I dag testade jag att tänka först och träna sedan. En rätt bra grej! :0) 

Målet var en miniträning av dolda figuranter. Jag hade bestämt mig för att göra det så lätt som möjligt, och det visade sig vara en klok strategi. Det här med heldolt är tydligen supersvårt för Vilda! 

Hon fick se när jag gav en köttbit till Simon. Sedan gick jag iväg med henne cirka 20 meter. Där fick hon sitta medan jag, fullt synligt, hjälpte Simon ner i en låda. Gick till Vilda och skickade. Men trots att hon hade sett när han kröp ner hade hon jättesvårt för att greppa situationen. Hon sprang runt och såg verkligen ut att leta! På lådan, bakom lådan, bakom en sten bredvid lådan, ibland gick hon upp på bakbenen och såg mest ut att sniffa efter kött på grillen... Samtidigt betedde hon sig verkligen som om hon var taggad. Min tolkning var att hon ville men inte fattade. Så jag kallade in henne, satte henne igen 20 meter från lådan. Gick dit, öppnade locket och bad Simon ställa sig upp för att sedan lägga sig ned igen. Skickade om. Vilda sprang återigen dit, sniffade, sniffade, sniffade... Hittade till slut en liten springa i lådan. Funderade på om hon skulle markera och - JA, där satt den! Till slut tog hon rullen!! Lycka!

Gjorde sedan ett skick till på samma låda, med samma upplägg. Nu tog det inte lång stund innan hon tog rullen. 

Körde ett tredje skick, samma upplägg, men bakom en dörr. Lite svårare, men funkade. Den här övningen blir det fler repetitioner av, den behövs om vi ska hitta den dolda figgen på en lägretävling! 

Avslutningsvis fick Daisy ett par sökskick. Åh, vad laddad hon var, sessan! Duktiga flickan! Och vilken go' son jag har, som figgar åt mamma! Puss!