bli nyfiken och våga sig fram. På slutet tyckte hon det var ganska okej med alla hundarna, knallade runt och viftade på svansen, om än fortfarande lätt skeptisk mot storpudeln.