Ikväll var det träningstävling på klubben. Jag var tävlingsledare, och när det till slut var vår tur att köra så var lilla Alice trött och ledsen. Men jag gjorde en kortversion av tvåan, med fokus på en sak: apporteringen!

Jag lade, tydligt, externbelöningen precis utanför planen. Precis som jag vill kunna ha det på en riktig tävling. Vilda var dåligt uppvärmd, eftersom jag var upptagen. Men fria följet kändes bra, hon fastnade till vid ett tillfälle och ville till externbelöningen, men f ö så var jag nöjd. Läggande under gång började hon flippa på transporten, så det bröt jag och gjorde om. Rutan körde jag på 25 meters avstånd (trean-avstånd) men bröt som i lkl 2. Supersnyggt gjorde hon den!

Sedan var det dags för apporteringen: full fart ut, lite morr, ok gripande - och full fart förbi mig. Men nu surade matte ur! "Nej" med värsta basrösten, och så en kort liten föreläsning om att man måste lyssna även på tävling. Sedan kastade jag ut den igen, och fick en riktigt fin apportering. Litet morr före gripandet, och lite snett sitt, men f ö jättesnyggt. Godis till Vilda, sedan fick hon springa och ta fjärren. Överväger starkt att köra ett par lydnadstävlingar med henne som ren träning, bara för att kunna påminna henne om att man måste skärpa sig för att få belöning även då!